Klagande: Privatpersoner
Motpart: Brännö Bys Samfällighetsförening (tidigare Brännö Bys Skifteslag)
Saken: Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att utföra vågbrytare m.m. Nyckelord: Sakägare, talerätt
Bakgrund
I detta mål, som gällde vattenverksamhet, uppkom frågan om vissa när- boende hade ställning som sakägare. Frågan ställdes på sin spets i miljö- domstolen när de närboende yrkade ersättning för rättegångskostnader och sökanden invände att de inte var att anse som sakägare. Bakgrunden var följande.
Brännö Bys samfällighetsförening ansökte hos miljödomstolen om till- stånd enligt 11 kap. miljöbalken att få utföra dels vågbrytare med tillhöran- de konsolbrygga, dels fast träbrygga på pålar samt fylla ett ca 2 m brett vattenområde för anläggandet av transportväg.
Miljödomstolen lämnade tillstånd till vågbrytaren och bryggorna och de muddringar som behövdes för vågbrytaren men avslog yrkandet om att få bygga en tillfartsväg inom vattenområdet.
Beträffande de närboendes yrkande om ersättning för rättegångskostna- der och deras ställning som sakägare anförde miljödomstolen följande.
Miljödomstolen
Sakägarställning i vattenmål är normalt den som äger eller innehar någon särskild rätt till fast egendom som direkt berörs av ett vattenföretag eller som annars lider intrång i något för fastigheternas ekonomiska nyttjande väsentligt intresse med anknytning till det vattenområde där företaget utförs. Frågan om sakägarskap, som är bestritt, ställs på sin spets när som i detta fall även yrkandet om ersättning framställs.
Att BH:s huvudmän är berörda av vattenverksamheten på sådant sätt att deras fastigheter på något sätt är direkt påverkade rent fysiskt har inte ens påståtts i vidare mån än om att så skulle kunna vara fallet på grund av del- ägarskap i det samfällda vattenområdet. Det är emellertid ostridigt att från i vart fall några av fastigheterna kommer de ansökta företagen, vågbrytaren
84
och bryggorna, att kunna iakttas. Det har även åberopats att naturvärdena på platsen liksom landskapsbilden kommer att påverkas negativt samt att stör- ningar skulle komma att uppstå i området till följd av hamnverksamheten. Frågan är då om dessa förhållanden kan medföra att de bör anses som sak- ägare och motparter i den mening som gör dem berättigade att få sina rätte- gångskostnader ersatta av sökanden. Miljööverdomstolen har i ett antal avgöranden funnit att närboende fastighetsägare under i stort sett likartade förhållanden är berörda av vattenverksamheten på sådant sätt att de är att – anses som sakägare, se t.ex. dom 2003-02-07; M 6427-01, samt beslut 2002-12-05; M 50008-02, och 2003-11-07; 607-03. Miljödomstolen finner till följd härav att H:s huvudmän är att betrakta som motparter i målet och därmed berättigade till ersättning av sökanden för sina rättegångskostnader. Sökanden har inte gjort några invändningar mot skäligheten av det yrkade beloppet. Ersättning skall därför utgå med begärda 103 750 kr jämte ränta enligt lag.
Miljööverdomstolen
Enligt 16 kap. 12 § första stycket 1. miljöbalken får överklagbara domar och beslut överklagas av den domen eller beslutet angår om det gått honom eller henne emot.
Ett av de grundläggande syftena med miljöbalken har varit att införa en enhetlig prövning av klagorätten oavsett om ett mål rör exempelvis vatten- verksamhet eller miljöfarlig verksamhet samt att bedömningen i mål om vattenverksamhet liksom i mål om miljöfarlig verksamhet skall ske med utgångspunkt från det sakägarbegrepp som gällde enligt den numera upp- hävda miljöskyddslagen (se prop. 1997/98:45 del 1 s. 485 f. samt bl.a. Miljööverdomstolens dom 2003-02-07 i mål nr M 6427-01).
Utifrån nämnda utgångspunkt gör Miljööverdomstolen den bedöm- ningen att klagandena inte riskerar att utsättas för olägenheter av den sökta vattenverksamheten på ett sådant sätt att de är berättigade att föra talan mot domen. Detta särskilt som området redan i dag nyttjas som båthamn och då klagandenas fastigheter ligger på sådant avstånd – den närmaste på ett av- stånd av 250 – 300 meter från den planerade anläggningen – att eventuella
85
störningar härrörande från verksamheten inte riskerar att ge upphov till sådana olägenheter för klagandena.
________________
Den adjungerade ledamoten Gabriel Michanek är skiljaktig och anför.
Ansökan avser vattenverksamhet, men de störningar som uppkommer - förorening, buller och förändrad landskapsbild - är av det slaget att tillåtlig- heten även kommer att prövas utifrån verksamhetens karaktär som "miljö- farlig" enligt 9 kap. 1 § miljöbalken, låt vara att prövningen i detta avseende inte är fullständig och att några villkor om försiktighetsmått för att motverka störningar inte föreskrivs i tillståndet. Frågan är om de klagande skall anses som sakägare med hänsyn till verksamhetens karaktär som "miljöfarlig". Sakägarbegreppet bör här ges samma innebörd som om prövningen gällt "miljöfarlig verksamhet" enbart. En sådan tillämpning överensstämmer med intentionen i miljöbalken att tillämpa ett enhetligt sakägarbegrepp som utgår från det som tidigare gällde enligt miljöskyddslagen (prop. 1997/98:45, del, s. 483). Synsättet är också i linje med tidigare avgörande av Miljööverdom- stolen (t.ex. dom 2003-02-07 i mål M 6427-01).
De störningar som främst berör de boendes fastigheter är buller och, när det gäller vissa fastigheter, en förändrad landskapsbild. Buller kan upp- komma dels i samband med anläggningsarbeten, dels på grund av en ökad båttrafik till följd av 100 nya båtplatser. Landskapsbilden ändras på grund av en 220 meter lång vågbrytare och en 95 meter lång träbrygga. Det är inte sannolikt att dessa relativt måttliga störningar för de närboende ensamma kommer att på ett betydande sätt inverka på tillåtlighetsbedömningen. Frågan om tillåtlighet skall dock skiljas från frågan om vem som skall anses som sakägare. I detta hänseende bör ledning hämtas från uttalanden i för- arbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45, del 1, s. 484 f.). Eftersom be- dömningen utgår från miljöskyddslagens sakägarbegrepp skall tillämpning- en vara "generös". Det räcker att det är fråga om olägenhet, denna behöver inte vara särskilt ingripande. Vidare måste redan risken för olägenhet beak-
86
tas. Man får t.ex. räkna med att ett stort antal av de nya båtplatserna kan komma att användas för motorbåtar med kraftigt bullrande motorer. Med denna vidsträckta innebörd av sakägarbegreppet skall de klagande anses som sakägare och målet tas upp till prövning i sak.
87