Länsstyrelsen i Kalmar län
Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun Klagande: Privatpersoner (T och B A)
Motparter: Privatpersoner (RR, BP och IB)
Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun
Saken: Förbud mot flytgödselbrunn
Nyckelord: Lokalisering, gödselanläggning
Bakgrund
I detta mål fick Miljööverdomstolen anledning att ta ställning till om det var skäligt att förbjuda driften vid en nyuppförd gödselbrunn på grund av lukt- störningar vid närliggande fritidshus.
Makarna T och B A bedriver mjölkproduktion med en djurhållning som omfattar ca 60 kor samt ungdjur. Under år 2002 uppfördes efter anmälan till
miljö- och byggnadsnämnden en flytgödselbrunn med kapaciteten 1235 m3.
Miljö- och byggnadsnämnden hade godkänt anmälan och förelagt om vissa skyddsåtgärder, bland annat att gödselvårdsanläggningen skall ha tätt sväm- täcke under hela lagringssäsongen och att brunnen skall vara tömd och hål- las tom från och med maj till och med augusti. Gödselbrunnen ligger på ett skifte som är 1 ha stort och i nära anslutning till de fritidsfastigheter som ägs av RR, BP och IB. Ägarna till fritidsfastigheterna överklagade miljö- och byggnadsnämndens beslut och yrkade hos länsstyrelsen att flytgödselan- läggningen skulle flyttas till annat läge på fastigheten.
Länsstyrelsen fann att de olägenheter som brunnens placering medför för de klagande inte var av den arten att en omlokalisering av brunnen – kostnadsberäknad till 240 000 kr - kunde anses skälig. Länsstyrelsen avslog därför överklagandet. Fritidshusägarna överklagade länsstyrelsens beslut till miljödomstolen som upphävde miljö- och byggnadsnämndens och länssty- relsens beslut och förbjöd lagring av gödsel och urin i gödselbrunnen i dess nuvarande placering. Domen överklagades av verksamhetsutövarna till Miljööverdomstolen.
109
Miljödomstolen
- ” – ” –
Frågan i målet är [...] om gödselbrunnens lokalisering medför sådana stör- ningar att det är behövligt att meddela förbud mot användning av den på dess nuvarande plats. Vid bedömningen av denna fråga skall då även prövas om ett förbud är en mer ingripande åtgärd än vad som behövs och om ett förbud därför är oskäligt.
Avstånden från brunnen till de klagandes fastighetsgränser är cirka 14 meter till Hagaby x:x, cirka 21 meter till Hagaby x:x och cirka 21 meter till Bläsinge x:x. Avstånden till respektive hus är cirka 29 meter, cirka 45 meter och cirka 43 meter.
Det rör sig i målet om en flytgödselbrunn med en volym av 1 235 m3.
Av den beräkning av stallgödselmängd som Miljö- och byggnadsnämnden ingett i målet framgår att brunnen är avsedd att tillgodose ett utbyggnads-
behov om 1 078 m3
gödsel.
Frågan om vad som är ett rimligt skyddsavstånd mellan jordbruksverk- samhet och bostadsbebyggelse har behandlats av Boverket i dess Allmänna råd ”Bättre plats för arbete – planering av arbetsområden med hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet” (Allmänna råd 1995:5), som är författat i samråd med bl.a. Naturvårdsverket. I dessa Allmänna råd anges bl.a. följande angå- ende djurhållning (s. 109f). De störningar som kan uppstå i samband med djurhållning är framför allt lukt (hantering av gödsel och fekalier, ventila- tionsluft från stallar samt vissa fodertyper), ansamling av flugor och buller. --- För att minska avgången av luktande ämnen vid hantering av flytgödsel bör gödselbehållare täckas på något sätt. --- Omgivningspåverkan från djur- hållning är mer eller mindre accepterad på landsbygden men konflikter kan uppstå i samband med tätortsutbyggnad i jordbruksområden. Som riktvärde för skyddsavstånd för djurhållning i lantbruk anges 500 meter.
I Naturvårdsverkets Allmänna råd 89:6 anges att i fråga om enstaka hus i jordbruksbygd bör mindre avstånd än de ovan angivna i vissa fall kunna godtas. Praxis från liknande lokaliseringar gällande nyanläggning finns där avstånd mellan stallar och gödselbrunn och närbeläget bostadshus i stor- leksordningen 130 meter godtagits.
110
En gödselbrunn med en tilltänkt lagring av omkring 1 000 m3
flytgödsel ger en betydande lukt samt en betydande avgång av bl.a. ammoniak och svavelväten. Sådana störningar kan drabba den omedelbara närheten även om det finns ett svämtäcke i brunnen. Enligt miljödomstolens mening måste de mycket korta avstånden mellan gödselbrunnen och de kringliggande bostadsfastigheterna i detta fall innebära att klagandena utsätts för en väsentlig störning. Även om ett väl fungerande svämtäcke anläggs i brunnen gör de korta avstånden att en betydande störning kan antas föreligga för dem under den tid brunnen används. Under den tid då gödselbrunnen inte används kan det finnas en kvarvarande lukt som på grund av att bostads- bebyggelsen ligger så nära kan ge upphov till luktstörningar. Sammantaget anser miljödomstolen att de av Miljö- och byggnadsnämnden beslutade skyddsåtgärderna inte är tillräckliga för att hindra olägenhet för människors hälsa i gödselbrunnens närområde. Enligt miljödomstolens bedömning torde ett föreläggande om ytterligare skyddsåtgärder avseende gödselbrunnen vid dess nuvarande placering inte effektivt hindra dessa olägenheter. Ett förbud skulle därför inte vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövs.
T och BA har anfört att det skulle medföra oskäligt stora kostnader att flytta brunnen till en annan plats än den nuvarande. Länsstyrelsen har upp- skattat kostnaden för en sådan åtgärd till cirka 240 000 kronor. T och BA har uppgett att kostnaden sannolikt skulle uppgå till ett mer än dubbelt så stort belopp.
Området kring gödselbrunnen består dels av jordbruksfastigheter och dels av bostadsfastigheter. Ett förbud att använda gödselbrunnen i dess nuvarande läge måste, på grund av det mycket korta avståndet till brunnen, anses ge en avsevärd nytta för klagandena. Även om ett sådant förbud med- för en betydande kostnad för verksamhetsutövarna T och BA kan det vid en bedömning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken inte anses oskäligt att ställa ett sådant krav på hänsyn.
Mot bakgrund av det sagda finner miljödomstolen att Miljö- och bygg- nadsnämndens och länsstyrelsens beslut skall upphävas samt att förbud mot användning av gödselbrunnen i dess nuvarande läge skall meddelas.
111
Miljööverdomstolen
Miljööverdomstolen, som har hållit syn på den aktuella platsen, instämmer i allt väsentligt i den bedömning som miljödomstolen redovisar i sina dom- skäl. Förbudet att använda gödselbrunnen i dess nuvarande läge skall såle- des bestå.
På den utredning som finns i målet går det enligt Miljööverdomstolen inte att med säkerhet avgöra huruvida ytterligare skyddsåtgärder skulle ha kunnat motverka olägenheterna från gödselbrunnen i sådan utsträckning att den nuvarande lokaliseringen skulle kunna godtas. Enligt de allmänna hän- synsregler som finns i 2 kap. 1 – 4 §§ miljöbalken åligger det T och B A som verksamhetsutövare att visa att tillräckliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått vidtagits och att den lämpligaste platsen valts. Miljöbalken öppnar möjlighet för T och B A att förebringa sådan utredning så att jämfört med förevarande tillsynsmål en mer allsidig prövning av gödselbrunnsfrå- gan kan ske. De kan frivilligt ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken.
Det är skäligt att ge T och BA rådrum för att ordna den framtida gödsel- hanteringen. Förbudet bör därför senareläggas till att gälla från och med den 1 maj 2005.
112