Klagande: Utvecklings AB WÄ RÖ Ryttargård Motpart: Fortifikationsverket
Saken: Skadestånd enligt miljöskadelagen Nyckelord: Flygverksamhet, skadestånd
Bakgrund
Flygvapnet har bedrivit verksamhet på Malmens flygplats sedan 1926. Verksamheten är prövad av Koncessionsnämnden för miljöskydd och rege- ringen genom olika beslut. Genom ett regeringsbeslut 1997 lämnades För- svarsmakten ett slutligt tillstånd enligt miljöskyddslagen att flyga med JAS på Malmens flygplats med högst 2 800 flygrörelser 1997 och med högst 2 000 flygrörelser per år för tiden därefter. Norr om flygplatsen ligger fas- tigheten Värö 5:1. Den är taxerad som jordbruksfastighet med en uppgiven areal om 67 hektar, varav 51 hektar åkermark, 5 hektar betesmark och 8 hektar skogsmark. Från 1969 ägdes fastigheten av UT jämte tre syskon. Den 25 juni 1994 övertog UT syskonens andelar av fastigheten. För fastig- heten gäller en generalplan från 1960-talet. Någon annan planläggning finns inte för fastigheten.
UT yrkade i fastighetsdomstolen fastställande av att staten genom Forti- fikationsverket var skyldig att till honom utge ersättning för förmögenhets- skada orsakad av bullerstörningar från verksamheten vid Malmens flygplats. Som grund för sin talan har UT i huvudsak åberopat, att den av Fortifika- tionsverket bedrivna verksamheten på Malmen medfört skada för UT dels genom att av honom nedlagt arbete och nedlagda kostnader för bebyggelse- projektering blivit onyttiga, dels genom värdeminskning av Värö 5:1 och dels genom förlorade framtida näringsintäkter och arbetsinkomster samt att störningen inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.
70
Fastighetsdomstolen
---
Det ankommer på Wäröbolaget att visa att förutsättningar funnits att bebyg- ga fastigheten eller del av denna. En grundläggande förutsättning för att få bygga på fastigheten är att marken genom kommunens försorg är planlagd. Den nu redovisade vittnesbevisningen visar att kommunen inte haft avsikt att planlägga marken på fastigheten och att UT, efter att ha presenterat sina egna byggplaner för olika beslutsfattare inom kommunen, fått besked att hans förslag inte skulle leda till en planläggning från kommunens sida. Av vittnesbevisningen framgår att detta haft sin huvudsakliga grund i att kom- munens behov av mark för bostadsbebyggelse var tillgodosett genom det markinnehav som kommunen hade sedan lång tid och att nybyggnation skulle ske inom andra områden som var planerade för bostäder. UT har mot detta inte förmått visa att möjligheter funnits för honom att få till stånd er- forderlig detaljplan för att kunna genomföra sina planer på bebyggelse. Han har således på grund av planhinder inte kunnat bebygga Väröfastigheten, även om denna inte störs av buller. Vid detta förhållande är det inte klarlagt att bullerstörningen orsakat i målet påstådd skada. Talan skall därför redan på denna grund ogillas.
Fastighetsrådet och en nämndeman var skiljaktiga och anförde: Ersättning för värdeminskning på fastigheten
Skadetidpunkt och preskription
Käranden har preciserat sin talan på sådant sätt att skadan anses ha nått sin fulla vidd vid beslutet 1997 om JAS-flygningar på obestämd tid men att skadan successivt uppkommit under en period dessförinnan efter dåvarande fortifikationsförvaltningens (FortF:s) ansökan 1991.
Vi finner att skadan i detta fall skall anses ha uppkommit genom beslu- ten om JAS-flygningar. Beslutet om flygningar på obestämd tid kom visser- ligen först 1997 men ett första tidsbegränsat tillstånd om begränsade flyg- ningar med JAS kom 1993. Underlag för bedömning av bullersituationen med JAS fanns tillgängligt i början av 1991. Dessförinnan kan inte buller- konsekvenserna av JAS anses kända. Skadan bör därmed anses ha uppstått
71
tidigast 1991. Bedömningen av det oskadade värdet bör knytas till denna tidpunkt.
Fortfikationsverket (FortV) har åberopat preskription. Stämning i målet har gjorts mindre än tio år efter skadetidpunkten. Vi finner därför att skadan inte kan anses vara preskriberad.
Orsakssamband
Den hävdade skadan består i att eventuella förväntningar om ändrad mark- användning (bebyggelse) på fastigheten fallit bort och att fastighetens marknadsvärde därmed minskat. I målet har redovisats flera tänkbara och troliga orsaker till skadan. Käranden har hävdat att skadan enbart orsakats av flygbuller. Svaranden har gjort gällande att förväntningar om ändrad markanvändning sedan länge inte funnits till följd av kommunens planinten- tioner. Svaranden har sökt styrka sin inställning bl.a. genom vittnesmål. Av vittnesförhöret med GA har framkommit att, bl.a. med hänsyn till kraven på bevarande av god åkerjord och landskapsbilden, kommunen har ansett att det är olämpligt att låta tätorten växa ytterligare åt nordost. En sådan restrik- tion skulle enligt hans mening ha förelegat även om flygbuller inte före- kommit.
Under 1970-talet och början av 1980-talet kan andra skäl, vid sidan av flygbuller, ha varit starka för att hindra bebyggelse. Frågan är dock om de ensamma var tillräckliga vid en prövning av planförutsättningarna vid skadetidpunkten. Av flera vittnesmål har framkommit att i vart fall hänsyns- tagande till bevarandet av god åkermark senare har blivit betydligt mindre än under den nämnda perioden.
Det är vår mening att andra hinder än bullret inte behöver vara defini- tiva. Såväl tjänstemännens som politikernas inställning kan ändras över tiden. Det har t.ex. framkommit i målet att förutsättningarna för exploate- ring av det s.k. Tokarpsområdet drastiskt ändrades och ett bebyggande blev möjligt sedan flygvägarna förändrats på kommunens begäran. Det framstår därför troligt att en utvidgning av bebyggelsegränsen åt öster mot Värö inte var osannolik om inte bullret funnits. Andra skäl i den kommunala plane- ringen av tätortens begränsning åt öster har inte framstått som ovillkorliga och eviga hinder mot bebyggelse. Av vittnesmål, åberopat av svaranden, har
72
därtill framkommit att kommunen velat värna om verksamheten vid Malmen och de arbetstillfällen som där skapats. Kommunen har därför inte velat planlägga ifrågavarande markområde eftersom det skulle kunna inne- bära inskränkningar av eller fördyringar för flygverksamheten.
Frågan är då hur marknaden vid skadetidpunkten bedömde möjlighe- terna till framtida bebyggelse. Men hänsyn till det aktuella markområdets belägenhet och mot bakgrund av nyss förda resonemang måste det anses sannolikt att marknaden vid den tidpunkten skulle ha spekulerat i att – bebyggelse någon gång skulle bli möjlig på Väröfastigheten om flygbuller inte förelåg. Sannolikt hade då också förelegat i vart fall ett mindre förvänt- ningsvärde. Detta värde har fallit bort genom de olika besluten 1991-1997 om JAS-flygningar. Om detta värdebortfall inneburit en skada så skall skadan således anses vara orsakad av flygbuller.
Förutsättningar för ersättning Väsentlighetsrekvisitet
Underlag för att bedöma skadans storlek saknas i målet. Det är dock vår uppfattning att man i vart fall inte kan betrakta skadan som bagatellartad. Den är därmed i princip ersättningsgill på den grunden.
Ortsvanlighet
Med orten bör i förevarande fall avses Malmslätts tätort samt en omkring- liggande zon med närliggande landsbygd. Denna landsbygdszon bör anses innefatta sådan mark som i ett mycket långt tidsperspektiv och utan flyg- verksamhet på Malmen skulle kunna bli aktuellt för bebyggelse.
Av det material som presenterats i målet angående bullrets utbredning kan göras följande sammanfattande bedömning. Vi utgår därvid från den sammanställningskarta som FortV redovisat vid huvudförhandlingen och som käranden vitsordat, se bilaga 1 till domen.
Malmslätts tätort har berörts av flygbuller under mycket lång tid. Sedan militärt jetflyg i större omfattning introducerades på Malmen i slutet av 1940-talet har en stor del av tätorten och omgivande områden haft höga bullernivåer. Av redovisade utredningar kan konstateras att den avgränsande orten under lång tid utsatts för bullernivåer över FBN 55 dB(A). P.g.a. änd-
73
rade flygvägar har begränsade delar av orten fått något lägre bullernivåer under en period på 1980-talet. Under denna period låg de västra delarna av Väröfastigheten utanför 55 dB(A)-kurvan. I VIAK:s prognos för 1995 har anmärkts att tidigare flygplanstyper delvis skulle komma att ersättas av JAS. Vid beräkningen av bullernivåer synes dock inte ha beaktats att det kunde bli fråga om högre momentant buller från JAS och /eller att inslaget av flyg- rörelser med JAS skulle bli av betydande omfattning.
Sammanfattningsvis konstaterar vi att flygbuller på nivån FBN 55 dB(A) och högre är vanlig i orten vid värdetidpunkten. Liknande störning har även förekommit inom orten tidigare. Ett stort antal boende och fastig- heter, såväl bebyggda tätortsfastigheter som lantbruksfastigheter, är och har länge varit utsatta för sådan störning. Även om bullermattans utbredning varierat över tiden så kan konstateras att buller på den aktuella nivån inte varit helt borta från orten under någon period. Bullermattan för FBN 55 dB(A) och högre täcker vid värdetidpunkten en mycket stor del av den av- gränsade orten.
Flygbuller på nivån 55 dB(A) och högre får därmed anses ortsvanligt i det aktuella fallet. Om störningen även är allmänvanlig behöver då inte prövas.
Oskadat värde
Det oskadade värdet med bortseende från flygbuller kan ha konstituerats av förväntningar om ändrad användning. För att sådana förväntningar förelåg vid skadetidpunkten talar bl.a. det förhållandet, vilket framkommit vid vitt- nesförhör, att det vid fyra tillfällen under 1990 fördes förhandlingar mellan syskonen UT, som då var ägare till Väröfastigheten, och kommunens tjäns- temän om ev. köp av fastigheten. Kommunen hade under den perioden som policy att inte förvärva och äga fastigheter med ren jordbruksdrift. Av det sagda följer enligt vår mening viss sannolikhet för att kommunen var intres- serad av förvärv av Väröfastigheten av andra skäl. Ett sådant skäl kan ha varit att delar av fastigheten skulle kunna vara intressant för bebyggelse- exploatering.
74 Toleransnivå
Frågan uppkommer om UT skall vara skyldig att tåla hela den skada som störningen förorsakat honom. Vid bedömningen av hur stor del av skadan som skäligen bör tålas skall följande beaktas.
HD har i det s.k. Dalarömålet (NJA 1999 s 385) uttalat att ersättning kan utgå även om störningen är orts- eller allmänvanlig. I det fallet bedömdes störningen vara allmänvanlig och fastighetsägarna borde inte själva bära hela värdeminskningen.
I förevarande fall har skada uppkommit genom förlust av förväntningar om ändrad markanvändning. Det är här fråga om ett enskilt intresse med spekulationskaraktär. Fastighetsägaren förfogar inte ensam över det slutgil- tiga resultatet av skpekulationen. Förväntningarna kan realiseras först efter en detaljplaneprocess med många intressenter, bland dem kommunen som beslutande i ett detaljplaneärende. Mot det enskilda intresset står i detta fall samtidigt ett sällsynt starkt allmänt intresse. Sammantaget talar detta för att en toleransgräns måste sättas högt. Eftersom skadans storlek inte är precise- rad i målet, och inte heller skall prövas, kan inte nu avgöras om skadan överstiger toleransgränsen.
Ersättning för förgävesprojektering
Käranden har hävdat att FortF förfarit vårdslöst angående sin informations- plikt som fastighetsägare.
Vi finner det allmänt känt att informationen kring införandet av JAS spreds brett i samhället. Om FortF såsom myndighet undanhållit informa- tion skulle detta ha uppmärksammats och behandlats i förvaltningsrättsligt hänseende. UT är inte den som i första hand har haft anledning att påtala förhållandet. Det är heller inte visat i målet att information som påverkat UT:s sak undanhållits. Så snart utredningen om JAS-buller på Malmen blev känt för FortF tillställdes Koncessionsnämnden handlingarna. Nämnden valde själv att avvisa materialet i den då pågående prövningen på tidigare känt material vilket avsåg endast begränsad JAS-verksamhet. Omfattande JAS-flygningar på obestämd tid var då ännu inte aktuella.
FortF kan inte anses ha förvarit vårdslöst i rättsförhållande gentemot UT.
75
UT har hävdat att han har rätt till ersättning för nedlagda kostnader för pro- jektering som blivit onyttig.
UT:s åtgärder är sådana som markägaren normalt får vidta för att få till stånd planläggning. Kostnaden ingår i de normala kostnader för en fastig- hetsägare har för att förvalta och utveckla sin egendom. Ingen annan än UT själv har givit honom anledning att påbörja planeringen. I den mån åtgär- derna i detta fall varit särskilt omfattande så får man anse att UT själv får bära detta. Han borde inte ha lagt ned mer än ett måttligt arbete innan han fått ett positivt besked av kommunen om möjligheterna till exploatering. Hans arbete med sitt eget idéprojekt har ingen koppling till ovan behandlat förväntningsvärde. Han var heller inte ensam ägare till fastigheten under den aktuella perioden.
UT är således inte berättigad till ersättning för projekteringskostnader. Ersättning för förlorade framtida arbetsintäkter
UT har också hävdat att han har rätt till ersättning för förlorade framtida arbetsintäkter.
UT:s planer på ytterligare bebyggelse på fastigheten har inget tidsmäs- sigt eller affärsmässigt samband med de tidigare markförsäljningarna från fastigheten på 50- och 60-talet. Han kan inte anses bedriva eller ha bedrivit professionell exploateringsrörelse då han inte har eller har haft en nämnvärd utkomst av sådan verksamhet. Fastighetsägaren har skyldighet att medverka till att skadan minimeras. UT kan anpassa sig till alternativa intäktsmöjlig- heter av eget arbete.
Rätt till ersättning i denna del föreligger inte. Sammanfattning
Huruvida ersättning skall utgå kommer därmed att avgöras genom prövning av värderingsfrågor. Då sådana frågor inte skall behandlas i förevarande mål men då eventuell ersättning inte kan uteslutas måste UT ha rätt till sådan fortsatt prövning.
76
Till skillnad från majoriteten finner vi därför att FortV efter särskild pröv- ning enligt miljöbalken är skyldig att utge ersättning till UT för eventuell värdeminskning av fastigheten.
I övrigt är vi ense med majoriteten.