Klagande: Samhällsbyggnadsnämnden i Nybro kommun Motpart: Privatpersoner
Saken: Tillstånd till anläggande av bergvärmepump Nyckelord: Bergvärme, individuell prövning
Bakgrund
Kommunen avslog en ansökan om tillstånd att anlägga en bergvärmepump. Beslutet fastställdes av länsstyrelsen, men upphävdes av miljödomstolen, som meddelade tillstånd. Kommunen yrkade hos Miljööverdomstolen att kommunens och länsstyrelsens beslut skulle fastställas. En fråga av betydel- se gällde i vilken utsträckning som den individuella prövningen i detta mål skulle komma att påverka ev. kommande prövningar av andra anläggningar inom samma område.
Länsstyrelsen
Bedömning
Grunden för samhällsbyggnadsnämndens beslut att förbjuda anläggande av en bergvärmeanläggning på fastigheten är risken för utsläpp till mark och vatten från den till värmepumpen anslutna kollektorn. Kollektorn kommer att placeras i en 90-140 m djup energibrunn. Kollektorn innehåller vatten med en inblandning av 28 % bioetanol.
Av samhällsbyggnadsnämndens beslut framgår bl.a. att risken för för- orening av de bergborrade vattentäkterna i den yttre skyddszonen bedöms vara större än risken för förorening av grusfilterbrunnarna inom den inre skyddszonen. Vid upprättande av skyddsområdet för den kommunala vat- tentäkten har frågan om skydd för de bergborrade brunnarna inte uttalat beaktats. Det har därmed inte heller kommit till uttryck i de fastställda skyddsföreskrifterna varför skyddsområdet med skyddszoner utgår från de grusfilterbrunnar som är kommunens huvudsakliga produktionsbrunnar. Vid en bedömning av tillåtligheten för en bergvärmeanläggning inom skydds- området bör dock kunskaperna om de bergborrade vattentäkterna beaktas. Inom ett avstånd på ca 500 m från aktuella bergbrunnar ligger ett 60-tal enfamiljs- och flerfamiljshus. Vid prövning av ansökningar om tillstånd till
56
markvärmeanläggningar inom den yttre skyddszonen måste därför enligt länsstyrelsen övervägas vilken prejudicerande effekt som utgången i ett enskilt ärende kan få för prövningen av likartade ansökningar inom områ- det. I sak delar därför länsstyrelsen nämndens uppfattning att en utveckling mot ett stort antal markvärmeanläggningar inom skyddsområdet kan utgöra ett hot mot vattentäkten. Hänvisningen i besvärsskrivelsen till att etanol bryts effektivt ner av markens syre stämmer enbart i de övre marklagren där syre finns närvarande och en viss mikrobiell aktivitet råder. Djupare före- kommande grundvatten har normalt mycket låga syrehalter och låg eller ingen mikrobiell aktivitet, varför föroreningarna kan finnas kvar under lång tid. Det finns därmed skäl att begränsa antalet markvärmeanläggningar inom skyddsområden för vattentäkter.
Ett borrhål för bergvärme utförs till betydligt större djup än vattentäk- terna, vilket innebär att flera från varandra skilda vattenförande lager kan komma att peneteras. Det finns exempel på att djupt liggande salt grund- vatten på detta sätt trängt upp och förorenat närliggande vattentäkter. Även annan typ av påverkan går ej att utesluta genom att grundvattenförhållan- dena ändras genom borrning.
Såväl i det aktuella fallet som rent allmänt sett saknas oftast sådana kun- skaper om de exakta geologiska och hydrogeologiska förhållandena på plat- sen att det går att förutse effekterna av att utföra ett djupborrat hål inom vattenskyddsområdet. Bristen på sådan kunskap om förhållandena på plat- sen talar därmed för att åtgärden att anlägga en bergborrad värmepump inte bör tillåtas. Som framgått ovan åligger det sökanden att visa att markförhål- landena är sådana att tillstånd kan meddelas.
I en situation där många människor kan riskera att påverkas negativt av ett förorenat dricksvatten till följd av en enskild fastighetsägares åtgärd, bör skyddsintresset av vattnet överväga. Vattenskyddsområdet för Örsjö vatten- täkt bedöms därmed inte vara en lämplig plats för en bergborrad värme- pump.
Länsstyrelsen finner sammanfattningsvis att den tilltänkta anläggningen inte uppfyller de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken samt strider mot den grundläggande hushållningsbestämmelsen i 3 kap. 1 § miljöbalken. Överklagandet ska därför avslås.
57
Miljödomstolen
I föreliggande mål är det i första hand risken för utsläpp till mark och vatten vid ett eventuellt läckage från köldbärarkretsen som måste beaktas. Det är för prövningen av betydelse att dels bedöma hur stor risk för läckage som föreligger, dels att därvid avgöra hur stor påverkan ett läckage skulle ha på mark och vatten. I andra hand skall bedömas risken för skador på grund- vattenmagasin i det att bergvärmeanläggningen installeras, således då bor- ran i vilken anläggningen nedsänks borras.
I målet är upplyst att bergvärmeanläggningen för vilken tillstånd sökts har en avstängningsanordning som utlöses vid ett tryck- eller nivåfall i köldbärarkretsen. Mängden köldbärarvätska som riskerar att läcka ut vid ett eventuellt haveri är enligt uppgift från klaganden 3-6 liter. Varje liter inne- håller 0,35 liter ren etanol.
Med utgångspunkt i den tekniska beskrivningen av bergvärmeanlägg- ningen kan konstateras att risken för läckage är mycket liten. Mängden etanol som skulle kunna läcka ut från anläggningen är dessutom liten, vilket gör att risken för förorening av grundvatten i området är liten. De geologis- ka och hydrogeologiska förhållandena är sådana att inte heller installationen av bergvärmeanläggningen torde innebära risk för skada på grundvattentäk- ten.
Miljödomstolen finner sammanfattningsvis att, med de försiktighetsmått som föreskrivs i domslutet, risken för förorening inte är så stor att den över- väger de negativa konsekvenserna för Y och G A om tillstånd inte beviljas. Överklagandet skall därför bifallas och tillstånd till bergvärmeanläggning beviljas.
58
Miljööverdomstolen
Nämnden har fört sin talan på det sätt som framgår av miljödomstolens dom och därutöver hänvisat till vad länsstyrelsen anfört i målet. Nämnden har vidare tillagt i huvudsak följande.
Y och GA har inte visat hur anläggningen kan komma att påverka even- tuella sprickzoner som står i kontakt med de borrade vattentäkterna. Som en följd av att tillstånd till anläggande av en bergvärmeanläggning på fastig- heten Ö1:215 beviljas, blir det fritt fram att på ca 60 fastigheter inrätta mot- svarande anläggningar. Miljödomstolen har inte tagit hänsyn till att denna konsekvens av domen utgör ett hot mot de kommunala bergvattentäkterna genom störningar i berggrunden och ökad risk för läckage.
Nämnden har riktat kritik mot att yttrande inte inhämtats från Natur- vårdsverket.
Miljööverdomstolen anser att det inte föreligger skäl att inhämta ytterli- gare utredning i målet.
Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens bedömning. Miljö- domstolens dom skall därför fastställas.
Miljööverdomstolen vill framhålla att bedömningen har gjorts med ut- gångspunkt i de specifika förhållanden som råder på just den fastighet som omfattas av ansökan, såsom dess läge i förhållande till bergvattentäkterna och där rådande flödesriktning på grundvattnet. Mot bakgrund av att det vid en tillståndsprövning skall göras en individuell bedömning av det enskilda fallet, kan tillstånd till en anläggning inte i sig utgöra tillräckligt underlag för att bevilja andra anläggningar tillstånd. För att åstadkomma ett generellt förbud mot inrättande av bergvärmeanläggningar inom den yttre skydds- zonen för Örsjö vattenskyddsområde krävs det en ändring av de nu gällande föreskrifterna för vattenskyddsområdet. En sådan ändring prövas i särskild ordning.
59