Avskogning är ett gammalt fenomen. Så har stora delar av Europa under loppet av ett antal århundraden berövats det mesta av sina skogar därför att man har behövt trä, man har behövt mark för livsmedelsproduktion, eller man har behövt mark för bebyggelse, infrastruktur m.m. Dessa tre faktorer är fortfarande viktiga direkta drivkrafter till den avskogning som idag sker i utvecklingsländer. Indirekta driv- krafter till avskogning kan exempelvis vara befolkningstillväxt och ökande ekono- miskt tillväxt baserad på icke uthållig användning av naturresurser.
Drivkrafterna till avskogningen kan också ses ur många andra perspektiv. De eko- nomiska perspektiven betonar att avkastningen av beskogad mark är alldeles för låg jämfört med om man konverterar marken till någon annan användning. Enligt det perspektiv som fokuserar på marknader är den viktigaste drivkraften bakom avs- kogningen den ökade globala efterfrågan på livsmedel, framför allt kött, och tim- mer. Illegal avverkning, oklara och omtvistade markättigheter, korruption och bristande kapacitet att verkställa befintlig lagstiftning pekas ut i det perspektiv som betonar institutionella brister.
Ett stort hot mot de tropiska skogarna är klimatförändringarna i sig själva. Även små förändringar i klimatet kan göra att skogarna under någon period blir tillräck- ligt torra för att eldar lättare ska kunna spridas. Regnskog saknar i motsats till våra skogsekosystem motståndskraft mot, vilket innebär att återetableringen tar mycket lång tid. Amazonas är därför hotat av torka med påföljande bränder och tillsam- mans med andra drivkrafter bakom avskogning finns det risk att stora delar av Amazonas kommer att ersättas av savann och grässtäpper redan vid relativt små temperaturhöjningar (Nepstad m.fl., 2007). Denna klimatbetingade avskogning får således en förstärkande effekt på klimatförändringen.
Direkta drivkrafter - Behov av mark och naturresurser som förklar- ingsfaktor
EXPANSION AV JORDBRUK FÖR LIVSMEDELSPRODUKTION
Expansionen av jordbruk är globalt den enskilt viktigaste direkta orsaken till avs- kogning. Vanliga faktorer som stimulerar beslut att någonstans konvertera skogs- mark till jordbruksmark är: Marken har goda växtbetingelser, d v s lagom neder- börd och avrinning och bra bördighet; höga priser på jordbruksprodukter; låga löner (små kostnader för att hugga ner skogen) samt demografiska förändringar (särskilt befolkningstillväxt på landsbygden).
I Centralamerika och Brasilien handlar det oftast om att marken ska användas för uppfödning av biffkor, i Brasilien även om odling av sojabönor till djurfoder, me- dan det i Indonesien sällan handlar om djuruppfödning utan istället om anläggande av oljepalmsplantager, i första hand för energiproduktion. I samtliga dessa fall är det oftare storskaliga industriliknande jordbruk än småskalig bondejordbruk som ligger bakom konverteringen och produkterna exporteras sedan främst till Nord för konsumtion. Intäkter för timret är ett skäl att man ofta använder jungfrulig skog när man expanderar jordbruken istället för redan avskogad mark trots att sådan mark ofta finns tillgänglig.
UTTAG AV TRÄ
En annan viktig drivkraft är efterfrågan på timmer till sågverken, massaved, bräns- le eller träkol. Uttag av trä kan mycket väl ske på ett hållbart sätt, om återväxten är tillräcklig och uttagen görs med hänsyn till biodiversitet och lokala sociala och kulturella värden. Det är dock fortfarande ovanligt med hållbart utformade skogs- brukssystem i tropiska naturskogar. Den mesta avverkning som sker där är av ex- ploaterande art.
Avverkningar i utvecklingsländer är ofta inte en egentlig avskogning utan en ut- armning av skog, se avsnittet utarmning av skog. Man avverkar genom plockhugg- ning de kommersiellt gångbara träden i ett skogsbestånd, men inte sällan leder denna utarmning i förlängningen till avskogning (Asner m.fl. 2005).
I många tropiska skogar är en kunskapsbaserad plockhuggning som ger tillräcklig återväxt av viktiga trädslag en hållbar lösning som praktiseras på en del håll. Då tar man lämpliga större träd samtidigt som man är försiktig med att inte skada de träd som lämnas för att växa till sig. Detta är ett skogsbruk som förespråkas av natur- vårdare men det krävs normalt en medveten och aktiv skogspolitik och relativt hög nivå på kunskapsutveckling och skogsutbildning för att uttaget ska begränsas till en hållbar nivå. Skogsvård är på många håll ett nytt begrepp utan större genomslag.
BEHOV AV MARK FÖR INFRASTRUKTUR OCH ANNAT
I många fattiga länder med snabb befolkningstillväxt och/eller ekonomisk tillväxt är behovet av mark för byggnader eller byggnationen av vägar en stark drivkraft bakom avskogningen.
Ofta är vägbyggnad kopplat till timmeruttag, vägarna behövs för att få ut timret ur skogen. Vägbyggandet är dels i sig självt en orsak till att skog huggs ner, men en viktigare effekt är att de leder till en ökad tillgänglighet - nya områden blir tillgäng- liga för exploatering med mer avskogning som följd. Detta är ofta beskrivet som en viktig faktor bakom avskogning i bland annat Brasilien.
Indirekta drivkrafter
I detta avsnitt tar vi upp drivkrafterna ur ett antal perspektiv. Ofta är de relevanta samtidigt och bidrar olika mycket till avskogning i olika regioner.
EKONOMISK TILLVÄXT OCH BEFOLKNINGSTILLVÄXT.
En stor del av skogarna i tropiska områden är ännu i princip opåverkade av indust- riell verksamhet om man bortser från den pågående klimatförändringen. I kombina- tion med att området är fattigt - vilket det i normalfallet är - så finns det teorier om att skogen kommer att följa ett visst utvecklingsmönster när välståndet förr eller senare stiger i området (Eliasch, 2008). Figur 2.1 visar denna succession, och de flesta tidigare ursprungliga skogar på jorden har gått igenom liknande utveckling.
Figur 2.1 Avskogningens olika faser Skogstäcke 1 Utlösande Källa: Angelsen (2007) 2 Självförstärkning 3 Stabilisering Tid 1 Opåverkad skog
2 Skogs- 3 Skog/Jordbruks- 4 Skog/Plantager/Jordbruks- fronter mosaik mosaik
I steg 1 börjar det hela med att framför allt nya vägar byggs in i skogen. Vägarna öppnar upp för både människor och kapital, och marknader uppstår för timmer och jordbruksprodukter som odlas på nyanlagd jordbruksmark.
I steg 2 kommer självförstärkande effekter. Ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt i området gör att avkastningskraven på mark stiger. (Typiskt för många utvecklingsländer är att landsdelar som ännu inte är exploaterade ofta är mycket fattiga och kan ses som egna ekonomier.) Mer skog avverkas och blir jordbruks- mark. Handel med jordbruksprodukter med andra landsdelar ökar. Industrier kom- mer igång. Kapital ackumuleras, befolkningen i området växer o.s.v.
Från steg 3 börjar avskogningstakten att avta av flera skäl, bland annat därför att ett högre välstånd gör att den jordbrukande andelen av befolkningen kan minska, jord- bruket blir mer arealeffektivt och produktivt. Skogsprodukter börjar efterfrågas, vilket gör att skogsmarken kan börja användas för aktivt skogsbruk och därför återbeskogas efter avverkningar.
Modellen säger alltså att avskogning är en delvis naturlig del i den demografiska och ekonomiska utvecklingen. Man bedömer att utan en aktiv och kraftfull politik så kommer resterande ursprungliga skogar i världen att genomgå samma utveck- lingsfaser. Modellen behöver dock inte vara allmängiltig. Globaliseringen har gjort att produktion och konsumtion inte längre är lokal och i högre utsträckning än tidigare påverkar konsumtionen i Nord utvecklingen i Syd. Detta kan innebära att länder med stor avskogning idag inte naturligt kommer att gå över i steg 3 och 4.
PERSPEKTIVET INSTITUTIONELLA BRISTER
Ett annat sätt att analysera orsakerna är att se vilka institutioner som saknas eller som fungerar på ett ogynnsamt sätt jämfört med ett land som t ex Sverige. Oklara äganderätter är i många områden ett vanligt problem. Bristen på säkra ägande- eller nyttjanderättigheter är i sig ett incitament för ohållbart nyttjande – det gäller att ta ut så mycket det går medan det är möjligt. Även om ägandet är klar- gjort finns det ibland oklarheter rörande det långsiktiga ägandet. Därigenom saknas incitament att bevara skogen eller att återplantera. Oklart ägande kan också utnytt- jas av tredje part för att gå in och ta mark i anspråk.
Men det är också på många håll i någon mening ”fritt fram” för vem som helst att avverka skog. Ofta saknar den formella ägaren (vanligen staten) i praktiken kapaci- tet att bevaka sina arealer, och risken att åka fast för olovlig avverkning är begrän- sad. Samtidigt finns på vissa håll en koppling mellan avverkningar och hot och våld. Korruption vid tillståndsgivning av avverkningar är mycket vanligt.
Svag eller kontraproduktiv lagstiftning; I samma land kan en myndighet sanktione- ra uppodling av skogsmark samtidigt som en annan myndighet hävdar att det är otillåtet. Svag tillämpning av lagarna gör att illegal avverkning är mycket omfat-
tande. I fem av de tio länder som har mest tropisk skog fälls mer än hälften av alla träd illegalt.
Nationella konfliktsituationer i länder som t ex Liberia, Sierra Leone, Burma, Kambodja har beskrivits som ytterligare en bakomliggande drivkraft (ekonomisk och institutionell) till avskogning. Timmerinkomster har kunnat/kan försörja stridande grupper med kapital till vapeninköp med timmerföretag och vapenhandel i nära samarbete1.
PERSPEKTIVET EKONOMISKA ORSAKER
På många håll där avskogning sker lönar sig jordbruk eller ett exploaterat utnytt- jande av skogen bättre än att behålla skogen. I REDD-sammanhang är detta per- spektiv särskilt uppmärksammat eftersom det upplägg för REDD som föreslagits går ut på att förbättra avkastningen för skydd av skog och hållbart brukande av skogsmark i förhållande till avkastningen för jordbruksmark. Mycket av den skog som avskogas har i princip ingen ekonomisk avkastning alls eftersom de ekosy- stemtjänster som produceras inte har något eller bara ett mycket lågt marknadsvär- de. Incitamenten att hugga eller bränna ner skogen och använda marken för odling är ofta starka, speciellt när handlar om fattiga människors dagliga försörjning. Exempel på avkastning för biffproduktion, odling av soja för foder eller palmolja återfinns i tabell 2.3 nedan. Till detta kommer en engångsintäkt vid försäljning av timret. Man kan konstatera att sojabönor i Brasilien och palmolja i Indonesien har särskilt hög avkastning.
Tabell 2.3 Exempel på avkasting för olika markanvändning i tre länder (USD/ha)
Land Markanvändning Avkastning (USD/ha)
Brasilien Sojabönor 3 275
Uppfödning biffkor (mel-
lan/storskalig) 413
Engångsavverkning 251
Uppfödning biffkor
(småskalig) 3
Indonesien Palmoljeplantager (Storskalig) 3 340
Engångsavverkning 1 099
Gummiproduktion 72
Risfält i träda 28
Kamerun Kakao 1 448
Årlig livsmedelsskörd, kort träda 821 Årlig livsmedelsskörd, lång träda 367
Kommentar: Avkastningen över 30 år diskonterad till nuvärde (2007) med en diskonteringsränta på 10 %.
Källa: Grieg-Gran (2008)
1
Det är egentligen inte särskilt lönsamt att efter en avverkning i Sverige bekosta plantering och skogsvård som ofta ger intäkter först vid avverkning kanske 100 år senare. Det som här gör att återplantering ändå sker är dels att skogsmark är en resurs som inte har någon alternativ användning, det bästa täckningsbidrag som skogsmark kan ge är trots allt att bedriva skogsbruk på den, dels att vi i Sverige har en skogsvårdslag som tvingar skogsägare att återbeskoga avverkade ytor. Vid en jämförelse med utvecklingsländer ser vi att motsvarande återbeskogningstvång oftast saknas, eller att det inte kan genomdrivas på grund av svaga skogsadminist- rationer. Hållbart skogsbruk, där man inte avverkar mer än återväxten, måste kon- kurrera med den illegala virkeshanteringen. Problemet är också att det är mer lön- samt att odla upp marken och producera livsmedel och andra grödor.
Slutligen är subventioner också en viktig ekonomisk drivkraft. Såväl byggnad av vägar, timmeravverkning som köttproduktion i Sydamerika har fått kraftiga eko- nomiska stöd av regeringar för att generera exportinkomster, palmolja i Sydostasi- en likaså.
PERPEKTIVET DÄR AVSKOGNINGEN HÄRLEDS TILL EFTERFRÅGAN PÅ SPECIFIKA PRODUKTER
Man kan även välja att förklara en stor del av avskogningen med i-ländernas kon- sumtion av ett fåtal specifika produkter. Det handlar då framför allt om konsumtion av kött och palmolja och om import av timmer och massaved.
En vanlig ordning när skog försvinner i Amazonas kan vara att ett skogsföretag först fäller vissa utvalda ädelträd varefter man anlägger bete och en boskapsranch etableras. Något år senare tas en del ytterligare träd ut, men inte tillräckligt mycket för att avverkningen ska vara synlig för satellitövervakningen. Det tredje året först har området rensats från träd och buskar och helt omvandlats till betesmark. Efter ytterligare ett antal år är marken utarmad på näringsämnet kväve, och överges. Ibland tas marken över för sojaodling eftersom soja är kvävefixerande, d v s kan ta upp kväve från luften. Ca 75 % av den avskogade marken i Amazonas används eller har använts för boskapsuppfödning. För Brasiliens del är det efterfrågan på i första hand kött, i andra hand timmer och i tredje hand soja som ligger bakom avs- kogningen. Men även sojaodlingarna drivs av köttkonsumtionen då sojan till stor del exporteras till bland annat USA och Europa för att användas till djurfoder. Sockerrör odlas knappast alls i Amazonas regnskog2.
2
Användningen av drivmedelsetanol ges ibland skulden för avskogning, och det finns en begränsad indirekt koppling mellan expansion av sockerrörsodling i södra Brasilien och avskogning (Sveriges Ambassad Brasilia, PM 2005-12-19, rapport om miljöhoten mot Amazonas regnskog). Expansionen av sockerodlingarna i syd gör att bönder kan välja att sälja sin mark där och flytta upp till Amazonas för att där köpa mark billigt och bedriva jordbruk. Sådan migration var betydande på 1970- och 80-talen. En pågående studie på Chalmers och Universitetet i Sao Paulo (”Will Swedes avoid bad impact by using good ethanol”) förefaller komma fram till att det inte finns några möjligheter att kvantifiera dessa kom- plexa samband. En sak som talar för att betydelsen av detta är liten är att bara 1 % av jordbruksarealen
För Indonesien ser det annorlunda ut. Här är det framför allt efterfrågan på palmol- ja som är den väsentliga drivkraften. En stor del av efterfrågan kommer från Euro- pa. Palmoljan används dels för livsmedelsproduktion, dels som biodrivme-
del/biodiesel. Sådan biodiesel har sällan någon klimatfördel jämfört med fossil diesel i och med att mycket av odlingen kommit till genom avskogning, och i många fall på torvmark, se ovan. (Ofta låter man för övrigt restprodukter ligga och ruttna ute med stora avgångar av klimatgasen metan som följd. Detta illustrerar den avsaknad av klimathänsyn som ofta präglar oljepalmsodlingen) För svensk del har importen av sådan biodiesel blivit kommersiellt omöjlig efter att dess klimatpåver- kan uppmärksammats i media. Det senaste decenniet har arealen planterad med oljepalmer nästan tredubblats i Indonesien och uppgår nu i det landet till 5,6 miljo- ner hektar.
Efterfrågan på papper stiger mycket snabbt på många håll i bland annat Asien. Så anges Kinas import av massaved som en viktig drivkraft till avskogning. En bety- dande del av veden kommer från plantager i Indonesien, även dessa ofta anlagda på torvmarker. I Afrika runt Kongobäckenet har den stora efterfrågan på råmaterial från både i-länder och u-länder gjort att gruvverksamheten har flyttat allt längre in i regnskogsområdena. Detta har gjort att människor har flyttat in och börjat bedriva jordbruk där skogsområden först avverkas och bränns. Det höga världsmarknads- priset och ökande efterfråga på palmolja har också gjort att palmoljeplantager blivit allt vanligare i detta område. Den största delen av produktionen exporteras till andra länder3.
delen av jordbruksmarken används för köttproduktion. Klart är att dagens etanolanvändnings faktiska påverkan på regnskogen ofta är starkt överdriven. Efterfrågan på kött, timmer och soja är de väsentliga
rivkrafterna. d
3
3. Styrmedel för hållbart skogs-
bruk och minskad avskogning
Olika incitament och styrmedel för att minska drivkrafterna för avskogning kan klassificeras enligt tre olika grupper; 1) ekonomiska och finansiella styrmedel 2) direkta regleringar och 3) statliga reformer och institutionsuppbyggnad.