EKONOMISKA SKILLNADER OCH PLATSBUNDEN (O) TILLHÖRIGHET

I dokument Drömmar och röster : en antologi om barns och ungas livsvillkor i Malmö (sidor 117-119)

De deltagande tjejernas vardagsekonomiska hemförhållanden ser olika ut. Deras ekonomiska positioner stämmer också ofta överens med var de statistiskt sett kan förväntas att bo i staden. Majoriteten av deltagarna med goda eller mycket goda eko- nomiska hemförhållanden bor till exempel i de västra delarna av Malmö, där hög- inkomsthushållen är fler än i andra delar av staden (Scarpa 2015). Genom att sät- ta intervjuberättelser om ekonomiskt knappa hemförhållanden mot berättelser om mycket goda ekonomiska hemförhållanden synliggörs stora skillnader i vardagens villkor, till exempel vad som är möjligt att konsumera och göra. Ett tydligt mönster är hur tjejerna läser in och förstår skillnad mellan olika individer och grupper genom olika konsumtionspraktiker och ideal kring konsumtionspraktiker. Kläder men också resor och inredningsdetaljer används genomgående i beskrivningarna för att markera skiljelinjer mellan människor. Vad jag också kan utläsa av tjejernas berättelser är hur beskrivningar av olika områden i staden också genomsyras av en ekonomisk termi- nologi, de talar om “dyra och billiga ställen” eller beskriver platser eller områden som “finare” eller “snobbiga”. I citatet som följer framställer en tjej som heter Frida under en intervju hur plats och rum kan tolkas som just ”dyra” alternativt ”billiga” och hur hennes läsning av platsen påverkar var hon vistas och inte:

Lilla torg känner jag mig inte hemma på, där är alldeles för dyrt att vara och jag gillar Södervärn för där är också billigt. Jag gillar billiga ställen för jag har ju inte så mycket pengar. Jag hör ju mest hemma vid Triangeln, vid Södervärn, vid Gustav, det är där jag oftast är.

Frida beskriver i citatet hur hon väljer bort Lilla torg eftersom hon varken anser att hon har råd att handla där eller känner sig hemma där. Det finns dock andra tjejer i min studie som tvärt emot Frida ofta spenderar tid på just Lilla torg. Under en inter- vju berättar Linn att hon ofta träffar sina kompisar där: ”Lilla torg brukar vi mest vara på, det är vårt ställe, verkligen”. Det här torget är beläget i de centrala delarna av Mal- mö, men vetter mot de västra stadsdelarna. I anslutning till torget finns shoppingstråk med butiker av det exklusivare slaget och torget ramas in av restauranger och barer. Vad jag vill argumentera för här är hur rummet, som i det här fallet kan beskrivas som ett kommersiellt rum, har en ”talande roll” i konstruktioner av skillnad (Sixtens- son 2018). Platser, såsom olika stadsrum, är inte neutrala utan bär på symbolik som

118

Johanna Sixtensson

individer tolkar och förhåller sig till. Det platsen står för, eller signalerar, kan skapa platsbunden tillhörighet (”det är vår plats”) eller platsbunden o-tillhörighet (”där kän- ner jag mig inte hemma”). Ahmed (2006; 2010) illustrerar den invanda följdriktighe- ten som finns i vårt sätt att röra oss mot det vi känner igen och det som upplevs som familjärt. Enligt samma mönster undviker vi, eller rör oss bort från, sådant som upp- levs främmande eller otryggt. Att Frida väljer bort en plats som signalerar exklusivitet och dyra varor till förmån för ett område som mer motsvarar hennes ekonomiska position kan förstås som en rörelse mot ett rum som i högre grad får henne att känna sig hemma.

Det empiriska materialet visar också att tillgången till pengar inte automatiskt medför att offentliga platser och stadsrum, så som affärer, upplevs som åtkomliga. Även konstruktioner av ”svenskhet” och ”invandrarskap” inverkar nämligen på käns- lor av tillhörighet och rörelsemönster i staden. Svenskheten (såväl som invandrar- skapet) används återkommande som markör för att beskriva grupper av människor, men också vissa platser i staden. Områden eller platser beskrivs som ”svenska plat- ser” eller ett ”svenskt område”. Svenskheten blir i relation till rum ett sätt att beskri- va skiljelinjer mellan olika områden och offentliga platser. Många av de tjejer som har erfarenheter av att konstrueras som ”icke-svenska” berättar att de återkommande känner sig övervakade och misstänkliggjorda när de handlar i butiker eller till exem- pel ska äta på vissa restauranger. Även delar av stadsrummet beskrivs som potenti- ellt riskfyllda att beträda som konstruerat ”icke-svensk”. Idén om att vissa platser och rum är förenade med risker för vissa grupper kan i en Malmökontext jämföras med Listerborn (2015) och Sixtensson (2009) där det framkommer att kvinnor med slöja undviker vissa platser och stadsrum av rädsla för att utsättas för våld eller trakasse- rier. Även offentliga platser och rum, så som Lilla torg, skapar med andra ord gräns- linjer och är genomsyrade av maktrelationer vilka kan upplevas både inkluderande och exkluderande beroende på de ideal och normer som är maktbärande i de olika rumsliga sammanhangen. Att konstrueras som ”icke-svensk” men vistas på vad som upplevs som en ”svensk plats”, för att återknyta till tjejernas berättelser, kan ge upphov till obehag men också reella risker att övervakas eller misstänkliggöras om ens kropp inte tillhör den på platsen maktbärande normen (Ahmed 2010a)

Hittills har jag diskuterat några av de skillnadsskapande processer som är i görning i stadsrummet och som inverkar på de deltagande tjejernas vardagsliv på olika sätt. I denna passage har ambitionen varit att ge prov på hur platser och rum bär på symbo- lik vilket påverkar kroppars upplevelser av att vistas där. I nästkommande passage ska jag istället diskutera några av de erfarenheter som spänner över den deltagande grup- pen i stort, nämligen förhandlingarna med kön som ojämlik struktur. Också i denna passage ligger fokus på rumslighet och jag lägger medvetet emfas på tjejers initierade strategier att kringgå könshierarkiska mönster och skapa plats åt sig själva.

119

Att navigera i ett villkorat stadsrum

KÖNADE UPPLEVELSER AV RUM OCH ATT TA PLATS I

I dokument Drömmar och röster : en antologi om barns och ungas livsvillkor i Malmö (sidor 117-119)