I intervjuerna med analytikerna framkommer att spädbarnsanalysen grunda-des av en stark visionär, Johan Norman, som har en tes och en idé som han driver kraftfullt. Han är en betydelsefull gestalt inom den psykoanalytiska föreningen, har varit ordförande och har tidigare drivit på utvecklandet av barnanalysarbetet. Till en början är Johan Norman den enda som i sin kli-niska verksamhet arbetar enligt denna metod, och han startar och leder en seminarieserie där han presenterar sitt kliniska arbete. Småningom skapas en utbildning till spädbarnspsykoanalytiker, även kallat spädbarnsanalytiker, som syftar till att analytiker, vare sig de har barnanalytisk erfarenhet eller ej, ska få kompetens att arbeta med mödrar och deras spädbarn i enlighet med den metod som kallas spädbarnspsykoanalys, eller spädbarnsanalys. Alla mina informanter har gått den utbildning som Johan Norman startade.
Resultatkapitel 2: Faser och skäl
Detta kapitel beskriver spädbarnsgruppens utveckling över tid. En sak som är viktig att komma ihåg då man läser detta avsnitt är att det inte är tänkt som en historiebeskrivning över vad som hände. Detta är baserat på enskilda personers röster och minnen kring vissa frågor. Detta kapitel baserar sig på samtliga intervjuer. Att vara nydanande i en traditionstyngd miljö är utma-nande och ställer analytikerna inför frågeställningar, som de individuellt hanterar på olika sätt. Förutsättningarna för både det egna och gemensamma lärandet påverkas starkt av den situation som gruppen befinner sig i.
Jag inleder med att göra en schematisk översikt över skeendena i metod-utvecklingen och beskriver det som fyra olika faser, senare i kapitlet redo-görs för vilka skäl analytikerna anger för att arbeta med spädbarnsanalys. Denna fasbeskrivning, samt skälen till att analytikerna väljer att arbeta med spädbarnsanalys är viktig som fond för de övriga resultatkapitlen. Jag utgår från olika material för att beskriva de olika faserna, därför finns vissa skill-nader i hur jag kan beskriva de olika faserna. Under fas två och tre gjorde jag intervjuer med informanterna kring hur de arbetar med spädbarnsanalys i praktiken, dessa faser har jag därför material att beskriva detaljerat. Fas ett och fyra har informanterna berättat för mig om, och min beskrivning av dessa faser färgas av detta.
Fas 1 – En eldsjäl driver en fråga
I intervjuerna med analytikerna framkommer att spädbarnsanalysen grunda-des av en stark visionär, Johan Norman, som har en tes och en idé som han driver kraftfullt. Han är en betydelsefull gestalt inom den psykoanalytiska föreningen, har varit ordförande och har tidigare drivit på utvecklandet av barnanalysarbetet. Till en början är Johan Norman den enda som i sin kli-niska verksamhet arbetar enligt denna metod, och han startar och leder en seminarieserie där han presenterar sitt kliniska arbete. Småningom skapas en utbildning till spädbarnspsykoanalytiker, även kallat spädbarnsanalytiker, som syftar till att analytiker, vare sig de har barnanalytisk erfarenhet eller ej, ska få kompetens att arbeta med mödrar och deras spädbarn i enlighet med den metod som kallas spädbarnspsykoanalys, eller spädbarnsanalys. Alla mina informanter har gått den utbildning som Johan Norman startade.
Utbildningen startar, och fler börjar arbeta enligt metoden i sin egen kli-nik, först i utbildningssyfte, sedan inom ramen för sin egen kliniska verk-samhet. I intervjuerna med analytikerna framgår att metoden till en början går ut på att analytikern träffar mamma och barn fyra gånger i veckan och har ett tydligt fokus på barnet, på ett speciellt sätt, genom hela behandlingen. Johan Norman är noga med att det är han som handleder, inte gruppen. Några analytiker som jag intervjuat och som deltagit under denna period verkar ha motiverats av att han hade en så tydlig vision: det unika och gi-vande i en psykoanalytisk process där barnet står i centrum. Johan Norman är engagerande och entusiasmerande, han är bra på att få folk med sig. Att analytikern träffar mamma och barn fyra gånger i veckan med fokus på bar-net anser Johan Norman vara viktigt för att djupgående processer ska komma igång.
På det här stadiet är gruppens gemensamma projekt att utveckla teorier kring spädbarnsanalys, att förstå vad det är och hur barnet påverkas av en psykoanalytisk behandling. Det är av intresse hur barnet förstår sin omgiv-ning, Johan Norman försöker utveckla teorier kring detta, men är enligt en av analytikerna noga med att säga att han inte vet hur barnet förstår sin om-givning och hur metoden fungerar, det är något han vill utforska. Det är ut-vecklandet av metoden som står i centrum. Flera av informanterna uttrycker en känsla av att vara med och utforska något nytt och spännande.
Johan Norman var drivkraftig och fick saker att hända, samtidigt som han kunde provocera folk i sin omgivning.
J: Han kunde provocera några, inte alla, men Johan var en stark figur inom föreningen så han kunde ta beslut, det var olika beslut inte bara det [att starta spädbarnsanalys]… Han ville någonting och då gjorde han det, han var inte den här personen som kollar och går långsamt. Han ville någonting och han drev igenom det. Det är sådana saker som ibland kan vara kontroversiella, vad gäller hans personlighet och hans sätt att presentera någonting. Han tyckte att så här är det, det här är bra och så här ska vi göra. Det är en personlighets-fråga.
I: Hade det blivit någon utbildning för att arbeta med spädbarn om han inte drivit igenom det?
J: Det är en svår fråga. Man kan säga samma sak om barnanalys, det är inte bara Johan, men det är klart att han drev och organiserade och satte upp och höll i. Han hade en väldig energi. Det är svårt att sätta igång saker om det inte finns sådana personer, men saken i sig är viktig och intressant och tilltalar många människor.
Utbildningen startar, och fler börjar arbeta enligt metoden i sin egen kli-nik, först i utbildningssyfte, sedan inom ramen för sin egen kliniska verk-samhet. I intervjuerna med analytikerna framgår att metoden till en början går ut på att analytikern träffar mamma och barn fyra gånger i veckan och har ett tydligt fokus på barnet, på ett speciellt sätt, genom hela behandlingen. Johan Norman är noga med att det är han som handleder, inte gruppen. Några analytiker som jag intervjuat och som deltagit under denna period verkar ha motiverats av att han hade en så tydlig vision: det unika och gi-vande i en psykoanalytisk process där barnet står i centrum. Johan Norman är engagerande och entusiasmerande, han är bra på att få folk med sig. Att analytikern träffar mamma och barn fyra gånger i veckan med fokus på bar-net anser Johan Norman vara viktigt för att djupgående processer ska komma igång.
På det här stadiet är gruppens gemensamma projekt att utveckla teorier kring spädbarnsanalys, att förstå vad det är och hur barnet påverkas av en psykoanalytisk behandling. Det är av intresse hur barnet förstår sin omgiv-ning, Johan Norman försöker utveckla teorier kring detta, men är enligt en av analytikerna noga med att säga att han inte vet hur barnet förstår sin om-givning och hur metoden fungerar, det är något han vill utforska. Det är ut-vecklandet av metoden som står i centrum. Flera av informanterna uttrycker en känsla av att vara med och utforska något nytt och spännande.
Johan Norman var drivkraftig och fick saker att hända, samtidigt som han kunde provocera folk i sin omgivning.
J: Han kunde provocera några, inte alla, men Johan var en stark figur inom föreningen så han kunde ta beslut, det var olika beslut inte bara det [att starta spädbarnsanalys]… Han ville någonting och då gjorde han det, han var inte den här personen som kollar och går långsamt. Han ville någonting och han drev igenom det. Det är sådana saker som ibland kan vara kontroversiella, vad gäller hans personlighet och hans sätt att presentera någonting. Han tyckte att så här är det, det här är bra och så här ska vi göra. Det är en personlighets-fråga.
I: Hade det blivit någon utbildning för att arbeta med spädbarn om han inte drivit igenom det?
J: Det är en svår fråga. Man kan säga samma sak om barnanalys, det är inte bara Johan, men det är klart att han drev och organiserade och satte upp och höll i. Han hade en väldig energi. Det är svårt att sätta igång saker om det inte finns sådana personer, men saken i sig är viktig och intressant och tilltalar många människor.
Tänka fritt?
Johan Norman är en stark ledargestalt med en tydlig vision av att ha barnet i centrum i behandlingen och betydelsen av att skapa en emotionell länk direkt till spädbarnet. Denna vision, och hur den ska genomföras i praktiken, för-medlar Johan Norman till deltagarna i seminariet genom handledning och i olika utbildningsseminarier. Flera av de analytiker jag intervjuar har varit med ända från det att Johan Norman startade utbildningen och berättar om sina upplevelser från denna tid. Här utkristalliserar sig den första fasen: Jo-han Norman ses som experten i sammanJo-hanget, alla andra är nybörjare på att arbeta med spädbarn och föräldrar, även om de är erfarna som psykoanalyti-ker. Innan det hade blivit en utbildning av seminarierna, var det Johan Nor-man som i syfte att utveckla en metod kring att arbeta med mammor och spädbarn samlade en grupp analytiker omkring sig och berättade om sina erfarenheter från sin egen verksamhet. Som en analytiker uttrycker det: ”Vi kunde komma med synpunkter, men jag tror att största funktionen var att Johan behövde resonans kring sin kreativitet och allt det han prövade.”
Småningom formaliserades Johan Normans seminarieserie och då var det naturligt att Johan Norman skulle ansvara för denna utbildning. Johan Nor-man drev sina frågor med kraft. När seminarierna omformades till att bli en utbildning, var det hela tiden den av Johan Norman utformade metoden som stod i centrum. Johan Norman hade skrivit texter om metoden som de andra fick läsa, och i seminarierna berättar han mera och spelar upp ljudinspelade band för att illustrera. En analytiker berättar att man på så vis fick det ”på-tagligt in i rummet”, och att Johan Norman berättade levande, och beskriver att man fick höra ljudinspelningar från sessioner. Men att få en tydlig bild av vad som hände och vad metoden innebar var svårt, en analytiker säger att ”det är lätt att tänka, men vad är det här för någonting?”. Det var svårt att bara på basen av att lyssna och läsa om spädbarnsanalys riktigt förstå vad det hela gick ut på, det krävdes erfarenhet av egna fall för att kunna skapa me-ning.
Men det var till en början svårt att få patienter – det fanns inte många som kände till metoden, som var helt ny. Trots att behandlingarna var kostnads-fria eftersom de bedrevs i utbildningssyfte var det relativt få patienter som kontaktade spädbarnsmottagningen. Gruppen satte ut några annonser i dags-tidningarna, de patienter som hittade till behandlingarna kom antingen via dessa annonser eller via någons rekommendation. I arbetet med de egna fal-len hade deltagarna sedan en bild av hur Johan Norman presenterat metoden och hur han arbetat, det var också till en början Johan Norman som funge-rade som handledare. Allt detta präglade analytikernas arbete i den egna praktiken i hög grad, och seminarierna präglades av att Johan Norman hand-ledde kring en metod som han utformat.
Johan Norman var noga med hur handledningen skulle gå till. En av ana-lytikerna beskriver hur Johan Norman hade en ”hierarkiskt sett
överposition-Tänka fritt?
Johan Norman är en stark ledargestalt med en tydlig vision av att ha barnet i centrum i behandlingen och betydelsen av att skapa en emotionell länk direkt till spädbarnet. Denna vision, och hur den ska genomföras i praktiken, för-medlar Johan Norman till deltagarna i seminariet genom handledning och i olika utbildningsseminarier. Flera av de analytiker jag intervjuar har varit med ända från det att Johan Norman startade utbildningen och berättar om sina upplevelser från denna tid. Här utkristalliserar sig den första fasen: Jo-han Norman ses som experten i sammanJo-hanget, alla andra är nybörjare på att arbeta med spädbarn och föräldrar, även om de är erfarna som psykoanalyti-ker. Innan det hade blivit en utbildning av seminarierna, var det Johan Nor-man som i syfte att utveckla en metod kring att arbeta med mammor och spädbarn samlade en grupp analytiker omkring sig och berättade om sina erfarenheter från sin egen verksamhet. Som en analytiker uttrycker det: ”Vi kunde komma med synpunkter, men jag tror att största funktionen var att Johan behövde resonans kring sin kreativitet och allt det han prövade.”
Småningom formaliserades Johan Normans seminarieserie och då var det naturligt att Johan Norman skulle ansvara för denna utbildning. Johan Nor-man drev sina frågor med kraft. När seminarierna omformades till att bli en utbildning, var det hela tiden den av Johan Norman utformade metoden som stod i centrum. Johan Norman hade skrivit texter om metoden som de andra fick läsa, och i seminarierna berättar han mera och spelar upp ljudinspelade band för att illustrera. En analytiker berättar att man på så vis fick det ”på-tagligt in i rummet”, och att Johan Norman berättade levande, och beskriver att man fick höra ljudinspelningar från sessioner. Men att få en tydlig bild av vad som hände och vad metoden innebar var svårt, en analytiker säger att ”det är lätt att tänka, men vad är det här för någonting?”. Det var svårt att bara på basen av att lyssna och läsa om spädbarnsanalys riktigt förstå vad det hela gick ut på, det krävdes erfarenhet av egna fall för att kunna skapa me-ning.
Men det var till en början svårt att få patienter – det fanns inte många som kände till metoden, som var helt ny. Trots att behandlingarna var kostnads-fria eftersom de bedrevs i utbildningssyfte var det relativt få patienter som kontaktade spädbarnsmottagningen. Gruppen satte ut några annonser i dags-tidningarna, de patienter som hittade till behandlingarna kom antingen via dessa annonser eller via någons rekommendation. I arbetet med de egna fal-len hade deltagarna sedan en bild av hur Johan Norman presenterat metoden och hur han arbetat, det var också till en början Johan Norman som funge-rade som handledare. Allt detta präglade analytikernas arbete i den egna praktiken i hög grad, och seminarierna präglades av att Johan Norman hand-ledde kring en metod som han utformat.
Johan Norman var noga med hur handledningen skulle gå till. En av ana-lytikerna beskriver hur Johan Norman hade en ”hierarkiskt sett
överposition-ering gentemot eleverna”. Kommunikationen i gruppen under denna tid är inte symmetrisk, Johan Normans ord väger tyngre än andra deltagares ord. För vissa analytiker verkar Johan Normans ord väga tyngre än den egna kli-niska erfarenheten.
Bilden som framträder av Johan Norman som handledare är att han var en mycket karismatisk person, en stark ledare med tydliga åsikter. Många ana-lytiker såg upp till Johan Norman, i följande citat beskrivs det som att han har ett alldeles speciellt sätt att närma sig det lilla barnet.
H1: Den metoden som Johan hade arbetat fram, den bygger mycket på att man har en känsla för att man kan skapa den här kontakten [till spädbarnet], han utgick ju från Bions teori. Att jobba med att etablera den här emotionella län-ken med spädbarnet och genom att ge det den här uppmärksamheten och tona in och så. Och sen en förmåga till ett reveritänkande4 utifrån att kunna före-ställa sig världen utifrån det lilla barnet. Och det där tyckte jag var – Johan var en unik person, där kom vi alla till korta, han hade ju en sådan enorm erfaren-het också.
Analytikern beskriver här hur Johan Norman hade en känsla för barnet som var speciell, han kunde föreställa sig världen utifrån det lilla barnet, han var unik, ”där kommer vi alla till korta”. De jag intervjuar ger ett intryck av att ha ett stort förtroende för Johan Norman som spädbarnsanalytiker, han hade mycket erfarenhet av att arbeta med mödrar och spädbarn och hade skrivit om dessa erfarenheter i ett flertal sammanhang. Han hade en övertygelse som han ville föra ut, han visste vad han ville, och blev inte ifrågasatt.
H2: Ja, han var ju… det här var ju någonting som Johan var väldigt angelägen om och som han ville sprida vidare, och det var han väldigt duktig på att göra. Han var duktig pedagogiskt och duktig i handledningssituationen, att fånga in det som var viktigt och centralt och sen föra in det till de psykoanalytiska teo-rierna. /…/ Det blev ju naturligt att han fick sin auktoritet genom det, vi utgick ju från det. Det var inget någon ifrågasatte.
I: Tycker du så här efteråt att det hade funnits fog att ifrågasätta något? H2: Nja, kanske något mer än vad vi gjorde i alla fall. (Skrattar till).
I citatet ovan blir det tydligt att Johan Norman sågs som en auktoritet med en tydlig vision av hur man skulle arbeta. I andra intervjuer framgår att han kommenterade direkt om man inte höll sig till metoden. Normans auktoritet var inget man ifrågasatte enligt H, även om det möjligen hade funnits fog för det. A bekräftar bilden av att Johan Norman hade en stark position.
4
. Ordet reveri som introduceras här, syftar till dröm och är ett vedertaget begrepp inom Bions teori. Einar Jakobsson har i Eftertankar översatt termen med ”drömskhet” Bion, W. R. (1993).
Eftertankar. Psykoanalytiska studier. Stockholm, Natur och Kultur.
ering gentemot eleverna”. Kommunikationen i gruppen under denna tid är inte symmetrisk, Johan Normans ord väger tyngre än andra deltagares ord. För vissa analytiker verkar Johan Normans ord väga tyngre än den egna kli-niska erfarenheten.
Bilden som framträder av Johan Norman som handledare är att han var en mycket karismatisk person, en stark ledare med tydliga åsikter. Många ana-lytiker såg upp till Johan Norman, i följande citat beskrivs det som att han har ett alldeles speciellt sätt att närma sig det lilla barnet.
H1: Den metoden som Johan hade arbetat fram, den bygger mycket på att man har en känsla för att man kan skapa den här kontakten [till spädbarnet], han utgick ju från Bions teori. Att jobba med att etablera den här emotionella län-ken med spädbarnet och genom att ge det den här uppmärksamheten och tona in och så. Och sen en förmåga till ett reveritänkande4 utifrån att kunna före-ställa sig världen utifrån det lilla barnet. Och det där tyckte jag var – Johan var en unik person, där kom vi alla till korta, han hade ju en sådan enorm erfaren-het också.
Analytikern beskriver här hur Johan Norman hade en känsla för barnet som var speciell, han kunde föreställa sig världen utifrån det lilla barnet, han var unik, ”där kommer vi alla till korta”. De jag intervjuar ger ett intryck av att ha ett stort förtroende för Johan Norman som spädbarnsanalytiker, han hade mycket erfarenhet av att arbeta med mödrar och spädbarn och hade skrivit om dessa erfarenheter i ett flertal sammanhang. Han hade en övertygelse som han ville föra ut, han visste vad han ville, och blev inte ifrågasatt.
H2: Ja, han var ju… det här var ju någonting som Johan var väldigt angelägen om och som han ville sprida vidare, och det var han väldigt duktig på att göra. Han var duktig pedagogiskt och duktig i handledningssituationen, att fånga in