eleverna grunden i det svenska standardspråket är det betydelsefullt att som lärare uppskatta
elevernas språkbruk. Det är även viktigt att inte se det som ett dåligt språkbruk utan tvärtom
uppskatta deras språkliga färdigheter och kreativitet som är av betydelse i det privata livet.
Elevernas attityd till cyberspråket i skolan
Flickorna anser att det är inte skulle fungera att använda förkortningar i skolan eftersom de vill lära sig skriva korrekt svenska. De är noga med att det ska skrivas med korrekt svenska i skolan.
Astrid: Jag vill helst lära mig äkta ord Estrelle: Jag också… inte falska.
Vi finner att samtliga flickor liksom lärare visar motstånd mot användning av cyberspråket i skolan. De hävdar även att om det skulle vara tillåtet att använda cyberspråket i skolan skulle de inte göra det. Cyberspråket värderas högt i närmiljön. Enligt flickorna är cyberspråket tillåtet att använda hemma och med kompisar men inte i skolan.
Astrid: I skolan nej men hemma.
En tolkning kan vara att flickorna finner samhörighet i deras bekantskapskrets och då är de tillåtet att använda sig av ett kravlöst språk. Hård af Segerstad & Sofkova Hashemi24 visar att ”Eleverna är medvetna om stilskillnader och många använder sig gärna av ett ledigare och mer personligt språkbruk i kommunikationen med vänner och andra i nya medier på sin fritid”
Av intervjusvaren framgår det att flickorna är medvetna om vikten av att behärska standarskriftspråket för att kommunicera i offentliga sammanhang. Flickorna gav exempel på att det kan vara viktigt att kunna stava och skriva korrekt när man har kontakt med arbetsgivare och banken, annars är risken att man inte blir tagen på allvar.
23
Skolverket
24
Diana: Eller typ om man ska få ett kreditkort. Så begär man om ett kreditkort så kanske man ska skriva om sig själv … jag heter D bla bla bla så förkortar man kanske då bara nej
Estrelle: Så får man inget
Vi finner att flickorna är medvetna om att cyberspråket har ett lågt värde i samhället och att det är det svenska språket som värderas högst i Sverige. Elevernas svar visar att de reflekterar över framtiden och vad som kan hända om man inte behärska det offentliga språket. Även om läraren skulle vara positiv till elevernas användande av förkortningar i skoltexter säger majoriteten av pojkarna att de inte vill använda det. En av pojkarna förklarar detta med att när alla använder förkortningar är det inte alla gånger som man förstår förkortningarnas betydelse.
Kevin: Ja, men jag skulle inte använd det Nils: Nejjjjjjjjjjjjjjj
Vincent: inte jag heller
Kevin: Jag skulle ha gillat det, men jag skulle nog inte gjort det Intervjuare: Varför?
Charlie: Liksom ibland förstår man liksom inte när alla skriver med förkortningar som vgd vad gör du
En av pojkarna argumenterar att det är viktigt att man ska kunna stava rätt för att komma långt i livet. Vi ställde frågan varför pojkarna tyckte att det var viktigt att kunna stava rätt och Charlie svarade:
Charlie: För det första så hjälpa det att man kommer långt i livet, för det andra är det bra
Utifrån det begränsade forskningsunderlaget går det inte att dra någon några slutsatser om språkets vikt för att komma långt i livet som beskrivs av en av pojkarna är en medvetenhet hos pojken eller ett mantra som han tagit till sig från pedagoger eller från föräldrar.
Några av pojkarna beskriver att deras lärare använder smileys när eleven uppnår bra resultat
som en uppmuntran. Eleverna känner en uppskattning och motivation när läraren gör en
smiley för då vet de att de har gjort en bra prestation. De säger även att de känner en glädje
när läraren gör smileys. Vi tolkar det som att eleverna tar efter läraren när de får rätta varandras texter då de vill motivera varandra. Flickorna anser att det inte är okej att lärare använder sig av smileys. Diana uttrycker att barn är omogna och att lärare har ansvaret att lära dem vad som är rätt och fel. Vidare tyckte eleverna att det var viktigt att lära sig korrekt
skriftspråk och då ansåg de att det inte var okej att lärare använder sig av smileys. De menade att lärare ska föregå som ett gott exempel.
Diana: Det är DOM ska LÄRA oss att vi är omogna. – På vilket sätt vad menar du?
Diana: Att man är omogen och att man ska orka skriva hela meningar alltså hela ord
Men även här ser vi delade meningar då några av eleverna tyckte det var roligt när de yngre lärarna använde smileys, men inte de äldre lärarna. Vi tolkar det som att de känner större samhörighet med de yngre lärarna och har en känsla av att de äldre inte förstår.
Värt att nämna är att flickorna ansåg att Urban som är i 50 års ålder var för gammal för att förstå vad cyberspråket är. Eleverna har en gemensam syn på att vad de kallar äldre
människorinte förstår sig på cyberspråket. Flickorna tar föräldrarna som exempel på personer
som inte förstår när de skriver förkortningar. Detta gav de även som anledning till att de inte skrev förkortningar till äldre personer.
Vårt resultat visar att pojkarna anser att chattspråket är åldersrelaterat. De menar att äldre personer inte förstår sig på förkortningar. De vill inte lära sina föräldrar språket för att man måste som en pojke uttrycker det ”prega in”, trycka in det i deras hjärnor. Detta kan tolkas som att pojkarna kan uppleva ett glapp mellan generationerna gällande kunskapen av förkortningar.
Nils: Mina föräldrar fattar inte förkortningar så det är inte lönt (skrattar) Kevin: Inte mina heller
Nils: Jag pallar inte förklara för dem, man måste ”prega” in det i deras hjärna för att de ska fatta det
Både flickor och pojkar är överrensom att förkortningar och smileys är för de yngre och inte
för äldre som har svårt att ta det till sig. Detta är inget som vi tänker utveckla vidare eftersom detta inte besvarar våra frågeställningar. Men vi anser ändå att det är relevant för hur attityden för de yngre ser ut gentemot den äldre generationen.
Diskussion
Vi har i vår undersökning utgått ifrån fem frågeställningar gällande cyberspråket. Syftet var att ta reda på hur barn använder sig av cyberspråket och om det finns skillnad mellan pojkar och flickor. Vi ville även undersöka om användningen av förkortningar och smileys påverkar elevtexter som produceras i skolan. Om så är fallet hur reagerar lärare på användandet?
Vår första frågeställning var: vilka skillnader finns mellan pojkar och flickors användning av cyberspråket? Vårt resultat visar att flickorna och pojkarna i vår undersökning är förtrogna med cyberspråket. Men det finns skillnader i aktiviteterna, flickorna chattar oftast i nätverk som tillexempel Facebook och pojkarna spelar vanligtvis spel som exempelvis World of Warcraft. Skillnaderna i aktiviteterna kan även förklara de skillnader vi finner i de förkortningar som de använder. Pojkarna använder mestadels engelska förkortningar medan flickorna använder svenska förkortningar.
Vi finner språket som viktigt när det gäller att skapa relationer. Vi anser att flickorna skapar en relation öppet på nätet medan pojkarna när de chattar skapar relationer via en rollfigur. Att de kommunicerar genom rollfiguren är mer en indirekt kommunikation. Detta är något vi även kan se utanför internetvärlden exempelvis när fotbollsintresserade pojkar återger en match de har sett på tv. De kan återge matchen och tala i timtal om hur domare och spelare skulle ha gjort i matchen med en känsla som om de talar om sig själva men genom domarrollen eller rollen som fotbollsspelare. Detta är något vi även såg tydligt hos pojkarna när de pratade om sina spel och rollfigurer under intervjuns gång.
Andra frågeställningen vi ville besvara var; vilken är skolans attityd till cyberspråket? Vi fick skilda enkätsvar från de två klasslärarna. Den manliga läraren var emot användning av cyberspråket i skolan medan den kvinnliga läraren endast nämnde att cyberspråket var problem för de svaga eleverna. Det framkom under intervjun med de 8 eleverna från respektive klass att ingen av lärarna välkomnar cyberspråket i skolan. Lärarna uppmanar
eleverna att sudda ut förkortningen utan en förklaring om varför cyberspråket inte får användas. Ett av skolans viktigaste uppdrag är att bemöta elevernas språkliga kunskaper med uppskattning och respekt. Som lärare bör man acceptera cyberspråket och inte vara främmande för elevernas privata bruk av cyberspråket. Vi menar inte att vi som lärare kommer att använda oss av cyberspråket i skolsituationer men vi anser att det är viktigt att lyfta och förklara varför man inte bör använda det i skoltexter, då det kan vara svårt för mottagaren att läsa och förstå texten. Lärare bör göra eleverna medvetna om de olika språkstilarna (det formella och det informella) och när man bör använder dem. Vi anser att cyberspråket kan vara utvecklande för elevernas språkbruk då det ställer krav på språkbehärskning hos barnen. Vi finner att cyberspråket är kreativt och lekfullt. För att kunna delta i kommunikationen måste eleven kunna läsa och skriva och även förstå hur man bryter ner ett ord.
Ytterligare en fråga vi ville försöka besvara var hur används smileys och förkortningar av eleverna? Vi finner att pojkarna och flickorna är kreativa och att de använder förkortningar för en snabbare och smidigare kommunikation. Cyberspråket görs enkelt och utan krav på grammatiskt korrekthet. För att uttrycka känslor använder man smileys som visar sinnesstämning eftersom tonfall och ansiktsuttryck inte är synligt i den datoriserade kommunikationen. I vår undersökning visar det sig att känslomarkörerna smileyes finns i undervisningssituationen och används av både lärare och elever. Den används bland annat som en belöning för bra arbete och för att uppmuntra elever.
Vidare frågeställningar var; på vilket sätt påverkar cyberspråket elevernas sätt att skriva i skolan? Är de medvetna om kodväxlingen mellan cyberspråk och standardskriftspråk? Hur ser eleverna själva på sin användning av cyberspråket? För att få svar på dessa frågor analyserade vi 32 elevtexter. Där visade det sig att endast en elev använde cyberspråk i form av en smiley. Vi finner likhet i vår undersökning med vad språkforskare som Hård af Segerstad och Sofkova Hashemi säger om att cyberspråket inte påverkar skoltexterna nämnvärt.
En av flickorna i vår undersökning berättade att hon råkat använda cyberspråket några gånger i skolan men hon var samtidigt medveten om att det inte var korrekt. Vi upplever att eleverna har kunskapen hur de kodväxlar mellan de två språkstilarna. Detta är något som även framkommer vid intervjutillfällena, då eleverna säger att de är medvetna om att de inte får använda förkortningar i sina texter. De säger att de vet att det är två olika språkstilar som
används vid olika tillfällen. Eleverna lyfter vikten av att lära sig korrekt svenska som är viktig att kunna inför framtiden. De är inte intresserade av att lyfta in förkortningar i skrivna texter utan anser att förkortningarna ska användas där det behövs en snabb kommunikation, som i chatt och sms. Vidare anser de att det är viktigt att behärska cyberspråket på sin fritid för att lättare kommunicera med varandra på chatt och genom spel.
Avslutning
Vi anser att vi fick svar på våra frågeställningar. Det har varit intressant att forska inom cyberspråket även om vi har funnit svårigheter med att hitta tidigare forskning. Vilket kan bero på att cyberspråket är ett relativt nytt fenomen.
Om vi hade kunnat göra om vår undersökning eller hade mer tid till vårt förfogande hade det varit intressant att utöka antalet flickor och pojkar och involvera fler skolor. Skolor eller elever som vi inte är förtrogna med. Vilket hade kunnat påverka resultatet vi kommit fram till.
Under arbetets gång väcktes nya frågor inom vårt ämne som vi tyckte var intressanta och som skulle kunna leda till vidare forskning. Frågor som väcktes var:
Ser lärare cyberspråket som ett hot mot standardskriftspråket?
Är lärare oroliga för att förkortningar ska påverka elevernas förmåga att stava rätt? Är lärare rädda för språkförändringar?
Är cyberspråket åldersrelaterat?
Avslutningsvis finner vi att med chattspråket skapar man dialoger och relationer. Med standardskriftspråket producerar man en text som någon ska läsa och förstå, och där sker det inte någon direkt tvåvägskommunikation.