Elevernas intresse för läsning i skolan och hemmet

I strävansmålen i kursplanen för svenska vill man att eleven –

utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur

samt gärna läser på egen hand och av eget intresse” (Skolverket 2008).

Resultatet från elevenkäterna visar att de elever i klass A som hade inplanerad tyst läsning i en skönlitterär bok varje morgon tyckte det var roligast att läsa i skolan och att det även var där de läste mest (diagram 3 och 4). I elevintervjuerna framkom det att dessa elever tyckte det var bra att ha inplanerad läsning i skolan för då fick man mer tid till fritidsaktiviteter hemma. Detta tyder på att eleverna ser läsningen mer som en skolaktivitet än som en förnöjelse. Återigen märker jag att eleverna jämställer läsning med texter i bokform och inte till musik, dataspel och serietidningar som användes mer i hemmet (diagram 7).

Trots att eleverna i klass B uppgav att de tycker det är roligast att läsa hemma (diagram 3 och 4) visar resultatet av enkätundersökningen att dessa elever ändå läser mest i skolan. Resultat från de båda klasserna överensstämmer med PIRLS rapport (Skolverket 2007) där det framkommit att elevers intresse för läsning på fritiden minskat från år 2001 till 2006.

För att kunna bli en skicklig läsare krävs det att man övar sig i läsning och då är en av skolans viktigaste uppgift att väcka och stimulera barns läsning. Myndigheten för skolutveckling (2007) menar att en förutsättning för att skapa ett läsintresse är att det finns tillgång till meningsfulla och bra texter där innehållet fångar upp och tar vara på läsarens egna erfarenheter. Forskare har kunnat konstatera att olika läsinlärningsmetoder inte har någon avgörande betydelse för barns läsutveckling utan att det är andra sociokulturella faktorer som spelar roll (Myndigheten för skolutveckling 2007). Att

barnen får se och uppleva en annan människa läsa och berätta har stor betydelse för hur barnens attityd till läsning kommer att bli. Detta är en förutsättning för att barnen ska se sig själv som läsare och känna sig som en fullvärdig medlem i de läskunnigas förening menar Fast (2007) och Smith (2000). Alla barn har olika förutsättningar med sig hemifrån och därför menar jag att det är viktigt att läraren är medveten om vilken litteraturpedagogik hon vill arbeta med i sin undervisning för att elevernas läsintresse ska bibehållas även efter den s.k. bokslukaråldern.

6.3 Vad läser eleverna hemma och i skolan?

Det finns olika anledningar till vad man läser. Författarna till boken Läsförståelse under

luppen – Observera – Bedöma – Utveckla menar att man kan läsa för nöjes skull, för att

man ska lära sig saker, för att delta i samhället eller av ett personligt intresse. Hos unga läsare är det huvudsakligen två av dessa anledningar som gör att de läser, dels för att lära sig saker och dels för nöjes skull (Rosén et al.2008). Jag tror att ytterligare en anledning för unga läsare kan vara att skapa sig en identitet genom sitt läsande av olika populärkulturer vilket även Persson (2000) menar är ett viktigt material i barnens identitetssökande.

I både enkätundersökningen och elevintervjuerna framkom det att samtliga elever oftare läser skönlitterära böcker i skolan medan serietidningar och andra texter som tv och dataspel endast förekommer i hemmet (diagram 7). Detta resultat stämmer väl överens med PIRLS-undersökningen (Skolverket 2007) som visade att elever ägnar allt mindre tid åt skönlitteratur och mer tid åt att läsa kortare texter som finns i tidningar, chatt och e-post i hemmet.

På min fråga till lärarna om de visste vad eleverna läser hemma för att kunna tillvarata deras intresse uppgav Annika och Birgitta att eleverna läser samma böcker i skolan som på fritiden och att några elever läser serietidningar. Annika visade på en större medvetenhet när hon även nämnde data- och tv-spel som exempel. Cecilia ansåg att hon varit i klassen för lite för att kunna ge ett rättvist svar men hade en uppfattning att många elever läste hemma eftersom de visade kunskap om olika böcker och författare vid deras besök på biblioteket.

I undersökningen framkom det att eleverna ser sig som läsare i skolan när de läser sin skönlitterära bok. Även om lärarna menar att de använder sig av andra texter i undervisningen tycks inte eleverna uppfatta dessa texter på samma sätt. Jag menar att lärarna behöver bli tydligare och öppna upp för att visa vilka andra texter det finns att läsa. I kursplanen för svenska står att läsa:

Skolan skall i sin undervisning sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag och att anpassa läsningen och arbetet med texten till dess syfte och karaktär (Skolverket 2008).

I de undersökta klasserna framkom det i både enkäterna och intervjuerna att lärarna låter eleverna själv välja vilka texter i form av skönlitterära böcker de ska läsa i skolan. Om eleverna inte hittar något intressant bland de böcker som finns tillgängliga i klassrummet har de tillåtelse att ta med sig böcker hemifrån. Utifrån det intervjumaterial jag presenterat ges man intrycket av att eleverna uppfattar en outtalad regel om att det inte är accepterat att ta med sig tidningar att läsa i skolan. För att kunna ta tillvara elevernas läsintresse och skapa en nyfikenhet till att utforska olika texter menar jag, precis som Heith (2006), att man som pedagog bör tänka igenom hur man själv värderar olika texter och vilka texter man ger tillträde till klassrummet.

Både i enkäterna och i elevintervjuerna visar det sig att eleverna väljer att läsa böcker inom deras intresseområde. Vissa elever tycker om att läsa deckare och vissa föredrar att läsa långserieböcker, dvs. flera böcker som handlar om samma huvudpersoner. När en bok är utläst väljer eleverna att läsa en till bok ur samma genre. Om eleverna ständigt får välja böcker ur samma genre, utan att prova något annat, tror jag det blir svårt att nå ovannämnda strävansmål. Och jag ställer mig frågande till om detta är positivt eller negativt för elevernas läsutveckling. Vad hade hänt om eleverna hade blivit tilldelade en bok ur en annan genre? Jag tror att det hade skapat en utmaning som kan vara inspirerande för eleverna. Jag menar att läsa bara för läsandets skull inte gynnar elevernas utveckling. Det är när du bearbetar texterna som du ställs inför de frågor som Smith (2000) anser är nödvändiga för att en text ska bli meningsfull.

6.4 Texter i undervisningen

I uppnåendemålen för årskurs fem i kursplanen i svenska kan man läsa följande:

Eleven skall kunna läsa med flyt både högt och tyst och uppfatta skeenden och budskap i böcker och saklitteratur skrivna för barn och ungdom, kunna samtala om läsningens upplevelser samt reflektera över texter (Skolverket 2008).

Den bild jag har fått genom lärarintervjuerna är att det man främst arbetar med, när det gäller texter i undervisningen, är skönlitteratur som individuell tyst läsning under tjugo minuter på morgonen. Det tycks vara en slentrianmässig aktivitet för att starta dagen på ett lugnt sätt där syftet är att eleverna ska träna upp sin läsförmåga och utöka sitt ordförråd. Mina tankar går tillbaka till svenskämnets uppdelning i upplevelseläsning och informationsläsning som fanns i 1962 års kursplan, för drygt 45 år sedan (Malmgren 1996). När man arbetar på detta sätt menar Persson (2000) att upplevelseläsningen blir oproblematiserad och perspektivlös.

Utifrån den undervisning med skönlitterära texter som lärarna i min undersökning berättat om i intervjuerna, får jag ett intryck av att den ger få eller inga möjligheter till diskussioner för eleverna. Björk och Liberg (2005) menar att elever behöver bearbeta texterna för att fördjupa erfarenheterna av den lästa texten och få en förståelse för andra människors tankar. Roger Säljö (2000:186) skriver i sin bok Lärande i praktiken ett

sociokulturellt perspektiv att texter ”ingår i kommunikativa sammanhang där också

samtal och andra former av interaktion förekommer”. Han menar att det sätt vi diskuterar och tolkar verkligheten i samtal med andra ger oss möjligheter att förstå och kommunicera i framtida situationer. Det är alltså av största vikt att elever får bearbeta och samtala om sina läsupplevelser för att vidga de egna perspektiven. Om läsningen ska bli både intressant, lustfylld och meningsfull för eleverna, vilket jag anser är en av förutsättningarna för att nå ovannämnda uppnåendemål, behöver man tillvarata deras intressen och arbeta mer aktivt med bearbetning av olika texter i form av samtal och diskussioner.

Även Smith (2000) anser att boksamtal är viktiga för att eleverna ska finna texterna meningsfulla. Eleverna måste ges möjligheter att ställa frågor och samtala om det de läst. Jag menar, precis som Fast (2007), att det är i interaktion med andra man lär sig.

Genom att diskutera och lyssna på andras tolkningar av texter kan man få en förståelse för andra samtidigt som man får reflektera över sina egna tankar. Björk och Liberg (1996) menar att om undervisningen sker på ett sådant sätt är risken liten att eleverna uppfattar läsning som en metod för att bara träna sin läsförmåga.

De intervjuade lärarna nämner även att de har högläsning ur skönlitterära böcker men att det då är läraren som läser. På detta sätt får eleverna inte någon träning i att läsa högt med flyt utan blir endast en passiv lyssnare som inte deltar aktivt i undervisningen. Om det istället hade varit eleverna som fått turas om att sköta högläsningen hade eleverna fått träna i dels att läsa högt för andra och dels att lära sig tolka och förmedla en text med alla dess olika skeenden. Vad hade hänt om lärarna någon gång hade bytt ut den skönlitterära boken mot en populärkulturell text som eleverna fått ta med hemifrån och läsa högt ur, exempelvis en sporttidning, ”tjej-tidning” eller en musiktext som intresserar dem? Jag tror detta skulle leda till intressanta diskussioner där eleverna får känna sig delaktiga för att deras intressen och erfarenheter tas på allvar och att de får möjlighet att utveckla en förståelse för och en förmåga att ta ställning till alla de olika texter som möter dem i vardagen.

6.5 Pedagogiskt utvalda texter

Efter mina samtal med lärarna visade det sig att ingen av lärarna ansåg att någon text hade ett större pedagogiskt värde än andra. Trots det förespråkade de skönlitteraturen som en text som kunde användas till mycket. Annika säger att hon försöker arbeta med olika sorters texter men att hon tycker det är bra att läsa några kapitel ur en skönlitterär bok för att få en intressant ingång till ett ämne de ska arbeta med. Birgitta anser sig inte arbeta med texter eftersom hon inte har de ämnena men återkommer ändå till hur hon har arbetat med skönlitteraturen i form av bokcirklar i tidigare klasser. Den undervisning som Cecilia beskriver tyder på en något mer medveten litteraturpedagogik. Hon visar på en medvetenhet om läroplanens olika mål när hon planerar sin undervisning och betonar vikten av att ha en tanke bakom sina pedagogiska val.

Som jag tidigare nämnt bedrivs tyst läsning av skönlitterära böcker i de båda klasserna. PIRLS (Skolverket 2007) menar att elever i den svenska skolan sällan utmanas av läsningen då den oftast sker individuellt. Alla tre lärarna låter eleverna

redovisa sina lästa böcker i olika former av bokrecensioner. Enligt PIRLS (Skolverket 2007) är det en vanligt förekommande metod vid bearbetning av texter. Jag får en känsla av att skrivandet av recensioner blir en uppgift som eleverna genomför utan att tänka igenom och reflektera och att man som pedagog riskerar att successivt plocka bort elevernas lust att läsa genom att ge dem samma arbetsuppgift efter varje läst bok. Även om Annika hade utformat recensionen på ett par olika sätt så är det fortfarande samma sorts arbetsuppgift. Cecilia hade däremot utarbetat ett arbetsblad med förslag på olika sätt att efterarbeta sin text på. Till exempel kunde eleverna skriva ett brev till författaren och ställa frågor om boken eller skriva till huvudpersonen i boken. På det sättet får eleverna möjlighet att öva sig på olika typer av texter. Björk och Liberg (1996) menar att de olika typer av texter vi har – beskrivande, berättande, argumenterande osv. har olika syften som eleverna behöver träna på eftersom varje texttyp kräver olika läs- och skrivsituationer. Även i kursplanen i svenska står det att eleverna ska få uppleva texter av olika slag och kunna anpassa arbetet med texten till dess olika syfte (Skolverket 2008).

Annika och Cecilia berättade i intervjuerna att de även använde sig av nyhetstexter i undervisningen genom att låta eleverna presentera nyheter från en tidning. I Lpo 94 kan man läsa att skolan ska ”främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar” (Fritzes 2006). Ett sätt att göra detta på är just genom att arbeta med nyheter och tidningsartiklar. Björk och Liberg (1996) skriver att ”tidningstexter ställer andra krav på läsförmågan, och barnen måste få öva upp andra lässtrategier och lära sig att läsa kritiskt”. Därför är det viktigt att använda olika sorters textgenre i undervisningen. Smith (2000) menar att det finns ett överflöd av läsmaterial att tillgå i undervisningen och att det inte är en fråga för läraren att hitta utan snarare att välja. För att kunna göra dessa val menar jag att lärarna behöver bli mer medvetna om vilka texter som finns i elevernas omgivning. Jag tror även, som Persson (2000), att det är lärarnas inställning till populärkulturen som styr hur pass mycket den används i dagens svenskundervisning. Jag skulle vilja se en frimodighet hos lärarna att våga förändra sina arbetsmetoder och ”kasta sig ut” i en värld som det kan tänkas att eleverna har mer kunskap om. Heith (2006) menar att elever redan har erfarenheter och kunskaper om populärkultur och jag tror att det gäller för lärare att fånga upp och använda sig av dessa i undervisningen om vi ska kunna tillvarata och utveckla deras intresse att läsa och skriva genom hela deras skoltid.

7 Slutsats

Under min studie klargjordes många av de frågor jag ställde angående hur valet av de texter går till som används i svenskundervisningen samt huruvida elevernas läsintresse tas tillvara i detta. I detta kapitel kommer jag kortfattat att redovisa det jag kommit fram till utifrån mina frågeställningar:

• Hur väljs de texter ut som används i svenskundervisningen?

• Vilket intresse har eleverna för läsning hemma respektive i skolan? • Hur tillvaratas elevernas läsintresse i skolans undervisning?

På den förstnämnda frågeställningen upptäckte jag att det var svårast att få in ett brett material. Intervjuerna med lärarna hade en tendens att mer behandla hur de arbetade med texter istället för hur de valde ut texter till undervisningen. Kanske hade jag en förhoppning om att få framställt en undervisning där olika texter fick samsas om utrymmet och inte bara som individuellt arbete med tyst läsning i en skönlitterär bok. Resultatet blev ganska nedslående med tanke på hur litteraturpedagogiken har sett ut de senaste hundra åren. Många skolor har klivit in i IT-åldern där gamla kartor och tv- apparater har ersatts med moderna projektorer uppkopplade via Internet. Jag tycker det är dags att även litteraturpedagogiken tar ett steg framåt och möter populärkulturen där många elevers intresse finns. Jag menar absolut inte att skönlitteraturen ska plockas bort men det måste finnas ett alternativ för alla de elever som inte kan finna någon glädje i skönlitteraturen.

Fylligast material fick jag på den andra frågan om vilket intresse för läsning eleverna har hemma respektive i skolan. Det var den fråga som gav mest konkreta svar vilket jag tror kan vara en anledning till det breda dataunderlaget. I min begränsade undersökning visade det sig att trots det populärkulturella utbud i form av tv- och dataspel, chatt och läsning av olika tidskrifter som eleverna möter och lever med på sin fritid, förknippar de läsning i första hand med läsning av skönlitterära böcker. Många av de elever som tyckte det var roligt att läsa böcker läste inte i samma utsträckning hemma som i skolan. Detta tolkar jag som att den skönlitterära läsningen i första hand ses som en skolaktivitet och inte som något underhållande samtidigt som den ses som det enda tillåtna textalternativet i skolan.

Den tredje frågeställningen fick liksom den första ett ganska negativt resultat när man utifrån det förevisade resultatet får en förnimmelse av att elevernas läsintresse inte tillvaratas i undervisningen. Eftersom eleverna så tydligt förknippar läsning med böcker och inte efterfrågar andra texter i skolan är det viktigt att vi som lärare skaffar oss kunskap om elevernas intresse för att kunna ta tillvara och utnyttja det i undervisningen på ett kreativt sätt så att deras läsintresse utvecklas i en positiv riktning. Både Björk och Liberg (1996) och Smith (2000) påtalar vikten av meningsfulla texter som efterarbetas på ett sätt som gör läsningen till en lustfylld aktivitet.

Oavsett vilken undervisning man bedriver är det viktigt att göra pedagogiskt medvetna val. Att använda sig av de didaktiska frågorna, hur, vad och varför ser jag som en självklarhet, för om inte pedagogen har något klart syfte med undervisningen blir det svårt att nå eleverna och få dem motiverade. Det är viktigt att bedriva en undervisning i ett sammanhang som eleverna förstår och kan relatera till. Vi är alla olika tänkande individer och jag tycker det är viktigt att lyssna på hur eleverna funderar för att kunna erbjuda dem andra metoder att tänka utöver det sätt eleven redan har. Att få möjlighet att lyssna på andra elevers sätt att tänka och lösa uppgifter på samt inse att det finns olika vägar att ta för att nå målet, tror jag har stor betydelse för elevernas eget lärande. Det är i interaktion med andra som individen får möjlighet att utvecklas. Min undersökning har fått mig att inse vilken stor roll lärarnas litteraturpedagogik i skolan spelar för elevernas inställning till läsning och för deras möjligheter att kunna läsa, bearbeta och reflektera olika sorters texter.

Som alltid när man undersöker något vill man finna ett positivt svar. Sett ur ett litteraturpedagogiskt perspektiv tycker jag resultatet i denna undersökning blev ganska dystert med tanke på det enorma textutbud som finns tillgängligt. För att vi inte ska tappa en generation läsare och att framtida forskning ska fortsätta visa ett neråtgående resultat anser jag att läsningen i skolan måste lyftas till en högre nivå och inte bara ses som en upplevelseläsning. Det är väsentligt att vi lärare tillvaratar elevernas läsintresse och öppnar våra ögon för alla texter som finns tillgängliga och gör något meningsfullt av dem. Förutsättningarna för att lyckas finns, det är bara lärarens egen inställning som kan sätta käppar i hjulet. Jag hoppas att denna undersökning kan väcka intresse för vidare forskning inom litteraturpedagogikens gestaltning i svenskundervisningen och att man i en framtida etnografisk studie kan komma att få se om och hur mycket populärkulturen används i skolans undervisning.

Referenser