Med utgångspunkt från frågan om vad jag skulle få se på en film som visar när eleven har matematik i skolan, fick jag det utfall av situationer fördelat per elever som visas nedan i tabell 3.
Tabell 3. Situationer i skolan när eleven har matematik, enligt de elever som intervjuats.
Situationer A B C D E F G
Eleven arbetar ensam i matematikboken X X X X X X Eleven arbetar tillsammans med andra i
matematikboken X X X X X X
Eleven ”pratar matte” med andra under
matematiklektionen X X
Eleven sitter med på en genomgång i matematik X X
Eleven har prov X X
Eleven har matematik utomhus i MaNo eller Ma X X Eleven har matematik utomhus på rasten X Eleven arbetar med matematikdatorprogram X Den situation som förkommer oftast i intervjusvaren är arbete med matematikboken ensam eller tillsammans med andra. Två elever avviker i förhållande till de andra eftersom de tar upp betydligt fler situationer på sina filmer, varav den ena tillhör kategorin hög självvärdering och den andra konsistens i bedömningarna.
För att kunna jämföra elevsvaren på de följdfrågor som ställdes i anslutning till varje situation och för att kunna se eventuella mönster i relation till elevkategorierna har jag ställt samman dessa i matrisform i tabell 4 och 5. De återfinns i bilaga 2 respektive 3.
En jämförelse utifrån dessa är då bara möjlig för två av situationerna nämligen arbetar ensam med matematikboken respektive tillsammans med andra, eftersom dessa är de situationer som tagits upp av samtliga elever som indelats i kategorier.
Eleverna tycker överlag att de får reda på vad de kan och inte kan i matematik när de arbetar ensamma i matematikboken. Eleven med hög självvärdering motiverar sig på ett sätt som tyder på en utvecklad förmåga att reflektera över det egna lärandet. Frågan om huruvida kamraterna kan se vad eleven kan i samma situation besvaras utan att något mönster kan skönjas, däremot ger svaren en inblick i elevernas föreställningar. Svaren på den sista frågan som handlar om läraren kan se vad eleven kan i matematik visar att ingen av eleverna utom eleven med hög självvärdering är övertygad om att så skulle vara fallet. I elevernas ögon verkar inte läraren speciellt aktiv för att kunna se vad de kan i matematik när de arbetar ensamma i matematikboken. För att läraren ska kunna se det krävs det enligt elevernas svar att eleven visar eller frågar läraren, helt enkelt aktiverar en kommunikation med läraren. På detta sätt blir eleven delansvarig i lärarens möjligheter att kunna se vad eleverna kan.
Situationen när eleven arbetar tillsammans med andra i matematikboken uppfattas annorlunda enligt elevsvaren. Eleverna säger sig få reda på vad de kan och inte kan, men två elever avviker. En elev som utifrån bedömningen av sin förmåga kategoriserats som ingående i konsistens i bedömningarna har svårt att skilja på vad han själv kan i förhållande till kamraten. Eleven uttalar sig i vi form ”vi ser hur mycket vi kan tillsammans” och har heller inte med någon situation där han arbetar ensam i matematikboken på ”sin film”. Denna elev förefaller vara utpräglat inriktad på
inlärning genom kommunikation med andra. Eleven med hög självvärdering tycker inte att han får reda på riktigt så mycket vad han kan i matematik i den här situationen. Frågan huruvida kamraten kan se och inte se vad eleven kan besvaras däremot samstämmigt ja. För eleverna kan därför kamraten och eleven utgöra varandras måttstock och källa till vilken de kan bedöma sin förmåga i matematik när de arbetar tillsammans i matematikboken. På frågan om lärarens möjlighet att se vad eleven kan när den arbetar tillsammans med andra i matematikboken, är svaren tudelade. Tre av eleverna anser att läraren kan se vad eleven kan, man att detta inte är lika lätt när de arbetar tillsammans med andra. Ingen av dessa tre tillhör kategorin känsla av
svårare att se bedömning utifrån lärarens synvinkel, vilka problem som läraren möter i samband med bedömning.
Övriga situationer som eleverna nämnt under intervjuerna redovisas i tabellerna 6, 7, 8 under bilaga 4 samt tabell 9 under bilaga 5. För var och en av dessa tabeller kommer nu kommentarer att ges.
Situationen eleven ”pratar matte” tas upp av två elever och redovisas i tabell 6. Eleverna visar stor osäkerhet kring huruvida de får reda på vad de kan och inte kan i matematik. Eleven med inriktning på kommunikation med andra för sin inlärning visar även i denna situation svårighet att urskilja vad han själv kan i förhållande till kamraten. Ingen av eleverna tror att läraren kan se vad de kan i matematik när de ”pratar matte”.
Situationen eleven sitter med på en genomgång i matematik omnämns av två elever och redovisas i tabell 7. Eleven som kategoriserades till hög självvärdering svarar ja på samtliga frågeställningar som handlar om att han, kamraten eller läraren får reda på vad han kan i matematik under genomgången. Eleven som kategoriserats till känsla av missbedömd är mer osäker i sina svar.
Situationen eleven har prov tas upp av två elever och svaren är sammanställda i tabell 8. När eleven har prov tycker eleverna att de får reda på vad de kan och inte kan samt att läraren kan se vad de kan. Eleverna tillhör kategorin hög självvärdering respektive känsla av missbedömd.
Situationen eleven arbetar med matematik utomhus omnämns av två elever och svaren är sammanställda i tabell 9. Även i denna situation tycker eleven som kategoriserats till hög självvärdering att han får reda på vad han kan i matematik när han arbetar med matematik utomhus. Han tror också att läraren kan se vad han kan i matematik i den här situationen. För den andra eleven som kategoriserats till känsla av missbedömd är uppfattningen den motsatta. Det som enligt denna elev tydliggörs för läraren i det här fallet är inte vad eleven kan, utan vad eleven inte kan, eftersom kontakten med läraren sker när eleven behöver hjälp med ett moment som han inte klarar av.
För två av situationerna som omnämnts av en elev har ingen sammanställning i
matrisform gjorts. De beskrivs kortfattat här. Båda situationerna tas upp av en elev som kategoriserats till känsla av missbedömd. Den första situationen är när eleven har matematik utomhus på rasten för att han ligger efter med arbetet. På frågan om läraren kan se vad han kan i matematik svarar han att ”han kan se att jag sköter mig, att jag gör mina grejor då att jag drar ut på tiden där”. Samma elev tar också upp situationen där eleven arbetar med matematikdatorprogram och på samma fråga svarar han att han inte tror att läraren kan se vad han kan i matematik när han spelar dataspel.
Elevernas uppfattningar om situationer av kunnande i matematik
För att få reda på mer kring hur eleverna uppfattar den förändrade inriktningen på undervisningen i samband med att prov införts ställde jag, efter att eleverna fått ge sina synpunkter på vad en film som visar när eleven har matematik i skolan skulle innehålla, frågor kring detta. Även frågor om elevernas önskemål om hur de skulle vilja att det gick till när läraren bedömde i matematik ställdes. Svaren redovisas i tabell 10, bilaga 6.
Av de elever som svarat på frågan om vilket arbetssätt de lär sig mest på så har samtliga svarat på det arbetssätt som de har nu, som inbegriper prov. Trots detta är det två av eleverna som ändå föredrar att arbeta med diagnoser. Den ena eleven motiverar detta med att diagnosen kunde man arbeta med när man ville och den andra med att diagnoser är lite lättare. Orsaken kan också vara att de känner nervositet inför proven.
De elever som föredrar nuvarande arbetssätt med prov lämnar olika förklaringar. En elev tycker det är bättre med prov för att de har mer genomgångar nu. En annan elev motiverar sig med att man känner sig bättre på matte när man klarar proven och att han nu tycker det är bättre för att man får svårare uppgifter om man klarar proven. En tredje elev nämner att proven gör att han lättare ser vad han ska arbeta med senare.
Det är inte bara de elever som föredrar diagnoser som säger sig vara stressade av prov. Detta gör även två andra elever i undersökningen, men de föredrar ändå prov framför diagnoser. Den upplevda nyttan av prov överstiger tydligen de negativa effekterna för de här eleverna. Man kan också notera att dessa båda elever är högpresterande. Eleven med hög självvärdering tar under sin intervju upp att när man känner press så kanske
man klarar det lite bättre och att han ”pluggar” lite mer när det är prov. Han skulle dock hellre vilja ha muntliga prov så han hade kunnat visa hur han tänkt.
På frågan om hur de skulle vilja att det var när deras matematiklärare kan se vad de kan i matematik, svarar huvuddelen att de tycker det är bra som det är. Förutom förslaget på muntliga prov, föreslår en av eleverna som hellre vill ha diagnoser att han, om han klarade diagnosen, skulle vilja ha frivilliga prov.