Pedagogerna i båda grupperna hade en gemensam syn på lekens inverkan på barnens empati- och identitetsutveckling.
Grupp A
I grupp A menade man att en bra lekmiljö måste var trygg och att barnen kände tillit. Vidare att barn idag inte lekte samma sorters lekar som när de själva växte upp. De menade att barnen idag var mer vuxenberoende tiden för den egna leken hade krympt.
När jag var barn fick vi själva hitta på vad vi skulle göra för att ha roligt. Man kände trygghet i gruppen och de äldre tog hand om de yngre. (Lågstadielärare)
En annan synpunkt var att man inte leker hemma lika mycket nu. Vissa barn kommer tidigt i stora grupper och träffar inte sina föräldrar så mycket. Vidare menade hon, att det kanske var, därför inte barnen blev präglade av sina föräldrar. Plötsligt har föräldrarna inte lärt sina barn hur de ska bete sig och hantera olika situationer.
Barnen lär sig i leken turtagning, samförstånd och ömsesidighet. (Lågstadielärare)
Pedagogerna uppmuntrade barnen att leka och styrde ibland om de såg att något barn inte fick vara med. De menade att det gick ganska lätt att slussa in barnen i leken genom att prata med dem. I konfliktlösning dramatiserade man olika konflikter, som barnen skulle lösa själva. De hade svårt att hitta en lösning. Det blev uppmärksammat att problemet inte blev löst. Något lärde de sig, men de löste inte problemet.
En pedagog berättade att de tyckte femmorna behövde träning i värdegrundsfrågorna. Det jobbade hon med just nu. Inställningen på skolan var att genom lek och teater kunde man få barnen att tänka i andra banor. De spelade en pjäs hämtad från Hugo och Josefin för de yngre, ändrade rollerna lite och spelade upp för de äldre. Därefter diskuterade de med barnen. Det var ett sätt att jobba med värdegrunden i skolan.
En av pedagogerna hade gått en kurs i lekarbete. Hon menade att leken läker, barnen bearbetar det som är obehagligt. Det låter nästan för bra för att vara sant, att leken kan reparera. Dessa kunskaper om leken och lekens betydelse hade hon nytta av i sitt dagliga arbete.
50
Pedagogerna menade att barnen inte lekte samma lekar nu för tiden. En lek som mamma, pappa, barn eller docklek förekom inte på skolan. De resonerade om, att det kunde bero på att familjebilden såg annorlunda ut för dagens barn. De menade att barn är så styrda idag av skola, fritids och många aktiviteter på fritiden. Pedagogerna arbetade med barnens sociala utveckling genom att ge dem tillfällen att leka och att själva vara närvarande. De yngsta barnen hade tillgång till f-klassens lokaler och material. De hade utedag en gång i veckan och fick tillfälle att leka fritt. Pedagogerna menade att detta stärkte barnens empati- och identitetsutveckling.
Pedagogerna arbetade med värdegrundsfrågor i hela arbetslaget, F-5. Vid konfliktlösning arbetade man med drama, teater och diskussioner. De arbetade för att skolmiljön skulle vara trivsam och trygg för alla. De menade att alla vuxna måste vara goda förebilder för att gynna barnens empatiska utveckling.
Grupp B
Pedagogerna i grupp B menade att den fria leken, särskilt rolleken utvecklade barnens sociala utveckling. I konfliktlösning använde man sig av forumspel eller drama. Vid konflikter pratade man alltid med de barn som var inblandade och alla fick tala om hur de hade uppfattat den. Barnen fick försöka att själva komma på en lösning och uppfattningen bland pedagogerna var att barnen skulle gå styrkta ur en konflikt, ha lärt sig något och att ingen var vinnare eller förlorare. Varje vecka hade man pedagogiskt drama för att styrka barnens jaguppfattning och förmåga att samarbeta. Ibland användes forumspel. Personalen spelade upp en episod, barnen fick diskutera hur man kunde ha gjort istället.
Det är viktigt att alla vuxna på skolan är goda förebilder. (Förskollärare)
Pedagogerna upplevde att det var mycket konflikter på skolan. Mycket tid gick åt för att lösa dessa. Inställningen var att aldrig låta en konflikt förbli olöst. Dramaövningar och forumspel var hjälpmedel som användes för att stärka barnens empatiska utveckling och jagutveckling. Fri lek, skapande, sång- och rörelselekar, sagor och samtal användes också för detta. Pedagogerna menade att konflikterna blev färre och barnen blev medvetna om sin egen del i dessa. Det var ett långsiktigt arbete, man såg oftast inte någon förändring förrän på vårterminen. Föräldrarna informerades alltid
51
när barnet varit inblandad i en konflikt. Värdegrundsfrågor diskuterades i arbetslaget och pedagogerna var medvetna om vikten att vara goda förebilder.
6.5 Framtidvisioner
Pedagogerna i grupp A menade att skolans miljö måste förbättras och anpassas efter de barn som finns där idag. Vidare att man med ganska små medel skulle kunna förbättra utemiljön genom att göra gångar, ta dit stenar och klätterträd. Pedagogerna önskade att barnen kunde vara ute mer och trodde att detta skulle minska stressen, som de upplevde fanns bland barnen idag. Pedagogerna ansåg att inomhusmiljön också behövde förbättras till att vara mer barnvänlig. Det fanns hårda golv, trånga, mörka korridorer och endast en ytterdörr. De upplevde att skaderisken var stor. Samtliga menade att det betyder mycket för trivseln, för barn och vuxna, att ha en vacker och ändamålsenlig miljö. En av pedagogerna uttryckte att hon ville arbeta med lekarbete, enskilt eller i grupp, med barn som har svårigheter av något slag, till nästa termin, Hon blev inspirerad vid intervjutillfället och hade utbildning i lekarbete.
En annan tanke inom gruppen var att det inte fanns så mycket tid som de önskade för att samarbeta över gränserna i klassrummet. Det fanns inte tid för samtal och reflektion. En av pedagogerna menade att verksamheten inte dokumenterades på samma sätt som man gör i förskolan. Det är olika traditioner och hon menade att det blir nästa steg att utveckla. Grundskolan idag värderas annorlunda än förskolan. Pedagogerna i grundskolan har mer tid till för- och efterarbete. Vidare fanns det tankar om att sport- och påskloven kommer att bli mer flexibla i framtiden. Detta kräver ett förändrat arbetssätt och att alla arbetar efter samma villkor. Hon menade att i framtiden måste arbetsvillkoren bli lika för alla pedagoger som arbetar i samma arbetslag.
Två av pedagogerna i grupp B arbetar på samma F-9 skola idag. De menade att miljön har stor betydelse för hur verksamheten fungerar. I det klassrum som f-klassen har idag fanns det bänkar. Dessa fick vara kvar, för klassrummet skulle bara användas ett år. Sedan skulle lokalerna byggas om och anpassas för förskolan. Skolmiljön påverkar så mycket, inte bara den fysiska utan även attityderna hos övriga pedagoger. T.ex. när de kommer förbi och säger: ”Oh vad ni sitter tyst och fint, vad duktiga ni är.” När barnen hade fri lek satt de för det mesta i bänkarna och ritade. En annan tanke var att man skulle vara ute mer, kanske inte en hel förmiddag/vecka
52
men i alla fall så länge att barnen hann avsluta leken innan det var dags att gå in.
Den samverkan som fanns idag, var att när något barn inte riktigt klarade av arbetet i klassrummet fick det komma in i förskoleklassen. Förskolebarnen gick inte in i skolan. Det var för stora klasser för att det skulle fungera. Pedagogen trodde inte att de andra pedagogerna i arbetslaget såg leken lika viktig som hon gjorde. Men om man hade diskuterat det, trodde hon att de skulle tänka annorlunda. Till hösten när de nya lokalerna är klara ska det bli olika rum för rollek, skapande, rörelse och sagoberättande. Myshörnor där man kan samla barnen i mindre grupper. Leken ska få en mer framträdande roll. Pedagogens vision var att det skulle bli lättare att diskutera när det kom yngre personal till skolan, det skulle bli byte till hösten. Diskussioner om hur man skulle utveckla samverkan i arbetslaget hade börjat och det fanns intresse för en förändring inom arbetslaget. Samverkan mellan de olika pedagogerna försvårades i dagsläget av att de inte var anställda på samma villkor. Man arbetade för att det skulle bli en förändring.
53