Empiri - Enkäter med revisorer

I dokument Revisorns anmälningsplikt vid misstanke om brott – verktyg eller börda? (sidor 35-47)

I detta kapitel behandlas uppsatsens empiriska enkätstudie med revisorerna. Inledningsvis följer en redogörelse för hur forskningen har gått till och hur vi motiverat våra

ställningstaganden inför upplägget. Därefter presenteras utfallet av vår undersökning i diagramform med kommentarer till utfallet. I slutet av kapitlet sammanfattas de viktigaste slutsatserna från denna enkätundersökningen.

4.2 Studiens struktur

Då arbetets syfte och frågeställningar kring revisorns anmälningsplikt vid misstanke om brott, delvis berör frekvensen av revisorernas uppfattningar så ville vi nå ut till så många

respondenter som möjligt. Därför valde vi att inkorporera en enkät-baserad del då den har fördelen att nå ut till en stor population på kort tid.121 Även om det finns nackdelar122 med enkäter kontra strukturerade intervjuer i form av missade chanser till följdfrågor, större bortfall, etc, så vägde fördelarna med enkäter över.

I Sverige finns det enligt RI:s senaste uppdatering123 totalt 3136 st. godkända/auktoriserade revisorer, varav den sistnämnda kategorin utgör en kraftig majoritet.124 Vår initiala tanke om målgrupp för undersökningen var landets samtliga kvalificerade revisorer.125 Det som utgjorde ett problem med den tanken var tillgången på kontaktuppgifter till respondenterna. Efter ett tag fick vi tag i ett Excel-dokument med e-post till samtliga auktoriserade/godkända revisorer i Sverige.126 Denna lista (oklart när det senast uppdaterades, framgår ej) innehöll totalt 3165 namn, varav 147 av dessa saknade kontaktuppgifter överhuvudtaget. Ytterligare 568 st föll bort pga att e-postadressen ej existerade längre, föräldraledighet, blockeringar, att de slutat som revisorer, SPAM-filter och av andra anledningar. Efter dessa avräkningar och vissa tekniska bestyr127 att få ut enkäterna, så gick den till slut ut till 2450 st revisorer.

121Bryman, Alan & Bell, Emma, Företagsekonomiska forskningsmetoder, 1. uppl., Liber ekonomi, Malmö, 2005. Sid. 161.

122Ibid. Sid. 163–164.

123 2020-04-20.

124 https://www.revisorsinspektionen.se/globalassets/webbplatsen/publicerat/manadsstatistik/2020/2020-04-20.png (hämtad: 2020-05-08).

125 I Sverige finns det betydligt fler revisorer, bla s.k lekmannarevisorer, men dessa lyder ej under anmälningsplikten. Se avsnitt 2.5 - Olika typer av revisorer – och vad krävs för att bli revisor?

126 Mailkorrespondens med Revisorsinspektionen, 2020-04-27.

30

4.2.1 Enkätens uppbyggnad

Eftersom vårt arbete berör ekonomisk brottslighet och därmed kan vara ett känsligt ämne för vissa, så valde vi att låta respondenterna svara anonymt.128 Detta tog sig även uttryck genom att vi under skapandet av enkäten bockade ur raden ”fyll i e-postadress" för att ytterligare förvissa respondenten om att enkäten besvaras anonymt. Vi har alltså ej kunnat härleda vilken individ som ligger bakom respektive svar. Enligt AoM129 har forskaren generellt ett ansvar i dylika situationer och måste identifiera eventuell risk för skada som undersökningspersonen kan utsättas för och i den mån det är möjligt minimera den.130 Vidare betyder det även, enligt AoM, att den data respondenterna genererat ska behandlas på ett konfidentiellt sätt, genom att det inte går att identifiera vem av respondenterna som sagt vad när man publicerar

resultatet.131 Denna forskningspraxis har vi alltså försökt att förhålla oss till så långt det varit möjligt under arbetets gång, både i uppbyggnad och publicering av slutresultat.

Vår initiala tanke var att hålla enkäten så enkel som möjligt. Längre, öppna frågor kräver mer av respondenten och tenderar att öka bortfallet.132 Av den anledningen valde vi ett fåtal kortare frågor där majoriteten bestod av fasta svarsalternativ i form av ja/nej. Detta

övervägande gjordes trots att en viss nyansskillnad kan gå förlorad i den typen av frågor, i synnerhet då det berör ett komplext ämne.

Enkäten har en inledande fråga med tre olika fasta svarsalternativ för att fördela revisorerna i tre olika grupper, baserat på hur länge de arbetat inom yrket, för att därigenom möjliggöra en bättre jämförelse och därmed se eventuella mönster i de olika svarsalternativen. Därefter följer idel frågor med ja/nej-svar, förutom frågan om vilket det vanligaste brottet som de anmält är, där lämnas de att skriva ut brottet själva. I slutet av enkäten har ordet lämnats fritt där respondenterna fått lägga ut texten kring anmälningsskyldigheten överlag.

4.2.2 Svarsfrekvens och bortfallsreflektion

Tankar kring svarsfrekvens och bortfall är vanligt förekommande och viktigt att analysera vid surveystudier – desto större svarsfrekvens desto större tillförlitlighet att svarsutfallet är

representativt för yrkeskåren.133 Det finns dock olika variabler som förändrar läget beroende på vad man undersöker.

Enkäten har totalt genererat 333 svar, vilket ger en svarsfrekvens på drygt 13%, då den skickats ut till 2450 kvalificerade revisorer. Andra studier i ämnet revisorns anmälningsplikt har uppvisat en liknande svarsfrekvens. Innan utskicket påbörjades så var vi ödmjuka inför en

128 Fler anledningarna till att se avsnitt 1.4 - Metod.

129 American Academy of Mangement.

130Bryman, Alan & Bell, Emma, Företagsekonomiska forskningsmetoder, 1. uppl., Liber ekonomi, Malmö, 2005. Sid. 562.

131 Ibid.

132 Ibid. Sid. 164, 178.

133 Bryman, Alan & Bell, Emma, Företagsekonomiska forskningsmetoder, 1. uppl., Liber ekonomi, Malmö, 2005. Sid. 122–123.

31

eventuell låg svarsfrekvens då enkätstudier bland revisorer såväl nationellt som internationellt har uppvisat ett relativt lågt deltagande historiskt sett.134 Andra tänkbara faktorer till det relativt låga svarsutfallet kan vara att revisorernas arbetsbörda är som störst i dessa tider, varför vissa byråer meddelade oss att deras revisorer ej har tid att besvara enkäten. Värt att påpeka i sammanhanget är att vi ej skickat påminnelsemail till de som ej besvarat enkäten, pga tidsmässiga och logistiska skäl, vilket med all sannolikhet påverkat svarsfrekvensen.135

Ovissheten kring vem som besvarar frågorna är också något man bör reflektera kring vid enkätundersökningar136 Eftersom vi tagit del av den senast uppdaterade listan för Sveriges kvalificerade revisorer från RI, så får risken ses som relativt låg att någon utomstående besvarat den.

4.3 Empiri – utfall

Till att börja med kan vi se vilka det är som har besvarat enkäten. Här kan vi konstatera att deltagandet i undersökningen mestadels utgjorts av revisorer med mer än 10 års erfarenhet. Därefter följer i fallande skala de med 3–10 års erfarenhet och slutligen revisorer med 0-3 år som endast är representerade av 14 % i vår undersökning. En rimlig anledningen till att kvalificerade revisorer med mer än 10 års erfarenhet utgör hela 64 % av studien torde vara att de har mer erfarenhet än de andra åldersgrupperna och därmed anse sig vara bättre lämpade att svara i högre utsträckning än de med färre år i yrket. En annan teori kan vara att den

134 Larsson, Bengt, Revisorernas anmälningsskyldighet: forskning om ekonomisk brottslighet, Brottsförebyggande rådet. Stockholm, 2004. Sid. 40.

http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800013924/2004_4_revisorernas_anmalningsskyldighet .pdf (hämtad 2020-05-20).

135 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (red.), Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 4., [rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2012. Sid. 238.

136 Bryman, Alan & Bell, Emma, Företagsekonomiska forskningsmetoder, 1. uppl., Liber ekonomi, Malmö, 2005. Sid. 163.

32

kategorin utgör en större del av hela yrkeskårenI övrigt är det svårt att dra några slutsatser kring varför den äldre kategorin dominerar svarsutfallet.

Som vi kan se i det första diagrammet så anser alltså en majoritet att anmälningsplikten fungerar i praktiken och har en brottsförebyggande effekt. Slår man ut resultatet på de olika åldersgrupperna så kan man skönja att revisorerna med mer än 10 års erfarenhet procentuellt sett är mer kritiska i frågan än de yngre ålderskategorierna. 32% av de med mer erfarenhet har svarat nej på frågan, vilket skulle kunna bero på att de har haft längre tid i yrket och därmed hunnit bilda sig en uppfattning om eventuella brister. En annan tänkbar förklaring till att de yngre i förhållande till de mer rutinerade är mer positivt inställda, kan vara att de inte i samma utsträckning exponerats för revideringar där misstanke om oegentligheter

förekommit.

Här ska vi för transparensen skull säga att några få revisorer framfört att de anser att

33

vi menar i frågeställningen med brottsförebyggande effekt är om den fungerar i praktiken och därigenom har en brottsförebyggande effekt i preventivt syfte genom att klienten har

kännedom om den. Eftersom revisorn i regel granskar ledningen och räkenskaperna i

efterhand då eventuella brott redan begåtts, så har den sällan en brottsförebyggande effekt ur den aspekten, utan mer i brottsförebyggande syfte genom att klienten känner till den och därför håller sig på rätt sida av lagen. Där kunde vi varit något tydligare i enkäten.

Ser vi till vad respondenterna svarat i textform så handlar många av de positiva rösterna kring anmälningsplikten om att den fyller en funktion och att vetskapen om att den finns där fyller en roll genom att klienten “skärper till sig” med tanke på att de kan bli anmälda av revisorn om den förekommer oegentligheter. Det förekommer också kritiska röster även från de som har en positiv inställning till anmälningsplikten överlag, främst rörande enklare

bokföringsbrott som revisorerna menar skulle kunna gå via Bolagsverket och minska deras börda. En hel del anser också att det är skönt att bli av med en kund som ändå begår brott och att anmälningsplikten fyller en roll på så sätt. “Den typen av kund vill man ändå inte ha” - som en revisor uttryckte sig.

Bland de mer negativa rösterna så tycker en del revisorer att deras anmälningar sällan leder någonstans ändå och att den därigenom inte fyller någon funktion. Några anser också att den borde tas bort helt och att revisorn inte ska vara någon polis utan att saken ska skötas av rättsväsendet istället.

Här har en övervägande majoritet svarat ja på frågan och drygt 94 % anser sig alltså kunna vara oberoende mot klienten i förhållande till anmälningsplikten. Här är det heller ingen tydlig uppdelning eller något mönster vi kan se mellan de olika åldersgrupperna utan över erfarenhetsgränserna så upplever alltså som gott som alla i vår undersökning att de inte har något problem med oberoendet i förhållande till anmälningsskyldigheten.

34

Det är alltså mer ett undantag än en regel för revisorerna överlag i vår undersökning att upprätta en anmälan om misstanke om brott. 58% av respondenterna har aldrig gjort en anmälan till EMB om misstanke om brott i de bolag de granskat. Ser vi till de olika

erfarenhetsgrupperna så finns det en positiv korrelation mellan ålder i yrket och huruvida de har anmält. I kategorin 0-3 år är det blott 8 % som svarat att de gjort en anmälan. I nästa grupp 3-10 år är andelen anmälare högre, där en tredjedel har svarat ja på frågan, men fortfarande så utgör anmälar-sidan en anomali i sammanhanget. Tittar vi däremot på

revisorerna med mer än 10 års erfarenhet så är det mer vanligt förekommande att de gjort en anmälan, 53% har svarat ja i undersökningen.

En anledning till varför de mer rutinerade revisorerna i högre utsträckning än de yngre kategorierna någon gång anmält misstanke om brott, går givetvis att finna i deras tid i yrket. Med fler år i branschen så har de haft längre tid på sig att exponeras för situationer som medför en anmälan. Det är även troligt att de tillskansat sig erfarenheten med åren för att bättre kunna avgöra om en anmälan ska göras. Här framgår emellertid inte antalet

35

anmälningar de gjort, då det vi frågade efter var om de någon gång anmält och inte hur många gånger. Kollar man på text-svaren anknutna till frågan verkar det dock ej röra sig om några mängder. En respondent säger att det är mycket ovanligt att anmäla och att

vederbörande upprättat två anmälningar under sina elva år i yrket. En annan säger att det ska vara bortom rimligt tvivel att brottet är begånget för att denne ska göra en anmälan.

Av de som svarat ja på att de någon gång har gjort en anmälan om misstanke om brott kan vi konstatera att bokföringsbrott är det överlägset mest förekommande brottet som anmälan anbelangar. Nästan tre fjärdedelar av anmälningarna i vår undersökning rör bokföringsbrott i någon form. Bland de som har specificerat vad bokföringsbrottet handlar om, så rör det sig nästan uteslutande om förseningar med årsredovisningen. Vad beträffande det näst mest frekvent förekommande brottet som revisorerna anmäler så rör det sig om övriga brott. I kategorin övriga brott rymmer sig en blandning av olika brott såsom bedrägerier,

förskingring, stöld av bolagets kassa, penningtvätt, trolöshet mot huvudman. Vad gällande de olika erfarenhetskategorierna under denna punkt, så kan man inte se att en viss typ av brott anmäls i högre utsträckning hos de mer rutinerade eller vice versa. Sammantaget kan man konstatera att bokföringsbrott är den i särklass vanligaste misstanken om brott som revisorerna, oavsett rutin, har anmält.

36

Som diagrammet ovan visar har en dryg femtedel av revisorerna i vår undersökning sagt sig sakna den juridiska kunskapen för att kunna identifiera om misstanke om brott föreligger. En majoritet av respondenterna anser sig ha det men drygt 20% har alltså svarat nej på den frågan. Här ska det också framhävas att många respondenter har förtydligat sitt svar i textform med att de själva inte besitter kunskapen men har tillgång till juridisk expertis som de kan konsultera på byrån. Här kan vi även se ett mönster i att dessa i hög utsträckning svarat att de arbetar på någon av de stora revisionsbyråerna. Här går det även att se att

kategorin 0-3 år i yrket i något högre omfattning än de två övriga grupperna angett att de inte har kunskapen.

79,6%

265

20,4%

68

Anser du dig ha den juridiska kunskapen för att

avgöra om misstanke om brott föreligger

?

Ja Nej

38 58

169

11 11 46

0 - 3 ÅR 3 - 10 ÅR MER ÄN 10 ÅR

Anser du dig ha den juridiska kunskapen för att avgöra om misstanke om brott föreligger?

37

En övervägande del anser alltså inte att anmälningsplikten vid misstanke om brott strider mot tystnadsplikten som revisorn också har att förhålla sig till. 23 % har svarat att de ser en konflikt mellan dessa två skyldigheter. I denna frågeställning kan man även se ett högre jakande procentuellt utfall hos revisorerna med mer än 10 års erfarenhet 27 % av den kategorin anser att plikterna strider mot varandra, att jämföra med 16 % i kategorin 0–3 år och 10 % för mittengruppen med 3-10 år i yrket.

38

Nästan en femtedel anser alltså att anmälningsplikten påverkar klientrelationen till det negativa. En klar majoritet anser dock att den inte har någon negativ inverkan i förhållandet till klienterna. Sett till de olika erfarenhetskategorierna anser 23 % av de minst erfarna revisorerna att det påverkar till det negativa, i nästa grupp, 3–10 år i yrket, är det blott 13 % som tycker den påverkar negativt och i den sista erfarenhetskategorin, mer än 10 år i yrket, anser 19 % av skaran att den försämrar relationen med klienterna. Sammantaget kan man alltså konstatera att en övervägande del av respondenterna anser att den inte har en dålig inverkan på klientrelationen - där mittenkategorin utgörande revisorer med 3–10

yrkeserfarenhet toppar med 87 %. Kollar vi på reaktionerna i textform så tycker vissa

respondenter att relationen bygger på förtroende och känner de ej förtroende för kunden så är det ändå inget uppdrag de vill fortsätta att ha. Andra belyser att vissa avgångsregler träder i kraft i samband med anmälan och menar att klientrelationen affärsmässigt inte blir lika viktig därefter.

39

En övervägande del av respondenterna anser alltså att de inte vill se en förändring av anmälningsplikten i dess nuvarande form. Knappt tre fjärdedelar tycker att

anmälningsskyldigheten ska vara intakt som den ser ut idag. Här kan man dock se en stigande grad av skepsis till att ha kvar den som den ser ut idag ju högre upp i erfarenhetsklasserna man kommer. I kategorin 0-3 år vill 13 % se en förändring, i nästa grupp 3-10 år så har siffran stigit till 18 % och i den sista gruppen med erfarenhet i mer än 10 år så vill 32 % av revisorerna se en justering av den form anmälningsplikten har idag. Ser vi till de kritiska rösterna som text-delen har genererat så är det många som vill se en förändring av

anmälningsplikten i förhållande till de sena årsredovisningarna, som vi skriver om under den andra frågan, se ovan. Andra revisorer har också hållningen att revisorerna inte borde vara statens förlängda arm och att de i stället borde värna om aktieägarna och inte hjälpa myndigheterna med brottsbekämpning. Sammantaget kan vi konstatera att majoriteten av respondenterna vill ha kvar anmälningsplikten som den ser ut idag.

40

4.4 Sammanfattning

333 respondenter har deltagit i undersökningen, vilket gav oss en svarsfrekvens på drygt 13%. Respondenterna i enkäten har huvudsakligen, till 64%, utgjorts av revisorer med mer än 10 års erfarenhet i yrket. En majoritet anser att anmälningsplikten fungerar i praktiken och har en brottsförebyggande effekt. De mer erfarna revisorerna är dock mer kritiska i

förhållande till revisorerna med färre år i yrket.

Respondenterna säger sig inte ha några problem med oberoendet till klienterna i förhållande till anmälningsskyldigheten, hela 95 % svarade ja, att de kan vara oberoende, på den frågan. Vi kan även se att det är mer ovanligt än vanligt att de tillfrågade revisorerna någon gång har gjort en anmälan om misstanke om brott. 42 % har någon gång upprättat en anmälan, att jämföra med de 58 % som svarade nej på frågan. Kring denna fråga kan man också se en positiv korrelation mellan lång yrkeserfarenhet och de revisorer som gjort en anmälan.Det överlägset vanligaste brottet som anmälan berör är bokföringsbrott, därefter kommer skattebrott. Drygt en femtedel av respondenterna anser sig sakna juridisk kunskap för att avgöra om misstanke om brott föreligger. Kring denna fråga har en del respondenter, företrädesvis de på större byråer, förtydligat att de själva ej besitter den men har tillgång till juridisk avdelning på byrån. 27% av respondenterna anser att tystnadsplikten strider mot anmälningsplikten, där de mer erfarna revisorerna i högre utsträckning än de mindre erfarna anser att det finns en konflikt mellan plikterna. En majoritet av respondenter anser dock inte att det skulle föreligga något motsatsförhållande mellan tystnadsplikten och

anmälningsplikten.

En femtedel av de tillfrågade anser att anmälningsplikten har en negativ inverkan på

klientrelationen, samtidigt som en klar majoritet inte anser att den lagstadgade skyldigheten har någon inverkan på mötet med kunden. Knappt tre fjärdedelar av respondenterna anser att anmälningsplikten fungerar i dess nuvarande form. En relativt klar majoritet tycker alltså att den bör vara kvar som den är. Den kategorin som främst vill se en förändring är revisorerna som arbetat i mer än 10 år i yrket, där 1/3 av de tillfrågade anser att anmälningsplikten bör förändras.

41

5. Empiri – intervjuer med myndigheter

I dokument Revisorns anmälningsplikt vid misstanke om brott – verktyg eller börda? (sidor 35-47)