• No results found

En prediktiv modell över Gotlands bronsåldersbosättningar

Hur mycket kan en prediktiv modellering bidra för en bättre förståelse över Gotlands bronsåldersbosättningar?

På grund av att man vet väldigt lite om bronsåldersboplatser på Gotland rent generellt, skulle jag hävda att en deduktiv prediktiv modell kan bidra för en bättre förståelse om bosättningsmönstret. Både genom att finna fler boplatser och få en bättre förståelse över relationen boplatserna har med andra lämningar och platser i landskapet. Däremot, som nämnt i kap 5.3.4, måste alla områden som Runeson (2014: 129) nämner ses i sina egna kontexter med relevanta fornlämningar för att lokalisera potentiella bronsålderbosättningar. Jag skulle även hävda att med bättre kunskap om boplatserna, till exempel som i Estland där man diskuterar förekomsten av olika typer av boplatser, skulle generera mycket bättre resultat från en prediktiv modell. Ett exempel på något sådant på Gotland kan vara metallverkstäder som nämns ovan. Arturssons (2009) studie över bebyggelsestrukturen av långhusen visar även att förändringar sker inom bosättningen och kulturen genom hela bronsåldern. Dessa förändringar syns även på gravformer och fynd. Eftersom början av äldre bronsåldern och slutet av yngre bronsåldern egentligen är väldigt olika och mer lika den föregående och följande perioden. Ansågs att en uppdelning av perioderna, senneolitikum-äldre bronsålder och yngre bronsålder-förromersk järnålder, skulle bidra med bättre modeller för att förstå bosättningsmönstret under bronsåldern. I övrigt finns det en hel del problem med att göra en prediktiv modell över Gotland. Eftersom induktiva prediktions modeller utgår huvudsakligen från naturgeografiska variabler skulle utförandet av en enbart induktiv modell ge obrukbara resultat om man inte tillämpar någon variabel som täcker mindre ytor. Då Gotland består i stort sätt av fyra jordarter och ön har delvis varit helt täckt av inlandsvatten. Där av skulle en blanding av en induktiv och deduktiv modell vara fördelaktig. Dessutom som Ebert (2004: 327–328) påpekar att mer komplexa samhällen är svårare att ”förutsäga” var bosättningar ligger, då sociala och kulturella variabler förmodligen haft större betydelse än naturgeografiska variabler. Utifrån ett praktikteorietiskt perspektiv kan man formulera det som att hitta spår av kulturella handlingar i landskapet, handlingar där den agerande faktorn (”aktören”) är kulturen dvs. människor med gemensamma idéer och tankar om sin omvärld och en genensam livsstil. Gravar från bronsåldern är då ett bra alternativ till att förstå landskapet och var man har bosatt sig men samtidigt har gravarna en stark anknytning till havet. Ett ytterligare bra alternativ till att förtå bosättningsmönstret är lösfynd. Att knyta ett lösfynd till en viss typ av handling är svårt och i de flesta fallen är det omöjligt att veta fyndets kontext och handlingen bakom det. Med andra ord kan man inte bara använda sig av ett lösfynd utan man behöver lösfynd det forskats om och

tolkats. I denna studie användes Lekbergs (2002) teori angående skafthålsyxor som ett komplement till den prediktiva modellen, även fast den hade kunnat byggas in som en variabel. Men eftersom Lekbergs teori även gällde gravar och rituella kontexter skulle den vara bättre som ett komplement än ytterligare en variabel. Precis som stengrundshus och skärvstenslokaler. Med dessa tankar och problem i åtanke bör, enligt min mening, användbara modeller kunna genereras och bidra ännu mer för en bättre förståelse över bosättningsmönstret. Om man skulle vilja testa sin modell är även Arrhenius fosfatkartering ett bra komplement som kan användas som ett verktyg med modellen för att hitta möjliga boplatsområden.

8 Slutsats

Området runt omkring Lina myr har varit en plats för kontinuerliga mänskliga aktiviteter från mesolitikum-förromersk järnålder, med ett mindre oklart gap under tidig neolitikum-yngre neolitikum, och området använts på flera olika sätt. Under mesolitikum börjar människor som kom till ön introducera harar och möjligtvis räven samt ha ett småskaligt skogsbruk av hassel samtidigt som man jagar säl i en skärgårdsmiljö och fiskar i hav och insjöar. Detta fortsätter även under neolitikum, däremot har en ny kultur, TRB-kulturen, medfört ett nytt levnadssätt med ytterligare introduktioner av domectiserade djur, röjning av skog och småskaligt jordbruk. Människan har under dessa perioder börjat, i en liten grad, omskapa sitt landskap och även om den naturliga miljön fortsätter vara en viktig faktor för deras liv. Naturliga processer i miljön påverkar trots allt även oss i nutid och kommer alltid vara en viktig faktor vi måste ta hänsyn till. Under mellanneolitikum, huvudsakligen under den gropkeramiska kulturen, börjar naturmiljön bli den huvudsakliga faktorn som påverkar människans levnadsätt. Människor tillhörande det vi kallar den gropkeramiska kulturen påverkar naturmiljön på ett mer omedvetet sätt. Introduktionen av vilda och domesticerade djur samt jordbruket tyder på att man delvis medvetet, delvis omedvetet skapat sitt landskap under neolitikum vid Lina myr. Från senneolitikum-förromersk järnålder är det tydligt att människorna vid Lina myr har börjat omskapa sitt landskap och påverkar naturmiljön mer än vad naturmiljön påverkar dem. Antropocen har börjat på Gotland. Från omfattande röjning av skog, storskaligt jordbruk och monumentala konstruktioner börjar människornas handlingar bli den huvudsakliga faktorn som förändrar landskapet och skapar nya landskap. Utifrån en prediktiv modell, lösfynd av skafthålsyxor, stengrundshus och skärvstenslokaler kan man skönja bosättningsmönster i landskapet, men även hur rituella landskap skapas, främst vid kusterna, och fortsätter att genom tiden att ha kvar sin ställning som rituella landskap under lång tid. Analysen visar även att det är möjligt att utföra enkla prediktiva modeller på Gotland över perioder med få tidigare kända boplatser genom att använda spår av mänskliga handlingar.

Efter 5070 år av människans påverkan vid Lina myr ser man olika typer av utnyttjande av landskapet. Från säljakt och fiske i ett skärgårdslandskap under stenåldern till djurhållning och småskaligt jordbruk till ett intensivt jordbruk och metallframställning under sen stenålder, bronsålder och förromersk järnålder. Den landskapstypen som verkar haft ett liknande användningsområde genom alla perioder är kustenlandskapet, med en speciell betydelse för de döda.

9 Sammanfattning

Denna uppsats har analyserat och diskuterat landskapsanvändningen under mesolitikum-förromersk järnålder omkring Lina myr, Gotland. Tidsspannet utgörs av flera perioder man fortfarande vet väldigt lite om på Gotland. Förutom att diskutera om hur landskapet använts under dessa perioder var en del av syftet att belysa och bidra med en bättre förståelse över bosättningsmönstret över hela Gotland under senneolitikum-förromersk järnålder. Detta har utförts med en enkel prediktiv modell med Lina myrområdet som en fallstudie. Utöver den prediktiva modelleringen utfördes flera rumsliga analyser. Analyserna utfördes utifrån olika fornlämningar från FMIS, inventeringar från tidigare forskning, lösfynd, höjddata, historiska kartor från lantmäteriet och geologisk data från SGU. Hela uppsatsen utgår från två skilda teoretiska perspektiv, praktikteori och historie ekologiska perspektiv om hur människan påverkar och påverkas av naturmiljön. Tillsammans tillämpas teorierna utifrån medvetna och omedvetna handlingar som har skapat och förändrat landskapet och miljön, men även för att hitta kulturella handlingar som kan bidra till den prediktiva modelleringen.

Analysen visar tydligt att människan länge har påverkat landskapet vid Lina myr med medvetna och omedvetna handlingar samt hur de olika kulturerna har skapat nya landskap och påverkat landskapet på olika sätt. Flera problem angående bosättningsmönstret diskuteras men även olika tillvägagångsätt för att få en bättre förståelse över bosättningsmönstret under senneolitikum-förromersk järnålder. En viktig del i uppsatsen är att de gängse periodindeningarna sten-brons-järn har ifrågasatts och här föreslås att man bör diskutera i termer av perioder med mesolitiska och neolitiska stenålderssamhällen med jagande, fiskande och samlande pionjärbosättare, jordbrukarnas initiala inträde och misslyckande och maritima subneolitiker. Därefter utnyttjas landskapet av den tidigaste metallålderns boskapskötare och monumentbyggare. Där människor under perioderna som vi kallar senneolitikum och äldre bronsålder sannolikt har ett liknande bosättningsmönster och perioderna som vi kallar yngre bronsålder och förromersk järnålder mer liknar varandra.

10 Referenslista

Related documents