energi-användningen år 2002 samt utvecklingen av energienergi-användningen
sedan 1970 uppdelat på sektorer
och driftel. Hushållsel är den el som används för drift av apparater och installationer i bo-städer. Driftel är den el som används för drift av apparater och installationer i lokaler och inom övrig service.
Uppvärmning och varmvatten
Av de 90 TWh som användes för uppvärm-ning och varmvatten år 2002 beräknas cirka 44% ha använts i småhus, 31% i flerbostads-hus och 25% i kontors- och affärslokaler samt offentliga lokaler.
Drygt en tredjedel av samtliga småhus i landet värmdes under år 2002 med enbart el. Ungefär 17% av småhusen har enbart direktverkande elvärme medan 16% har vattenburen elvärme. Ungefär 10% av små-husen värms med enbart olja, 8% med fjärr-värme och 6% med enbart ved. Orsaken till elvärmens stora andel är främst att den är bil-lig att installera och enkel att hantera. An-vändningen av elvärme ökade kraftigt i sek-torn från år 1970 till år 1990. Ökningen var störst fram till mitten av 1980-talet. Under 1990-talet har elvärmeanvändningen i små-hus varit relativt stabil. I småsmå-hus är det också vanligt med kombipanna. Med ett sådant uppvärmningssystem kan hushållet skifta mellan el, olja och ved. Andelen småhus med kombisystem är knappt 30%. Dessa hushåll är därmed relativt flexibla och användningen styrs till stor del av den relativa prisnivån för olika energibärare. Övriga hushåll utan möj-lighet att snabbt byta energibärare är mer ut-satta för förändringar i relativpriserna. Totalt uppgick användningen av el för uppvärmning i småhus och jordbruksfastigheter år 2002 till 16,5 TWh.
I flerbostadshusen är fjärrvärme det vanli-gaste uppvärmningsalternativet. Ungefär 77% av ytorna i lägenheter värmdes under år 2002 med fjärrvärme. Detta motsvarar en an-vändning på ca 23 TWh. Oljeuppvärmning förekom helt eller delvis för 5% av lägen-hetsytorna, och uppgick till 2,4 TWh. I fler-bostadshus är användningen av elvärme rela-tivt låg, år 2002 var den 1,5 TWh.
Även i kontors- och affärslokaler samt offentliga lokaler är fjärrvärme det vanligaste uppvärmningssystemet. Cirka 58% av lokal-ytorna värmdes 2002 upp med fjärrvärme, vilket svarar mot en användning på 14,8 TWh. Elanvändningen för uppvärmning och varmvatten i lokaler uppgick till 3,8 TWh, medan 3,3 TWh olja användes för samma ändamål.
Hushållsel
Mellan åren 1970 och 2002 fördubblades an-vändningen av hushållsel från 9,2 till 19,5 TWh. Den stigande användningen av hus-hållsel kan förklaras av ett ökat antal hushåll och ett ökat innehav av hushållsapparater och installationer. Genom teknikutveckling för-bättras emellertid effektiviteten hos de nyare apparaterna, framför allt vitvaror, som ersät-ter de gamla och mer energikrävande produk-terna.
Driftel
Användningen av driftel har ökat kraftigt, från 8,4 TWh 1970 till 31,8 TWh år 2002.
Orsakerna till utvecklingen är bl a en snabb tillväxt inom serviceverksamheten och ett ökat innehav av kontorsmaskiner. Den höga tillväxttakten för både privata och offentliga tjänster har också medfört en förhållandevis kraftig ökning av lokalytorna, vilket bl a ökar behovet av belysning. Belysning och ventilation, som i början på 1990-talet svara-de för ungefär 70% av driftelanvändningen, har blivit effektivare till följd av bättre ljus-källor samt förbättrad driftstyrning och dimensionering. Möjligheterna till ytterliga-re effektivisering av driftelanvändningen i kontors- och affärslokaler samt offentliga lo-kaler bedöms fortfarande vara stora. Företag byter ut apparater kontinuerligt och utveck-lingen går mot energieffektivare produkter, men samtidigt ökar antalet apparater.
Den totala energianvändningen har inte ökat
Trots en ökning av bostads- och lokalytor samt ett ökat antal energikrävande apparater var den totala temperaturkorrigerade energi-Energianvändning
4
FIGUR 25
Temperaturkorrigerad elanvändning inom sektorn bostäder, service m m 1970 – 2002.
0 10 20 30 40 50 60 70 80
-02 -00 -95
-90 -85
-80 -75
-70
Elvärme
Hushållsel
Driftel
TWh
användningen i sektorn år 2002 inte högre än på 1970-talet. Flera faktorer har motver-kat en ökad energianvändning. På uppvärm-ningssidan har byten skett från olja till andra energislag. I småhus har övergången främst varit till förmån för elvärme och i flerbostadshus har övergången skett till fjärrvärme. Detta har lett till lägre omvand-lingsförluster hos slutanvändarna och där-med också en minskning av den totala slutli-ga energianvändningen. Energislagen uppvi-sar olika distributions- och omvandlingsför-luster hos konsumenten vid uppvärmning, vilket kan uttryckas i årsmedelverkningsgra-der. Verkningsgraden beräknas med hänsyn till uppvärmningssystemets förbrännings-verkningsgrad, spillvärme, distributionsför-luster samt brister i reglering och injustering av uppvärmningssystemet. Årsmedelverk-ningsgraderna för elvärme och fjärrvärme är i genomsnitt högre än för olja. Om olja er-sätts med elvärme eller fjärrvärme minskar därför den slutliga energianvändningen.
De senaste åren har antalet värmepumpar ökat kraftigt, vilket minskat den faktiska an-vändningen av energi för uppvärmning och varmvatten. En värmepump tar värme från berg, jord, luft eller vatten och avger den till husets värmesystem. Värmepumpar som till-godogör sig värmen i berg, mark eller sjö-vatten kan tillgodose 80–90% av årsbehovet för uppvärmning och varmvatten i ett små-hus. Återstående 10–20% av värmebehovet tillgodoses vanligtvis av en elkassett eller oljepanna. Värmepumpar genererar 2–3 gånger mer värme än den mängd som åtgår för driften. Denna ”gratisvärme” ingår inte i beräkningen av sektorns energianvändning.
Andra faktorer som motverkat ökad ener-gianvändning för värme och varmvatten i bo-städer och lokaler är de olika energibesparan-de åtgärenergibesparan-der som vidtagits, t ex tillläggsisole-ring och fönsterbyten i gamla hus. Öknings-takten för hushållsel och driftel har begrän-sats genom ökad användning av energieffek-tiva apparater.
Industri
Under år 2002 ökade industrins energian-vändning med 2 TWh jämfört med år 2001.
Energianvändningen inom sektorn uppgick till 152 TWh, vilket motsvarar 38% av lan-dets slutliga energianvändning.
Industrins energianvändning
Industrins energianvändning fördelar sig på 20,9 TWh petroleumprodukter, 16,5 TWh kol
och koks samt 56 TWh elenergi. Naturgasan-vändningen uppgick till 3,8 TWh och fjärr-värmeanvändningen till 7,5 TWh. Använd-ningen av biobränsle, torv m m uppgick till 47,1 TWh. Av dessa användes cirka 41 TWh i massa- och pappersindustrin och utgjordes till största delen av returlutar. Den slutliga energianvändningen inom industrin utgjordes av 27% fossil energi och 31% biobränsle, torv m m. Återstoden bestod av el- och fjärr-värmeanvändning.
I Sverige svarar ett fåtal branscher för merparten av industrins energianvändning.
Massa- och pappersindustrin står för 47%, järn- och stålverken för 15% och den kemis-ka industrin för 7%. Därmed svarar dessa energiintensiva branscher för drygt två tre-djedelar av industrins totala energianvänd-ning. Verkstadsindustrin, som inte är en ener-giintensiv bransch, svarar för cirka 8% av in-dustrins totala energianvändning.
Sambandet mellan produktion och energianvändning
På kort sikt styrs industrins energianvänd-ning av produktionsvolymen. På längre sikt påverkas den även av bl a skatter samt ener-giprisernas utveckling, energieffektivisering, investeringar, teknisk utveckling och förän-dringar av industrins bransch- och produkt-sammansättning.
Under åren 1990–1992 minskade industri-produktionen med 6% per år, vilket återspegla-des i energianvändningen, som sjönk med 6%
för perioden. Industriproduktionen återhämta-de sig unåterhämta-der 1993, och följåterhämta-des av en stark pro-duktionsuppgång som varade till år 2000.
Un-Energianvändning
4
FIGUR 26
Slutlig energianvändning inom industrisektorn 1970 – 2002
0 50 100 150 200
-02 -00 -95
-90 -85
-80 -75
-70
Oljeprodukter
Naturgas och stadsgas El
Fjärrvärme
Biobränslen, torv m m Kol och koks
TWh
der denna period ökade industriproduktionen med nästan 8% per år. Detta märktes också i energianvändningen som steg med 13% under perioden. Elanvändningen steg med 15%. Den-na period följdes av en konjunkturnedgång år 2001 samt en svag återhämtning år 2002. Sett över perioden 2000–2002 ökade industripro-duktionen med nästan 1% per år. Energian-vändningen sjönk med 1% för hela perioden medan elanvändningen sjönk något mer under samma period. Totalt sett har industriproduk-tionen ökat med 75% från 1992 och fram till 2002. Energianvändningen har under denna period ökat med cirka 15% och elanvändning-ens ökning var 13% jämfört med år 1992.
Utvecklingen av de viktigaste energibärarna
Oljeanvändningen har, trots en ökande indus-triproduktion, minskat kraftigt sedan år 1970, vilket möjliggjorts genom ökad elanvändning och energieffektivisering. Denna utveckling inleddes i samband med oljekriserna under 1970-talet, vilka ledde till att såväl näringsli-vet som samhället i stort påbörjade ett inten-sivt arbete med att minska oljeanvändningen.
År 1970 utgjorde elanvändningen 21% av den totala energianvändningen inom sektorn, vilket kan jämföras med dagens 37%. Samti-digt har oljeanvändningen minskat från 48%
till 14% av industrins energianvändning. Så-ledes har olja substituerats med andra energi-slag såsom el. Ett skäl är att kostnaden för att använda fossila bränslen har ökat. Mellan åren 1992 och 2002 har emellertid använd-ningen av oljeprodukter ökat med 3,5 TWh eller 20%. Bidragande faktorer har bl a varit ökad produktion, lägre energi- och koldiox-idskatter samt ökad oljeanvändning som er-sättning för avkopplingsbara elpannor. Ande-len biobränsle, torv m m har under perioden 1970 till 2002 ökat från 21% till 31% av den totala energianvändningen.
Förändringar i specifik energianvändning
Den specifika energianvändningen, d v s energiåtgången per krona produktionsvärde, är en indikator på hur effektivt energin an-vänds. Sedan år 1970 har industrins specifika energianvändning minskat kontinuerligt. Mel-lan åren 1970 och 2002 minskade den med 53%, vilket visar på en tydlig utveckling mot mindre energikrävande varor och produk-tionsprocesser, samt en förändrad bransch-sammansättning. Under perioden har produk-tionsvärdet mer än fördubblats.
Övergången från olja till framför allt el speglas i den specifika oljeanvändningen re-spektive elanvändningen. Mellan åren 1970 och 1992 minskade den specifika oljean-vändningen med 81%, och den specifika elanvändningen ökade med 23%.
Konjunkturutvecklingen mellan åren 1992 och 2002 samt den förändrade energibeskatt-ningen för industrin återspeglas i förändring-ar i den specifika energianvändningen som fortsätter att minska. Under denna period minskade den specifika energianvändningen med 35% och den specifika oljeanvändning-en med 33%. Doljeanvändning-en specifika elanvändningoljeanvändning-en minskade med knappt 36%. Mer generellt beror nedgången i specifik energianvänd-ning på att industrins produktionsvärde har Energianvändning
4
FIGUR 27
Industrins specifika oljeanvändning 1970 – 2002, 1991 års priser
0,0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6
Industrin totalt Verkstadsindustri Kemisk industri
Järn- och stålverk
Massa- och pappersindustri
-02 -00 -95
-90 -85
-80 -75
-70
kWh/kr (förädlingsvärde)
FIGUR 28
Industrins specifika elanvändning 1970 – 2002, 1991 års priser
0,0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6
Industrin totalt Verkstadsindustri Kemisk industri
Järn- och stålverk
Massa- och pappersindustri
-02 -00 -95
-90 -85
-80 -75
-70
kWh/kr (förädlingsvärde)
ökat i betydligt högre grad än energianvänd-ningen.
Av flera anledningar kan det även i fort-sättningen förväntas en minskad specifik energianvändning. Teknisk utveckling samt strukturomvandling inom industrin har, sett över en längre tidsperiod, minskat den speci-fika energianvändningen
Transporter
Energianvändningen för transporter (exklusi-ve utrikes sjöfart) uppgick år 2002 till 94 TWh. Detta motsvarar 23% av landets totala slutliga inhemska energianvändning. För utrikes sjöfart användes 14,4 TWh bunkerol-jor. Transportsektorns energianvändning be-står nästan enbart av oljeprodukter, främst bensin och diesel. År 2002 utgjorde använd-ningen av bensin och diesel 86% av trans-portsektorns energianvändning (exklusive ut-rikes sjöfart). Efter att ha visat en nedåtgåen-de trend sedan år 1995 har bensinanvänd-ningen ökat under såväl år 2001 som år 2002.
Dieselanvändningen har också ökat, medan flygbränsleanvändningen och användningen av bunkeroljor till utrikes sjöfart har minskat.
Dessa minskningar beror dels på det dåliga konjunkturläget och dels på den allmänna oro som råder i världen. Användningen styrs i hög grad av den ekonomiska utvecklingen och teknikutvecklingen. De styrmedel som främst används är energi- och koldioxidskat-ter.
Alternativa drivmedel
Användningen av alternativa drivmedel som etanol och biogas är än så länge marginell och står för mindre än 0,8% av transportsek-torns inhemska energianvändning. Kostna-derna för att framställa flertalet av de alterna-tiva drivmedlen är i dag högre än motsvaran-de kostnamotsvaran-der för bensin och diesel. Skillna-den i kostnad minskar emellertid i takt med den tekniska utvecklingen och med införan-det av miljöavgifter.
Den 1 januari 2003 avskaffades energi-skatten på etanol i E85-bränsle (vilket består av 85% etanol och 15% bensin). Detta med-förde en prissänkning på 94 öre/liter och ett nytt pris kring 7,50 kr/liter. Då etanol har ett lägre energivärde än bensin förbrukar ett for-don volymmässigt 25–35% mer E85 än om det drivits med bensin. Därmed är energi-kostnaden för E85 idag jämförbar med kost-naden för bensin (se Skatter och priser).
Sedan några år tillbaka innehåller all bensin i Stockholm och Mälardalen 5% etanol. Under
år 2003 har regeringen givit skattelättnader för betydligt större volymer etanol än tidiga-re. Detta har bl a inneburit att drivmedelsbo-lag, med tillsammans över 80% av den sven-ska bensinmarknaden, nu avser att successivt blanda in upp till 5% etanol i den 95-oktani-ga bensinen i hela landet.
Det finns idag två fabriker som produce-rar fordonsetanol i Sverige. Under år 2001 producerade fabriken i Norrköping cirka 41 000 m3etanol och fabriken i Örnsköldsvik cirka 16 000 m3etanol. Detta kan jämföras med t ex Brasilien som årligen producerar cirka 10 000 000 m3etanol. I Örnsköldsvik pågår byggandet av en större pilotanläggning som är ett led i utvecklingen av bioetanol från skogsråvara. Anläggningen beräknas va-ra i drift i april år 2004.
Energianvändning
4
FIGUR 29
Industrins användning av olja och el 1955 – 2002.
10 20 30 40 50 60 70 80
60 Produktionsindex för
industrin 1990 = 100 Värde inom parentes.
1995 (119)
Slutlig energianvändning i transportsektorn 1970 – 2002.
0
Flygbränsle m m
Naturgas inkl gasol Etanol
Transportarbete
Persontransportarbetet (inrikes) har sedan 1975 ökat med 56% och uppgick år 2002 till 128 miljarder personkilometer. Vägtrafiken är dominerande med omkring 91% av per-sontransportarbetet. Järnvägstrafiken står för 7% och flygtrafiken står för drygt 2%.
Godstransportarbetet (inrikes) har sedan 1975 ökat med 36% och uppgick år 2001 till nära 90 miljarder tonkilometer. Av detta ut-gör godstransporter på väg 41%, medan järn-vägstrafiken respektive sjöfarten står för 22% respektive 37%. Vägtrafiken har under senare år ökat sin andel av godstransportar-betet, men för år 2001 ser denna ökning ut att ha avstannat.
Miljöpåverkan
Transporter ger upphov till miljö- och hälso-farliga utsläpp. Införandet av katalysatorer har medfört att vissa av dessa utsläpp har kunnat reduceras kraftigt. Utsläpp av koldi-oxid går dock inte att undvika lika enkelt var-för utsläppen har fortsatt att öka i takt med den ökade användningen av fossila bränslen.
Det har visat sig svårt att enas om harmoni-serade bränsleskatter inom EU. Däremot har den europeiska bilindustrin ingått en frivillig överenskommelse med EU-kommissionen om att minska koldioxidutsläppen från nya personbilar med 25% fram till år 2008 jäm-fört med 1995 års nivå. Motsvarande över-enskommelser har också ingåtts med japan-ska och koreanjapan-ska biltillverkare.
Under år 2001 presenterades förslag till övergripande riktlinjer för en gemensam transportpolitik inom EU. Enligt dessa rikt-linjer behöver politiken inriktas på att föra över godstransporter från väg till järnväg och sjöfart, eliminera flaskhalsar i transportsyste-met och införa nya principer för prissättning av infrastruktur och transporter. Vidare är det viktigt att hitta en balans mellan miljöhänsyn
och flygtrafikens kraftiga tillväxttakt, stärka konsumenternas rättigheter samt stärka EU:s position i internationella organisationer.
I maj 2003 antog EU-parlamentet och Mi-nisterrådet direktiv 2003/30/EG om främjde av användningen av biodrivmefrämjdel eller an-dra förnybara drivmedel. Direktivet innebär att medlemsstaterna ska ersätta 2% (beräknat på energiinnehållet) av all bensin och diesel för transportändamål med biodrivmedel se-nast den 31 december 2005. Vid utgången av år 2010 ska denna nivå ha ökat till 5,75%.
Nivåerna är frivilliga, men om målen inte nås kan EU-kommissionen komma att ta fram förslag till bindande regler.
Teknikutveckling
Teknikutveckling sker både i form av förbätt-ringar av existerande teknik och i form av helt nya tekniska lösningar. De nya tekniska lösningar som tros få ett kommersiellt ge-nombrott inom den närmaste tioårsperioden är hybridbilar, etanolbilar och flexible fuel vehicles (FFV). Ett hybridfordon har två alternativa drivsystem, t ex en elmotor och en förbränningsmotor. I en FFV kan olika bräns-len användas samtidigt, t ex etanol och ben-sin. Flera stora bilföretag har redan lanserat personbilar med alternativa drivsystem eller kommer under de närmaste åren att introdu-cera sådana.
På längre sikt än tio år sätter fordonsin-dustrin stort hopp till bränslecellstekniken.
Redan idag pågår EU-projektet Clean Urban Transport for Europe (CUTE). Projektets syfte är att ta fram mer kunskap om hur bränslecellsdrivna bussar fungerar i prakti-ken. Detta innebär bl a att vätgasbussar kom-mer att provköras i tio europeiska städer.
Först ut blir Stockholm, där tre vätgasbussar enligt planerna sätts i trafik omkring årsskif-tet 2003/2004.
■ Energianvändning