I traditionell ekonomisk analys diskuteras ofta bakgrun den till regional tillväxt med hjälp av en analys av de tra ditionella produktionsfaktorerna: jord, arbete och kapital. Dessa faktorers förklaringsvärde minskar dock.1541 stället har nyare förklaringar formulerats som bygger på föreställ ningar om humankapital, entreprenörskap och ekonomins spelregler. Fokus hamnar därmed i stället på samspelet mel lan institutioner, aktörer och individer.134 135 Kvaliteten inom detta samspel framstår därför som viktig för en regions till växt och utveckling.
Entreprenörskapets grundtyper
I Guldriket har vi som förväntat funnit olika typer av entre prenörskap. Hur dessa ska beskrivas och kategoriseras be ror på vilken värdeskala man väljer.136 Som tidigare nämns utgår vi i denna studie från att entreprenörskap är en själv ständig handling i syfte att bygga upp, förändra och för verkliga. En enkel sammanställning utifrån olika aktörers verksamhet, driftsform och organisation skulle kunna se ut så här:
• Ideella: exempelvis föreningsburna verksamheter, byalag och enskilda grupper.
• Kommersiella: exempelvis olika privata företagare. • Förvaltande: exempelvis kommuner och antikvariska
myndigheter som Skellefteå museum.
En annan mer intressant indelning i vad vi skulle kunna kalla urtyper eller idealtyper kan se ut så här:
Entreprenörskap som
• livsstil: I denna kategori ryms verksamheter som förknip pas med en stark personlighet. Personen, ofta en så kallad ”Local Hero”, har god förankring i det omgivande lo kalsamhället och använder sina personbundna kvaliteter som resurs och bas för att utveckla verksamheten. I ar betet med en historisk miljö finns ofta en tydlig koppling
134 Lars Magnusson & Jan Ottosson, Ekonomisk tillväxt i perspektiv (2.003).
13 5 Jörgen Lithander, Gränslandets ekonomi och entreprenörskap: en
studie av småföretagande i glesbygd (2005).
136 För en alternativ syn se Laila Gibson, Learning Destinations: The
complexity of tourism development (2006).
mellan entreprenör och plats. Livsstilsentreprenören ar betar ständigt och arbetsveckor upp till 60-70 timmars utgör inget undantag. Anhörigas engagemang är ofta en förutsättning för att verksamheten ska vara företagseko nomiskt bärkraftig vilket måste ses som en av livsstilsen- treprenörskapets svagheter. En annan svaghet är att få, om någon, kan axla livsstilsentreprenörens roll om den ne/denna av någon orsak försvinner bort från näringen. • ideellt foreningskollektiv: Denna kategori omfattar verk
samheter där ett mindre antal privatpersoner samlats kring en utvecklingsidé. Det ideella foreningskollektivet bygger på ett gemensamt kollektivt värdeskapande. Verk samheter som drivs som ideella foreningskollektiv kan ha svårt att rekrytera medlemmar, men åtnjuter oftast stort stöd från övriga lokalsamhället. Potentiella kulturarv drivs ofta av detta entreprenörskap.
• riskkapitalism: Entreprenören tar en beräknad affärsrisk i syfte att få hög avkastning på insatt kapital. Verksam heten i sig är mindre viktig än ekonomiska avkastnings- argument. Det är nästan bara officiellt kulturarv som är intressant för en riskkapitalist.
• tvång: Kollektiva tillgångar som ett kulturarvsobjekt kan av en eller annan anledning mer eller mindre tvingas på en aktör eller verksamhet med målsättningar av helt an nan karaktär. Tvånget att förvalta ett kulturarvsobjekt kan uppkomma genom olika avtal eller som villkor för att annan attraktiv verksamhet ska ges ekonomiskt stöd. Ett exempel på tvångsmässigt entreprenörskap är när in divider upplever sig tvingade till ett engagemang att be vara och utveckla. Bakgrunden är ofta historiskt och/eller socialt betingad.
• förvaltning: Även inom traditionell förvaltning kan en stark vilja att förändra och utveckla finnas. Ofta rör det offentligt, officiellt kulturarv som Bergrum Boliden, men det kan också handla om mer eller mindre privat kultur arvsforvaltning som Forum museum Rönnskär.
Risker och problem med entreprenörer bakom kulturarv
Riskerna med att ha en riskkapitalist som förvaltare av kul turarv är tämligen uppenbara. Ger inte investeringen avsedd avkastning kommer satsningen att överges. Det behöver dock inte betyda katastrof, då denna typ av entreprenör inte skulle ha övervägt inträde om inte verksamheten redan var eller kunde göras stabil. Om ett besöksmål har övergetts av
en riskkapitalist innebär detta således ofta att anläggningen kan övertas av någon med lägre krav på avkastning.
Med livsstilsentreprenören uppstår dock mer försåtliga problem. Positivt är förvisso att denna per definition är långsiktig och ofta inte har någon tanke på att sluta med sin verksamhet bara för att den kanske inte följer uppgjord av- kastningsplan. I undersökningsmaterialet finns också indi kationer på att livsstilsentreprenörer och ideella forenings kollektiv gärna väljer att skapa positiva stämningar bland enskilda, särskilt närboende. Ett exempel i Guldriket är LinAB som arbetar i ett föreningsaktivt sammanhang och samtidigt stärker lokala nätverk och bygger socialt kapital. Men livsstilsentreprenören riskerar samtidigt att lägga allt för mycket kapital och investeringar i sin egen person och gör sig därför oumbärlig för sitt företag. Förvaltas ett kul turarv på detta sätt kan det ge framtida problem och över tid riskeras hela verksamheten.137 När livsstilsentreprenö ren skiljs från det officiella kulturarvet kan det nämligen vara svårt för någon annan att förvalta det. Har entrepre nören ännu inte lyckats ge ”sitt” kulturarv officiell status hänger verksamheten på att någon kan eller vill överta den. Är kulturarvet i stället officiellt uppstår därmed problem för minnesvårdande myndighet och frågan är då om den kan, vill eller vågar sluta vårda det aktuella arvet; eller om den offentliga sektorns aktörer tvingas ta ett oönskat ekono miskt ansvar. Ett övertagande riskerar dessutom att gå över i ett entreprenörskap av tvång eftersom livsstilsentreprenö ren ofta bär upp en mängd andra sidoverksamheter som i sin tur lokalt genererat arbetstillfällen. Samtidigt bör inte de positiva effekterna av en livsstilsentreprenör underskattas. Det sociala stödet i en lokal mobilisering är odiskutabelt en bra utgångspunkt för framtida investeringar.
I ett ideellt foreningskollektiv uppstår andra problem. Flera viljor ska samsas och arbeta mot samma mål. Denna typ av entreprenör kan ofta inte heller uppbåda så myck et arbetstid eller kapital som kanske skulle behövas. Där för utvecklas kulturarvet under denna förvaltning långsamt och oförutsägbart.
Entreprenörskapet av tvång bygger av naturliga skäl på
en bräcklig grund då incitamenten för ett engagemang i kul turarvet är instabila. Ett externt tvång när andra kollekti va tillgångar ställs som villkor mot kulturarvsobjektet är problematiskt eftersom objektet ofta får anta rollen som en ekonomisk belastning och en svårutvecklad verksamhet.
Det med skattemedel finansierade entreprenörskapet inom ramen för en offentlig förvaltning ställs inte sällan in för problem. Den drivande kraftens frihet är kringgärdad av regleringar och beslut bortom entreprenörskapets kontroll. Offentlig förvaltning får också bara undantagsvis konkur rera med privat verksamhet.
137 Här finns också stöd från tidigare undersökningar, se exempelvis Paju (2002).
En variation av enskilda kulturarvsentreprenörskap i en gemensam destination genererar en speciell problematik som i huvudsak har sin grund i de olika entreprenörernas olika mål och storlek. När en del arbetar för att vinstmaxi- mera, andra har sitt företagande som livsstil, några bara förvaltar och någon arbetar med frågan under tvång, upp står lätt motsättningar. Denna något osäkra situation måste dock accepteras om man samtidigt önskar ta del av den po sitiva dynamik som ligger i de enskilda entreprenörskapen. Någon eller några måste således jämka och medla. I Guldri ket har man valt att lägga denna funktion i den gemensam ma organisationen. Guldrikets centrala organisation visar sig därför ännu en gång vara av yttersta vikt. Projektledaren för ett destinationsprojekt måste på ett tidigt stadium bygga upp ett stort förtroende för att skapa stadga och därmed ga rantera destinationens överlevnad. De deltagande entrepre nörerna måste uppleva samordningsfunktionen som mer el ler mindre oväldig så att den därmed kan föra helhetens talan. Detta kan betyda att relativt långtgående befogenhe ter ges ledningsfunktionen. I intervjumaterialet återspeglas detta i formuleringar som att projektledarens är den som ”talat sig fram bland alla aktörer med budskapet att det är samverkan som gäller”, eller ”det har hänt saker med bland annat samverkan med andra regionövergripande destina tionsprojekt”.138
En slutsats är att en organisation som Guldriket är under kastad vissa villkor avseende ledning och samordning för att kunna utvecklas till en kraftfull samverkansplattform. Vidare studier kan identifiera hur en sådan plattform kan användas för att skapa samverkan på andra politikområden och därmed ökad konkurrenskraft för hela regionen.
Entreprenörens kontakt med lokalbefolkningen
Kulturarvets värde är beroende av att det lokalt finns ett er kännande och en acceptans för de objekt och de berättelser som kulturarvet företräder. Den entreprenör som arbetar med dessa värden uppfattar sig oftast som en del av en sam- verkansstruktur. Arbetet med Världens längsta linbana ska pade således också förutsättningar för andra kulturprojekt som Musik vid Malå, biografen i Adak och Underjordskyr- kan i Kristineberg.139
Det lokala samverkansarbetet mellan entreprenörer och lokalsamhälle uppvisar stora variationer. I Guldriket är samverkan främst beroende av entreprenörernas typmäs siga karaktär, på vilken finansieringsgrund som verksamhe ten bedrivs, samt vilken individ som präglar verksamhetens utformning. Det sistnämnda hör tätt samman med i vilken utsträckning som den enskilde entreprenören lyckas
kom-138 Förtroendevald, Norsjö kommun. 139 Johansson (1991).
municera sitt besöksmål utåt mot besökare och inåt mot lokalsamhället. Ett välkommunicerat besöksmål får ofta ett solitt erkännande i det nätverk den har upprättat, vilket då kan sträcka sig från dem som bor i närheten och det lokala näringslivet till politiker och tjänstemän i centrala verk och myndigheter.
Hur omfattande samverkan de enskilda besöksmålen har med lokalsamhället är beroende av i vilken utsträckning de tvingas till detta för att kunna bedriva sin verksamhet. I stark konstrast till biografen i Adak, Vildmarksgruvan och LinAB står Forum museum Rönnskär och Bergrum Boliden. Bergrum Boliden är ett traditionellt museum och även om man där vill ha mer utbyte med lokalsamhället, har mu seet inte etablerat ett starkare lokalt nätverk än andra of fentligt finansierade museer. Museiverksamheten på Forum museum Rönnskär har också det ett begränsat utbyte med lokalsamhället, även om det i dokumentationsarbetet ingår att enskilda individer ska komma till tals. De grundläggan de motiven till museets existens lutar sig mer på företagets behov av att dokumentera och arkivera sin egen historia än på sin förståelse av lokalsamhällets upplevda behov. De nät verk som vår studie har identifierat rör mer dialoger än för handlingar. En förhandlingspart är den lokala Metallklub ben som i projektform dokumenterar lokal industrihistoria. Föreståndaren för museet har tidigare verkat som förtroen devald ombudsman i Boliden AB, vilket ger museet en vink ling som emellanåt går i linje med Metallklubbens behov. En annan förhandlingspart med Forum Museum Rönnskär är Skellefteå museum. Vad som nu sagts hindrar dock inte Fo rum museum Rönnskär från att ha vidare ambitioner. För eningen som driver museet har som uttryckt mål att verka som motor i lokalsamhället och arbetar aktivt med att få fler skolklasser till museet.
Vårt intryck från Varuträsk mineralpark är att lokalbe folkningen där är positivt inställd till sin lokala entrepre nör och till verksamhetens utveckling. Entreprenören för en regelbunden dialog med lokalsamhället för att där för ankra företagets aktiviteter. Ibland kan aktiviteterna vara tämligen störande (olika motoraktiviteter), vilket gör att förhandlande och krusande (årlig middagsbjudning!) blir särskilt nödvändigt.
Alla intervjuade entreprenörer hävdar att de har lokalt stöd från omgivande bybor, annars skulle inte deras akti viteter i dess nuvarande form fungera, ofta deltar byborna med direkta insatser i verksamheterna. Det kan handla om att lösa olika praktiska problem som till exempel tältres ning, snöröjning eller leverans av lokalt producerade varor, men också om att hjälpa till vid belastningstoppar. Denna samverkan skapar i de flesta fall en positiv stämning.
Sammanfattningsvis kan vi säga att vår studie bland kul- turarvsentreprenörerna i Guldriket indikerar att den enskil da kulturarvsentreprenaden är beroende av stödjande nät verk för att lyckas i sitt värv. Att utifrån ett bevarande av en lokal kulturmiljö skapa ett ekonomsikt bärkraftigt besöks
mål skulle alltså vara ytterst svårt utan lokal uppbackning och förankring. Nära och personliga kommunikationsvä gar är en viktig förutsättning för att dessa industrimiljöer kan kommersialiseras. De som trots allt är negativt inställda till den pågående kommersialiseringen är ofta sommarstu geägare. De anser att turisterna stör deras idyll och de an vänder miljöaspekter som buller, nedskräpning och ökade avgaser som argument för sina protester. Här behövs emel lertid ytterligare undersökningar för kunna dra mer gene rella slutsatser och vi hoppas kunna återkomma med en mer välgrundad undersökning kring hur lokalbefolkningen i glesbygd ser på satsningar på lokala kulturarv.