Erhållande av kontaktuppgifter vid en postenkät

Det mest kostnadseffektiva och vanligaste sättet att få kontakt med besökare i naturområden för att genomföra en postenkät är själv- registrering. Självregistrering har använts med framgång i avsides rekreationsområden. Såväl självregistreringslådor vid huvudsakliga entrépunkter (Rogen-Långfjällets naturreservat, Hultman & Wall- sten 988, Femundsmarka nationalpark, Vistad 995, Fulufjällets na- tionalpark, Fredman et al. 2007) som självregistreringshäften i stugor (Käsivarsi ödemarksområde, Kajala 2000) har använts. Den här typen av förkontakt med besökaren ger vanligen hög svarsfrekvens i den uppföljande postenkäten, eftersom besökare som lämnar sitt namn och sina kontaktuppgifter redan förväntar sig att eventuellt få en enkät. Nackdelen är att den snedvridning som orsakas av självregist- rering måste beräknas och kan vara signifikant. Dessutom innebär registreringslådor att lokalbefolkning och icke-lokalbefolkning inte behandlas lika eftersom lokalbefolkningen tenderar att registrera sig mindre ofta än icke-lokalbefolkningen (Fredman et al. 2005).

Det är också möjligt att inhämta kontaktuppgifter genom en in- tervjuare som på plats frågar efter en adress, men detta alternativ är

oftast för dyrt för att bara erhålla kontaktuppgifter; man måste betala för både personen i fält och för extrakostnaderna för postenkäten. När intervjuaren tillbringar mycket tid i fält är det värt att be de kontak- tade besökarna att fylla i en kort enkät på plats. En kombination av enkät på plats och postenkäter har också varit användbart.

TI PS

I Finland samarbetar Metsähallitus (Forststyrelsen, d.v.s. myn- digheten för markförvaltning) och Metla (Skogsforskningsin- stutet) genom att Metsähallitus ber besökarna att på plats fylla i ett 4-sidigt formulär, varefter respondenterna får ett längre och mer forskningsinriktat formulär från forskningsinstitutet som återlämnas via post. En liknande metod har visat sig värdefull i en dansk studie av floder (Jensen 200, Kajala 2006).

E X E M PE L

Självregistreringsmetod i Fulufjällets nationalpark (Fredman et al. 2005, 2006, 2007)

Uppgifter om enskilda besök i Fulufjällets nationalpark samlades in med hjälp av åtta självregistreringslådor på sju olika platser och även genom ett uppföljande frågeformulär som skickades ut med post. Insamlingslådorna placerades längs leder på platser där det finns tillräckligt med utrymme för flera människor att stanna till. En skylt med texten ”VIKTIGT” på lådans utsida uppmanade förbipasserande att öppna lådan och fylla i ett registreringskort. Varje låda innehöll en uppsättning registreringskort och pennor, tillsammans med en karta över Fulufjällets nationalpark. Lådans framsida kunde fällas ner som ett skrivunderlägg.

Registreringskorten omfattade fem frågor om individens besök: det aktuella datumet och tiden, hemadress, aktiviteter man deltagit i under besöket, tidigare besök i området och hur besökaren hört talas om Fulufjället. Det ifyllda kortet stoppades därefter in i en öppning på insidan av lådan och släpptes ner i en låst nedre del. För att begränsa antalet ifyllda kort, användes de mest utnyttjade lådorna bara var tredje dag från slutet av juni till början av augusti under både 200 och 2003.

Sammanlagt samlades 4448 kort in från självregistreringslå- dorna under sommaren 200 och 65 under sommaren 2003. Antalet besökare som gick förbi lådorna varierade mycket och

de flesta självregistreringarna fylldes i vid plats A på den gamla leden till Njupeskärs vattenfall.

Tabell. Antal ifyllda registreringskort, 2001 och 2003.

Plats Antal ifyllda kort

2001 2003

A) Njupeskärsslingan (gammal led till vattenfallet)

2356 4093

B) Led till Rösjön 1463 1350

C) Brottbäckstugan 221 236

D) Morbäckssätern 128 123

E) Björnholmssätern 129 150

F) Västertangen (norska gränsen) 63 98

G) Gördalen 88 101

TOTALT 4448 6151

Skattning av snedvridning som orsakas av självregistrering

Det främsta syftet med registreringssystemet var att göra det möjligt att identifiera ett representativt urval besökare i Fulufjällets nationalpark vilka själva registrerade sin närvaro och lämnade sina namn och adresser för de uppföljande postenkäterna. Eftersom det inte var möjligt att tillhandahålla registreringslådor längs alla leder i parken, är det troligt att vissa besökare aldrig hade möj- lighet att registrera sig och på så sätt ingå i studien. Vidare finns det alltid vissa som tar sig in i ett område utan att följa befintliga stigar och leder.

Det innebär att ett urval bland dem som lämnade ifyllda re- gistreringskort sannolikt inte är representativt för alla besökare i området. Detta problem bedöms vara förhållandevis litet för den studie som beskrivs här, eftersom besökare tenderar att kraftigt koncentreras till leden till och från Njupeskär och pla- ceringen av de andra registreringslådorna gjordes i samråd med parkförvaltare och andra med god kunskap om besöksmönstren i parken. Fulufjällets nationalpark är också ett sammanhängande och klart avgränsat fjällområde med förhållandevis få och tydliga entrépunkter – vilket gör metoderna som beskrivits ovan mer lämpade för Fulufjället än för andra områden med mer kompli- cerade besöksmönster.

Ett annat problem är att det finns en risk för köbildning vid registreringslådorna på platser där många människor passerar, så att en del personer inte ser dem eller inte bryr sig om att vänta på sin tur att fylla i ett kort, utan fortsätter utan att registrera sig. Så länge sådana ”icke-svar” inte följer något särskilt mönster och

Självregistreringslådor i arbete i Fulufjällets nationalpark, Sverige. (FOTO: PETER FREDMAN)

är jämnt fördelade över alla besökare påverkar de inte urvalets representativitet. För att avgöra om detta gällde i det här fallet ge- nomfördes bortfallsundersökningar vid självregistreringsplatserna. Syftet med dessa undersökningar var att beräkna antalet besökare som inte registrerade sig och att genom intervjuer avgöra om dessa personer skiljde sig från de besökare som registrerade sig.

Vid bortfallsundersökningarna övervakades självregistrerings- lådorna av en observatör från en plats som valdes så att den inte skulle påverka beslutet att fylla i ett kort eller inte. De som valde att inte registrera sig noterades och, när de kom till observations- punkten, intervjuades om anledningen till att de inte gjort det. De som inte svarat ombads att fylla i ett registreringskort av samma slag som fanns vid lådorna.

Sammanlagt intervjuades 3 personer som inte registrerat sig under 200 och en analys av den information de gav pekade på att faktorer som nationalitet eller tidigare besök i parken inte skiljde sig på ett signifikant sätt från dem som registrerade sig. Eftersom antalet personer som intervjuades 200 var ganska litet, genomfördes en mer omfattande undersökning 2003. Valet av plats utgick från erfarenheterna från undersökningen 200 och på det stora antalet förbipasserande, vilket troligen medförde att andelen som stannade och fyllde i ett registreringskort blev lägre.

Beräkningar 2003 visade att omkring 50-80 % av dem som vandrade längs Njupeskärsleden inte fyllde i ett registreringskort. Av de individer som passerade utan att registrera sig gick 236 med på att fylla i ett kort när forskningspersonalen bad dem att göra det. Alla dessa mottog senare samma postenkät som de andra som ingick i undersökningen.

Ifyllda frågeformulär sändes in av 206 av de som inte svarat (65 svenskar och 4 tyskar) och dessa jämfördes med frågeformulären som hade skickats in av de som själva hade registrerat sig. Svaren på ca 5 % av frågorna skiljde sig åt mellan de två undergrupperna, vilket antyder att de som inte svarat kan ha påverkat representa- tiviteten hos urvalet som gjordes för huvudstudien.

Resultaten indikerar att (a) huruvida någon som passerar en registreringslåda väljer att fylla i ett kort eller inte hänger samman med hur många andra besökare som finns på platsen vid tillfället, och (b) att sannolikheten är större att de som inte registrerar sig bor i kringliggande län, är mer positivt inställda till att utveckla turismen i Fulufjällsområdet och tycker att nationalparken i onödan begränsar människors användning av området inom parkens gränser.

4.3.3. Utformning av urvalsmetod vid enkätundersökning