På IUI ersattes Ingvar Svennilson av Erik Dahmén, men bara som tillförordnad chef till och med utgången av 1950,17 eftersom det var oklart huruvida den förre
hade planer på att återvända till institutet. Erik Dahmén (1916–2005) växte upp i Halmstad, tog studenten 1935 och började studera juridik i Lund. Snart nog lade han om kursen mot nationalekonomi. Under inflytande av Johan Åkerman blev han starkt påverkad av österrikare som Friedrich von Hayek och Joseph Schumpeter och institutionalister som Thorstein Veblen. Han tog licentiat- examen 1942 och blev samma år rekryterad av Ingvar Svennilson till IUI.
Dahmén hade under sina tidigare år på institutet skrivit artiklar om framför allt strukturanalys, industriinvesteringar och tillgång på arbetskraft samt sam- manställt en årlig översikt av Sveriges ekonomiska utveckling. 1946 hade han börjat arbeta på en undersökning av den industriella utvecklingen i Sverige under mellankrigstiden och många av IUI:s medarbetare blev engagerade i att samla in ett omfattande empiriskt material till vad som skulle bli en originell och ban- brytande doktorsavhandling.
Erik Dahmén – tillförordnad IUI-chef 1949-50.
Källa: IFN:s bildarkiv.
15 Intervju med Lars Nabseth, 18 december 2017.
16 Introduktioner till Dahméns liv och verk finns i bl.a. Eklund (1986, 2014), Olsson (2006) och Jordahl (2009).
Jan Wallander har tecknat följande bild av Dahmén:
En person som inte kunde karakteriseras som briljant och blixtrande, men som sannerligen kommit att sätta djupa spår var Erik Dahmén. I slutet på fyrtiotalet höll vi båda på med vårt avhandlingsarbete vid institutet. När det körde ihop sig var det en lisa att gå in till Erik och börja prata om de problem man hade. På sin trygga halländska började han sätta sig in i svårigheterna och försöka bena upp dem. Det gick inte fortare än att man lätt hängde med, när han envist borrade sig vidare. Det är väl inte minst denna envishet som lett till att hans insatser fått sådan betydelse. År efter år har han ihärdigt och konsekvent tagit upp vissa problem, som han starkt känt är av väsentlig betydelse. Erik var en litterär ekonom, det vill säga han var inte intresserad av de avancerade matematiska analysmetoder som på senare tid dominerat den akademiska forskningen.18
Erik Dahméns tid som tillförordnad chef vid IUI blev kort. Han ersattes av Jonas Nordenson 1 januari 1951.19 Efter disputationen 1950 utsågs Dahmén till docent
vid Stockholms Högskola och följande år även vid Handelshögskolan. Han rekry- terades också som rådgivare till Marcus Wallenberg vid Stockholms Enskilda Bank. Men därmed var hans beröring med IUI inte slut.20 ”Eftersom Wallenberg
satt ordförande i IUI:s styrelse 1950–75 fortlöpte Dahméns inflytande över insti- tutet även under denna period.”21 Han blev en informationslänk mellan Wallen-
berg och institutet. Lars Nabseth, IUI:s sekreterare 1955–58, erinrar sig:
Jag blev ganska snart på det klara med att Wallenberg aldrig läste några av våra skrifter. Men detta spelade mindre roll eftersom han hade Erik Dahmén som råd- givare. Denne berättade de väsentliga slutsatserna i skrifterna för Wallenberg. Det för institutet positiva resultatet av detta förfarande var att Wallenberg i andra före- tag där han var ordförande hänvisade till våra resultat i diskussionerna.22
År 1958 blev Erik Dahmén professor i nationalekonomi med inriktning mot eko- nomisk och social historia vid Handelshögskolan i Stockholm. Med tiden kom hans inflytande återigen att göra sig gällande inom IUI och inom ekonomiska skolbildningar i framför allt Lund och Stockholm.
Vi återkommer till Erik Dahmén i kapitel 2, om förspelet till, innehållet i, mot- tagandet av och den långsiktiga betydelsen av hans doktorsavhandling. Men låt oss
18 Wallander (2009, s. 93). 19 Protokoll (1950).
20 Dahmén står i IUI:s verksamhetsberättelser för åren 1957–1960 upptagen under kategorin ”övrig ordinarie personal samt med särskilda utredningar sysselsatta”.
21 Jordahl (2009, s. 60). 22 Nabseth (2009, s. 122).
innan vi går vidare återge några kärnfulla karakteristiker av hans person och håll- ning. Klas Eklund sammanfattar sin lärares inställning till ekonomi ämnet:
Dahmén föredrog de empiriska, institutionella och historiska frågeställningarna och metoderna framför de matematiskt deduktiva och deras fokus på statistisk jämviktsanalys […] Dahméns kritik mot matematiseringen av nationalekonomin var frän. Han betecknade ofta ekonomernas matematiska ”verktygslåda” som blott och bart en ”leksakslåda”. Allt för många nationalekonomer hade blivit ”red- skapsbodens fångar”.23
Dahmén varnade i många år för att den ekonomiska utvecklingen gick i fel spår och fick av finansminister Gunnar Sträng tillmälet den svenska ekonomins Kassandra.24 Men när den strukturkris han förutspått inträffade på 1970-talet
blev han plötsligt ”något av en guru i samhällsdebatten”.25
IFN-medarbetaren Henrik Jordahl konstaterar att den tilltagande matemati- seringen av nationalekonomin innebar ett krympande internationellt utrymme för Dahmén.
… Dahmén [fladdrade] aldrig omkring efter de skiftande teoretiska trenderna utan borrade sig tålmodigt djupare ner i de frågor som han ansåg vara avgörande för näringslivets utveckling. Mot formella makromodeller var han kritisk. Avgö- rande historiska och institutionella aspekter gick förlorade i de teoretiska abstrak- tionerna och mikrofundamenten var som regel frånvarande.26
Ekonomihistorikern Ulf Olsson tecknar följande, närmast rörande, porträtt av Erik Dahmén:
Uthålligheten och motståndskraften mot de rådande sanningarna gjorde Dahmén till en ovanlig vetenskapsman. Hans styrka hängde samman med ett naivt drag i hans personlighet. Som barnet i H.C. Andersens saga kunde han lita på sina egna intryck, säga att kejsaren var naken. Men det rationella förnuftet styr inte samhälls- utvecklingen, där verkar också helt andra krafter och sammanhang. Svensk politik och svensk ekonomi utvecklades under decennier på ett sätt som enligt Dahmén var helt felaktigt och orationellt, medan han själv stod bredvid närmast förvånad, och så att säga såg processionen vandra vidare trots hans klarsynta kommentarer.27
23 Eklund (2014, s. 457–458).
24 Kassandra, dotter till kung Priamos av Troja, hade av Apollon fått siargåvan, men när hon tillbakavisade gudens inviter straffade han henne med en förbannelse som innebar att ingen skulle tro på hennes förutsägelser. 25 Eklund (2014, s. 459).
26 Jordahl (2009a, s. 61). 27 Olsson (2006, s. 47–48).