2. Archive Matters. Unfolding the How and the What.
Lene Vinther Andersen1
1 Royal Danish Library, Danish Folklore Archives, Copenhagen, Denmark
The Danish Folklore Archives contain materials that are widely known among people with an interest in folklore or cultural history; e.g. the collections of Svend Grundtvig and Evald Tang Kristensen. However, the archives also hold collec-tions that are less known but nonetheless frequently used.
This paper will explore a part of the archives referred to as the Increasing Collections, which the director at the time, Axel Olrik (1864-1917), established in 1906. A key argu-ment for the establishargu-ment of a national collection of folklore as a separate departargu-ment of the Royal Danish Library in 1904-5 was that the ordering principles demanded in-timate scholarly knowledge of the methodology of folklore, which the library staff did not possess. Thus, Axel Olrik took on the task of managing the Danish Folklore Ar-chives. In many ways, the Increasing Collections constituted the center of the archives, and from 1906 until around 1959 it was one of the main tasks of the archivists to ex-pand, index, and provide extensive search options for these collections. Even today, it is the most used part of the archives, and many inquiries from visitors are answered by consulting the Increasing Collections.
Increasing Collections
argument in the paper that the ordering principles of collections are closely related knowledge about contemporary Danish historiographical ambitions.
I focus on the book “Mythological texts and tales of Nganasans” (Mifolog-icheskie skazki i predaniya nganasan) published by Dolgikh in Moscow in 1976. There are about 80 texts printed in Russian, recorded by the painter Alexandr Lekarenko and the ethnographer Boris Dolgikh in 1920-1960s from Nganasan storytellers. Nganasans is a small indigenous ethnic group from the Taimyr peninsula.
If we look at the archival versions of these texts we can see different editing versions of these recordings: published, pre-published and draft texts. An editor (the ethnogra-pher himself) improved several times the language characteristics of these texts, made them more and more concise, structured, literally adopted. The editor improving the text structure accidentally changed the language of these texts. Folklore texts initially in Russian. This language transition can be reconstructed only with archival search.
2. Archive Matters. Unfolding the How and the What.
1
1 Estonian Folklore Archives of the Estonian Literary Museum, Tartu, Estonia
When approaching folklore archive materials with a topic in head, one usu-ally addresses the main and organized sources – either manuscript, photo, audio-visual collections or all of them. But these collections have, while being created, time over time, produced another collection, usually unorganized or left waiting for „better times“
of folkloristics. One of these accessible, valued, but largely unorganized sources is the History of Estonian Folkloristics Materials, stored within the Estonian Folklore Ar-chives of the Estonian Literary Museum.
-small but important part of it is the Soviet time correspondence between the archival staff and the many co-workers all over Estonia, which the archival staff chose to leave My questions approaching this body of letters are: has the Soviet ideology somehow information do these letters entail and how is this correspondence important for today’s researchers – what in this source matters?
2. Archive Matters. Unfolding the How and the What.
Charlotte Hagström1
1 Lunds universitet
I projektet Cykeln och friheten är syftet att undersöka hur cykeln fungerar som redskap för att överskrida fysiska, rumsliga och kulturella gränser i olika tider.
Begreppen materialitet, gräns och rum fungerar som teoretiska utgångspunkter och analyseras med hjälp av olika metoder och material. En materialkategori utgörs av sva-ren på två frågelistor. Frågelistan Cykling sändes ut av Folklivsarkivet 2012. Den ingick i ett dokumentationsprojekt vid arkivet och det var jag som formulerade listan. Även om både listan och dokumentationen gjordes innan forskningsprojektet Cykeln och fri-heten startade är många teman och frågor desamma. Frågelistan SP 212 Cykeln sändes ut av Nordiska museet 1966. Den formulerades av Annika Österman vid museets dokumentationsavdelning. Vilka tankar hon hade kring teman och frågor vet jag inte liksom inte heller om det fanns ett vidare syfte med listan utöver att dokumentera ämnet. I min presentation diskuterar jag skillnader och likheter i att arbeta med svar på listor som forskaren själv respektive någon annan har formulerat (Hagström & Sjöholm 2017). Vilka möjligheter och begränsningar medför alternativen och på vilka sätt? Får det konsekvenser för tolkning och förståelse och i så fall hur? Har den tid och miljö
-binerar olika materialkategorier. Presentationen anknyter till resonemang jag arbetat med ur olika perspektiv och med olika syften: som forskare i etnologi, som arkivarie vid Folklivsarkivet och som lärare i arkivvetenskap.
2. Archive Matters. Unfolding the How and the What.
1
Lotta Fernstål2
1 Institutet för språk och folkminnen, Uppsala, Sverige
2 Historiska museet, Stockholm, Sverige
This paper discusses the emergence, formation and consolidation of the “tattare” (ap-prox. “tinkers”) and “zigenare” (ap(ap-prox. “gypsies”) categories in Swedish archival collections as well as the agency and impact of these categories, extending beyond the archives. Special focus is on works by folklore scholars Carl-Martin Bergstrand and Carl-Herman Tillhagen, and collections hosted at the archives Department of Dialectol-ogy, Onomastics and Folklore Research (former Västsvenska folkminnesarkivet) and the Nordic Museum. Bergstrand and Tillhagen were for several decades during the 20th Century engaged in the societal ”tattar-” and ”zigenar-questions” of the time.
Havet som grav
Simon Ekström1, Hanna Jansson2
1 Stockholms universitet, Institutionen för etnologi, religionshistoria och ge-nusvetenskap
2 Södertörns högskola, Institutionen för historia och samtidsstudier
Havet som grav
empiriska och kulturella kontexter. Hur skapas legitimitet och autenticitet i dessa brevsamlingar; människors ritualer och berättelser; på museer och minnesmärken?
Som forskningsfält är havet som grav knutet till det kulturvetenskapliga utforskande av lidande, sorg, förlust och död. Därmed ansluter sig sessionen till det växande intresset
för vad som kan kallas för
-dersökningar av miljöer som utmärks av de rör vid själva grunden för det mänskliga tillstånd av utsatthet, kris eller andra starkt omvälvande känslomässiga upplevelser.
Men det kan också vara empirinära undersökningar av institutioner som i sin verksam-het hanterar frågor med tydlig bäring på liv och död.
Med utgångspunkt i dels (1) den snäva rubriken havet som grav och dels (2) den be-forskare skapar användbara och trovärdiga källmaterial på fält som kan vara såväl såri-ga som starkt emotionellt laddade. Hur motiverar vi som etnologer och folklorister vårt deltagande i en sådan forskning? Vilka etiska och forsknings mässiga svårigheter ställs
-sig lockelse?
Sessionen välkomnar bidrag som vänder sig till det ena eller båda av de teman som presenterats ovan.
1 1 Universitetet i Bergen
I presentasjonen vil diskuteres de siste tiårenes økte individualisering og privatisering av død. Det vil bli presentert en undersøkelse av dødsannonser, slik de fremkommer i regionsavisen Bergens Tidende, en avis som dekker både by- og land-kommuner. Undersøkelsen er en sammenligning av dødsannonser fra utvalgte perioder i 1960 og 1965, samt i 2010 og 2015, og målet er å undersøke endringer i formulering-er av dødsannonsene. Dødsannonsformulering-er formulformulering-eres oftest ikke av ettformulering-erlatte alene, men ansatte i begravelsesbyrå tilbyr hjelp med dette, og videre kan aviser ha begrensninger knyttet til symbolbruk. Sentralt i studien står ordvalg i annonsene knyttet til omtaler av og omskrivinger av død, hvordan relasjon til avdøde signaliseres, symbolbruk, samt i hvilken grad askespredning over sjø og land vokser frem som et alternativ til begrav-else eller bisettbegrav-else. Noen ganger publiseres ikke dødsannonser, blant annet i tilfeller der personer forsvinner på sjø eller land og aldri blir funnet igjen. I materialet inngår intervjuer med ansatte i begravelsesbyrå og helsevesen (krisepsykologer), og i presen-tasjonen vil jeg trekke inn dette materialet for å diskutere endringer i praksiser knyttet til situasjoner der etterlatte ikke har den døde kroppen og derfor ikke kan gjennomføre en tradisjonell avslutningsseremoni.