5.1 Resultatdiskussion

5.1.2 Ethos, logos och pathos

Persson använder ethos och pathos flitigt i alla tre tal. Han använder även logos till viss del i alla tre tal, men det förekommer mer sällan än ethos och pathos. Detta tror jag har att göra med talens retoriska genrer.

När det gäller ethos använder Persson många inkluderande uttryck. Likt de resultat som Tamar Mshvenieradze (2013:1944-1945) fick i sin undersökning, där hon analyserade tal av Jaques Chirac och Nicolas Sarkozy använder även Persson många personliga och possessiva pronomen för att bygga ethos. Han jobbar mycket för att bygga ett ethos där de som lyssnar på, eller läser talet, ska känna sig inkluderade, och känna sig som en del av en gemenskap. Men Persson använder även ett ethos som syftar mot att visa en auktoritet, för att på så sätt öka den tillförlitlighet han har när han talar om specifika ämnen som har med politik att göra. Jag tyckte mig finna en liknande slutsats som den Annelén Takita A. Stenbakken (2007:139) finner. Hon finner att inkluderande uttryck kan användas både för att skapa en känsla av gemenskap, och en känsla av auktoritet, hon säger: ”The use of personal pronouns was able to shed light on the interpersonal relationship between speakers and adresses. This is especially the case with the use of we which can be used both inclusively and exclusively of the

speaker”. Persson använde vi både för att skapa en gemenskapskänsla mellan sig själv och publiken, vilket är det Stenbakken förklarar som inclusively och för att stärka sin egen auktoritet som statsminister, vilket är det Stenbakken förklarar som exclusively. Likt det som Lindqvist (2016:80-81) säger, som finns förklarat i kapitel 2.2.4, så samspelar det ethos, pathos och logos som Persson använder med varandra.

I regeringsförklaringen från 1997 bygger Persson ett ethos som både syftar till att skapa en inkluderande känsla och ett ethos som syftar till den auktoritet som han nu besitter som

statsminister. Persson har det som Olsson Jers (2010:60-61) benämner som ett inledande ethos, men han arbetar även mot att skapa ett erhållet ethos, samt ett slutligt ethos för framtiden. Av den anledningen känns båda dessa ethos nödvändiga i det här talet eftersom det är ett tal inom genren genus deliberativum, där Persson behandlar frågor om Sveriges framtid, en framtid som berör alla medborgare i landet, och som han, som statsminister, har rätt att tala om. Det pathos Persson visar i detta tal syftar mycket till hopp, vilket är rimligt

med tanke på den genren som talet tillhör. Persson pratar om framtiden som den nya regeringen vill att Sverige ska styras mot. Det är rimligt att han vill att befolkningen ska känna sig hoppfull och ha en optimistisk inställning till den. Det logos Persson förmedlar i detta tal visar på ett logiskt tänkande. Han lägger fram ett argument och ger en logisk förklaring som uppbackning för detta argument. En positiv konsekvens av detta logos är att Perssons ethos stärks. Persson blir mer trovärdig när han kan stödja sina argument med

logiska fakta. Likt det som Lindqvist (2016:80-81) säger så tillhör dessa logosdelar alltså även ethos.

I talet till Anna Lindhs minne bygger Persson ett ethos som kan resultera i att han framstår som en del av den vanliga befolkningen för den som lyssnar eller läser. Han säger att han är sorgsen och förfärad över det som har hänt, han står inte över dessa känslor, han är också en svensk medborgare. I det här talet upplevs Persson inte arbeta mot något slags

auktoritetskänsla eftersom det inte behövs. Han har vid den här tidpunkten varit statsminister under en längre period, vilket innebär att hans inledande ethos, som Olsson Jers (2010:60-61) benämner det, hunnit bli starkare, han väljer därför att fokusera på att skapa ett erhållet ethos med syftet att vara inkluderande och bygga en gemenskap. Sorgen han känner kring

situationen kommer förmodligen från personen Göran Persson, inte från statsministern Göran Persson. Pathosmässigt skiljer sig detta tal från regeringsförklaringen. Den huvudsakliga känslan som Persson förmedlar i detta tal är sorg. Detta har med stor sannolikhet med talets retoriska genre, genus demonstrativum, att göra. Det hålls på grund av att Anna Lindh har blivit mördad. Han använder sig dock även av pathos som riktar sig mot hopp vid några tillfällen i talet, som för att försöka försäkra de som lyssnar eller läser, att det finns ljusare tider framöver. Det pathos Persson använder i det här talet, som förmedlar sorg, samspelar starkt med hans ethos. Hans ord om hur tragisk Anna Lindhs bortgång är blir mer trovärdiga när han förmedlar en stark sorg via sitt pathos. Likt de resultat Linda Egersten (2009) får anser jag också att Perssons val av genus demonstrativum som genre för talet låter honom skifta sitt fokus från den hemska händelsen, till att hylla Anna Lindh och förmedla hopp för medborgarna. Men jag anser att han inte bara lägger fokus på hopp, utan även på sorg. Jag tror att talets lägre innehåll av logos beror på talets kontext. Det är ett hyllningstal till Anna Lindh, och det hålls kort efter mordet på henne. Persson försöker inte förmedla sakliga fakta, han försöker hedra hennes minne.

I talet till Olof Palmes minne bygger han sitt ethos, likt hur han gör i det första talet, med inriktning både mot en inkluderande känsla och en auktoritetskänsla. Han använder både det

erhållet ethos. Han vill förmedla att han själv som medborgare är en del av de som uppskattade Olof Palme, därav ett inkluderande ethos. Samt att han nu, i sin position som statsminister kämpar för att göra Sverige till en bättre plats, på samma sätt som Palme gjorde under sin tid. Dessa aspekter kan kopplas till att talet tillhör den retoriska genren genus demonstrativum, det är ett tal som hyllar Olof Palme. Han bygger ett ethos som stöder hans auktoritet för att återigen öka den tillförlitlighet lyssnarna och läsarna har inför hans

uttalanden. Det pathos han förmedlar i det här talet har gemensamma drag med de andra två då han fokuserar mycket på hopp, likt delar i de andra talen pratar han om framtiden, och vad han hoppas att de ska kunna åstadkomma. Detta kan kopplas till det faktumet att talet till viss del kan ses tillhöra den retoriska genren genus deliberativum. I dessa delar fokuserar han på ett pathos med hopp. Till skillnad från de tidigare talen använder han i detta tal även ett pathos som syftar mot fruktan, han nämner lägen i världen som är förfärliga, och han lägger fokus på fruktan när han säger att det kommer att bli värre om förändringar inte börjar ske. I detta tal använder han logos som stöd till sina uttalanden, han ger konkreta exempel på saker som har skett, och han presenterar siffror för förändringar som har skett. Detta gör med största sannolikhet för att hans uttalanden ska ha konkret stöd, och på så vis vara logiska. Likt det som Lindqvist (2016:80-81) talar om samspelar Perssons logos i detta tal med hans ethos. Det logos som Persson använder här förstärker hans ethos. Med hjälp av den fakta han presenterar stärks hans trovärdighet kring de uttalanden han gör.

5.1.3 Stilfigurer

I min analys av stilfigurerna anafor, hopning och antites har jag valt att inte bara undersöka om de finns i talen och hur många gånger de förekommer, utan jag har även analyserat det som Renberg (2007:37-38) redogör för, vilket finns beskrivet i kapitel 2.2.4. Nämligen, vilken retorisk verkan stilfigurerna har i talets kontext. Alla stilfigurer jag har valt att analysera förekommer i alla tre tal.

I regeringsförklaringen använder sig Persson av anaforer. Dessa anaforer har en gemensam aspekt i den faktorn att det ord som upprepas i alla anaforer är ordet att. Den retoriska verkan som dessa anaforer har är att stärka det ethos Persson bygger, alla anaforer är relaterade till stycken där Persson talar om regeringens mål. Därför hjälper hopningarna att stärka det ethos Persson bygger kring regeringens auktoritet. Hopningar förekommer dock två gånger under talets gång. Gemensamt för dessa hopningar är att Persson använder dem för att betona det han säger. I stället för att beskriva någonting med endast ett ord väljer han att

använda en hopning, och lägga till flera ord som samspelar och bildar en starkare mening. I stycke 19 har hopningen en retorisk verkan som stärker Perssons ethos och pathos. I

hopningen använder Persson ord som syftar till gemenskap och solidaritet, vilket bygger både ett ethos och pathos. I stycke 40 bidrar hopningen till att stärka Perssons ethos, han använder fler ord för att stärka känslan av att alla människor ska vara inkluderade. Persson använder ett par antiteser i slutet av talet. Dessa gör att det han säger blir tydligare och starkare, eftersom det positiva Persson säger ställs bredvid dess negativa motsats. Dessa antiteser förstärker Perssons pathos. Persson vill förmedla hopp om framtiden och antiteserna fyller syftet att stärka denna känsla av hopp, genom att presentera de negativa motsatserna, för att förstärka de positivt laddade orden.

I talet till Anna Lindhs minne använder Persson anaforer. Dessa anaforer kan resultera i att de känslor han försöker förmedla upplevs som starkare för mottagarna, och formuleringarna upplevs som slagkraftigare genom den upprepning han använder. Han använder sig även av hopningar i det här talet. Dessa hopningar resulterar i starkare beskrivningar av Anna Lindhs person och de förmedlar den respekt Persson kände för henne. I stycke 5 i detta tal använder Persson två olika antiteser. Den retoriska verkan dessa antiteser har är att de stärker Perssons pathos. Han talar om hopp och genom att presentera negativa motsatser förstärks det positiva han försöker förmedla.

I talet till Olof Palmes minne förekommer återigen både anaforer och hopningar. I det här talet använder han troligen anaforer för att betona de ämnen som han själv tycker är viktiga. Han väljer att använda tydliga anaforer som resulterar i väldigt slagkraftiga stycken. I stycke 5 har anaforen en retorisk verkan som stärker både Perssons ethos och pathos, upprepningen av ordet vi stärker både gemenskapskänslan och solidaritetskänslan. Anaforen i stycke 18 fyller en liknande funktion som den i stycke 5. Anaforen stärker Perssons ethos och pathos. Anaforen som sträcker sig över stycke 61-63 stärker det auktoritära ethos som Persson bygger. Han använder en anafor där han beskriver de mål som regeringen har. Anaforen som sträcker sig över stycke 83-84 stärker återigen Perssons ethos och pathos, den förstärker gemenskapskänslan och solidaritetskänslan. Den avslutande anaforen stärker även den både ethos och pathos. Återigen förstärks gemenskapskänslan, samt den engagerande

solidaritetskänslan, och den känsla av hopp inför framtiden som Persson vill förmedla. Hopningarna i det här talet använder han på ett liknande sätt som i de andra talen, han väljer ord som samspelar för att skapa en starkare förståelse kring någonting som han beskriver. I den första hopningen i talet stärker han sitt pathos, han talar om engagemang. Även i den

använder positivt laddade ord, fred, frihet och rättvisa. I det här talet använder Persson två olika antiteser, den retoriska verkan som dessa antiteser har är att de stärker det positiva i det Persson försöker förmedla. De har även ett syfte att stärka både den fruktan och det hopp som Persson vill förmedla i talet.

5.2 Metoddiskussion

Jag valde att analysera argumentationsmedlen ethos, logos och pathos, samt stilfigurer med anledning av att dessa retoriska drag generellt sett finns med i alla olika typer av tal.

Anledningen till att jag inte valde fler stilfigurer än anafor, hopning och antites är att jag ville analysera dessa djupare. Jag ville inte bara se huruvida de förekom i talen, utan jag ville analysera deras retoriska verkan i talen.

I Renbergs bok Retorikanalys: En introduktion presenterar Renberg en modell av en retorisk analys, samt att han i detalj förklarar varje steg i modellen och hur de ska appliceras på en text. Renberg presenterar även färdiga analyser där modellen har använts, vilket gav mig bra synpunkter på hur analysen bör gå till.

Renbergs analys innehåller fler steg, och analyserar fler aspekter än de jag ville fokusera på, därför valde jag att endast använda tre av de sex steg han presenterade. På detta sätt tyckte jag att jag höll mig till mitt syfte, och kunde utgå ifrån Renbergs analys på ett effektivt sätt. Jag anser att skillnaden i längden på talen inte hade en alltför stor inverkan på resultaten. Trots att talet till Olof Palmes minne var märkbart längre än de andra två, och att talet till Anna Lindhs minne var kortare än de andra två. Detta tror jag då poängen med

undersökningen inte var att analysera huruvida de retoriska elementen förekom i talen, eller hur många gånger, utan i stället hur de påverkade varandra, och vilken retorisk verkan de hade i talen. Det som spelade större roll för resultaten var att talen hållits av olika anledningar, vilket också var en del av mitt syfte.

Jag anser att den här analysen har varit lyckad, och att metoden jag valde att använda var relevant och ett bra val. Likt det som Patel och Davidson (2011:102) förklarar, som även finns förklarat i avsnitt 3.3, tycker jag att det finns en relevans mellan det jag ville undersöka och det jag faktiskt undersökte. Detta bidrar således till analysens trovärdighet.

6 Avslutning

Avslutningsvis vill jag konstatera att Perssons retorikanvändning i de tre talen har både likheter och olikheter. Persson använder samma retoriska medel i de tre talen, men den retoriska verkan skiljer sig ofta mellan talen.

Jag anser att de olikheter som finns inte har så mycket grund i faktumet att talen har hållits under olika årtal i hans karriär. Den största faktorn är att talen har olika kontext. De tillhör olika retoriska genrer vilket innebär att innehållet i talen skiljer sig, samt att de retoriska problem Persson möter skiljer sig mellan talen. De har hållits av olika anledningar. Detta innebär att Perssons användning av ethos, logos och pathos samt de syften han använder stilfigurerna för även de skiljer sig. Detta tror jag hade hänt även om talen skulle hållits

väldigt nära inpå varandra, så länge omständigheterna för att talen hållits hade varit desamma. Det skulle vara intressant att analysera fler tal av Göran Persson, med fokus denna gång på att använda tal som har samma retoriska genre, och liknande kontext, men som hållits flera år ifrån varandra, för att på detta sätt analysera huruvida Perssons personliga användning av retoriska medel förändrats under årens gång.

Källförteckning

Egersten, Linda. 2009. Hyllning som politisk kriskommunikation? – En studie av Göran Perssons tal i samband med mordet på utrikesminister Anna Lindh 2003. Diss, Södertörns Högskola. urn:nbn:se:sh:diva-2778

Lindstedt, Inger, 2013: Textens Hantverk – Om retorik och skrivande. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur

Lindqvist, Janne, 2016: Klassisk retorik för vår tid. 2a uppl. Lund: Studentlitteratur

Mshvenieradze, Tamar. 2013. Logos Ethos and Pathos in Political Discourse. Theory and Practice in Language Studies 3 (11): 1939-1945.

http://www.academypublication.com/issues/past/tpls/vol03/11/01.pdf

Nationalencyklopedin, Göran Persson

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/g%C3%B6ran-persson

Olsson Jers, Cecilia, 2010: Klassrummet som muntlig arena – Att bygga och etablera ethos. Diss, Malmö Högskola. urn:nbn:se:mau:diva-7529

Patel, Runa & Davidson, Bo, 2011: Forskningsmetodikens grunder – Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 3 uppl. Lund: Studentlitteratur

Regeringens hemsida, Regeringsförklaringen 16 september 1997

https://www.regeringen.se/informationsmaterial/1997/09/regeringsforklaringen-16- september-1997/

Renberg, Bo, 2007: Retorikanalys – en introduktion. 1 uppl. Lund: Studentlitteratur Stenbakken, Annelén Takita A, 2007: What makes a politician persuasive? A study of ideology, rhetoric and modality in speeches by Tony Blair and George W. Bush. Diss, Universitetet I Oslo. http://urn.nb.no/URN:NBN:no-18534

Bilagor

Bilaga 1: Regeringsförklaringen 1997

1. Eders Majestäter,

Eders Kungliga Högheter, fru talman,

ärade ledamöter av Sveriges riksdag!

2. Svenska folket kan möta nästa sekel med tillförsikt och framtidstro. Vi kommer att ta steget in i 2000-talet med hög tillväxt, låg inflation och sjunkande arbetslöshet. Låneberoendets tid är förbi. Överskott i de offentliga finanserna skall pressa tillbaka statsskulden.

3. Vi kan åter forma vår gemensamma framtid – ett samhälle där ingen lämnas utanför. På stabil grund kan politiken inriktas mot att utveckla Sverige:

Arbetslösheten skall betvingas. År 2000 skall den öppna arbetslösheten vara halverad till fyra procent. Därefter är målet full sysselsättning.

Skolan, vården och omsorgen skall förbättras. Regeringen vill utveckla välfärdens kärna. Därför skall nya resurser i första hand tillföras skolan, vården och omsorgen om barn och äldre.

4. Rättvisan skall stärkas. När utrymme finns skall de som har burit tyngst bördor i saneringen av de gemensamma finanserna stå främst. Valet mellan skattesänkningar och bidragsförändringar skall styras av vad som bäst gynnar en rättvis fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning.

5. Regeringen kan inte acceptera att löntagarnas uppoffringar under de svåra år som vi har bakom oss används till att finansiera skattelättnader för höginkomsttagare under de

goda år som ligger framför oss.

6. Fria och trygga människor, ett vitalt näringsliv och internationellt engagemang skall känneteckna vårt land i det nya seklet. Med en politik som står i samklang med övriga Europa skall vi ta steget in i 2000-talet.

7. På fyra hörnstenar skall Sverige byggas starkt inför framtiden.

För det första: Sverige skall möta 2000-talet genom ett starkt internationellt engagemang i den globala miljö vi lever i.

8. Regeringens utrikespolitiska mål är att ytterligare intensifiera Östersjösamarbetet, att spela en aktiv roll i EU-arbetet, att vara pådrivande i utvidgningen av EU, att verka för ökad säkerhet och samarbete i Europa, att delta i fredsfrämjande uppdrag samt att vidmakthålla ett aktivt internationellt engagemang för solidaritet och rättvisa. Sveriges militära alliansfrihet, syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde, består. Den förenas med en stark vilja till

ansvarstagande och samarbete. Därmed värnar vi bäst vårt lands frihet och oberoende. Vårt mål är en ny alleuropeisk säkerhetsgemenskap.

9. Europa blir en allt säkrare kontinent. Länderna knyts närmare varandra.

Organisationer som EU, NATO, OSSE och Europarådet får tydligare roller. Ryssland inlemmas allt mer i de europeiska samarbetsstrukturerna.

Sveriges samverkan med övriga nordiska länder bygger på en bred värdegemenskap. Det nordiska samarbetet förblir en stabil plattform för konkret samverkan och

internationellt agerande. Det skall utvecklas under Sveriges ordförandeskap i Nordiska Ministerrådet under 1998.

10. Östersjöregionen kan bli Europas främsta tillväxtregion. Länderna runt Östersjön flätas samman i en allt snabbare takt. Sverige skall gå i spetsen för att förverkliga visionen om Östersjön som en framtidsregion. Insatser görs för att förbättra energiförsörjningen, stärka miljösamarbetet, sammanlänka infrastrukturen, riva

handelshinder, utveckla utbildningssamarbetet och skärpa brottsbekämpningen. Vi vill också stärka samarbetet mellan EU och Barentsområdet.

11. Att – från öst till väst – binda samman länderna i Europa är en historisk uppgift för att uppnå fred, god miljö och ökat välstånd genom en god ekonomisk och social

utveckling. Sverige förespråkar att alla kandidatländer som uppfyller de demokratiska kraven skall inbjudas till en gemensam förhandlingsstart om medlemskap i EU.

12. Det är inte aktuellt med ett svenskt deltagande i valutaunionen EMU då den startar 1 januari 1999. Detta ställer fortsatt stora krav på starka offentliga finanser, varaktigt låg inflation och en bättre fungerande lönebildning.

13. Frihandel – byggd på gemensamma regler, färre tullar och mindre handelshinder – är

In document Ärade ledamöter! Ärade medmänniskor! Ärade publik! : En jämförande analys av tre tal av Göran Persson (Page 31-49)

Related documents