Forskning är viktigt och också nödvändigt för ett samhälles utveckling, men får inte genomföras på bekostnad av enskilda individers välbefin-nande. Det finns två krav som alltid måste vägas emot varandra då forsk-ning bedrivs – forskforsk-ningskravet och individskyddskravet, där forskforsk-ningens förväntade kunskapsbidrag ställs emot möjliga risker för deltagarna vad gäller fysisk och/eller psykisk hälsa (Vetenskapsrådet, 2017).
Individskyddskravet kan sammanfattas i följande fyra huvudkrav: information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande (Vetenskapsrådet, 2017). Förenklat kan det sägas att forskning som innefattar människor all-tid måste bygga på respekt gentemot deltagarna, vilket jag i denna studie har försökt eftersträva genom att särskilt ta hänsyn till deltagarnas sam-tycke till att bli observerade. Dessutom har jag gjort flera andra etiska över-väganden under studiens gång för att ta hänsyn till individskyddskravet, vilket redovisas i texten nedan.
Informerat samtycke
Vid studiens början inhämtades informerat samtycke i fyra steg, vilket be-skrevs under rubriken ”Urval, tillträde och deltagare” (se s. 50) ovan. Detta gjordes i enlighet med informationskravet och samtyckeskravet (Veten-skapsrådet, 2017). Deltagarna informerades om studiens syfte och deras egen uppgift i studien. De fick avgöra om de ville vara med i studien eller inte och fick också information om att deras medverkan kunde avslutas när som helst om de inte längre ville vara med i den. Samtycket från eleverna sida problematiseras vidare nedan.
Kontinuerligt samtycke
Enligt artikel tolv i FN:s barnkonvention, som sedan 1 januari 2020 är lag i Sverige (SFS 2018:1197), har barn rätt till att hävda sina åsikter i alla frågor som rör dem själva, med hänsyn tagen till barnets ålder och mognad (UNICEF Sverige, 2009). För att barn ska få möjlighet att delta i forskning krävs dock, förutom samtycke från barnen, även samtycke från deras vård-nadshavare och i många fall också från andra vuxna. Det handlar om att skydda barnen, men leder samtidigt till att komplicera forskning där barn ingår, och får barnet att framstå som oförmöget att själv föra sin talan. Samtyckesfrågor inom barnforskning kan därför sägas vara komplexa (Flewitt, 2005; Powell & Smith, 2009; Skelton, 2008; Vetenskapsrådet, 2017).
Barns deltaganderättigheter i forskning är begränsade, menar barn-forskare. Stark så kallad ”gatekeeping” från vuxna förekommer vanligen innan samtycke ges till barns medverkan, framförallt inom ämnesområden som anses vara känsliga eller om barnen bedöms vara särskilt utsatta (Po-well & Smith, 2009). Ofta behöver forskaren förhandla om samtycke på flera nivåer och komma förbi flera gatekeepers innan barnen som är före-mål för studien ens tillfrågas (Flewitt, 2005). I mångt och mycket blir fors-karen tvingad till att använda detta hierarkiska arbetssätt för att få tillträde till fältet. En risk som Flewitt (2005) framhåller med detta samtyckesför-farande är att personer ”längre ner” i hierarkin kan känna sig tvingade till samtycke. Det kan exempelvis vara så att vårdnadshavare samtycker till sitt barns medverkan av rädsla för att göra sig ovän med skolpersonalen. På samma sätt skulle barn kunna känna sig tvungna att tacka ja till att med-verka, när samtyckesprocessen i övrigt redan är ordnad.
Även jag påbörjade mitt samtyckesinhämtande ”uppifrån”, genom att höra av mig till berörd skolas rektor. När rektorn hade gett sitt muntliga samtycke till min studie var det sedan lärarnas tur att ge sitt skriftliga sam-tycke och därefter berörda elevers vårdnadshavare. Först efter denna långa process besökte jag skolan och inhämtade elevernas muntliga samtycke. Även om jag på detta sätt inhämtade samtycke på ett etiskt riktigt sätt (Ve-tenskapsrådet, 2017) blir det tydligt att elevernas samtycke inte vägde lika tungt som de vuxnas. Utan de vuxnas samtycke hade jag inte gått vidare med studien.
Ett sätt att ge barn ett något större aktörskap i forskningssamman-hang kan vara att använda sig av ”kontinuerligt samtycke”, ett begrepp som Flewitt (2005) uppmärksammar. Kontinuerligt samtycke innebär att fors-karen ständigt försöker vara uppmärksam på och lyhörd inför barnens sätt att agera och uttrycka sig i den studerade situationen (Flewitt, 2005). Under mina observationer var jag, med detta begrepp i åtanke, vaksam på elever-nas signaler och undvek tillfällen då jag märkte att de ville vara för sig
själva. Vid något tillfälle sa eleverna också uttryckligen att de ville vara ifred, vilket jag då respekterade. Vid flertalet gånger frågade jag dessutom eleverna uttryckligen om jag fick titta på vad de gjorde, och även om de sa ja försökte jag vara lyhörd och känna av stämningen, för att se att de ut-tryckte samma sak med sitt kroppsspråk (jfr Øverlien, 2013).
Forskning och i synnerhet etnografiska studier är många gånger för-änderliga. Att enbart inhämta informerat samtycke i början av en studie, särskilt från barn, kan därför sägas vara tveksamt. Kontinuerligt samtycke är ett sätt att ta hänsyn till barnet och lyfta fram dess kompetens genom att hela tiden låta dem ha möjlighet att ta del av ny information, ställa frågor och också ge dem möjlighet att avsluta sin medverkan på ett ögonblick (Flewitt, 2005). Det är också skälet till att jag valde att använda mig av detta förhållningssätt gentemot eleverna under mitt fältarbete.
Konfidentialitets- och nyttjandekraven
Då jag informerade om studien var jag noga med att uttrycka att deltagar-nas uppgifter skulle behandlas konfidentiellt, vilket innebar att varken de-ras namn eller skolans namn och ort skulle lämnas ut. I studien har därför elever, lärare och skola fingerade namn. Jag var också noga med att förvara mina rådata i form av textmaterial och inspelningar samt annat material, såsom klasslistor, där elevernas, lärarnas eller skolans namn skulle kunna förekomma, så att ingen annan än jag kunde få tillgång till dem, i enighet med konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2017). Dessutom uttryckte jag, då jag informerade om studien, att mitt insamlade material enbart skulle komma att användas i forskningssyfte, med hänsyn taget till det som skrivs fram angående nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2017).