Lagringstid, läckage och livslängd påverkar möjligheterna till snabb återvinning av elavfallet. Framtidsstudien visar att stora mängder mobiltelefoner finns i lagring hos konsumenterna även om produkten inte längre finns i försäljning. Detta beror på att produkten har en användnings- och lagringsperiod som sträcker över flera år efter försäljning innan den möjligtvis lämnas till insamling. Det finns ett stort värde i att minska lagringstiden för elavfall för att få en mer frekvent återvinning i syste- met. När lagringstiden förkortas kan återvinningsbara resurser återanvändas fler gånger under en given tidsperiod. En miljövinst som tar hänsyn till alla negativa miljöfaktorer skulle med stor sannolikhet visa sig vara mycket hög. Framtidsstudi- en i denna rapport visar på att den procentuella miljövinsten vid återvinning av koppar i mobiltelefoner halveras efter 15–20 år.
En minskad lagringstid och ett minskat läckage i form av felsorterat avfall kan sannolikt uppnås med hjälp av bättre information, bättre insamlingslösningar för smått elavfall, i flerbostadshus och för små verksamheter. Styrmedel av olika slag kan användas för att effektivisera insamlingen av till exempel mobiltelefoner.
Läckaget i form av dolda flöden kan sannolikt minska med hjälp av mer uppfölj- ning och tillsyn. Dessutom skulle återvinningsnivåerna i det insamlade materialet öka vid mer kontakter mellan producenter och återvinnare samt om producenter arbetade mer med eco-design.
Framtidsstudien visar att det med hjälp av en dynamisk modell går att planera åter- vinningsstrategier för en produkt (eller produktgrupp) som förväntas vara i försälj- ning över en begränsad period. Detta är speciellt värdefullt om produkten (eller produktgruppen) innehåller metaller som bör återvinnas. Då finns det möjlighet att göra en effektiv insamlingsstrategi baserad på hur snabbt produkten kommer att återvända till insamling. Detta blir speciellt viktigt när det finns behov att spåra viktiga metaller i många olika produktgrupper samtidigt och utveckla insamlings- strategier flera år framåt i tiden. Framtidsstudien visar också att det är möjligt att koppla in miljöekonomiska analyser det vill säga uppskattningen av miljökostnader och deras variation över tid. I fallet med koppar kopplat till mobiltelefoner visar studien att omfattande mängder av koppar lagras i svenska hushåll och är otillgäng- ligt för industrin. Resultatet i fallstudiens miljöekonomiska beräkning visar att det finns potentiella reduktioner av koldioxidutsläpp genom att minska mobiltelefoner- nas lagringstid.
Reflektioner
• Styrkan i det svenska systemet är själva insamlingen – den praktiska in- samlingen har fungerat utmärkt. Själva grunden i insamlingen, nämligen samarbetet mellan El-Kretsen och kommunerna, har varit bra hela tiden. Det praktiska och därmed den stora miljönyttan, har hela tiden rullat på. Mellan Naturvårdsverket och branschorganisationer har det varit mer diskussioner. De delar som tillfördes det svenska systemet i och med di- rektivet och förordningen, det vill säga märkningen, definitioner etc, är det som har engagerat producenterna. Ju längre tiden går, desto mer inar- betat blir dock det nya regelverket.
• En svaghet är att märkningen inte fungerar. En fungerande märkning in- nebär att informationsflödet till återvinnarna fungerar bättre. Detta är vik- tigt när det gäller innehåll av farliga ämnen, nya varor och att identifiera tillverkaren. Att komma till rätta med märkningen möjliggör en återkopp- ling kring återvinningen till producenter, som främjar eco-design. Med eco-design ökar möjligheter för en ökad återvinningsgrad.
• Systemet, som det är utformat, ger utrymme för friåkare. En risk är att incitamenten till ökad tillsyn riskerar att vara låg på grund av liten effekt för den totala miljönyttan – insamlingen fungerar ju så bra redan. Trots att det inte är kostnadseffektivt att jaga de små friåkarna, så innebär varje hittad friåkare ett tillfälle till att informera om miljöfarliga ämnen etc. De producenter som tillhör ett insamlingssystem drabbas av friåkarna, vilket
är ett problem. Friåkarna är till viss del svåra att komma åt. Att ha höga avgifter skulle skrämma bort de som annars skulle registrera sig. Ett av tillsynens syften blir att skapa rättvisa och trovärdighet.
• Om konflikter skulle uppstå kring Elretur, så skulle det utgöra en stor risk för det svenska systemet. Att några större konflikter skulle uppstå bedöms dock som osannolikt. Viljan hos parterna att komma överens an- ses vara stor. Producenterna har ekonomiska vinster att göra i att avtalet fungerar väl och kommunerna har ett ansvar för avfallshantering, som kvarstår. Producenterna i Sverige har den billigaste insamlingen i hela Europa, vilket innebär en konkurrensfördel.
• Ett stort ansvar för att informera om elavfall vilar idag på de svenska kommunerna. Ett utvidgat producentansvar med informationsansvar har nämnts som en möjlighet att utreda.
• Möjligheterna att samla in mer elavfall ligger i ett utvecklande av syste- met, att komma närmare konsumenten. Något som skulle sprida mer ljus över området vore en bättre kartläggning av det material som inte kom- mer till insamling. En enkätundersökning till hushållen om befintlig mängd elavfall i hemmen vore intressant – hur länge elavfallet har lagrats där och när produkterna köptes in.
• Under förutsättning att skärpta insamlingskrav innebär att insamlingen ökar så blir effekten att mer material kommer till återvinning. Om målen för insamlingsnivåer sätts som en procentuell del av mängden sålda pro- dukter så innebär en förkortad livslängd i sig ingen framgång gentemot insamlingsnivåerna. En förkortad livslängd torde ju även påverka försälj- ningen.
• Det svenska systemet har blivit framgångsrikt trots lågt satta insam- lingsmål – i dagsläget på 4 kg per invånare och år. Detta indikerar att det skulle kunna finnas mål för annat än insamlings- och återvinningsnivåer som kan leda till framgång. Sådana mål kan röra information eller vara infrastrukturella och till exempel ange minsta avstånd till insamlingsplats och exempel på hur insamlingen bör vara strukturerad etc.
• Svinn och illegal export är en myndighetsangelägenhet som behöver ex- tra mycket uppmärksamhet. Att ålägga återvinnarna att rapportera in allt material som de återvinner, nämns som en lösning för att få bättre kon- troll på dolda flöden.
• Att minska lagringstiden möjliggör att återvinningsbara resurser återan- vänds fler gånger under en given tidsperiod. Detta skulle innebära en stor miljönytta. Att lagra elavfall, så att återvinning försvåras kan vara ett större problem än att elavfall slängs tillsammans med övrigt hushållsav- fall.
Referenser
Avfall Sverige (2000). Kartläggning av kommunal insamling av elektriskt och
elektroniskt avfall. Avfall Sverige 2000:08.
Avfall Sverige (2008). Vart tar smått el-avfall från hushåll vägen? Studie av
plockanalyser samt hushållens attityder och agerande. Avfall Sveriges rapport
2008:03.
Council of the European Union (2008b). Proposal for a Directive of the European
Parliament and of the Council on waste electrical and electronic equipment (WEEE) – (recast). Interinstitutional File: 2008/0241 (COD). COM (2008) 810
final.
El-Kretsen AB 2009, Insamlade och behandlade mängder, www.el-kretsen.se (2009-04-30)
London Metal Exchange (2009), www.lme.co.uk (2009-04-30)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den 27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach).
Greenpeace (2005). Toxic Tech. The dangerous chemicals in electronic products. Greenpeace Briefing, Greenpeace.
Greenpeace (2008). Toxic Tech: Not in Our Backyard. Uncovering the Hidden
Flows of e-Waste. Full report, Greenpeace.
Lipsky, M. (1980). Street-level Bureaucrazy, New York: Russel Sage.
Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2007:06) om finansiella garantier till 18 § förordningen (2005:209) om producentansvar för elektroniska produkter
Naturvårdsverket (1995). Electronic and electrical equipment: the basis for pro-
Naturvårdsverket (2003). Konsekvensanalys steg för steg. Handledning i samhälls-
ekonomisk konsekvensanalys för Naturvårdsverket. Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket (2009), EE-registret, www.naturvardsverket.se/eeregistret (2009- 04-14)
Nordin, H. (2002). Miljöfördelar med återvunnet material som råvara. ÅI- RAPPORT 2002:1, Återvinningsindustrierna.
Nordiska ministerrådet (1995). Waste from electrical and electronic products: a
survey of the contents of materials and hazardous substances in electric and elec- tronic products. Nordiska ministerrådet.
Prop. 1992/93:180 Om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Prop 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle –
ett ansvar för alla.
RVF, Sveriges kommuner och Landsting och El-Kretsen AB (2005). Elretur Stan-
dardavtal. Juni 2005.
Sveriges Kommuner och Landsting (2009). Kommungruppsindelning fr.o.m. 1 januari 2005, www.skl.se (2009-02-16)
SFS, Avfallsförordning (2001:1063)
SFS, Förordning (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.
SFS, Miljöbalken (1998:808)
United Nations University (2008). 2008 Review of Directive 2002/96 on Waste
electrical and electronic equipment (WEEE). Final report. Contract no:
070104001/2006/442493/ETU/G4ENV.G.4/ETU/2006/0032
USGS (minerals information) (Content Partner); Cutler J. Cleveland (Topic Editor) (2008). Cell phone recycling. In: Encyclopedia of Earth. Eds. Cutler J. Cleveland (Washington, D.C.: Environmental Information Coalition, National Council for Science and the Environment). [First published in the Encyclopedia of Earth May 2, 2007; Last revised September 12, 2008; Retrieved May 6, 2009],
Van Rossem, C. (2008). Individual Producer Responsibility in the WEEE Direc-
tive. From Theory to Practice? Doctoral thesis. The International Institute for In-
dustrial Environmental Economics (Internationella miljöinstitutet). Lund Universi- ty.
Vedung, E. (1998). Utvärdering i politik och förvaltning. Andra upplagan, Student- litteratur.
WEEE Forum (2008). 2007 Key figures on quantities of electrical and electronic
equipment put on the market, of quantities of WEEE collected, and on cost related to WEEE management
Winter, S. (1980). Integrating Implementation Research. I Dennis Palumbo & Donald J Calista, red., Implementation and the Policy Process: Opening Up the
Black Box, s. 19–38, London, Greenwood Press.
Witteveen och Bos (2008). Research into complementary waste streams for e-