intellek-C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
tuell tolkning eftersom observation och analys förutsätter en objek-tifiering och inte ett deltagande.
Turners budskap är dock klart – det finns mer i riterna än vad som uttrycks av den enskilde deltagaren. Riter är också något mer än var-dagshandlingar och måste ses när de utförs, annars missar forskaren de latenta meningarna. I riten är svårfångade känslomässiga aspek-ter involverade och här spelar dess estetiska och uttrycksfulla utformning en viktig roll. Turner ser riten som viktig för männi-skors helande och samhällets sammanhållning, vilket är ett av skä-len till att hans tankar idag har fångats upp av många moderna nyskapare av ritualer.
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
medvetenhet kan kvinnan fortsätta att bo kvar hos maken och hans släkt. Ritens funktion är att med symbolers hjälp lösa upp den norm-konflikt som finns inbäddad i samhällets struktur och som påverkar kvinnan i äktenskapet.
Turner kan nu, efter att ha blottlagt en konflikt som drabbar såväl samhället i sig som individen, fortsätta att skärskåda ritualen, som skall lösa detta problem. Han tar hjälp av Arnold van Genneps (1960) modell om de tre olika faserna i en ritual. I den första fasen, separationsfasen, skall individen eller gruppen skiljas från sin tidi-gare status i den sociala strukturen. I isoma kallas denna fas för ilembi. I den andra fasen, den liminala, sker själva förändringen av status. En pojke blir man, en ogift blir gift. Den initierade genomgår här en period då den gamla rollen symboliskt försvinner. Under denna förvandlingsfas används ett rikt symbolspråk med till exem-pel död och återfödelse som tema och det förekommer syftningar bakåt i tiden (till den någon var) och framåt (till den nya rollen en person skall tilldelas). I denna fas har individen hamnat i ett ambi-valent förhållande till samhället. Personen har tappat gamla attri-but, men ännu inte fått några nya. Hos ndembu kallas denna fas kunkunka. I den tredje fasen, sammanfogningen, skall den nya iden-titeten stabiliseras. Individen skall återföras till gruppen, nu med sin nya identitet befäst. Det är viktigt att se att riten har förändrat personen, en pojke är nu en man och hans beslut och handlingar skall hädanefter bedömas utifrån en mans kapacitet och omdöme.
De olika faserna för således individen från en fix och klar position till en annan. Denna sista fas i isoma kallas ku-tumbuka.
Isomariten börjar med att maken eller en släkting till kvinnan tar hjälp av en ”doktor”, som ställer en diagnos. Sedan inleds separa-tionsfasen då kvinnan skall avskiljas från gruppen för att senare kunna återfödas som en fertil kvinna. Helaren väljer ut en lämplig plats, där ritualen skall genomföras och separationen från vardags-livet markeras på olika sätt. Den rituella platsen ringas in genom att man hackar runt den, så den omsluts av en ring. Turner visar hur rikt på symboler valet av plats är för att riterna skall kunna genom-föras på rätt sätt. Först letar man upp ett hål, grävt av en stor råtta eller en myrslok. Karaktäristiskt för dessa djur är att när de öppnat upp ett hål, stoppar de igen det efter sig. Det igenstoppade hålet blir i riten en symbol för hur skuggmanifestationen hindrar kvinnans fruktsamhet. Doktorn och hans medhjälpare skall försöka ”öppna
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
det hål kvinnan stängt igen”, dvs. göra henne fertil. Ett nytt hål grävs i närheten av det gamla. Hålen skall helst lokaliseras vid en källa, vilket symboliserar möjlighet till liv. Den äkta maken måste också bygga en hydda utanför byhusen. Denna liknar den som används vid flickornas pubertetsriter och fungerar som en påmin-nelse om hur flickor blev kvinnor i hyddan. Nu skall kvinnan bli kvinna igen i mannens byggda hydda, dvs. hon skall bli som flick-orna under sina pubertetsriter – fruktsam. Det nu utvidgade, gamla hålet förknippas med häxa och myrslok och klassificeras som hett, medan det nya skall fungera som kylande. Dessa två hål sätts i för-bindelse med varandra via en grävd tunnel och runt dem läggs gre-nar i en cirkel.
De äldre männens uppgift under ritförberedelserna har varit att samla medicin. Medicinen väljs ut så att dess egenskaper symboliskt överförs i riten. Om ett träd är känt för sin hårdhet, blir detta en symbol för och önskan om att patienten skall bli hård, stark och hälsosam och därmed kunna bära ett barn inom sig. En del träd uppvisar en rikedom på frukter, som här blir analogt till att vara fer-til. Det finns medicin som används ”interrituellt”, dvs. i andra riter, vilket ökar associationerna om dess verkan hos deltagarna. En med-icin har den egenskapen att den representerar patientens ogynn-samma tillstånd och hämtas från ett träd som har en hal yta, vilket för tankarna till patientens ”hala insida” – barnen hon bär på ram-lar ut. Men samma träd kan också användas i motsatt syfte – sjuk-domen skall ramla av patienten och således kan symboliken peka åt två håll genom att den på samma gång uttrycker det lyckosamma och det misslyckade tillståndet. Trädsymboliken rymmer således en tvetydighet i betydelsen ”ramla ut”; både patientens olyckliga till-stånd berörs (missfall) och ritualens förmåga att bota (att låta sjuk-domen ramla iväg).
Turner ser en rituell princip växa fram, som kan uttryckas i ndembus egna ord: den skall synliggöra eller avslöja. Det som är gömt är farligt och det är de religiösa specialisterna som skall göra det synligt. Att namnge det ogynnsamma tillståndet är att till hälf-ten bearbeta det. Turner tar här fasta på psykoanalysens bärande tanke att om det omedvetna kan artikuleras och klargöras, kan det också omfattas och bearbetas. I isomaritens avslöjande av det gömda används en medicin från ett träd, som blir en symbol för detta tillstånd. Analogin görs mellan trädets naturliga egenskaper
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
och det som önskas. Trädet producerar en mängd frukter som djur tycker om. Det får därför djuren att dyka upp. Medicinen från detta träd skall få det dolda att framträda, likt djuren som lockas av dess frukter. Ett annat trädslag som nyttjades hade den egenskapen att dess rötter var synliga. Detta träd visade vad andra gömde under marken och dess bark användes därför för att synliggöra det osyn-liga.
Medicinen som användes klassificerades antingen som varm eller kall. Den skall ge öppningar till död och liv. Efter insamlandet av medicinen, stöttes den i en mortel, lades i vatten och delades upp i två högar. Den varma medicinen placerades i råttans eller myrslo-kens hål och den kalla lades i det nya hålet. En informant berättade för Turner att det gamla hålet står för död och det nya för liv. Kvin-nan och mannen skall sedan röra sig mellan de förbindelser som finns mellan hålen och få medicin stänkt på sina kroppar. Djur väljs också ut, som skall symbolisera mannen och kvinnan, en röd tupp för maken och en vit höna för hustrun. Den vita hönan skall skänka lycka och styrka åt kvinnan. Ibland avbryts vandringarna mellan hålen och alla utom kvinnan dricker öl. I slutet slaktas den röda tuppen och blodet hälls i den nya tunneln. Det gifta paret skall sedan bo i den nya hydda som mannen har byggt åt dem tills hönan lagt sitt första ägg.
Turner vill komma åt hur ndembu tolkar symbolerna för att förstå deras verkan för individen och samhället och han vänder sig därför till riten och inte till myten, när han vill komma åt de grundläg-gande ”molekylerna”. Varje viktig del i riten (t.ex. en gest, en sång) utgör en symbol och står för något annat än det som endast kan ses.
De rituella akterna har således en symbolisk funktion. Det blir tyd-ligt att varje symbol har flera meningar och refererar till ett flertal ting. Isoma kan härledas från ku-somoka, som kan betyda ”att ramla ur plats” eller ”fästa”. Ordet ku-somoka refererar således till den spe-ciella situation som riten skall upphäva – att få slut på missfall. Det ofödda barnet ”ramlar ur platsen” innan det skall födas. Ordet kan också betyda ”att lämna någons grupp” (att glömma sin matrilin-jära närhet). ”Skuggan” i isoma är alltid en avliden kvinnlig släkting som kan visa sig på flera sätt. Ibland kan den dyka upp som den fruktade Mvwengi, en symbol för maskulinitet. Om en kvinna rör denna varelse, kan hon drabbas av missfall. På detta sätt samman-binds reproduktiv oordning (dvs. kvinnans missfall) med en kvinna
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
som bär på drag av maskulinitet. Kvinnan jagas av en aspekt av henne själv. Turner tolkar det som att kvinnan har kommit för nära makens släkt genom sitt giftermål och att hennes matrilinje straffar henne med ofruktsamhet. Han ser att isomas syfte är att återupp-rätta rätt relation mellan matrilinje, äktenskap och virilokalitet, så att kvinnan kan bli fruktsam igen. Enligt ndembus egna förkla-ringar skall riten ta bort effekterna av en chisaku, en olycka som har sin yttersta orsak i att förfäderna är missnöjda. Någon släkting till kvinnan har uttalat en förbannelse över henne och den måste bry-tas.
Betydelsefullt för riten är, enligt Turner, att det är en matrilinjär släkting som orsakat konflikten, att riterna utförs tillsammans med kvinnans släktingar och att kvinnan för ett tag åtskils från makens by. Under denna period måste maken bo med kvinnans släkt. Här har Turner inspirerats av Claude Levi-Strauss strukturalism och ser hur ett sofistikerat tankemönster växer fram. Men Turner vill gå längre i sin analys än att bara visa på den rena tankeprocessen. Han vill också se det ”verkliga” samhället – ndembus livssituation. Iso-masymbolerna är inte bara en uppsättning klassifikationsregler för ndembus ordnande av universum, utan ett mönster som väcker och tämjer starka känslor som hat, fruktan, tillgivenhet och sorg. Det finns därför en avsikt med symbolerna som inte bara rör ndembus intellektuella vara, utan som involverar hela personen existentiellt i riten. Det går att förstå symboliken, menar Turner. Varje symbol är relaterad till verkligheten och gruppens erfarenheter. Ritualen är ingen grotesk spegling av ekonomiska, politiska och sociala förhål-landen. Istället är den en nyckel till hur ndembu tänker om dessa förhållanden.7 För den moderna människan kan riten verka vara hokus-pokus, men Turner ser dess värde: en grupp tar ansvar (med hjälp av rik symbolik) för en individs välmående och får henne också att bearbeta de stora existentiella frågorna som liv och död.
7 Turner 1969:6.
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm