Resultaten från de intervjuer som har gjorts tyder alltså på att det skett förändringar i de inledande registreringsrutinerna vid anmälan, mot att i högre grad registrera enskilda brottshändelser som underbrott. Utifrån de insamlade fritexterna har kartlagts hur anmälan togs upp. Uppgifterna visar att det har skett föränd
ringar i anmälningsupptagningen som går i linje med resultaten från intervjuerna.
Det vanligaste sättet som anmälan om grov kvinnofridskränk
ning tas upp på är genom att en patrull åker ut på plats efter att larmsamtal inkommit till polisen. Mellan 53 och 63 procent av anmälningarna tas upp på detta sätt. Det kan vara kvinnan själv som kontaktat polisen, eller någon annan person, som grannar, vittnen, bekanta eller närstående. Det näst vanligaste (mellan 14 och 21 procent) är att anmälningar om grov kvinnofridskränk
ning tas upp genom att den utsatta kvinnan själv kommer till polisstationen eller ringer polisen för att berätta om brottshändel
ser hon utsatts för.50 I en liten del har anmälan tagits upp genom att någon annan än den utsatta kvinnan kommer till polisstatio
nen eller ringer för att göra en anmälan, eller att anmälan tas upp i samband med en annan polisutredning. I en knapp femtedel av fritexterna framgår inte hur anmälan tagits upp. Utifrån urvalet av fritexter, har en skattning gjorts av hur många polisanmäl
50 Vissa av dessa anmälningar kan vara upprättade i nära anslutning till en brotts-händelse, i andra fall kan det ha gått längre tid sedan den senaste händelsen som kvinnan berättar om i anmälan. Gemensamt är att det av fritexten framgår att anmälan inte tagits upp av polisen på plats i direkt anslutning till brottshän-delsen.
ningar som totalt sett inkommit på respektive sätt varje enskilt undersökningsår.51 Skattningen visas i fgur 11.
Figur 11. Skattning av antalet polisanmälningar som tagits upp på olika sätt.
Undersökningsåren 2004, 2008, 2012 och 2016.
Antal 1 800
2004 2008 2012 2016
1 500
1 200
900
600
0 300
Polis på plats Målsäganden Annan än I samband Framgår ej inkommer till målsäganden med annan
polisstationen/ inkommer till utredning ringer polisstationen/
ringer Källa: Kodade fritexter.
Som fguren visar varierar det skattade antalet anmälningar som skett genom att polisen tar upp anmälan på plats, och genom att någon annan än målsäganden inkommer till stationen, på ungefär samma sätt som det totala antalet polisanmälningar med grov kvinnofridskränkning respektive undersökningsår. I dessa kategorier är det fest polisanmälningar 2008 och därefter en minskning. Detsamma gäller kategorin där anmälningssätt inte framgår.52 Det innebär också att andelen anmälningar som tas upp av polis på plats minskat i relation till samtliga anmälningar om grov kvinnofridskränkning (från 63 till 53 procent). Däremot är det ungefär lika många anmälningar som upprättades genom att målsäganden ringde eller inkom till en polisstation åren 2008, 2012 och 2016.53 Det skattade antalet var dock lägre 2004.54 I denna kategori kan alltså inte någon minskning i antalet ses på samma sätt som i de andra kategorierna i det skattade antalet anmälningar. Andelsmässigt ökar också denna typ av anmäl
ningar (från 14 till 21 procent bland samtliga anmälningar).
51 Skattningen är gjord genom att andelen ärenden som togs upp på respektive sätt har multiplicerats med det totala antalet polisanmälningar av grov kvinno-fridskränkning som gjordes respektive år.
52 I ett skattat antal om mellan ungefär 300 och 400 anmälningar varje undersök-ningsår går det inte att utläsa hur anmälan är gjord (”framgår ej” i fgur 11). Det innebär att det sannolikt är fer anmälningar som gjorts av polis på plats eller att målsägande inkommer till polisstationen, än vad som framgår av fguren. Hur dessa skulle fördela sig mellan kategorierna är dock oklart.
53 Skattat antal 396–469.
54 Skattat antal 290.
Den minskning som skett totalt sett i antalet anmälda brott avseende grov kvinnofridskränkning, handlar alltså i första hand om ett minskat antal anmälningar gjorda av polis på plats. Det är visserligen möjligt att den minskningen skulle kunna ha att göra med att polisen i allt mindre grad åker ut på larm och tar upp anmälningar om grov kvinnofridskränkning. Mer sannolikt är dock att utvecklingen i första hand bör förstås i ljuset av de förändrade registreringsrutiner som de intervjuade pekat på. Om polisen i allt högre grad inledningsvis registrerar brottshändelser som skett i nära relationer som enskilda underbrott (eller möjli
gen närliggande brott) vid anmälningstillfället i stället för grov kvinnofridskränkning, kommer antalet (och andelen) anmäl
ningar med grov kvinnofridskränkning gjorda av polis på plats att minska (då dessa händelser i stället anmälts som till exempel misshandel, olaga hot, ofredande etc.). Minskningen i antalet anmälningar gjorda av polis på plats är alltså sannolikt ett tecken på överfyttningar vid anmälningstillfället till under eller närlig
gande brott.
Det är som sagt ungefär lika många anmälningar under de fyra undersökningsåren som inkommit genom att kvinnan själv inkommer eller ringer för att berätta om brottshändelser. En tolk
ning är att i de fall en person själv inkommer för att anmäla våld i en nära relation, berättar hon också i högre grad (än vid akuta larm) om fer brottshändelser och en upprepad utsatthet, och kan och vill anmäla fer än en händelse. Sannolikheten är i dessa fall större att dessa händelser redan inledningsvis rubriceras som grov kvinnofridskränkning, och att förändringar i registreringsrutiner mot registrering på underbrott inte påverkar denna typ av anmäl
ningssituationer på samma sätt som då polis åker ut på larm och tar upp anmälan på plats.
Vanligare med endast en brottshändelse i anmälan år 2004 Fritexterna innehåller som tidigare beskrivits ofta beskrivningar av den senaste brottshändelsen, den händelse som föranledde polisanmälan. Denna andel har dock minskat från 79 procent år 2004 till 59 procent år 2016, vilket hänger samman med att antalet anmälningar som tas upp av polis på plats minskar, vilka så gott som alltid innehåller en senaste beskriven brottshändelse.
De allra festa anmälningar innehåller också beskrivningar av tidigare eller övrig utsatthet vid sidan av den senaste brottshän
delsen, och i en del fall alltså endast beskrivningar av utsatthet och brottstillfällen där det inte framgår vilken händelse som är den senaste eller som föranledde anmälan.
År 2004 var det dock en inte obetydlig del av fritexterna, 13 procent, som innefattade endast en brottshändelse, och ingenting beskrivs kring tidigare eller övrig utsatthet. Det handlar främst
om ärenden där polisen åkt ut på plats för att ta upp en anmälan, och där det enda som beskrivs i anmälan är det aktuella tillfäl
let. Övriga år förekommer dessa typer av anmälningar enbart i enstaka fall bland de studerade fritexterna.55 Det skulle kunna vara en indikation på förändringar i registreringsrutinerna på det sättet att polisen 2004 i högre grad än senare registrerade enskilda brotthändelser från början som grov kvinnofridskränk
ning om de förekom i en viss kontext, medan detta inte är fallet under de senare undersökningsåren. Då innefattar de allra festa anmälningar med rubricering grov kvinnofridskränkning fer än en beskriven brottshändelse i fritexten. Värt att notera är att denna praxis dock inte var vanligast 2008, vilket är det år med fest anmälningar om grov kvinnofridskränkning, utan år 2004. Som tidigare nämnts är dock inte 2008 ett ”toppår” i alla regioner, varför man möjligen inte bör fästa för stor vikt vid detta enskilda år.