Förarbeten .1 Inledning

traditionellt är fallet i många av medlemsstaterna, däribland Sverige.⁵⁸⁵ Detsamma gäller naturligtvis den renodlat rättsskapande funktionen. Att domstolen fyller ut luckor i lagen förekommer förvisso även i nationell rättstillämpning, men luckorna är knappast så många och så omfattande som i unionsrätten.⁵⁸⁶ I den EU-rättslig doktrinen har också hänvisats till principen om förbud mot ”deni de justice” (rättsvägran) som grund för att EU-domstolen även måste lösa problem för vilka den skrivna EU-rätten inte tillhandahåller något svar (se avsnitt 4.3).⁵⁸⁷

Slutligen ska dock påpekas att när unionsbestämmelser utgör undantag från de föreskrivna målen i fördragen, tolkar domstolen dessa undantag strikt. ⁵⁸⁸ Det följer både av en systematisk och teleologisk tolkning att undantag ska tolkas strikt så att huvudregeln inte motverkas.⁵⁸⁹

3.3.5 Förarbeten

Med förarbeten menas här EU-institutionernas förslag och utredningar som föregår antagandet av en rättsakt. I huvudsak är det kommissionen som utarbetar förarbeten, eftersom den normalt har initiativrätten till EU-lagstiftningen och därmed också beredningsansvaret. I EU:s antagna rättsakter finns emellertid också, som tidigare påpekats, en icke rättsligt bindande ingress, uppdelad i numrerade skäl eller beaktandesatser.⁵⁹⁰ Ingressen är inte ett förarbete i traditionell mening men fungerar på ett likartat sätt som tolkningsstöd vid EU-domstolens rättstillämpning. EU-domstolen har sålunda uttalat att ingressen till en unionsrättsakt kan precisera innehållet i bestämmelserna i den aktuella rättsakten och utgöra viktiga tolkningsdata som kan belysa lagstiftarens avsikt.⁵⁹¹

I det följande berörs mer typiska förarbeten som alltså publiceras före antagandet av rättsakterna. Det är viktigt att hålla isär förarbeten till EU:s primärrätt (inklusive rättighetsstadgan) och förarbeten till sekundärrätten. I det följande behandlas först utvecklingen när det gäller primärrätten, därefter stadgan och slutligen sekundärrätten.

3.3.5.2 Förarbeten till EU:s primärrätt

Vid EU-samarbetets början var det få hänvisningar i rättspraxis till förarbeten (eller närmare bestämt till den gemensamma partsviljan) vid tolkning av bestämmelser i grundfördragen.⁵⁹² Domstolen konstaterade i mål Humblet mot Belgiska staten, som rörde det särskilda protokollet om privilegier och immunitet för EU-anställda, att det varken gick att nöja sig med en bokstavstrogen tolkning eller att utröna en gemensam hållning från medlemsstaternas sida som kunde tjäna som kriterium för tolkningen av artikel 11 b i protokollet, vilket hade fogats till EKSG-fördraget,⁵⁹³ utan den fann istället stöd för sin tolkning i själva fördraget. Domstolens fortsatta inställning

590 EU-domstolen har klargjort att ingressen till en unionsrättsakt inte är juridiskt bindande och kan därför inte åberopas för att göra avsteg från själva bestämmelserna i rättsakten eller för att tolka dessa bestämmelser på ett sätt som uppenbart strider mot deras lydelse (se mål C-418/18 P, Puppinck m.fl. mot kommissionen, p. 76 och mål C-136/04, Deutsches Milch‑Kontor, p. 32).

591 Se målen C-344/04, IATA och ELFAA, p. 76 och C-418/18 P, Puppinck m.fl. mot kommissionen, p. 75.

592 Se Kutscher, a.a., s. 21.

593 C-6/60.

till förarbeten sammanfattades väl av Generaladvokaten Mayras i dennes yttrande i mål Reyners,⁵⁹⁴ nämligen att:

“But, Members of the Court, the States, signatories to the Treaty of Rome, have themselves excluded all recourse to the preparatory work and it is very doubtful whether the reservations and declarations, inconsistent as they are, which have been relied upon can be regarded as constituting true preparatory work. Nor can they be held against the new Members of the enlarged Community by virtue of the Act of Accession. Above all you have yourselves rejected, on several occasions, recourse to such a method of interpretation by asserting the content and finality of the provisions of the Treaty.”⁵⁹⁵

Samma synsätt har framkommit i senare rättspraxis. I målet kommissionen mot Förenade kungariket⁵⁹⁶ som gällde Euratomfördraget och närmare bestämt huruvida detta var tillämpligt på militära anläggningar, även om det saknades en uttrycklig bestämmelse härom konstaterade domstolen i punkt 29 att:

”De omständigheter som skall beaktas vid tolkningen kan inte begränsas till det historiska sammanhang i vilket fördraget utarbetades eller till innehållet i de ensidiga förklaringar som lämnats av representanterna för vissa av de medlemsstater som deltog i de förhandlingar som ledde fram till undertecknandet av fördraget”.

Historiska förarbeten har överlag ansetts olämpliga med hänsyn till den dynamiska integrationsprocess som EU-samarbetet syftar till. Kutscher har sålunda påpekat att domstolen inte använder sig av en tolkningsmetod som fokuserar på vilket syfte en särskild bestämmelse skulle ha haft när grundfördragen antogs. Målen med fördragen är att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken vilket innebär att tolkningen av bestämmelserna i dem ska anpassas till framtiden och inte till det förgångna.⁵⁹⁷

594 Förslag till avgörande i mål C-2/74, Reyners mot Belgiska staten, s. 666 i den engelska versionen; officiell svensk översättning saknas.

595 Ibid. s. 666 i den engelska översättningen.

596 C-61/03. Målet rörde huruvida Euratomfördraget på var tillämpligt på kärnenergi för militära ändamål.

597 Kutscher, a.a., s. 22. Se också t.ex. Beck G., Judicial Activism in the Court of Justice of the EU, University Queensland Law Journal 2017, s. 333-354, s. 349 och Pollicino O., Legal Reasoning of the Court of Justice in the Context of the Principle of Equality Between Judicial Activism and Self-restraint, German Law Journal 2004, s. 283-317, s. 284.

En annan anledning till att förarbeten har tillmätts begränsad betydelse som rättskälla är att de har ansetts vara ofullständiga⁵⁹⁸ och att de inte har offentliggjorts.⁵⁹⁹

Större vikt än tidigare lade domstolen emellertid på förarbeten i målet Pringle⁶⁰⁰ som bl.a. rörde frågan huruvida ett avtal som Fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen⁶⁰¹ åsidosatte artikel 125 FEUF⁶⁰² enligt vilken en medlemsstats ekonomiska skuld inte kan övertas av unionen eller en annan medlemsstat (”no-bailout”). Först konstaterade domstolen att enligt lydelsen i artikel 125 så är varken unionen eller medlemsstaterna förbjudna att bevilja stöd till annan medlemsstat, vilket också framgår när denna artikel läses tillsammans med artiklarna 122-123 FEUF.⁶⁰³ När den sedan skulle avgöra vilka former av stöd som är förenliga, konstaterade domstolen att syftet med artikeln var att medlemsstaterna ska iaktta en sund finanspolitik och trygga den monetära unionens finansiella stabilitet, vilket understöddes av en hänvisning till förarbetena⁶⁰⁴ i anslutning till artikel 125 FEUF.⁶⁰⁵

598 Kutscher, a.a., s. 21.

599 Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i mål C-583/11 P, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet, p. 32 och Van Malleghem P-A. och Baeten N., Before the law stands a gatekeeper – Or, what is a “regulatory act” in Article 263(4) TFEU? Inuit Tapiriit Kanatami', CML Rev. 2014, s. 1187–1216, 1204.

600 C-370/12, p. 135. EU-domstolens metodologiska angreppssätt i denna dom är omtvistat i doktrinen. Se Craig P., Pringle: Legal Reasoning, Text, Purpose and Teleology, Maastrich Journal of European and Comparative Law 2013, s. 3-11 och Beck G., The Legal Reasoning of the Court of Justice and the Euro Crisis – The Flexibility of the Court’s Cumulative Approach and the Pringle Case, Maastrich Journal of European and Comparative Law 2013, s. 635-648 samt slutligen Craig P, Pringle and the nature of legal reasoning, Maastrich Journal of European and Comparative Law 2014, s. 205-220. Beck är kritisk till domstolens avgörande från ett metodologiskt perspektiv medan Craig försvarar det.

601 EUT L 91, 6.4.2011, s. 1.

602 Artikel 125 FEUF har sitt ursprung i artikel 104 B i EG‑fördraget (sedermera artikel 103 EG), vilken infördes i EG‑fördraget genom Maastrichtfördraget.

603 Jfr också mål C-62/14, Gauweiler m.fl., p. 100, som rör förarbetena till artikel 123 FEUF.

604 Se förslag till fördrag om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att genomföra en ekonomisk och monetär union, Europeiska gemenskapernas bulletin, tillägg 2/91, s. 22 och 52.

605 Det kan noteras att innan domen avkunnades i detta mål kom Tuori fram till samma tolkning utan hänvisning till förarbetena. Han använda sig av teleologisk tolkning och påpekade att förutom syftet att förmå medlemsstaterna att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och därigenom avstyra förhoppningar om att ekonomiskt bistånd kan beviljas även

EU-domstolen förde ett liknande resonemang i mål Wightman m.fl., angående Brexit.⁶⁰⁶ Här använde sig domstolen av sin vanliga tolkningsmetod och kom fram till att tillämpningen av artikel 50 FEU styrs av den medlemsstat som har initierat utträdesprocessen, dvs. att medlemsstaten som begärt utträde bestämmer själv om den ska lämna unionen eller om den ska dra tillbaka sin begäran. Domstolen fann sedan stöd för denna tolkning i förarbetena till artikel 50⁶⁰⁷ och artikel 68 i Wienkonventionen.⁶⁰⁸

Numera är det också enklare att få tillgång till förarbeten till EU:s primärrätt i och med att förarbetena till fördraget om EU:s konstitution, sedermera Lissabonfördraget, finns tillgängliga via internet.⁶⁰⁹ Eftersom EU:s grundfördrag har blivit mer detaljerade och komplexa har en ny metod, den s.k. konventsmetoden, införts som allmän metod för att ändra i fördragen.⁶¹⁰ Mängden förarbeten är därför större och deras tillgänglighet betydligt bättre än då ursprungsfördragen förhandlades fram på 1950-talet.⁶¹¹ När arbetet med fördraget om EU:s konstitution inleddes tillsattes sålunda ett konvent⁶¹² där representanter från bl.a. medlemsstaterna och dåvarande gemenskaps-institutioner tillsammans diskuterade dess innehåll (om hur EU:s framtid skulle se ut). Även om fördraget om EU:s konstitution röstades ner i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna år 2005 så låg det

när den har misskötts, dvs. avvärja moral-hazard, har artikeln ett ytterligare allmänt syfte, nämligen att upprätthålla den ekonomiska stabiliteten i euroområdet som helhet. Det var med stöd av detta andra syftet som Tuori ansåg att medlemsstaterna har rätt trots ordalydelsen i artiklarna 122 och 125 att bevilja ekonomiskt stöd vid extraordinära omständigheter (se Tuori K., The European Financial Crisis – Constitutional Aspects and Implications, EUI Working Papers LAW 2012/28, s. 1-49, s. 24).

606 C-621/18.

607 Se p. 68 i domen.

608 Se p. 71 i domen.

609 Även på sin tid så publicerades en del av förarbetena till bl.a. Amsterdamfördraget, se Öberg U., Några anteckningar om användningen av förarbeten inom gemenskapsrätten, JT 2000-01:2, s. 492-507, s. 497.

610 Se Bergström C-F., Defending Restricted Standing for Individuals to Bring Direct Actions Against ‘Legislative’ Measures: Court of Justice of the European Union Decision of 3 October 2013 in Case C-583/11 P, Inuit Tapiriit Kanatami and Others v European Parliament and Council, European Constitutional Law Review 2014, s. 481-499, s 498.

611 Sedan 1994 finns förarbetena tillgängliga i Europeiska Unionens historiska arkiv vid European University Institute i Florens (Italien).

612 Europeiska rådet beslutade i Laeken i december 2001 att sammankalla ett konvent (SN 300/1/01REV1) med företrädare för medlemsstaternas och för kandidatländernas stats- och regeringschefer, medlemsstaternas och kandidatländernas nationella parlament,

Europaparlamentet, Europeiska kommissionen, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, arbetsmarknadens parter och Europeiska ombudsmannen.

bakomliggande arbetet till grund för diskussioner på den efterföljande regeringskonferensen.⁶¹³ Konventets förslag till konstitution som undertecknades i Rom år 2004 antogs därför i huvudsak av regeringskonferensen i Lissabon 2007 som undertecknade Lissabonfördraget.

Konventsmetodens betydelse för EU-domstolarnas syn på förarbeten märks särskilt tydligt i mål Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet⁶¹⁴ som rördes tolkning av artikel 263 fjärde stycket FEU.⁶¹⁵ Tribunalen konstaterade, efter att ha gjort en bokstavstrogen och teleologisk tolkning av bestämmelsen, att begreppet regleringsakter inte omfattar lagstiftningsakter, vilket den påpekade bekräftades av dess tillkomsthistoria, varvid hänvisades till en följenot som presidiet för konventet (Europeiska konventets sekretariat, CONV 734/03) utfärdade den 12 maj 2003.⁶¹⁶ Tribunalens beslut överklagades till domstolen⁶¹⁷ som tolkade artikel 263 fjärde stycket FEU på samma sätt som tribunalen hade gjort. Domstolen påpekade att tolkningen av en unionsrättslig bestämmelse inte endast ska ske utifrån bestämmelsens ordalydelse och dess ändamål, utan även utifrån sammanhanget och samtliga unionsrättsliga regler.

Den tillade också att tillblivelsen av en unionsrättslig bestämmelse även kan vara relevant för tolkning av densamma, med hänvisning till mål Pringle, som nämndes ovan.⁶¹⁸

Även i målet parlamentet mot kommissionen,⁶¹⁹ som rörde under vilka förutsättningar som kommissionen har befogenhet att anta rättsakter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter, och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten enligt artikel 290 FEUF, hänvisade domstolen till att denna artikeln i huvudsak återger innehållet i artikel I‑36 i förslaget till Fördrag om upprättande av en konstitution för

613 Lenaerts och Gutiérrez-Fons, To Say What the Law of the EU Is, a.a., s. 19 ff.

614 T-18/10, EU:T:2011:419, p. 40 och 49. För en utförlig kommentar se Bergström C-F, a.a.

615 Alla fysiska eller juridiska personer får på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför

genomförandeåtgärder.

616 Se också de förenade målen C‑622/16 P – C‑624/16 P, Scuola Elementare Maria Montessori mot kommissionen, p. 25-26.

617 C-583/11 P, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet.

618 Jfr även generaladvokat Kokotts påpekade i förslaget till avgörande i mål C-583/11 P att:

”Den ökade insynen före fördragsändringar medför nya möjligheter att tolka fördragen, vilket ska utnyttjas i kompletterande syfte om, såsom i förevarande mål, en bestämmelses betydelse är osäker med beaktande av dess ordalydelse, regelsammanhang och de syften som eftersträvas (C-583/11 P, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet).

619 Mål C-286/14.

Europa.⁶²⁰ Vid tolkning av densamma hänvisades till förarbetena till detta fördrag.⁶²¹

Bergström har mot denna bakgrund uttalat att:

”There is nothing unreasonable – or surprising – about the Court applying a historical method of interpretation to provisions of primary law. Quite the contrary, this is a logical consequence of the convention model underlying the Lisbon Treaty and of the importance which has now been given to that model in the constitutional construction of the European Union”.⁶²²

En intressant diskussion om förarbetenas framtida roll i EU-rätten, med anledning av denna sentida rättsutveckling, har också förts av Miettinen och Kettunen som i en artikel analyserar på vilket sätt EU-domstolen har förhållit sig till förarbeten till fördragsbestämmelser i tre relativt sena mål.⁶²³ I alla tre målen använde EU-domstolen enligt författarna förarbeten på ett statiskt sätt, dvs. de användes för att bekräfta de fördragsslutande parternas intentioner. De anser därför att en ökad användning av förarbeten riskerar att leda till konservativa (statiska) resultat, vilket avviker från EU-domstolens normalt dynamiska tolkning. Miettinen och Kettunen argumenterar för att förarbeten inte bör betraktas som en slutprodukt, utan snarare som en del i ett ramverk där den dömande verksamheten är en del av den konstitutionella konstruktionen.

Förarbetena bör sålunda enligt deras mening bli en mer betydelsefull komponent i EU-domstolens teleologiska tolkningsmetod.⁶²⁴

3.3.5.3 Förarbeten till EU:s rättighetsstadga

När det gäller förklaringarna till stadgan så skiljer de sig från förarbetena till fördragen eftersom det hänvisas uttryckligen till dem både i artikel 6 FEU och i artikel 52.7 i stadgan. I dessa artiklar anges det att domstolarna i unionen och i medlemsstaterna ska vederbörligen beakta de förklaringar som utarbetats för att ge vägledning vid tolkningen av stadgan. I inledningen till dokumentet som innehåller förklaringarna så framgår det att dessa inte i sig har rättslig status

620 EUT C 310, 2004, s. 1.

621 Mål C-286/14, parlamentet mot kommissionen, p. 44. Se även mål C-427/12, kommissionen mot parlamentet och rådet, p. 36.

622 Se Bergström C-F., a.a., s. 498.

623 Se Miettinen S. och Kettunen M., Travaux to the EU Treaties: Preparatory Work as a Source of EU Law, Cambridge Yearbook of European Legal Studies 2015, vol. 17, s. 145-167.

624 Ibid.

men att de utgör ett värdefullt tolkningsverktyg avsett att klargöra stadgans bestämmelser.⁶²⁵Innehållet i förklaringarna till de olika artiklarna består till största delen av hänvisningar till motsvarande artiklar i Europakonventionen och till rättspraxis från Europadomstolen i Strasbourg samt till EU-domstolens rättspraxis.⁶²⁶ Även till Lissabonfördraget bifogades det en förklaring angående stadgan där det bl.a. anges att den inte utvidgar tillämpningsområdet för unionsrätten utöver unionens befogenheter och inte fastställer någon ny befogenhet eller uppgift för unionen, och ändrar inte de befogenheter och uppgifter som fastställs genom fördragen.

Enligt Lenaerts och Gutiérrez-Fons tycks dessa förklaringar ha ett högre tolkningsvärde än förarbeten i allmänhet, eftersom både upphovsmännen till Lissabonfördraget och till stadgan fäste stor betydelse vid förklaringarna och därmed ville göra det svårt för EU-domstolen att tolka bestämmelser i stadgan i strid med förklaringarna.⁶²⁷ Detta har sedermera bekräftats av EU-domstolen som numera regelmässigt utgår från dessa förklaringar vid sin tolkning av stadgans bestämmelser.⁶²⁸ Här skulle man alltså kunna säga att en särskild typ av förarbeten inom EU-rätten fått en konstitutionellt skyddad status och därmed en ställning som t.o.m. är mer långtgående än vad som är fallet i svensk rätt.⁶²⁹

3.3.5.4 Förarbeten till EU:s sekundärrätt

Motsvarande kritik som mot användningen av förarbeten vid tolkning av fördragsbestämmelser, har också framförts när det gäller tolkning av sekundärrätten. Lenaerts har t.ex. påpekat att bristande tillgänglighet av förarbetena kan vara en förklaring till att domstolen i början av den europeiska integrationen inte lät dessa spela en större roll vid tolkningen av sekundärrätten, eftersom de i allmänhet inte offentliggjordes i EGT (nuvarande

625 Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna, EUT C 303, 14.12.2007, s. 17–35, s. 17.

626 Det ska dock påpekas att även om det följer av förklaringen till artikel 52.3 i stadgan att denna artikel syftar till att trygga det nödvändiga sammanhanget mellan rättigheterna i stadgan och de motsvarande rättigheter som säkerställs genom Europakonventionen, så ska detta ske utan att detta inkräktar på unionsrättens och Europeiska unionens domstols autonomi, se C‑601/15 PPU, N, p. 47 och C-294/16 PPU, JZ, p. 50.

627 Lenaerts och Gutiérrez-Fons, To Say What the Law of the EU Is, a.a., s. 41.

628 Se t.ex. målen C‑617/10, Åkerberg Fransson, p. 20, C-283/11, Österreichischer Rundfunk, p. 42 och C-279/09, DEB, p. 32.

629 Se Bergström och Hettne, Introduktion till EU-rätten, a.a., s. 65.

EUT).⁶³⁰ Generaladvokaten Warner var väldigt tydlig i sitt förslag till avgörande i mål Milac mot Hauptzollamt Freiburg,⁶³¹ att det inte ska hänvisas till icke publicerade förarbeten vid tolkning av förordningar om dessa inte är tillgängliga för alla.⁶³² När förarbeten är offentliggjorda förekommer det dock att EU-domstolen hänvisar till dem.⁶³³

Ett annat argument är själva lagstiftningsförfarandet. Tre institutioner är inblandade: kommissionen, Europaparlamentet och rådet. Det är inte säkert att innebörden av en förklaring till en rättsakt från en av institutionerna delas av de andra institutionerna. Det kan även vara så, som Generaladvokaten Warner har påpekat, att även om medlemmarna i rådet kan ha varit eniga om rättsaktens lydelse, betyder inte detta nödvändigtvis att de är eniga om dess innebörd (uttalandet skedde med anledning av att ett icke publicerat kommissionsförslag till en rådsförordning ansågs kunna ligga till grund för tolkningen av den antagna versionen).⁶³⁴

Det ska också påpekas att det följer av fast rättspraxis att en förklaring (eng:

declaration) i samband med antagandet av en rättsakt endast kan tillmätas betydelse vid tolkningen av densamma om förklaringen har kommit till uttryck i texten till den aktuella rättsakten, annars saknar förklaringen rättslig betydelse.⁶³⁵

Synen på förarbetens tillämplighet har emellertid även på detta område förändrats. Schønberg och Frick har i en artikel⁶³⁶ fört fram ett antal faktorer som förklaring till denna utveckling. Bestämmelserna i rättsakterna som domstolen ska tolka har blivit mer detaljerade och tekniska än vad de var tidigare och förarbetena är mer tillgängliga nu för allmänheten eftersom de är tillgängliga via internet.⁶³⁷ Enligt författarna använder emellertid

EU-630 Lenaerts och Gutiérrez-Fons, To Say What the Law of the EU Is, a.a, s. 21.

631 Mål C-28/76, den engelska versionen.

632 S. 1664.

633 Se t.ex C-558/15, Vieira de Azevedo e.a, p. 34.

634 Mål C-28/76, Milac mot Hauptzollamt Freiburg, s. 1664.

635 Se t.ex. målen C-292/89, The Queen mot Immigration Appeal Tribunal, ex parte Antonissen, p. 18, C-242/08, Swiss Re Germany Holding, p. 62 och C-545/11, Agrargenossenschaft Neuzelle, p. 52.

636 Schønberg S. and Frick K., ‘Finishing, Refining, Polishing: On the Use of travaux preparatoires as an Aid to the Interpretation of Community Legislation’, ELRev. 2003, s.

149-171.

637 Ibid., s.155.

domstolen vanligen förarbetena för att bekräfta den tolkning som den har kommit fram till, även om de i några mål har kunnat se att förarbeten haft en mer självständig roll.⁶³⁸

Lenaerts och Gutiérrez-Fons har sammanfattningsvis anfört att även om förarbetenas betydelse har ökat så är deras roll förhållandevis begränsad i jämförelse med de andra tolkningsmetoderna.⁶³⁹ Att detta synsätt delas av EU-domstolen följer av målet Leffler,⁶⁴⁰ där domstolen uttalade att förarbeten inte med framgång kan åberopas till stöd för att en förordning inte ska ges en enhetlig tolkning då denna tolkning har till syfte att säkerställa en ändamålsenlig verkan av förordningens bestämmelser, så att förordningen tillämpas enhetligt inom unionen med iakttagande av dess syfte.

3.3.5.5 Förarbetenas framtida betydelse

En fråga som avslutningsvis ska tas upp är om förarbeten kan tänkas tillmätas en större roll som rättskälla i EU-rätten och därmed bli mer användbara för nationella domstolar. EU-lagstiftaren skulle kunna använda sig av förarbeten för att styra rättstillämpningen i önskad riktning. Att domstolar uppfattar sådana signaler ger ökad politisk legitimitet åt deras verksamhet. Samtidigt förutsätter ett sådant synsätt att förarbetena är entydiga. Det är naturligtvis svårt för EU-domstolen att beakta förarbeten som uttrycker oförenliga viljor.

Det förekommer emellanåt att medlemsstaterna medvetet lämnar en fråga olöst. Förarbeten kan mot denna bakgrund inte användas på det sätt som sker i Sverige, där de kan bidra till preciseringar av en bestämmelses lydelse som inte framstår som entydig.

En intressant diskussion om förarbetenas framtida roll i EU-rätten har som framgått förts av Miettinen och Kettunen.⁶⁴¹ De anser att en ökad användning av förarbeten riskerar att leda till konservativa (statiska) resultat, vilket avviker från EU-domstolens normalt dynamiska tolkning och argumenterar för att förarbeten inte bör betraktas som en slutprodukt, utan snarare som en del i ett ramverk där den dömande verksamheten är en del av den konstitutionella konstruktionen. Förarbetena bör sålunda enligt Miettinen och Kettunen bli en betydelsefullare komponent i EU-domstolens teleologiska tolkningsmetod.

638 Ibid, s. 168. Se också från senare tid t.ex. mål C-263/18, Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers, p. 41-46.

639 Lenaerts och Gutiérrez-Fons, To Say What the Law of the EU Is, a.a., s. 24.

640 C-443/03, p. 43-47.

641 Se Miettinen och Kettunen, a.a.