• No results found

Kapitel 3 – Tolkningstraditioner i Sverige och EU

3.2 Tolkningstraditioner i svensk rätt

3.2.5 Förarbeten

Att förarbeten har stor betydelse för rättstillämpningen i Sverige har redan antytts. Förarbeten har avgörande betydelse för den subjektiva lagtolkningen.

Utan utförliga förarbeten saknas möjlighet att utröna de syften och avsikter som faktiskt förelegat vid lagstiftningens tillkomst. Det hävdas ofta att Sverige är unikt genom den stora vikt som traditionellt läggs vid förarbeten.468 Detta påverkar utformningen av såväl lagtext som förarbeten. Lagtexten kan hållas

462 Se Lehrberg, a.a., s. 139.

463 Svensson, Den principstyrda rätten 2, a.a., s. 82.

464 Spaak, Rättspositivism och juridisk argumentation, a.a., s. 581.

465 Se Peczenik, Vad är rätt?, a.a., s. 369.

466 Ibid, s. 371.

467 Se Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, a.a., s. 493.

468 Se Leijonhufvud, Förarbeten, a.a., s. 112 ff. Se Peczenik och Bergholz, a.a., s. 324.

relativt kort och koncis, eftersom närmare riktlinjer om dess tillämpning kan ges i förarbeten.469

Frågan om förarbetens roll som auktoritär rättskälla i den svenska rätten har diskuterats mycket och de vanligaste argumenten har uttryckts på följande kärnfulla sätt av Hessler (1957):

”Låt oss här bara sammanfattningsvis konstatera, att det faktiskt ingår i bilden av svensk lagstiftningsteknik av i dag, att förarbetena avses att spela en roll till belysning av lagtexten, att domstolar och andra rättstillämpande myndigheter också åtminstone i stort sett synas ha accepterat detta förhållande och att man inte utan vidare kan stämpla detta system som olämpligt. Men i lagtolkningsdebatten har det, också för dem som accepterat förarbetenas roll i lagstiftningen, varit en stundom outtalad, stundom uttryckligen fastslagen förutsättning, att de lagstiftande myndigheterna icke bör få i vilken utsträckning som helst meddela sina önskningar i form av uttalanden i förarbetena. Man bör, anses det, i själva lagtexten, låt vara i en generell avfattning, kunna utläsa de regler som skall gälla. Förarbetena bör endast ge resonemang kring den i lagtexten upptagna regeln, kommentera den, belysa den med exempel, ta upp mindre vanliga och tveksamma situationer och diskutera regelns tillämpning på dem. Förarbetena skall m. a. o. bara tjäna som hjälp vid tolkning av lagen. Det bör inte vara så, att man i förarbetena finner helt nya regler, varom någon antydan svårligen över huvud kan hämtas ur lagtexten.”470

När förarbeten används som hjälpmedel vid lagtolkning bör hierarkin i lagstiftningsförfarandet beaktas. I första hand beaktas vad riksdagens utskott uttalat i sina betänkanden, eftersom utskottet representerar det lagstiftande organet, riksdagen. Om inte utskottet opponerar sig mot de synpunkter på lagens tolkning som framförts i propositionen, antas det ha godtagit dem.471 Propositionen är i allmänhet innehållsrikare och ger ett bättre underlag för lagtolkningen. Den kan användas under förutsättning att utskottet inte opponerat sig. Om inte heller propositionen ger svar på den uppställda frågan får man gå till utredningsbetänkandet. Man måste då först genom studium av propositionen fått klarhet i om regeringen hänvisar till eller avstyrker en

469 Ibid, s. 112. Se också Schmidt F., Domaren som lagtolkare i Festskrift tillägnad Nils Herlitz, Nordstedts 1955, s. 263-298, s. 277, Hessler H., Ett spörsmål om lagstiftning inom fastighetsrätten, SvJT 1957, s. 241-248, s. 242 och Lind J., Högsta domstolen och frågan om doktrin och motiv som rättskälla, JT 1996/97, 352-370, s. 353.

470 Hessler, a.a., s. 242. Se också Schmidt, a.a., s. 276-277.

471 Jfr Lodin, S-O., m.fl., Inkomstskatt – en läro- och handbok i skatterätt, del 2, 16:e uppl., Studentlitteratur 2017, s. 708.

bestämd synpunkt i betänkandet. Om den tillstyrkt eller kan antas ha tillstyrkt synpunkterna i betänkandet kan dessa också användas vid lagtolkning.472 Lagstiftningens uttolkare tar alltså fasta på vad som sägs i förarbeten, ibland på ett sätt som kan förefalla okritiskt och knappast avsett vid utarbetandet, vilket Hesslers uttalande ovan vittnar om. Lehrberg har påpekat att detta är skälet till förarbetenas starka status som rättskälla, dvs. att de i praktiken mycket ofta följs. Motivens status som rättskälla är således grundad i den sedvanerätt som domstolarna själva tillskapat genom sin rättstillämpning.

Även om domstolarnas faktiska tendens att lyda motiven är långtgående, sträcker den sig emellertid inte så långt att någon bundenhet kan säga föreligga.473 Schmidt har i samma anda konstaterat att vi i Sverige har ett system ”där lagförarbetena får utgöra en direktivkälla som supplerar lagtexten”. Härigenom hindras inte domstolarna från att beakta olika situationer även om lagstiftaren (riksdagen) genom förarbetena ”utövar ett visst inflytande”.474

Förarbetenas betydelse är vidare inte helt likartade för olika rättsområden.

Inom vissa rättsområden lämnas frågor i större utsträckning medvetet till rättstillämpningen.475

Den springande punkten är förhållandet mellan själva lagtexten och förarbetena. Hellner anser att om det är tvivelaktigt huruvida lagen innehåller ett ställningstagande till en särskild fråga eller har förbigått den, kan förarbeten (motiven) begagnas. Om motiven innehåller ett uttalande om syftet med ett särskilt stadgande, betraktas detta ofta som utslagsgivande.476 Här visar sig dock meningsskiljaktigheter enligt Hellner. De som företräder en teleologisk metod anser att domaren bör pröva motivens uttalanden om skälen för en regel.

De som håller mest på motiven nöjer sig däremot med de ändamålsskäl som framgår av dem. Även de räknar dock med att förskjutningar i verkligheten kan medföra att äldre ändamålsöverväganden inte längre är aktuella.477

472 Ibid. Se även Hellner, Rättsteori, a.a., s. 81 ff.

473 Lehrberg, a.a. s. 91. Se också Kleineman J., ”Rättsdogmatisk metod” i Juridisk metodlära, Studentlitteratur 2013, s. 21-45, s. 28.

474 Schmidt, a.a., s. 276.

475 Se Leijonhufvud, a.a., s. 112.

476 Hellner, Rättsteori, a.a., s. 81.

477 Ibid.

Hellner påpekar också att det förekommer att motiven innehåller uttalanden i frågor som överhuvudtaget inte berörs i lagtexten och menar att det är diskutabelt hur mycket inflytande som bör tillmätas sådana uttalanden.478 Om motiven strider mot lagtexten anses lagtexten ha företräde, men meningsskiljaktigheter avser ofta hur mycket som är förenligt med lagtexten.479 Lind har påpekat att när lagtexten är klar och tydlig ska domstolen hållas sig till den oavsett om lagstiftaren har haft ett annat syfte än det som direkt framkommer ur själva lydelsen.480