Förekommer några skillnader eller likheter mellan huruvida lag- kontra individuella idrottsledare känner till och förhåller sig till

lagen?

Som det redovisades under rubriken 5.1 och 5.2 framkom att majoriteten av ungdomsledarna känner till den nya lagen, samt att de inte upplever att den har bidragit till förändringar i deras ledarskap. Därmed framkom mestadels likheter gällande hur Barnkonventionen har påverkat ledare inom lag eller individuell idrott.

Utöver ledarnas kännedom utav Barnkonventionen som lag, var många utav intervjuobjekten, oavsett om de arbetar med individuell eller lagidrott, även överens om att de på något sätt arbetar med att få reda på barnens åsikter om olika saker. Sex utav tio ledare arbetar med individuella samtal. Vad som framkommer i de individuella samtalen varierar hos ledarna. Exempel på

samtalsämnen är hur barnet mår, skolan, målsättningar, om en match, hur adepten vill utvecklas, önskat träningsinnehåll och förväntningar. Vilket kan bekräftas med citatet från en ishockeyledare nedan:

“Det har vi, det är ingenting som säger att vi måste göra det från föreningens håll utan det är något vi aktivt väljer att göra. Det är något jag jobbat med minst en gång innan säsongen och sen en gång på hösten då, sen en på våren.

För att dels, det är en utbildning för dem att någonstans framföra sina åsikter. De första samtalen vi har blir väldigt mycket, att de kanske inte vågar säga något och ju längre tiden går så vågar de öppna upp sig mer och detta är olika beroende på vilket stadie men det är något vi försöker få in så tidigt som möjligt, just att de ska försöka våga uttrycka sina åsikter liksom.”

Citatet ovan antyder på att denna ledare har som syfte med samtalen att utveckla ett högre engagemang hos adepterna, detta genom att de först ska våga framföra sin vilja muntligt under samtalen och våga yttra sig mer utefter ju fler samtal som de utfört. Detta liknas vid Forslunds transformativa

ledarskap, denna ledarstil handlar om att barnet ska bli mer engagerat kring sin idrottsutveckling, för att framledes även kunna bli lite utav sin egen tränare också.

En av ledarna använder sig av enkäter som spelarna får fylla i, syftet med dessa är att få reda på vad barnen och föräldrarna anser är bra och dåligt i idrottsmiljön. En ledare inom friidrotten menar:

“Nej inte individuella samtal. Däremot har vi haft anonyma enkäter där man har kunnat via föräldrarna ge

synpunkter på vad man vill göra mera och vad man tycker är bra och dåligt i vår gemenskap då.”

Den tredje formen utav kontakt mellan ledare och utövare var genom den dagliga kontakten på träningen. En annan ledare inom simningen berättar:

”Nej, jag själv lägger inte in individuella samtal med barnen. Det är väl isåfall den dagliga kontakten, men det blir inte individuella samtal på samma sätt. Försöker snacka med dem och se hur de mår lite grann, försöker att bygga någon relation med dem tycker jag är viktigt.”

Två ledare hade inte individuella samtal eller något liknande just nu, men en av dessa hade haft det tidigare. Den andra har just nu gruppdiskussioner innan och efter träningarna samt att de tänkt införa individuella samtal nästa säsong när spelarna är ett år äldre. Nedan visas svar från en innebandyledare:

”Nej det har vi faktiskt inte gjort än. Vi har pratat om det, att vi ska börja med det. Men vi har inte gjort det än.

Men däremot haft uppe och diskuterat det vi ledare för det här laget. Jag skulle tro att vi gör det nästa säsong, börja med det nästa säsong. Jag har två döttrar som håller på med flera idrotter och jag vet att de har haft det i fotbollen till exempel, men inte den yngsta dottern.

Vi har väl pratat också om när det är lagom att ha sådana samtal för att det ska kännas bekvämt för barnen också, att de inte känner sig utfrågade. Men jag skulle misstänka att det blir nästa säsong kanske.”

Tidigare i rapporten beskrevs Elvins (2011) undersökning på hur barnrättsperspektivet fungera i praktiken ute i olika verksamheter. Som tidigare redovisats kom han fram till att organisationerna på alla nivåer måste fundera på hur de på bästa sätt kan arbeta utefter ett barnrättsperspektiv.

Utifrån intervjuobjekten i denna studie visas att många ungdomsledare har hittat tillvägagångssätt för att arbeta utefter ett barnrättsperspektiv. Hela åtta utav tio ungdomsledare i denna studie har funnit arbetsmetoder för att kunna höra adepternas åsikter. Det förekommer både dagliga samtal innan och efter träningar, individuella samtal och insamling av enkäter, dock framkommer inte ifall samtalen är något som påbörjats pga att Barnkonventionen blivit lag eller om dessa fanns även tidigare.

Avslutningsvis tyder informationen från intervjuerna på att en ledarstil är dominerande inom dagens ungdomsidrott, oavsett vilken nivå eller typ av idrott en ledare är verksam i så är den vanligaste ledarstilen hos

ungdomsledare den demokratiska. Forslund beskrev tidigare i teorikapitlet att demokratiska ledare karaktäriseras utav att utövarna får vara med och

bestämma. Vilket blir fallet hos de ledare som intervjuats i denna studie eftersom samtal och enkätutskick görs, där individer bland annat får vara med och bestämma målsättningar eller hur träningen ska bedrivas.

6. Diskussion

I diskussionskapitlet presenteras hur undersökningens syfte och frågeställningar har besvarats utifrån informationen i resultat- och analysdelen. Utöver det kommer även slutsatser att redovisas.

Syftet med att utföra denna studie har varit att undersöka hur ungdomsledare upplever sitt ledarskap efter att Barnkonventionen har blivit lag, samt ifall detta skiljer sig mellan bredd och akademinivå.

Resultatet från intervjuerna visar att ledarna har koll på att den nya lagen existerar, däremot förekommer variationer på i hur stor grad innehållet i lagen känns till. De flesta kan den övergripande, med saker som exempelvis att barn har rätt att få sin röst hörd och lika rättigheter för alla. Detta påvisar likheter med resultatet som Redelius fick fram i en studie 2011, att ledare inte har full koll på alla rättigheter barn har enligt Barnkonventionen, däremot kan idag ses en liten utveckling genom att ledare hade läst igenom lagen samt kunde nämna övergripande ståndpunkter.

Ledarna var överens om att Barnkonventionen som lag inte har medfört någon större förändring i idrottsledarnas arbete. Respondenterna menade nämligen på att det mesta utav den nya lagens innehåll är sunda saker och att detta har arbetats med under en längre tid. Något som i inledningen av rapporten också visades genom Strategi 2025, samt redogörelsen om att Barnkonventionen funnits i Riksidrottsförbundets stadgar sedan 2009. Likt Varmstads (2016) studie påvisar vårt resultat att det nödvändigtvis inte behöver vara den nya lagen i Sverige som gör att ungdomsledarna utför sitt ledarskap som de gör. Detta då slutsatsen i hans studie var att bara för att Barnkonventionen var lag betydde det inte nödvändigtvis att barnen fick det bättre.

Bredd kontra elitidrott utifrån barn och ungdomars bästa rådde det delade åsikter om. Några utav ledarna såg bara till bredden och menade på att bredden föder eliten. Andra ledare, som bara var ett fåtal hos respondenterna lyfte fram att eliten inte får glömmas. Detta med tanke på risken att de drivna utövarna slutar då om det inte får tillräcklig stimulans och tävling. Detta i motsats till vad David (2004) anser, han menar att en allt för

konkurrenskraftig och för tävlingsinriktad idrott i tidig ålder kan ge negativa konsekvenser för barnen och kränkningar av deras rättigheter. Sista kategorin utav svar inom detta ämne var att bara se till individens individuella

utveckling. Därför jobbade ledarna utifrån nivåanpassning för att hitta rätt nivå för varje utövare. Gällande dessa frågor är Sverige därmed väldigt lika vårt grannland Norge. Som Danielsen och Ellingsen (2017) tidigare beskrev så är det delade åsikter angående tidig specialisering, men överensstämmelse hos ledare kring att barnens välbefinnande är viktigt även hos våra grannar i väst.

Sista delen utav studien rörande likheter och skillnader hos ledare inom individuell eller lagidrott, har mestadels likheter framkommit. Som tidigare resonerats om, kände ledare inom båda kategorierna till att

Barnkonventionen blivit lag. Därtill fanns även likheter genom att ledare inom båda organisationsformerna använder någon form av arbetsredskap för att få fram barnen och ungdomarnas åsikter. Däremot kunde det skilja sig i vilket redskap som användes. Det kunde exempelvis vara individuella samtal, enkäter eller bara genom den dagliga kontakten. Därtill kunde även innehållet i samtalen variera, det kunde handla om målsättningar,

individuella prestationer, välmående eller skolan. Individuella samtal

förekommer hos många ledare, det visas i studien att det är den demokratiska ledarstilen som är den vanligaste utav Forslunds tre olika typer av ledarstilar.

Hos ledare som utför samtal för att utvärdera individuella prestationer och sätta upp målsättningar, kan Höigaard och Jörgensens (2000)

vägledningssamtal visas existera hos dagens ungdomsledare. Detta visar en utveckling sedan Eliassons studie från 2011, där hon menade att personer inom idrotten behöver bli bättre på att lyssna på barnens åsikter.

Något som inte nämnts eller diskuterats frekvent under intervjuerna är baksidorna och de negativa konsekvenser som faktiskt kan uppstå i samband med ungdomsidrott. Anledningen till det kan vara flera, dels att vi inte har valt det som huvudfokus i våra intervjufrågor, även om det har givits möjlighet till att prata fritt kring sina utmaningar. Dels det Bo Carlsson (2005) menar med att man allt för sällan lyfter fram de negativa delarna ur idrotten som faktiskt uppstår. Det kan vara mobbning, svagt självförtroende, kränkningar, träningshets. Han menar att man hellre pratar och lyfter de positiva sidorna inom idrotten.

6.1 Slutsats

Studien påvisar att ungdomsledarna är medvetna om Barnkonventionen blivit en lag och dess riktlinjer, med en variation om kunskapen kring riktlinjerna och innehållet. Det vi kan se efter genomfört studien är att Barnkonventionen som en ny lag inte hunnit förändra idrottsledarnas arbetssätt i någon större grad. Dessa åsikter är delade hos ledare inom både lag och individuell idrott.

Vi kan dock utläsa en effekt av det arbetet olika förbund gör kan få ledarna att tänka i lite nya banor ur ett barnrättsperspektiv. Studien visade dock skilda åsikter angående huruvida arbetet inom barn och ungdomsidrott kan bedrivas utifrån termer som bredd och elit.