• No results found

Hur förhåller sig elevernas tankar och önskemål till kursplanen i musik?

Till att börja med så tycker jag att eleverna har en förhållandevis oreglerad syn eller öppen inställning till musiklektionernas upplägg och karaktär och verkar överlag ha en hel del tankar

rädda för att ifrågasätta eller komma med förslag och ger under intervjuerna uttryck för såväl individualism och personligt inflytande, som mer kollektiva beslutsresonemang och demokratiska tankegångar. Detta överensstämmer med styrdokumenten som uppmanar till elevers medvetenhet om sitt eget inflytande över utbildningen. Likaså finner jag stöd för att undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och att eleverna ska uppmuntras i att utveckla förmågan att ta ett personligt ansvar för sin skolgång (Skolverket, Skolans värdegrund – Grundskola och gymnasieskola Modul: Delaktighet och inflytande 2016, Lgr11, s. 4, rättigheter och skyldigheter). När vi sedan går vidare och ser till det mer praktiska inslagen så kan jag egentligen inte hitta någonting i elevernas tankar och resonemang, kring musikundervisning, som ”skaver” i förhållande till kursplanen i musik. Myndigheters oförmåga eller ovilja ifrån gånga tider att ta till vara på ungdomarnas intressen och erfarenheter känns inte igen när jag läser igenom nutida styrdokument. Tvärtom anser Skolverket numera att det kan vara ämnets styrka att ta tillvara på elevernas engagemang, inriktningar och förkunskaper (Skolverket 2017, kommentarmaterial till kursplanen i musik). Min analys tyder på att eleverna vill skapa samband mellan sina egna erfarenheter och intressen av musik, och skolans undervisning i musik. De ger uttryck för detta när de till exempel föreslår att man röstar fram låtar tillsammans. Undervisningen baseras då på elevernas låtförslag och utgörs av musik som de fått kännedom om tidigare, och som de förmodligen tycker om och därför också vill lära sig. Därefter framgår det under intervjuerna att eleverna antingen vill sjunga, eller välja ett instrument som de tycker passar bra till låten, eller ett instrument som de vill specialisera sig på. Därefter spelar eller sjunger eleverna till de framröstade låtarna som spelas upp samtidigt genom ett högtalarsystem. På det här sättet ger de även uttryck för en vilja att åstadkomma musikaliska sammanhang under skoltid som är ”på riktigt”, som har kopplingar till samhället utanför. Genom att exempelvis musicera till färdiginspelad musik på Spotify. Musik som eleverna självvalt lyssnar på hemma. Får deras kunskaper i skolan ett praktiskt värde som eleverna förhoppningsvis kan ha nytta av även utanför skoltid. Skolverket (2017) för ett liknande resonemang när de skriver att kunskaper och förmågor ska utvecklas i kreativ kontext genom att musicera, lyssna till och skapa musik tillsammans och att detta ska få utgöra ämnets kärna. Skolverkets beskrivning av den kreativa processen eller progressiva utvecklingen är således mera allmänt hållen och lämnar på så sätt utrymme för lärare och elever att samverka i.

Något ytterligare som framgår, fastän i ett något omvänt resonemang, är det faktum att eleverna inte täcker in samtliga delar av det centrala innehållet när det fritt får önska vad

musikämnet ska innehålla. Detta hade jag inte förväntat mig heller men det kan ändå, så här med facit i hand, vara intressant att titta lite närmre på. Främst handlar det om det tredje kunskapsområdet i det centrala innehållet, musikens sammanhang och funktioner, som framstår som något underrepresenterat när jag analyserat materialet. Kunskapsområdena har som jag konstaterat tidigare flera gemensamma nämnare. Framförallt de två första som utgör varandras förutsättningar. Eftersom eleverna i sina resonemang föredrar att få sjunga och använda instrumenten i olika kreativa sammanhang så berör vi både det första och det andra området som handlar om musikens verktyg och skapande. Av den anledningen förefaller det inte så märkligt heller att det är just kring dessa två områden som elevernas tankebanor kretsar. Det tredje området innefattar förutom instrumentgrupper och musikaliska karaktärsdrag även hälsosamma ljudnivåer, musikens påverkan och rituella användning, terminologi, historiska anknytningar och samspel mellan olika estetiska uttryck. Denna avdelning framstår enligt min uppfattning som något mer teoretisk än de andra två och bör därför helst integreras med de övriga för att inte framstå som alltför torftig. Att ha en starkare betoning på något av de andra områdena, vilket eleverna alltså föredrar, behöver i sin tur inte betyda att någon av de andra förmågorna utelämnas. Tvärtom så kan dessa kunskapsområden interageras och utvecklas utifrån ett perspektiv där växelverkan mellan musicerande, lyssnande och skapande, samt teorier om och reflektion över musik är att föredra. Detta gäller även metodiken där eleverna kommer med en hel del förslag. Så länge man berör samtliga delar av det centrala innehållet så är det fritt fram att experimentera sig fram. Skolverket skriver att innehållspunkterna ska uppfattas som byggstenar som kan kombineras på de sätt som anses lämpligast (Skolverket 2017, kommentarmaterial till kursplanen i musik).

Det är egentligen bara i avdelningen kunskapskrav för betyg som kursplanen uttryckligen ställer villkor på vad elevernas kunskaper ska innefatta när de avslutar årskurs sex. Med sammanfattande uttryck och värdeord beskriver då styrdokumenten vad som krävs för att nå de olika betygsstegen. Det är också här som jag anar att det kan finnas en mer anmärkningsvärd kontrast mellan elev- och skolperspektiv. Ingen av eleverna nämner betyg eller omdömen överhuvudtaget under intervjuerna. Det verkar därmed inte som att de förenar sitt lärande i ämnet med några krav eller graderingar. Med tanke på när intervjun äger rum i maj månad, förefaller det besynnerligt att inte ens eleverna i årskurs sex reflekterar över detta eftersom de med stor sannolikhet diskuterar betyg, både sinsemellan, och tillsammans med sina lärare under diverse utvecklingssamtal i de olika ämnena. Här kan det således finnas en

intresserade av att lära för att de är motiverade, nyfikna och inspirerade. I skolvärlden, oavsett syften och centralt innehåll, handlar det i slutändan om att jämföra, systematisera och gradera elevernas kunskaper genom omdömen och betygsättning.

Läraren förekommer inte så mycket under intervjuerna, men omnämns ibland som någon som erbjuder hjälp och stöd eller håller ordning. Även om läraren alltid är ytterst ansvarig för undervisningens innehåll och utformning, tycker jag att det finns ett visst stöd för elevernas beskrivning eller framställning. Utbildningsdepartementet, som är Skolverkets uppdragsgivare, menar i sin utvecklingsplan att lärarens arbete förändrats från en traditionell kunskapsförmedling till att utforma miljöer för elevernas lärande, och att undervisningsformen alltmer kompletteras av handledning, stöd för informationsvärdering och elevernas egen kunskapserövring (Säll 2000; Skr. 1996/97:112). Detta innebär att läraren genom olika tillvägagångssätt, i samarbete med eleverna, arbetar för att åstadkomma förutsättningar som på ett betydande sätt gynnar elevernas kunskapsinhämtning. Jag menar här att läraren kan arbeta på många olika sätt för att säkerställa att eleverna utvecklas och att detta kan variera mellan olika elever och grupper. Att vara en kunskapskälla är nog så viktigt men det måste ske i kombination med många andra betydelsefulla aspekter av undervisningen.

Jag tror även att eleverna i intervjuerna efterlyser lärare som på ett mer aktivt sätt strävar efter att åstadkomma och upprätthålla fungerande lärmiljöer. När eleverna till exempel säger att läraren ska hålla ordning handlar det till stor del om skolans arbetsmiljö. Det kan till exempel handla om bullernivåer eller psykosociala förutsättningar som påverkar elevernas möjligheter till trivsel och studiero. Det yttersta ansvaret ligger där hos kommunen och skolhuvudmannen, men huvudmannen har i de flesta fall lämnat över ansvaret till skolans rektor. Samtidigt som läraren har ett stort inflytande så går det inte att bortse helt från att alla som på ett eller annat sätt är engagerade vid en skola, alltså både personal och elever, bidrar till arbetsmiljön, och att det således finns ett gemensamt ansvar att se till så att arbetsmiljöreglerna åtföljs. Detta ansvar finns även återgivet som ett mål i skolans värdegrund och uppdrag (Skolverket, läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, elevernas ansvar och inflytande).

Ett av syftena med denna studie var att ta reda på hur elevernas tankar och önskningar om musikundervisning förhåller sig till den nuvarande kursplanen i musik. Efter att ha analyserat

intervjuerna och jämfört dessa med styrdokumenten så kan jag konstatera att elevernas förslag, tankegångar och resonemang går att förena med kursplanen, om man bortser från att deras kunskaper slutligen ska bedömas och betygsättas. Här finns det förmodligen fortfarande en skillnad mellan skolkultur och ungdomskultur, eftersom eleverna inte berör denna aspekt av ämnet i sina redogörelser. Min bedömning sammantaget blir ändå att kursplanen i musik har en tillåtande framtoning som lämnar utrymme för både elever och lärare att verka i. Dessutom utgör elevernas delaktighet och inflytande en väsentlig del av läroplanen och finns inskrivet i styrdokumenten. Beträffande de mer konkreta exempel som förekommer i det centrala innehållet så är det inte Skolverkets mening att dessa ska prioriteras framför andra alternativ, utan snarare uppfattas som förslag för att förtydliga innebörden. Därmed finns det en hel del möjligheter för elever och lärare att utforma undervisningen på de sätt de finner vara lämpligast. Att skolan tidigare haft svårt att verka följsamt gentemot förändringar i samhället, i enlighet med vad Stålhammar (2004) och Sandberg, Heiling & Modin (2005) skriver, verkar idag, med den transformering som kursplanen gjort mot en allt mer tillåtande hållning, framstå som ett minne blott i svensk skolhistoria.

Metoddiskussion

Mitt metodval i denna studie var den enskilda kvalitativa intervjun. Förmodligen hade det varit bättre om jag kompletterat tillvägagångssättet eftersom eleverna nu fick begränsad möjlighet att frigöra sig tankemässigt. Jag blev inte riktigt tillfreds med den maktbalans som stundtals gjorde sig påmind under intervjuerna och jag tror även att skolatmosfären i sig hade en hämmande inverkan på resultatet. Förslagsvis, om jag istället hade kombinerat den kvalitativa forskningsmetoden med en kvantitativ, en så kallad triangulering (Trost, 2010), så hade jag eventuellt kunnat minska denna forskningseffekt något. Jan Trost (2010) menar att omgivningen ska vara så ostörd som möjligt och att den intervjuade ska känna sig trygg där intervjun genomförs. Jag kan konstatera i efterhand att jag i enlighet med mitt resonemang under rubriken procedur missförstått den fullständiga betydelsen av vad Jan Trost menar med ostörd. Ostörd miljö i meningen lugn och välbekant har jag tagit hänsyn till, men ostörd miljö i meningen ofärgad och neutral måste också vägas in. Med en ofärgad, neutral miljö menar jag en miljö som är fri från invanda beteenden, normer och konventioner. Detta är alltså miljömässiga faktorer som kan påverka en människa att omedvetet uppträda på ett speciellt sätt under bestämda förhållanden. Att eleverna inväntade styrning från mig under intervjuerna

skolmiljö. Förmodligen var det även på det viset att jag inte lyckades fånga elevernas intresse eller relatera till deras föreställningsvärld i tillräckligt stor utsträckning för att framkalla ett mer naturligt engagemang. Jan Trost (2010) menar att det kan vara svårt för en vuxen att sätta sig in i ett barns perspektiv, vilket jag håller med om. Om mina följdfrågor haft sin utgångspunkt i elevernas perspektiv, istället för mitt eget, hade de antagligen också inspirerat och engagerat eleverna mer än de gjorde nu. Möjligtvis hade det medfört att eleverna vågat öppna sig mer och känt sig mer naturligt inställda till situationen, vilket förmodligen hjälpt och underlättat för dem att vidareutveckla sina resonemang. Vad man även bör känna till angående intervjuerna är att det gick relativt snabbt för eleverna att konstatera vad de ville syssla med under lektionerna och att intervjuerna därför följaktligen kom att handla mer om hur man ska gå tillväga, än vad man ska ägna sig åt under musiktimmarna. Det här hade jag inte förutsett. Som amatörforskare tar jag mig här friheten och konstaterar att denna händelseutveckling förmodligen inte är en unik företeelse utan tvärtom, det kan nog vara svårt att förutspå konsekvenserna av insamlingen av ens empiri.

Related documents