Sektorsrelevanta förslag diskuteras av flera länder i förhandlingarna, främst av i- länder men även av vissa u-länder. Dock finns det ett antal frågor där förslagen från olika länder skiljer sig åt och framförallt så har ett antal stora u-länder fortfa- rande en negativ och skeptisk syn generellt på sektorsansatser som ett försök att introducera utsläppstak i smyg.
Japans första förslag om transnationella sektorsansatser baserade på intensitetsmål mötte hårt motstånd från inte minst u-länder med motivationen att detta var ett sätt att sätta bindande mål för u-länder, om än bara för delar av ekonomin. De transna- tionella sektorsansatserna diskuteras inte längre i förhandlingstexten. Däremot fortsätter Japan att driva förslag om att avancerade u-länder ska ta på sig frivilliga intensitetsmål för utvalda sektorer och Japan är fortsatt intresserade av teknikbase- rade sektorsansatser, bland annat genom sitt engagemang i APP. Japan har haft en skeptisk syn på offsetmarknaden och tänker företa sina utsläppsreduktioner inom landet.
EU:s driver förslag om växthusgasmarknadskopplade ansatser med sektorskredite- ring eller sektorshandel knutet till ett icke-bindande mål. EU anser att avancerade u-länder bör ingå i sektorsavtal och att CDM-projekt bör istället fokuseras på de mindre utvecklade länderna. EU som en stor köpare av CDM-krediter driver även koppalt till detta frågorna om att reformera CDM för att stärka miljöintegriteten och öka kapaciteten till att generera offsets. EU driver även kopplat till denna fråga vidare utvecklingen av växthusgasmarknaden till att på långsikt (bortom 2020) ha en global omfattning vilket även innebär att avancerade u-länder bör åta sig bin- dande sektorsmål.
Nya Zeeland, Tuvaluu och Sydkorea har alla föreslagit olika varianter av policy- baserade sektorsansatser i form av NAMA:s som ska kunna delvis ska kunna kredi- teras och generera utsläppsreduktionsenheter på offsetmarknaden.
I USA innehåller Waxman-Markey förslaget flertalet referenser till en framtida sektorshandel med krediter, så kallade internationella offsets. I förslaget finns även tankar på att fasa ut möjligheten för deltagare inom det kommande amerikanska handelssystemet att köpa projektbaserade krediter (CDM) från ett antal avancerade u-länder.
Förslagen som lagts fram om sektorsansatser kommer generellt från Annex I länder och innehåller olika grad av ett ”eget bidrag” från de u-länder. Baserat på tillgäng- liga marginalkostnadsstudier vill förslags givarna att de mer avancerade u-länder ska ta på sig åtgärder som har negativa kostnader, d.v.s. där investeringen tjänas igen genom .tex. lägre rörliga kostnader (t.ex. vid effektivisering) eller där man
samtidigt når andra prioriterade mål, t.ex. energisäkerhet, luftkvalité, till en mycket låg kostnad. Visst stöd för detta fås av ett fåtal icke-Annex I länder (t.ex. Sydafri- kas förslag, Tuvaluu) om det innefattar stöd från Annex I länder.
Sektorsansatsernas framtid hänger intimt ihop med CDM framtida roll. CDM fun- gerar idag men ifrågasätts delvis ur klimatperspektiv och delvis från perspektivet att vi globalt måste öka takten på utsläppsreduktioner även i u-länder för att hålla oss till 2-gradersmålet.
De idag stora länderna för CDM-projekt (Kina och Indien) är skeptiska till att An- nex I länder försöker att överföra en del av ansvaret till dom själva genom att begä- ra ”egna åtaganden” för att kvalificera sig för sektorsmekanismer eller genom t.ex. diskontering av CDM-krediter och till den kapacitetsuppbyggnad det skulle krävas för att få igång en fungerande sektorsansats.
Både USA (Waxman-Markey förslaget) och EU förutser att man behöver använda sig av en relativt stor marknad för offsets för att nå sina långsiktiga utsläppsreduk- tionsåtaganden (potentiellt uppemot >2 Gton CO2e/år bara från EU och USA). För att tillgodose detta potentiella behov kräver det att CDM reformeras och att ett större flöde av krediter från en sektorsansats (sektorskreditering enligt EU och USA eller kreditering av NAMA:s)
I dagsläget finns det flera gemensamma drag i de av EU föreslagna sektorskredite- ring och kreditering av NAMA:s, nämligen att de bör vara flexibla, inkludera egna åtgärder (med och/eller utan stöd) samt att en del bör kunna krediteras givet att utsläppsreduktionerna går att mäta, rapportera och verifiera. Ett annat spår för att tydligare engagera u-länder ar de teknikbaserade ansatserna vilka mer stöds av Japan och har viss acceptans i Kina (om än inte uttalat ännu i förhandlingarna).
13 Slutsatser
Framgångsrikt implementerade sektorsansatser kan potentiellt minska utsläppen av växthusgaser mycket fram till 2020-2030. Det finns utan tvekan en stor ekonomisk potential till åtgärder till en låg kostnad i flera av de snabbt växande u-länderna. Ytterligare ett strategiskt viktigt skäl är att många u-länder idag befinner sig i en snabb tillväxt och bygger för närvarande upp stora energi- och samhällsstrukturer som kommer att vara i 20 till 50 år.
De nu diskuterade sektorsansatserna skiljer sig principiellt från de projektbaserade mekanismerna i det att de kräver ett större deltagande från staten i värdlandet och att värdlandet själva bygger upp en incitamentsstruktur för privata sektorn att vidta åtgärder. Att tydligare och mer systematisk engagera u-lands stater i att reducera utsläppen är viktigt för att (i) öka och styra de inhemska finansiella strömmarna till utsläppsreducerande teknik, (ii) för att fånga in utsläpp som svårligen kan reduce- ras på projektbasis, t.ex. utsläpp från hela transportsektorn, och (iii) för att bygga kapacitet inom inventering av utsläpp, statistik, kunskap om åtgärdsmöjligheter m.m. Detta sista är viktigt ifall man vill att u-länder så småningom skall ta på sig bindande åtaganden.
Sektorsansatser ska ses som en vidareutveckling av de projektbaserade mekanis- merna för ett fåtal sektorer i ett fåtal avancerade u-länder. CDM kommer även fortsättningsvis spela en stor och avgörande roll i stora delar i världen, även med framgångsrik introduktion av sektorsansatser.
Effektiva sektorsansatser som är acceptabla för både u-länderna och klimatkonven- tionen behöver vara flexibla i sin definition och kunna anpassas efter nationella förutsättningar. Såväl nationella prioriteringar, åtgärdspotentialer inom olika sekto- rer, lagstiftande tradition och institutionell kapacitet skiljer sig åt mellan de länder som är aktuella. Vilken typ av sektorsansats (teknikfokus, policyfokus, internt handelssystem etc.) som eventuellt kommer att användas i ett land avgörs av natio- nella omständigheter och behov.
De nu aktuella sektorsansatser kommer inte i sig att utjämna konkurrenssnedvrid- ning för svensk industri fram till 2020. Däremot kommer de inhemska mått som EU tar med fri allokering av utsläppsrätter inom EU ETS och möjligheten till fiskal ersättning till utsatta industrier på grund av ökade elpriser att dämpa effekterna på kort och medellångsikt.
Även om den tekniska potentialen för sektorsansatser är stor så ska den inte över- skattas de närmaste åren på grund av det stora behov av kapacitetsuppbyggnad i u- länder som finns för att klara av att implementera åtaganden på sektorsnivå. För att potentialen till sektorsansatser ska förverkligas behövs det stöd till kapacitetsupp- byggnad. Detta är samtidigt långsiktigt nödvändigt för att u-länder så småningom
själva ska kunna ta större ansvar och hitta egna effektiva vägar att begränsa sina utsläpp av växthusgaser. Närmare studier kommer att behövas när väl förhand- lingstexter och avtal är klara.
14 Referenser
Bazilian, M., m.fl. 2008. Considering technology within the UN climate change technology negotiations. Energy Research Centre of the Netherlands. Baron R, Buchner B., Ellis J. (2009) Sectoral Approaches and the Carbon Market.
IEA/OECD June 2009, Paris. www.oecd.org/env/cc/aixg
Bole T. (2009) How much space for the carbon market in case of significant ow contributions by NAI countries ? Presentation COP 14, Poznan December 2008.
CAIT (2009). World Resource Institute. Data available from http://cait.wri.org/ Carbon Trust (2008). EU ETS impacts on profitability and trade A sector by sector
analysis. Carbon trust 2008 London. www.carbontrust.co.uk
de Coninck, H. et al. (2007). International technology-oriented agreements to a dress climate change. MNP. Bilthoven, Netherlands.
de Coninck e tal (2007) Agreement on technology ? Final report Report 500102013 ECN
Corfee-Morlot J. (2009) Overview of finance: recent trends & key questions, presentation by Jan Corfee-Morlot at "Key Issues of the Post-2012 Climate Change Framework" Global Forum on Sustainable Development, Annex I Expert Group meeting OECD Paris 3-4 March 2009.
www.oecd.org/env/cc/aixg
den Elzen M. and Höhne N. (2008) Reductions of greenhouse gas emission in Annex I and non-Annex I countries for meeting concentration stabilisation targets Climatic Change 91:249-274
Houdashelt M. Helme N. Klen D. (2009) Setting Mitigation Goals for Secotral Programs: A Preliminary Case Study of Mexico´s Cements and Oil Refi ing Sectors. CCAP June 2009
Hourcade, J.C., Demailly, D., Neuhoff, K., Sato, M., Grubb, M., Matthes, F. & Graichen, V. 2008. Differentiation and Dynamics of EU ETS Competitive- ness Impacts: final report. Climate Strategies report.
www.climate-stratgies.org
Höhne et al 2008. Proposals for contributions of emerging economies to the cl mate regime under the UNFCCC post 2012. Research report 364 01 +003 UBA-FB 001200, July 16 2008 available from: www.wupperinst.org Egenhofer C., Georgive A: Fujiwara N. (2009) Getting started now: Capacity
building for the data systems foundations of sectorla approaches. CEPS draft paper presented for Advisor meeting 6th June 2009 in Bonn Ellis and Moarif S (2009). GHG mitigation actions: MRV issues and options.
OECD/IEA report March 2009. Paris. www.oecd.org/env/cc/aixg Ellis J. Baron R. and Buchner B. (2007) SD-PAMS: What, Where, When and
How? OECD /IEA report December 2007 Paris. www.oecd.org/env/cc/aixg
ECN (2008) Assessment of bottom-up sectoral and regional mitigation potentials Background report 500102 018 September 2008 ECN Netherlands
Ecofys (2009) Linking developing countries to carbon markets – cost assessment of capacity building requirements. Ecofys April 2009. Downloadable from www. decc.gov.uk
Ecofys (2008) Factors underpinning future action – country fact sheets 2008 update. www.ecofys.nl
EG-REP (2009) Issues related to annual inventories for developing countries -03 05-2009
EU (2009) International financing mechanisms for supporting climate policies. June 19th WG meeting. Background report to 2009 ECOFIN Council June 2009
FORES 2008 Så kan utsläppsmarknaderna fungera bättre - FORES Studie 2008:1. www.fores.se
Frankel (2008) Environmental effects of international trade. Expert report to Sw eden´s Globlalisation Council.
Graichen, V., Schumacher, K., Matthes, F., Mohr, L., Duscha, V., Schleich, J. & Diekmann, J. 2008. Impacts of the EU Emissions Trading Scheme on the in- dustrial competitiveness in Germany. Umweltbundesamt. Research report no 370741501.
Grubb M. (2009) Reinforcing carbon markets under uncertainty: the role of reserve price auctions and other options. Climate Strategies Issues and Options brief. 4th March 2009. www.climatestrategies.org
Grubb M. and Neuhoff K. (2006) Allocation and competitiveness in the EU emis sion trading scheme: policy overview Climate Policy 6, 7-30
IEA (2008a) Energy Technology Perspectives- Scenarios & Strategies to 2050. IEA/OECD Paris
IEA (2008b) World Energy Outlook. OECD/IEA Paris
IEA (2006) Energy Use, Technologies and CO2 emissions in the pulp and paper industry. Discussion paper in support of the G8 plan of Action Draft ver- sion 6/10/2006. OECD/IEA Paris
IPCC AR4-III (2007) Climate Change 2007, Working group III Mitigation of Cli mate Change. Cambridge University Press
Neuhoff K (2008) The political economy of a world with different carbon prices. In:. Competitive distortions and leakage in a world of different carbon prices: Trade, competitiveness and employment challenges when meeting the post-2012 climate commitments in the European Union. Study for the European Parliament, Policy Department Economic and Scientific Policy. IP/A/CLIM/ST/2008-07-03 08 & 14.
Kapoor och Ambrosi (2009) State and trends of the carbon market 2009 World Bank, Washington D.C May 2009
Kapoor och Ambrosi (2007) State and trends of the carbon market 2007 World Bank, Washington D.C May 2007
Karp L. och Zhao J. (2009). Suggestions for the road to Copenhagen. Report to the expertgroup on environmental studies 2009:1. Ministry of Finance Sweden Kommerskollegium (2008). Climate Measures and trade – legal and economic as
Konjunkturinstitutet (2008) En samhällsekonomisk granskning av Klimatbered- ningens handlingsplan för svensk klimatpolitik. Special studier nr 18 Kon- junkturinstitutet Stockholm
Klein D.E, Haibing M. Helme N., Wang C. (2009) Technology-based sectoral NAMA:s A preliminary case study of China´s cement and iron&stell se tors. CCAP 2009
McKinsey (2009a). Pathways to a Low-Carbon Economy. Version 2 of the Global Greenhouse Gas Abatement Cost Curve. www.mckinsey.com
McKinsey (2009b) Pathways to a low carbon economy for Brazil McKnisey.com McKinsey (2009c) China´s green revolution Prioritizing technologies to achieve
energy and environmental sustainability McKinsey.com
McKinsey (2009d) Roads toward a low-carbon future: Reducing CO2 emissins from passenger vehicles in the global road transportation system. McKinsey march 2009. www.mckinsey.com
Project Catalyst. (2009) Financing a global climate change agreement. 8th Feb rurary 2009 Presentation
Point Carbon (2009). Utkast rapport/presentation för regeringskansliet om sektor ansatser– Juni 2009
Reinaud J. (2009). Trade, Competitiveness and carbon leakage: Challenges ansd Opportunities. Energy, Environment and Development programme Paper 09/01 Chatham House , London
Russ et al (2009) Economic Assessment of Post-2012 Global Climate Policies. JRC Report EUR 23768 EN
Schneider L and Cames M. (2009). A framework for a sectoral crediting mecha nism in a post-2012 climate regime. Report for the Global Wind Energy Council. Öko-Instiitue e.V. Berlin
Zetterberg L. och Holmgren K. 2009 Sectoral agreements and competitive di stortions – a Swedish perspective. IVL Report B1835
WRI (2007) Slicing the Pie: Sector based approaches to international climate agreements. Issues and Options WRI Washington D.C
UNEP (2008). Reforming Energy Subsidies – Opportunities to contribute to the climate change agenda. UNEP/DTIE, Paris
UNFCCC/EGTT (2009) Recommendations on future financing options for enhanc ing the development deployment diffusion and transfer of technologies un- der the convention. 26 May 2009-08-17
UNFCCC (2007). Investment and financial flows to address climate change. UNFCCC secretariat, Bonn
UNFCCC (2009). Advance report on a strategy paper for the long-term perspective beyond 2012, including sectoral approaches, to facilitate the development, deploy- ment, diffusion and transfer of technologies under the Convention. Note by the Chair of the EGTT. (FCCC/SB/2009/INF.1).
Naturvårdsverket SE-106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm - Valhallavägen 195, Östersund - Forskarens väg 5 hus Ub, Kiruna - Kaserngatan 14.106 48106 48