Förordningarnas sakliga tillämpningsområden Frågor om makars respektive Frågor om makars respektive

registrerade partners förmögenhetsförhållanden

I den inledande artikeln i förordningen om makars förmögenhets-förhållanden slås fast att förordningen är tillämplig på makars förmö-genhetsförhållanden (artikel 1.1). Makars förmöförmö-genhetsförhållanden definieras enligt förordningen som en uppsättning regler som rör för-mögenhetsförhållanden mellan makar och i makars förhållande med tredje man (artikel 3.1 a). Utredningen uppfattar att innebörden av begreppet makars förmögenhetsförhållanden i förordningen är den-samma som enligt nu gällande svensk internationell privaträtt (se av-snitt 3.3.1).

Förordningens tillämpningsområde innefattar alla civilrättsliga aspekter av makars förmögenhetsförhållanden, såväl den löpande för-valtningen av makarnas egendom som avveckling av den, i synnerhet till följd av att makarna separerar eller att en make avlider.⁷ Det kan t.ex. gälla frågor om bodelning vid äktenskapsskillnad eller vid den ena makens död men även frågor under äktenskapet, såsom frågor om samtycke för att disponera över viss gemensam egendom. Den

5 EUT L 159, 16.6.2016, s. 16.

6 Se Kommissionen mot Italien, C-39/72, EU:C1973:13 och Variola, C-34/73, EU:C:1973:101.

7 Se förordningens ingress, punkten 18.

enligt förordningen tillämpliga lagen reglerar makarnas förmögen-hetsförhållanden från klassificeringen av en av eller båda makarnas egendom i olika kategorier under äktenskapet och efter dess upplös-ning fram till uppdelupplös-ningen av egendomen.⁸

Från förordningens tillämpningsområde undantas skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor. I artikel 1.2 finns en upp-räkning av en rad frågor som antingen hör till området för makars förmögenhetsförhållanden eller har ett nära samband med detta men som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde. Sålunda an-ges att förordningen inte är tillämplig på:

 makars rättskapacitet eller rättsliga handlingsförmåga,

 förekomsten, giltigheten eller erkännandet av ett äktenskap,

 underhållsskyldighet,

 arv efter avliden make,

 social trygghet,

 rätten, vid äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap till överföring eller justering makar emellan av ålders- eller sjukpensionsrättigheter som har förvärvats under äktenskapet och som inte har genererat någon pensionsinkomst under äkten-skapet,

 frågor som rör karaktären hos sakrätter, och

 registrering i ett register över rättigheter i fast eller lös egendom, inbegripet de rättsliga kraven för sådan registrering, och verk-ningarna av en registrering eller utebliven registrering av sådana rättigheter i ett register.

Förordningen om registrerade partners förmögenhetsförhållanden är tillämplig på förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade part-nerskap (se artikel 1 i förordningen). Begreppet förmögenhetsrättsliga verkningar av ett registrerat partnerskap får anses ha samma innebörd som begreppet makars förmögenhetsförhållanden förutom att det gäl-ler registrerade partnerskap i stället för äktenskap (se artikel 3.1 b).

Som redan nämnts i avsnitt 2.3 får begreppet registrerade partners för-mögenhetsförhållanden anses vara synonymt med begreppet

hetsrättsliga verkningar av ett registrerat partnerskap. För att underlätta läsningen kommer begreppet registrerade partners förmögenhetsförhål-landen fortsättningsvis att användas i betänkandet.

I förordningen om registrerade partners förmögenhetsförhållan-den undantas samma frågor som undantas från tillämpningsområdet i förordningen om makars förmögenhetsförhållanden (se artikel 1 i förordningen om registrerade partners förmögenhetsförhållanden).

Förordningarnas sakliga tillämpningsområden är därmed parallella.⁹

Samkönade makars förmögenhetsförhållanden

Förordningen om makars förmögenhetsförhållanden innehåller inte några bestämmelser som klargör om förordningen ska tillämpas även på frågor om samkönade makars förmögenhetsförhållanden. Begrep-pet äktenskap definieras inte i förordningen utan i medlemsstaternas nationella rätt (förordningens ingress, punkten 17). Förordningen hindrar därmed inte medlemsstaterna att tillämpa sina egna bestäm-melser om hur ett äktenskap ingås.

Förordningen innehåller bestämmelser om att domstolarna i en medlemsstat undantagsvis kan förklara sig obehöriga för det fall de anser att äktenskapet i fråga, enligt medlemsstatens internationella privaträtt, inte erkänns i förfaranden om makars förmögenhetsförhål-landen (artikel 9.1). Bestämmelserna får antas innebära att alla typer av giltigt ingångna äktenskap visserligen omfattas av förordningens bestämmelser men att internationellt behöriga domstolar i en med-lemsstat har en möjlighet att förklara sig obehöriga om äktenskapet inte erkänns i dess internationella privaträtt. Utredningens bedömning är därmed att även frågor om samkönade makars förmögenhetsförhål-landen får anses omfattas av förordningens bestämmelser. Dom-stolarna i en medlemsstat som inte erkänner samkönade äktenskap har dock, som angetts ovan, möjlighet att i undantagsfall förklara sig obe-höriga när en fråga gäller samkönade makars förmögenhetsförhål-landen.

9 Se även ingressen till förordningen om registrerade partners förmögenhetsförhållanden, punk-terna 18 och 51.

Sambors förmögenhetsförhållanden

Förordningarna är endast tillämpliga på frågor om makars och regi-strerade partners förmögenhetsförhållanden. Sambors förmögenhets-förhållanden omfattas därmed inte av förordningarna.

Det har tidigare förekommit samråd mellan kommissionen och EU:s medlemsstater angående behovet av gemensamma bestämmel-ser på området för sambors förmögenhetsförhållanden.¹⁰ Samrådet har dock inte lett till några sådana gemensamma bestämmelser.

I kapitel 11 redogör utredningen för sina överväganden och för-slag beträffande vilka internationellt privaträttsliga bestämmelser som bör gälla för sambors förmögenhetsförhållanden med anledning av förordningarnas ikraftträdande.

4.2.2 Förordningarnas geografiska tillämpningsområden