Föreställningar om yrkens olika värden är väl förankrade i vår kultur och könsmärkningar av yrken tar sig bland annat uttryck i löneskillna- der (Bradley, 1989; Fransson, 2002). Om man utgår från sådana ob- jektiva fakta som lönesättning befinner sig förskolans fält längst ner i utbildningssystemets hierarki. Förskolans låga status kan också relate- ras till att verksamheten utsatts för stora besparingar inom den offent- liga sektorn under 90-talet och framåt och att den inte är ett obligato- rium som skolans verksamhet är. Dessutom kan underordningen kopp- las till att det är en verksamhet som riktar sig till de yngsta barnen och att de som arbetar där till största delen är kvinnor. Liksom det finns en åtskiljandets logik finns det en underordningens logik. Tillgången till symboliskt och kulturell kapital inverkar på vilken position förskolan intar gentemot andra fält och detta inverkar i sin tur på tillgången till ekonomiskt kapital.
Deltagarna har en gemensam upplevelse av hur samhället ser på deras yrke och de relaterar det till kvinnors underordning. De tar upp exem- pel på hur förskolans verksamhet och personal bemöts i skolan och beskrivs i media och vilken status förskolan har i allmänhetens ögon. Att se sig själv såsom omvärlden ser dig och att vara någon i förhål- lande till andra är betydelsefullt för subjektets konstruktion. På så sätt är subjektiviteten en subjektivitet som är dialogisk eftersom den krä- ver medvetenhet om hur positioner bestäms (Skeggs, 1999). Ett er- kännande innebär alltid ett värdeomdöme och underordningen medför en större medvetenhet om sambandet mellan status och erkännande. En deltagare beskriver hur denna medvetenhet för med sig att hon undviker att diskutera med utomstående om det inte finns tid och möj- lighet att verkligen visa på betydelsen av förskolans uppdrag och in- nehållet i verksamheten:
Jag säger inte längre att jag jobbar på dagis, för det vet jag att om jag inte har möjlighet att prata vidare med den här männi- skan och förklara vad dagis är, så är man en barnpassare i deras
ögon. Jag säger att jag arbetar på förskola för det har en annan klang och sen brukar jag säga att det är en förberedande verk- samhet inför skolstarten och då får det ett annat innehåll. Sen pratar jag gärna om min syn på barn och att det är så viktigt vad vi ger dem i bagaget...
I deltagarens strategi ingår att undvika begreppet dagis eftersom hon menar att det i uttrycket finns en koppling till något nedvärderande och att detta har med barnsyn och kunskapssyn att göra. I begreppet förskola finns skola och med det betonas att verksamheten även har ett pedagogiskt uppdrag och inte endast ett omsorgsuppdrag.
Deltagarna positionerar sig framförallt i förhållande till skolan och framhåller förskolans pedagogiska traditioner när de reflekterar kring varför de valde att arbeta just i förskolan. Förskolan har av tradition tagit ställning emot skolans kunskapssyn och denna positionering är ett resultat av de maktrelationer som finns mellan förskolans och sko- lans fält. Dessa maktrelationer kan baseras på skolans och förskolans olika historiska och strukturella förutsättningar. Positioneringen för med sig att förskolans respektive skolans särart genom åren rekonstru- erats och vidmakthållits (Dahlberg & Lenz Taguchi, 1998). Att hela tiden vara medveten om hur verkliga och tänkta andra ser på försko- lans personal för med sig att själva erkännandet av positionen blir centralt i de processer varigenom subjektet konstrueras. När deltagar- na hävdar förskolans särart handlar det därför om att skapa respekt och värdighet och betona sin identitet och förträfflighet inför andra. Bunar (2009) talar om förträffligheten som en aspekt av uppgivenhe- tens logik, men förträffligheten kan också ses som en aspekt av under- ordningens logik.
Utbildningssystemets hierarkiska strukturer inverkar även på verk- samhetens inre hierarkier och trots att de inte alltid är så tydliga finns de likafullt. Dessa mer eller mindre dolda hierarkier visar sig bland annat i barnskötarnas upplevelser av att deras symboliska och kultu- rella kapital inte har samma värde som förskollärarnas. Barnskötarna betonar att hierarkierna inte förekommer inom förskolan, men att de i
olika sammanhang utanför förskolan osynliggörs som yrkeskategori: ”Man kan höra det när man är på föreläsningar, att de nämner förskol- lärare och lärare, men aldrig barnskötare. Så där är man liksom osyn- lig...”
Hierarkierna framträder även i andra sammanhang, men då är de inte knutna till de två yrkeskategorierna. Hierarkiska tendenser inom fältet visar sig bland annat i vem som har tolkningsföreträde till diskursen om den pedagogiska filosofin Reggio Emilia. Några deltagare reagerar på att omsorgen inte längre är lika accepterad som pedagogiken och det finns ett motstånd vad gäller tudelningen av omsorg och pedago- gik:
Pedagogik är ju inte bara att jag sitter och har samling och lär ut något till barnen. Det är till exempel att jag ger barnen en chans och låter dem klä på sig själva, att jag är medveten om varför jag gör det. Jag låter dem kladda med maten för jag vet att de måste gå igenom det. Jag tar mig tid när jag byter blöja på barnen. Vi pratar lite och min arbetskamrat har satt upp så- dana där tåramsor, så jag läser tåramsorna och killar dem på tårna... Det är pedagogik för mig, särskilt för de här små bar- nen. Omsorgen tycker jag är jätteviktig. Idag är det för många ett fult ord, man får inte lov att använda det. Det kan jag undra vad det står för...
Värderingarna kring begreppen omsorg och pedagogik är exempel på olika diskurser; en offentlig diskurs som utgår från uppdraget där pe- dagogiken betonas och en kulturellt betingad diskurs som betonar omsorgen. Skolans fält står enligt deltagarnas föreställningar för ett dualistiskt synsätt och det finns hos deltagarna en oro för att förskolan genom direktiven (Lpfö 98) ska bli alltför lik skolan.
Några deltagare reagerar negativt på begreppet professionalitet och de negativa reaktionerna kan vara uttryck för ett motstånd till en diskurs om professionalisering som är relaterad till maktstrukturer (Selander, 1989, Hargreaves, 2000; Brante, 2008). Att vara professionell sätts här
i samband med distans, perfektionism och effektivitet. Dessa begrepp kopplas till den offentliga sfären. Att var omsorgsfull relateras till den privata sfären och kärleksyttringar tolkas som bristande professionali- tet (Hellberg, 1989; Jaggar, 1990; Gannerud, 2000). Reaktionerna kan också vara uttryck för olika ställningstaganden inom förskolan där några av personalen ansluter sig till en diskurs som betonar pedagogik och professionalitet, medan andra ansluter sig till den diskurs som betonar omsorgens betydelse i ett kunskapssammanhang. Konflikten inom och mellan deltagarna beträffande dessa olika diskurser kan härledas till att förskolan befinner sig i skärningspunkten mellan det offentliga och privata.
I forskningscirkeln och dialogkonferenserna betonar deltagarna genomgående sin individualitet. Behovet av att betona sin individuali- tet kan tolkas som en reaktion mot hierarkierna inom fältet, men också som en effekt av den individualismdiskurs som dominerar samhället. Det är en diskurs som kvinnor historiskt sett haft begränsad tillgång till (Skeggs, 1997). När deltagarna hävdar sin individualitet inom per- sonalgruppen handlar det om att skapa respekt och värdighet.