Härigenom föreskrivs att 22 c § läkemedelslagen (1992:859) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 c §1 Om Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd begränsat eller dragit in en läkares eller en tandläkares behörighet att för-skriva alkoholhaltiga läkemedel enligt 5 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, får sådant läkemedel på ordination av läkaren eller tandläkaren inte lämnas ut. Detsamma gäller när Veterinära ansvarsnämnden dragit in eller begränsat en veterinärs behörighet att förskriva alkohol-haltiga läkemedel.
Om Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd begränsat eller dragit in en läkares eller en tandläkares behörighet att för-skriva alkoholhaltiga läkemedel enligt 5 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, får sådant läkemedel på ordination av läkaren eller tandläkaren inte lämnas ut. Detsamma gäller när Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård dragit in eller begränsat en veterinärs behörighet att förskriva alkoholhaltiga läke-medel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
1 Senaste lydelse 1998:537.
27
28 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän
Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 §1
Ombudsman avgör ärende genom beslut, vari han får uttala sig om huruvida åtgärd av myndighet eller befattningshavare strider mot lag eller annan författning eller annars är felaktig eller olämplig. Ombuds-man får även göra sådana uttalanden som avser att främja enhetlig och ändamålsenlig rättstillämpning.
Ombudsman får som särskild åklagare väcka åtal mot befattnings-havare som genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget har begått annan brottslig gärning än tryckfrihetsbrott eller yttrandefrihetsbrott. Ger utredningen i ärende ombudsman anledning anta att sådan brottslig gärning begåtts, tillämpas vad som föreskrivs i lag om förundersökning, åtal och åtalsunderlåtelse samt om allmän åklagares befogenheter i övrigt i fråga om brott under allmänt åtal. I mål som har väckts vid tingsrätt bör talan fullföljas till Högsta domstolen endast om synnerliga skäl föranleder det.
Om befattningshavare genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig skyldig till fel, som kan beivras genom disciplinärt förfarande, får ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplinpåföljd. Om den som är legitimerad eller annars behörig att utöva yrke inom hälso- och sjuk-vården, tandvården eller detalj-handeln med läkemedel eller yrke som veterinär har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva detta, får ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om återkallelse av legitimationen eller behörigheten. Motsvarande anmälan får göras i fråga om begränsning av sådan legitimerad yrkesutövares behörighet, om denne har missbrukat sin
behörig-Om befattningshavare genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig skyldig till fel, som kan beivras genom disciplinärt förfarande, får ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplinpåföljd. Om den som är legitimerad eller annars behörig att utöva yrke inom hälso- och sjuk-vården, tandvården eller detalj-handeln med läkemedel eller yrke inom djurens hälso- och sjukvård har varit grovt oskicklig vid ut-övningen av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva detta, får ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om åter-kallelse av legitimationen eller behörigheten. Motsvarande an-mälan får göras i fråga om begränsning av sådan legitimerad yrkesutövares behörighet, om
1 Senaste lydelse 1998:540.
het på något annat sätt. Om den som är legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva yrket, får ombudsman göra anmälan i fråga om prövotid till den som har befogenhet att besluta därom.
denne har missbrukat sin behörig-het på något annat sätt. Om den som är legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvården, tandvården, detaljhandeln med läkemedel eller djurens hälso- och sjukvård varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva yrket, får ombudsman göra anmälan i fråga om prövotid till den som har befogenhet att besluta därom.
Anser ombudsman det vara påkallat att befattningshavare avskedas eller avstängs från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller upprepad tjänsteförseelse, får han göra anmälan härom till den som har befogenhet att besluta om sådan åtgärd.
När ombudsman har gjort anmälan i ett sådant ärende som avses i tredje eller fjärde stycket skall han i ärendet få tillfälle att komplettera egen utredning och att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet av någon annan samt att närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu har sagts gäller dock inte ärenden om avstängning.
När ombudsman har gjort anmälan i ett sådant ärende som avses i tredje eller fjärde stycket ska han i ärendet få tillfälle att komplettera egen utredning och att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet av någon annan samt att närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu har sagts gäller dock inte ärenden om avstängning.
7 §2 Har myndighet meddelat beslut mot befattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestäm-melser för tjänstemän i lag eller annan författning om disciplin-ansvar eller om avskedande eller avstängning från tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänste-förseelse, får ombudsman föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Detsamma gäller i fråga om myndighets beslut i ärende om disciplinansvar mot den som till-hör hälso- och sjukvårdsperso-nalen eller är veterinär, krigsman eller disciplinansvarig enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. samt i
Har myndighet meddelat beslut mot befattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestäm-melser för tjänstemän i lag eller annan författning om disciplin-ansvar eller om avskedande eller avstängning från tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänste-förseelse, får ombudsman föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Detsamma gäller i fråga om myndighets beslut i ärende om disciplinansvar mot den som tillhör hälso- och sjukvårdsperso-nalen eller djurhälsopersosjukvårdsperso-nalen eller är krigsman eller disciplin-ansvarig enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom
total-29
2 Senaste lydelse 1998:540.
fråga om myndighets beslut i ärende om prövotid eller sådan behörighetsfråga som avses i 6 § tredje stycket. Närmare bestäm-melser om sådan talan meddelas i lag eller annan författning.
försvaret, m.m. samt i fråga om myndighets beslut i ärende om prövotid eller sådan behörighets-fråga som avses i 6 § tredje stycket. Närmare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan författning.
30 Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid
domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av ombudsman, företräder ombudsmannen det allmänna som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om ombudsmannen har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på ombudsman.
Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej tillämpas i fråga om tvist i vilken ombudsman för talan.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare ska i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på ombudsman.
Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister ska dock ej tillämpas i fråga om tvist i vilken ombudsman för talan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 §
Narkotiska läkemedel får lämnas ut endast efter förordnande av läkare, tandläkare eller veterinär.
Sådant förordnande skall ske med största försiktighet.
Narkotiska läkemedel får lämnas ut endast efter förordnande av läkare, tandläkare eller veterinär.
Sådant förordnande ska ske med största försiktighet.
Om Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd dragit in eller be-gränsat en läkares eller en tand-läkares behörighet att förskriva narkotiska läkemedel enligt 5 kap.
11 eller 12 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område får sådant läkemedel inte lämnas ut på ordination av läkaren eller tand-läkaren. Detsamma gäller om Veterinära ansvarsnämnden dragit in eller begränsat en veterinärs behörighet att förskriva narkotiska läkemedel.
Om Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd dragit in eller be-gränsat en läkares eller en tand-läkares behörighet att förskriva narkotiska läkemedel enligt 5 kap.
11 eller 12 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område får sådant läkemedel inte lämnas ut på ordination av läkaren eller tandläkaren. Detsamma gäller om Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård dragit in eller begränsat en veterinärs behörighet att förskriva narkotiska läkemedel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
31
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1994:260) om offentlig anställ-ning ska ha följande lydelse.
32 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 §1 Föreskrifterna i 14–19 §§ gäller inte
1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., för förseelser som omfattas av den lagen,
2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under Socialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som skall prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under Socialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som ska prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
3. veterinärer för sådana förse-elser i yrkesutövningen som skall prövas av Veterinära ansvars-nämnden.
3. djurhälsopersonal för sådana förseelser i yrkesutövningen som ska prövas av Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
1 Senaste lydelse 1994:2071.
2.10 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)
Härigenom föreskrivs att det i smittskyddslagen (2004:168) ska införas en ny paragraf, 2 kap. 7 a §, samt före 2 kap. 7 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Veterinärs anmälningsskyldighet 7 a §
En veterinär ska utan dröjsmål underrätta smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av be-tydelse för smittskyddet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
33
3 Ärendet och dess beredning
34 Djurens hälso- och sjukvård har utvecklats mycket snabbt under de
senaste årtiondena och har inneburit en allt högre grad av specialisering.
Teknik och behandlingsmetoder närmar sig alltmer vad som erbjuds inom humansjukvården. Många personalkategorier är i dag verksamma inom djurens hälso- och sjukvård men endast veterinäryrket är reglerat.
Som en jämförelse finns inom humansjukvården för närvarande 21 legitimationsyrken.
Svenska Djursjukhusföreningen och Riksföreningen för Anställda Inom Djursjukvården har i skrivelser i november 1999 respektive i januari 2000 till Jordbruksdepartementet påtalat behovet av legitimering av högskoleutbildade djursjukvårdare. Även Legitimerade Sjukgym-nasters Riksförbund, sektionen för sjukgymnastik inom veterinärmedicin, har inkommit med en begäran om legitimation. Mot denna bakgrund beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av behörighets- och ansvarsfrågorna inom djurens hälso- och sjukvård (dir. 2003:90). Den 13 januari 2005 beslutade regeringen att till utredningen överlämna skrivelsen Framställning angående vissa veteri-nära frågor från Statens jordbruksverk. I februari 2005 beslutade rege-ringen om tilläggsdirektiv (dir. 2005:17) som innebar att utredaren utöver det ursprungliga uppdraget skulle göra en översyn av bestämmelserna om specialistkompetens för veterinärer.
Utredaren redovisade sitt betänkande Behörighet och ansvar inom djurens hälso- och sjukvård (SOU 2005:98) i november 2005. En sam-manfattning av betänkandets förslag finns i bilaga 1. Betänkandets lag-förslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats och en för-teckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet (dnr Jo2005/2571).
Regeringen tillkallade i juni 2005 en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av den veterinära fältverksamheten och viss veterinär myndighetsutövning (dir. 2005:71). I mars 2007 redovisades betänkandet Veterinär fältverksamhet i nya former (SOU 2007:24). En samman-fattning av betänkandets förslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remiss-behandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Jordbruksdepar-tementet (dnr Jo2007/1374). I denna lagrådsremiss behandlas utredarens förslag vad avser tillsyn av veterinär verksamhet.
I denna lagrådsremiss föreslår regeringen en ny lag och lagändringar som föranleds av de ovan nämnda betänkandena. I remissen föreslås därutöver en ändring i bestämmelsen om specialistkompetens för vete-rinärer. Behovet av ändringen påpekades av Statens jordbruksverk i samband med remissbehandlingen av betänkandet Behörighet och ansvar inom djurens hälso- och sjukvård (SOU 2005:98). Beträffande detta förslag har Kommerskollegium, Länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län, Lantbrukarnas Riksförbund, Hästnäringens Nationella Stiftelse (tidigare Nationella Stiftelsen för Hästhållningens Främjande), Svenska Kennelklubben, Sveriges Veterinärförbund och Veterinärer i
Sverige beretts tillfälle att lämna synpunkter. De synpunkter som inkom-mit finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet.
4 Nuvarande förhållanden
4.1 EG-bestämmelser
4.1.1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer
Direktivet innehåller regler om att medlemsstaterna ska erkänna yrkes-kvalifikationer som förvärvats i en annan medlemsstat. Detta innebär att om en medlemsstat kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium ska staten erkänna sådana yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan medlemsstat om dessa ger innehavaren av kvalifikationerna rätt att där utöva yrket.
Med reglerat yrke avses yrkesverksamhet där det genom lag eller annan författning krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten. Direktivet gäller medborgare i medlemsstater som, antingen som egenföretagare eller som anställda, vill utöva ett reg-lerat yrke i en annan medlemsstat än den där de fått sina yrkeskvali-fikationer. Direktivet skiljer på frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet.
Frihet att tillhandahålla tjänster
Enligt direktivet ska en EU-medborgare som är lagligt etablerad i en medlemsstat få tillhandahålla tidsbegränsade och tillfälliga tjänster i en annan medlemsstat ("den mottagande medlemsstaten"), utan att behöva ansöka om erkännande av sina kvalifikationer. Om en tjänsteleverantör reser för att tillhandahålla tjänster utanför den medlemsstat där leveran-tören är etablerad måste denne dock kunna styrka två års yrkeserfarenhet om yrket i fråga inte är reglerat i etableringsstaten. Tjänsteutövaren ska enligt huvudregeln tillhandahålla sina tjänster under den yrkestitel som används i etableringsstaten. Undantag från denna princip ska dock göras för de s.k. sektorsyrkena, däribland veterinäryrket, där tjänsten ska till-handahållas under den yrkestitel som används i den mottagande med-lemsstaten.
Innan tjänsteleverantören för första gången tillhandahåller tjänster i den mottagande medlemsstaten får denna stat kräva att leverantören på förhand skriftligen underrättar staten och att denna underrättelse förnyas en gång om året. Dessutom får den mottagande medlemsstaten kräva att det till den första underrättelsen bifogas bevis på tjänsteleverantörens medborgarskap, intyg på laglig etablering och bevis på yrkeskvalifika-tioner.
35
Om den mottagande medlemsstaten kräver att tjänsteleverantören formellt registreras ska denna registrering ske automatiskt efter det att den behöriga myndigheten mottagit förhandsunderrättelsen. För de yrken som har betydelse för hälso- och sjukvård eller för allmän säkerhet och som inte erkänns automatiskt får den mottagande medlemsstaten på förhand kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer, med beak-tande av proportionalitetsprincipen.
36 Tjänsteleverantören omfattas av den mottagande medlemsstatens
lag-stiftning om bl.a. utövande av yrket och om disciplinpåföljder.
Etableringsfrihet
När det gäller etablering, dvs. en yrkesutövare som stadigvarande vill ut-öva en yrkesverksamhet i en annan medlemsstat, anges i direktivet tre ordningar för erkännande: den generella ordningen för erkännande av ut-bildningsbevis, ordningen för automatiskt erkännande av kvalifikationer styrkta genom yrkeserfarenhet samt ordningen för automatiskt erkännan-de av utbildningsbevis för särskilda yrken.
Den generella ordningen för erkännande av utbildningsbevis
Denna ordning tillämpas subsidiärt för alla yrken som inte omfattas av de andra ordningarna. Den generella ordningen baseras på principen om ömsesidigt erkännande. Det finns dock kompensationsåtgärder om det föreligger betydande skillnader mellan den utbildning som sökanden för-värvat och den som krävs i den mottagande medlemsstaten.
När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvalifika-tioner för utövandet av ett reglerat yrke, ska den behöriga myndigheten i denna medlemsstat under vissa förutsättningar ge en sökande rätt att utöva yrket på samma villkor som de som gäller för statens egna medborgare. Förutsättningarna är att den sökande innehar ett utbild-ningsbevis från en annan medlemsstat, som också reglerar yrket, som minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart under den som den mottagande medlemsstaten kräver. Om den sökande kommer från en medlemsstat som inte kräver bestämda yrkeskvalifikationer för att utöva yrket måste denne därutöver kunna visa att han eller hon har utövat yrket på heltid under minst två år under de senaste tio åren.
I direktivet skiljer man mellan följande fem olika nivåer för yrkeskvali-fikationer:
– Ett kompetensbevis som motsvarar en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå och som visar att innehavaren har all-männa kunskaper, eller ett intyg utfärdat av behörig myndighet i ur-sprungsmedlemsstaten för en utbildning som inte ingår i ett utbildnings- eller examensbevis, eller har en treårig yrkeserfarenhet.
– Bevis på yrkesutbildning som motsvarar teknisk, yrkesinriktad eller allmän gymnasieutbildning som kompletterats med en yrkesutbildning.
– Examensbevis för en utbildning på eftergymnasial nivå på minst ett år, eller en yrkesutbildning som är jämförbar vad gäller ansvar och arbetsuppgifter.
– Examensbevis för utbildning på högskole- eller universitetsnivå på minst tre och högst fyra år.
– Examensbevis för utbildning på högskole- eller universitetsnivå på minst fyra år.
Som villkor för att erkänna utbildningsbevis får den mottagande medlemsstaten kräva att den sökande genomför kompletteringsåtgärder (slutför en anpassningstid som inte överstiger tre år eller genomgår lämp-lighetsprov) när omfattningen av den utbildning som åberopas är minst ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlemsstaten, när de ämnen som omfattas av sökandens utbildning väsentligt skiljer sig från dem som omfattas av det utbildningsbevis som krävs i den mottagande medlemsstaten eller när det reglerade yrket i den mottagande med-lemsstaten omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlemsstat och denna skillnad utgörs av en särskild utbildning inom ämnen som väsentligt skiljer sig från dem som ingår i den sökandes utbildning.
Den mottagande medlemsstaten ska ge den sökande rätt att välja mellan en provtjänstgöring eller ett lämplighetsprov.
Ordningen för erkännande av yrkeserfarenhet
I direktivet uppräknade verksamheter inom hantverk, industri och handel omfattas, på de villkor som anges i direktivet, av automatiskt erkännande av kvalifikationer styrkta genom yrkeserfarenhet. För erkännande av yrkeserfarenhet beaktas yrkeserfarenhetens varaktighet och form (egen-företagare eller anställd) inom den berörda sektorn. Hänsyn tas också till tidigare utbildning, vilket kan innebära att kortare yrkeserfarenhet krävs.
Ordningen för automatiskt erkännande av utbildningsbevis för särskilda yrken
Varje medlemsstat ska automatiskt erkänna de utbildningsbevis som ger
Varje medlemsstat ska automatiskt erkänna de utbildningsbevis som ger