Senast år 2015 ska kust- och skärgårdslandskapets natur- kultur- och friluftslivs- värden bevaras och utvecklas genom ett varsamt brukande.
Det innebär att:
• Kommunala översiktplaner ger vägledning och de Regionala utveck- lingsprogrammen (RUP), andra instrument och regionala /lokala samver- kansformer ger stöd för god hushållning och utveckling inom kust och skärgårdens småskaliga strukturer och diversifierade näringsliv. • Värden för natur- och kulturmiljön är kända och tillgängliga.
• Kust- och skärgårdslandskapet är tillgängligt för friluftsliv och rekrea- tion.
• Arealen betade holmar, öar och strandängar ökar.
• Kust- och skärgårdslandskapets byggnader och bebyggelsemiljöer från olika tider tas om hand så att en mångfald bibehålls.
• Mängden särskilt värdefulla miljöer där kulturvärden långsiktigt bevaras får inte understiga 50 stycken.
Förtydligande av delmålet
• Med god hushållning och utveckling avses att kustens och skärgårdarnas land- och vattenområden brukas och exploateras inom naturgivna förut- sättningar. Vattenområdet i delmålet avgränsas till området inom territo- rialvattenzonen. Landskapsperspektivet och ekosystemtänkande är grundläggande, och delmålet syftar även till att möta EU:s rekommenda- tion om en integrerad förvaltning av kustzonen (ICZM). Natur- och kul- turvärden upprätthålls och utvecklas från befintliga värden. Dessutom finns förutsättningar för en lokalbefolkning att leva och verka inom skär- gårdens småskaliga struktur.
• Med helhetsmiljöer avses bebyggelse och kringliggande markområde som har tydligt samband, såsom en gård med omkringliggande ekonomi- byggnader, åker och betesmarker.
• Med betade holmar och strandängar avses holmar och öar som betas, och öar och kust med betesfållor som sträcker sig ned till vatten. Strandbetet ska bestå av naturlig och betesgynnad vegetation.
• Med tillgänglighet för friluftsliv och rekreation menas både att motverka fysiska barriärer och att underlätta för fler grupper än i dag att besöka områdena. Nyttjandet förutsätts utformas så att störningar på miljö och natur begränsas.
Motivering till delmålet
Det behövs nya och utökade insatser för planering och förvaltning för att bevara och utveckla ett hållbar nyttjande av kustens och skärgårdarnas natur och kultur- miljöer. Därför föreslås ett nytt delmål som ska fokusera på detta arbete.
Arbetet med delmålet är också viktigt för att kunna uppnå kvaliteten gynnsam bevarandestatus inom delmålet för långsiktigt skydd. Det är helt beroende av väl- förvaltade kust- och skärgårdsområden kring de skyddade områdena.
Det nya delmålets inriktning innebär inte att arbetet med områdesskydd i kust- och skärgårdsområden kan ges lägre prioritet. Detta arbete är dock välutvecklat och förutsätts fortlöpa. Även fortsatt strikt tillämpning av strandskyddet är en viktig åtgärd för att bevara natur- och friluftslivsvärden på land och i vatten. Så visar t.ex. inte indikatorn ”strandnära nybebyggelse inom 100 meter från havsstrand” någon entydigt nedåtgående trend.
Kust och skärgård har unika upplevelsevärden och särskilda kultur- och natur- miljöer. Det sentida rationella jordbruket har inte omvandlat landskapet i skärgår- den i samma omfattning som i traditionella jordbruksbygder.
Problematiken i kust- och skärgårdsområden ser delvis olika ut. Tre huvudka- tegorier kan urskiljas: 1) områden där sommarbostäder blir permanentbostäder med ökat exploateringstryck på natur- och kulturmiljöer, 2) områden där permanentbo- städer blir sommarbostäder, ofta i kombination med högt besökstryck under som- maren och ett generellt ökat exploateringstryck på natur- och kulturmiljöer, 3) områden som avfolkas och har ett begränsat besökstryck under sommaren. I mer tätbebyggda kustområden privatiseras stränder. De areella näringarna i skärgården har konkurrensnackdelar. Trots att de i många fall har relativt korta avstånd till tätorter utgör många skärgårdar glesbygder.
För att kusten och skärgårdens särart ska bevaras behöver traditionella närings- fång stöttas. Det innebär att varsamt brukande ska prioriteras framför formellt skydd av odlingslandskap och kulturmiljöer. Odlingslandskap och andra kulturmil- jöer med mycket höga värden som riskerar att förloras, omvandlas eller degraderas, bör dock ges områdesskydd så att de kan bevaras, vårdas och brukas.
Kulturmiljöer med särskilda förutsättningar att fungera som representativa mil- jöer bör också ges skydd. Kulturmiljön är också en resurs för turism och upplevel- senäring. Dessutom behöver kust och skärgårdens unika naturtyper som finns i liten areal skyddas och i många fall också hävdas. En lägre ambition för skydd förutsätter att förvaltningen utvecklas och stärks.
Generationsmålet lägger stor vikt vid att både kusten, skärgårdarna och havet ska ha långsiktigt hållbar utveckling och nyttjande. Måluppfyllelsen förutsätter ett
tvärsektoriellt arbetssätt. Detta uppnås bara genom planering och samverkan där samtliga intressen och värden tas om hand på lokal, regional, nationell och slutli- gen internationell nivå.
Ekosystemansatsen och EU:s rekommendation kring integrerad kustzonsför- valtning (ICZM) är två viktiga principer för detta arbete. Även genomförande av EG:s ramdirektiv för vattenförvaltningen och det kommande marina direktivet förutsätter att det tas ett samlat grepp på planering och resursutnyttjande i ett kust- område, där alla intressenter och aktörer och deras behov ingår.
Alla sektorer och verksamheter som ger förutsättningar för och påverkar kust- zonen behöver engageras. Det bör definieras vem som kan och bör medverka för att lösa problem som redan finns. Det handlar om fysisk planering, fiske, sjöfart men även landbaserade verksamheter som jord- och skogsbruk, infrastruktur och trafik och annat som påverkar havsmiljön. Frågorna behöver ses i ett regionalt sammanhang och i lämpliga delar hanteras i bl.a. de regionala utvecklingspro- grammen.
Boverket publicerade efter samråd med många andra myndigheter rapporten ”Vad händer med kusten?” 2006. Syftet med utredningen var bl.a. att se hur Sveri- ge genom översiktlig planering och regionala utvecklingsprogram möter upp mot EU:s rekommendation för ICZM. Några av de slutsatser utredningen kom med och som är viktiga för det vidare arbetet med att nå miljökvalitetsmålet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” är att det behövs:
• en betydligt bättre samordning och samverkan mellan planeringsinstru- ment och planeringsprocesser. Särskilt viktigt är att integrera översikts- planering, regional utvecklingsplanering och vattenmyndigheternas arbe- te med åtgärdsprogram.
• en tydligare koppling mellan lokala och regionala strategier, inklusive den kommunala översiktsplaneringen och regional utvecklingsplanering. • en ny typ av förvaltning av områden och naturresurser som också bör in-
tegreras med samhällsplaneringen.
PBL-beslut, översiktsplaner med tillhörande underlagsmaterial hör till de viktigare styrande dokumenten för förvaltningen av kust och skärgårdar. Av Boverkets rap- port framgår att många kommuner inte har utvecklade översiktsplaner. Det bör finnas medel som kommunerna kan söka för att utveckla översiktsplaneringen med lokalt deltagande.
De kommunala översiktsplanerna bör också kopplas till de regionala utveck- lingsprogrammen (RUP). De lokalt förankrade Miljö- och hushållningsprogram- men som togs fram 1999 bör även ligga till grund för vidare arbete. En stor del av kusten utgör riksintresse för natur- och kulturmiljövården. Det behöver klargöras hur man skall förhålla sig till denna klassificering.
Landsbygdsprogrammet 2007-2013 innehåller flera åtgärder som syftar till att bevara och sköta natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet. Det går att få miljö- ersättning för skötsel av betesmarker och slåtterängar, men även för skötsel av natur- och kulturmiljöer som exempelvis överloppsbyggnader och trägärdesgårdar. Andra stödberättigade åtgärder är restaurering av betesmarker och slåtterängar,
stenmurar och byggnader. Dessa insatser baseras på regionala genomförandestrate- gier som länsstyrelserna utarbetar. Med hjälp av dessa genomförandestrategier kan länsstyrelserna rikta insatser till exempelvis skärgården och andra kustområden.
Med bakgrund i behovet av en bättre planering och förvaltning av Sveriges kustområden pågår en mängd olika projekt och utredningar som rör både planering och resursförvaltning. Det finns ett stort behov av att samla erfarenheter och slut- satser från dessa projekt och värdera hur de enskilt och tillsammans motsvarar vad som behövs för att åstadkomma en integrerad kustzonsplanering och resursförvalt- ning. Med utgångspunkt från dessa erfarenheter måste lämpliga former för plane- rings- och samverkansprocesser föreslås och resurser tas fram för att genomföra dem på regional och lokal nivå.
Uppföljning av delmålet
Indikatorer som kan användas för att följa upp det föreslagna nya delmålet spänner över utvecklingen för vissa känsliga arter till statistik över fiskebåtar, jordbruksfö- retag etc. Följande indikatorer föreslås:
• Utvecklingen för hävdgynnade rödlistade strandarter, t ex strandmaskro- sor, glasört och gentianor.
• Genomgång av nya översiktsplaner och PBL-beslut inom ett urval kom- muner, antal och kvalité.
• Antal besökande till gästhamnar och andra besöksmål. • Areal som tilldelats stöd för restaurering av odlingslandskap.
• Areal betesmarker och slåtterängar som får miljöersättning enligt lands- bygdsprogrammet
• Antal natur- och kulturmiljöer som får miljöersättning enligt landsbygds- programmet
• Statistiska indikatorer för levande kust och skärgård enligt RAÄ rapport 2004:3 (bl.a. antal fiskebåtar, antal jordbruksföretag, andel permanent bebodda fastigheter).
Ansvariga för delmålet
Ansvaret för delmålet delas av tre myndigheter; Naturvårdsverket svarar för natur- miljödelen, Riksantikvarieämbetet för kulturmiljödelen och Boverket för de frågor som rör kommunal och regional planering enligt PBL. Delmålets komplexa struk- tur förutsätter ett nära samarbete mellan myndigheterna.