Frågan om barns rätt att komma till tals lyftes återigen i och med Sveriges anslutning till barnkonventionen. I en departementspromemoria föreslogs uttryckliga bestämmelser om barns rätt att komma till tals i vårdnadstvister.170 Departementspromemorian, med beaktande av de tidigare utredningarna, resulterade i ett lagförslag med bestämmelser om just barns rätt att komma till tals och att barnets vilja skulle beaktas. Vidare föreslogs även att barnets inställning skulle klarläggas och redogöras för inför rätten om det inte var olämpligt.171 Utgångspunkten för förslaget var att barnets vilja skulle beaktas. Av förslaget framgick dock viss skepticism mot huruvida det skulle göras genom införandet av talerätt för barn.172 Enligt barnrättskommittén ansågs den dåvarande svenska lagstiftningen redan uppfylla barnkonventionens krav. Departementspromemorian presenterandes dock ändå på grund av kritik som förekommit i andra sammanhang.173
Regeringens bedömning var dock att ingen talerätt för barn i vårdnadstvister skulle införas. Regeringen menade att ett införande av talerätt för barn i vårdnadstvister motiverades av andra tankar än att den faktiskt skulle tillgodose att barnets vilja beaktades på rätt sätt. Vidare menade de att argumentationen för talerätt snarare handlade om huruvida barnet borde ha ett eget biträde. Det gällde framförallt de yngre barn som inte var i stånd att bilda egna åsikter. Vad gällde de äldre barnen så menade regeringen att risken för försämrade relationer inte fick undervärderas. Att införa talerätt ansågs vara ett steg i fel riktning i förhållande till de senaste lagändringarna som motiverats av att underlätta för samförståndslösningar mellan föräldrarna. Argumenten mot talerätt som regeringen framförde kritiserades dock av en av remissinstanserna som menade att skälen inte var övertygande.174
169 SOU 1987:7, s. 195-196. 170 Se Ds 1994:85. 171 Se Prop. 1994/95:224. 172 Se Prop. 1994/95:224, s. 27-28. 173 Prop. 1994/95:224, s. 11-12. 174 Prop. 1994/95:224, s. 28-31.
35
Regeringen föreslog att rätten var skyldig att ta hänsyn till barnets vilja, med beaktande av dess ålder och mognad.175 Förslaget skiljde sig från det som presenterades i departementspromemorian, vilket var att särskilt avseende skulle fästas vid barnets vilja.176 I förslaget framkom däremot att det inte gick att avgöra när barnet kunde anses uppnått sådan mognad att dess önskan skulle följas av rätten. Barnets vilja skulle därför vägas in i helhetsbedömningen av alla de omständigheter som skulle beaktas i tvisten. Vidare stod regeringen fast vid att möjligheten att höra barn inför rätten fortsatt skulle tillämpas återhållsamt. Bestämmelsen om att hänsyn skulle tas till barnets vilja formulerades öppet. Motiven bakom det var att domstolen inte på ett oönskat sätt skulle vara styrd av det som redovisades i utredningen om barnets vilja.177 Förslaget resulterade i 6 kap. 10 d § FB ”Vid bedömningen av frågor om vårdnad ska rätten ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad” samt att ett stycke tillkom i 6 kap. 19 §, ”Den som verkställer utredning skall, om det inte är olämpligt söka klarläggbarnets inställning och redovisa den för rätten”.178 Bestämmelsen i 10 d § är numera upphävd och återfinns istället i 6 kap. 2 a § 3 st. FB.
4.4 1998 års reform av vårdnadsreglerna
Syftet med lagförslagen i 1998 års vårdnadsreform var att främja gemensam vårdnad och att återigen betona vikten av samförståndslösningar.179 Vidare föreslogs det att principen om barnets bästa skulle komma i främsta rummet vid avgörande av frågor som rör vårdnad om barn, och att en uttrycklig bestämmelse avseende det skulle införas i FB. Förslaget motiverades av att det genomgående i FB framgick att barnets bästa skulle beaktas, men att det saknades en övergripande regel avseende det. Bestämmelsen skulle utformas generellt och inte endast avse avgörandet i domstolen, utan även socialnämndens prövning av vårdnadsavtal. Frågan som uppkom i och med förslaget var dock hur bestämmelsen skulle påverka tillämpningen av bestämmelser som innehöll andra bedömningsgrunder. Problematiken låg främst i att den generella bestämmelsen skulle gälla vid sidan av de andra mer specifika bestämmelserna. För att lösa problemet skulle det nya lagrummet få funktionen av en inledande portalparagraf, där barnets bästa skulle utgöra en bas för all tillämpning.180 Tanken med bestämmelsen var inte att förändra rättsläget utan snarare precisera att barnets bästa alltid ska vara en del av den bedömning som görs.181
175 Prop. 1994/95:224, s. 32. 176 Se Ds 1994:85, s. 38-39. 177 Prop. 1994/95:224, s. 33-34.
178 Se Lag (1995:1242) om ändring i föräldrabalken. 179 Se Prop. 1997/98:7.
180 Prop. 1997/98:7, s. 47-48. 181 Prop. 1997/98:7, s. 104.
36
Regeringen betonade vidare att det var av största vikt att barnets bästa var avgörande och inte föräldrarnas intresse. Detta trots att FB hade sin utgångspunkt i att kontakt med båda föräldrarna var viktigt för barnet. Återigen betonades det även att det inte var lämpligt att lagstadga en åldersgräns för när barnets vilja skulle beaktas och inte.182 Mot bakgrund av att barnets bästa skulle avgöras i varje enskilt fall preciserades inte heller en närmare definition av begreppet. Att vissa omständigheter som skulle beaktas vid bedömningen av barnets bästa stadgades i andra lagrum innebar inte att de uteslutande utgjorde definitionen av barnets bästa, utan snarare att de var omständigheter som inte fick förbises vid bedömningen.183
Vid det tidigare lagförslaget infördes en bestämmelse specifikt avseende barnets vilja. Den bestämmelsen föreslogs nu istället att införas efter den inledande bestämmelsen om barnets bästa. Motivet bakom att barnets vilja skrivits om till en fristående bestämmelse efter den om barnets bästa, var ett förtydligande om att barnets vilja inte endast var en omständighet att beakta vid bedömningen av barnets bästa. Barnets vilja kunde behövas beaktas fristående, särskilt vid situationer där barnets bästa kan vara svårt att avgöra. Det poängterades dock att barnets bästa alltid ska vara vägledande vid avgörande om vårdnad för barnet.184 Förslaget resulterade i att två nya bestämmelser infördes.
En i 6 kap. 2 a §:
Barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande enligt detta kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa skall beaktas.
och en i 6 kap. 2 b § FB ”Vid avgörande enligt detta kapitel av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge skall hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.”.185
4.5 2006 års vårdnadsreform
2006 års vårdnadsreform har sin grund i en tanke om att förstärka barnperspektivet i regleringen av vårdnadsförfarandet.186 Förslaget grundades på ett betänkande som hade till huvudfokus att utvärdera 1998 års
182 Prop. 1997/98:7, s. 48-49. 183 Se Prop. 1997/98.:7, s. 104-105. 184 Prop. 1997/98:7, s. 105-106.
185 Se Lag (1998:319) om ändring i föräldrabalken. 186 Se Prop. 2005/06:99, s. 38.
37
vårdnadsreform.187 En del av kritiken som framfördes i betänkandet mot den dåvarande lagstiftningen var att domstolar och socialnämnden i praktiken snarare ansågs tillgodose föräldrars intressen än barnens. Ett sådant förfarande var problematiskt, eftersom det ansågs vara av stor vikt att lagstiftningen tydligt visade att det var barnets intresse som skulle stå i centrum. Bedömningen av barnets bästa behövde ha avstamp i ett barnperspektiv, och inte göras med beaktande av ett vuxenperspektiv.188 Vidare lyftes i betänkandet att det var av stor vikt att fokus låg på barnets vilja och barnets åsikter. Ordet vilja ansågs dock inte fullt ut spegla tanken med bestämmelsen. I betänkandet föreslogs det därför att lagtexten skulle ändras så att barnets inställning blev det som skulle beaktas och inte barnets vilja. Mindre barn skulle även ges ökade möjligheter att komma till tals. I betänkandet uppmärksammades det även att socialnämnden sällan hörde barnet innan ett avtal om vårdnad godkändes, därför föreslogs ett krav på att socialnämnden skulle samtala med barnet innan avtalets godkännande. Detsamma föreslogs även för innan snabbupplysningar lämnades till rätten.189 Att barnets inställning skulle beaktas innebar dock inte ett förslag avseende införande av rätt till ombud eller talerätt för barnet.
Delar av betänkandet resulterade i ett lagförslag där betydelsen av barnets bästa mer konkret än tidigare skulle uttryckas i lagen. Barnets bästa skulle vara avgörande för alla beslut om vårdnad.190 Vidare kvarstod tanken om att gemensam vårdnad var det bästa, men det var av stor vikt att domstolen tog en förälders motstånd till det på allvar. Det föreslogs även att socialnämnden skulle höra barnet om det var lämpligt, innan snabbupplysningar lämnades. I förslaget betonades även vikten av att ha ett barnperspektiv vid beslutsfattandet i frågor som rör barn. I barnperspektivet skulle ingå att lyssna till barnet, dock innebar det inte att barnets åsikter alltid skulle följas. Utan i sista hand var det den vuxne som skulle fatta beslut utifrån sina kunskaper och erfarenheter. Det var även av stor vikt att domstolar och socialnämnder inte slentrianmässigt redogjorde för barnets bästa. För att tydliggöra innebörden av barnets bästa föreslogs att andra hänvisningar i lagen till barnets bästa som inte tillförde något förutom den grundläggande bestämmelsen skulle tas bort. Däremot skulle preciseringar som
uppenbart oförenligt med barnets bästa behållas.191
Som nämnts var en del i bedömningen av barnets bästa att hänsyn skulle tas till barnets vilja. I betänkandet framfördes dock att barnets vilja sällan redovisades i domar och inte heller alltid följdes. Varför barnets vilja sällan redovisades var inte helt klart, men ett skäl antogs vara att domstolen inte ansåg att barnet uttryckt en tillräckligt bestämd inställning i frågan.192 För att barnets
187 Se SOU 2005:43. 188 SOU 2005:43, s. 26. 189 SOU 2005:43, s. 31-32. 190 Prop. 2005/06:99, s. 38. 191 Prop. 2005/06:99, s. 39-40. 192 Se SOU 2005:43, s. 750-751.
38
vilja skulle redovisas i allt större mån föreslogs det därför i betänkandet att barnets vilja skulle ersättas mot barnets inställning i lagtexten.193 Regeringen menade i sitt förslag att det inte säkert gick att uttala sig kring i vilken mån barnets vilja redovisades eller inte. Att ändra begreppet barnets vilja till barnets inställning ansågs därför inte vara aktuellt, eftersom det riskerade att försvaga barnets rätt att komma till tals. Användandet av ordet vilja syftade i regeringens mening redan till att tydliggöra betydelsen som barnets vilja skulle ha i domstolens bedömning. Sammantaget ansågs det vara viktigt att domstolen tog hänsyn till allmänna synpunkter från barnet, och att även det skulle vägas in i helhetsbedömningen.194 Begreppet barnets vilja föreslogs därför behållas i portalparafen avseende att hänsyn skulle tas till barnets vilja vid frågor rörande vårdnad, boende och umgänge. Det av betänkandet föreslagna begreppet, barnets inställning, användes istället vid bestämmelserna om socialnämndens utredning.195
2006 års vårdnadsreform ledde till att 6 kap. 2 b § FB upphörde och sammanfogades med 2 a §. Lydelsen blev då:
Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.
Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid
– risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
– barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
Vidare resulterade vårdnadsreformen i att en del infördes i 6 kap. 19 § FB där det förtydligades att barnets inställning skulle klarläggas i vårdnadsutredningar. I 6 kap. 20 § FB infördes även en del om att barn skulle höras inför att snabbupplysningar lämnas till rätten.196