I samband med att alla respondenter ombads berätta kring deras syn på revisorn och den revision som revisorn utför går det att utläsa att majoriteten av respondenterna har precisa förväntningar på dessa två områden. Med precisa förväntningar menas, enligt Ojasalo (2001), att klienten har en klar bild av vad denne förväntar sig av en viss utförd prestation. Detta genom att flera respondenter ger exempel på vad en revisor ska göra. För majoriteten av dessa respondenter kunde, till en början, inget förväntningsgap utläsas, det vill säga att det inte finns några skillnader mellan revisionsklientens förväntningar på revisorns arbete och de förväntningar som revisorn själv har på sin prestation (Liggio, 1975). Antagandet om att ett förväntningsgap inte föreligger hos dessa respondenter baseras på att deras beskrivningar om revisorn och dess revision, inledningsvis, stämmer överens med de uppgifter som finns återgivna i lagstiftningen (Diamant, 2004) samt sedvanerätten som ges ut av FAR samt Revisionsinspektionen (Wernerman, 2006). Även revisorns rådgivande roll var något som togs upp av några respondenter från de två grupperna vilket är förenligt med FARs (u.å.-a) och Vanstraelen och Schellemans (2017) beskrivning av en revisors roll. Däremot var det ingen av respondenterna, förutom Benjamin, som reflekterade över att revisorns rådgivande delaktighet inte får påverka dess oberoende roll (FAR, u.å.-a). Detta indikerar att dessa respondenter inte har fullständig kännedom om den oberoende part som revisorn faktiskt ska vara enligt 21 a § revisorslagen (SFS, 2001:883). Däremot tog Alicia upp revisorns
oberoende roll i ett annat sammanhang. För de resterande respondenterna som inte tog upp att revisorn kan ha en rådgivande roll kan det sägas att dessa inte har vetskap om revisorns alla uppgifter (FAR, u.å.-a; Vanstraelen & Schellemans, 2017) alternativt att deras förväntningar, enligt Ojasalo (2001), är underförstådda. Med detta menas att klienten har förväntningar på en prestation som är så pass självklara att de inte själva aktivt tänker på dessa (Ojasalo, 2001) och att respondenterna således inte reflekterar kring dessa förväntningar vilket ledde till att de
33
inte tog upp det vid intervjutillfället. När Östen berättade att en revisor ska kunna tala om för honom vad som är “okej och inte okej” (Östen, personlig kommunikation, 29 april 2021) utifrån Sveriges alla lagar kan Ojasalos (2001) beskrivning av orealistiska förväntningar appliceras. De orealistiska förväntningarna innebär att en klients förväntningar är omöjliga att förverkliga (Ojasalo, 2001).
Clara, Åshild, Åke och Åsmund har, som respondenterna ovan, precisa förväntningar på revisorn och dess roll. Clara menar att revisorn dels ska informera bolaget om vad de ska betala i skatt varje månad, dels att revisorn är den som upprättar ett bokslut i slutet av varje räkenskapsår. Även Åshild, Åke och Åsmund gav beskrivningar av revisorns arbetsuppgifter som istället skulle kunna jämföras med de arbetsuppgifter en redovisningskonsult har enligt FAR (u.å.-b). Således verkar dessa respondenter, likt det Sikka et al. (1998) menar, inte veta vilket syfte revision har och inte heller hur revisorns roll är uppbyggd. Detta innebär, enligt Koh och Woo (1998), att ett förväntningsgap föreligger eftersom förväntningarna skiljer sig från den prestation som en revisor faktiskt kan utföra. Alexander är den enda respondenten som har oklara förväntningar på revisorn, då han är osäker på vad dennes roll innebär vilket enligt Ojasalo (2001) gör att han inte har en klar bild av vad han förväntar sig av en revisors utförda prestation. Således kan inget förväntningsgap för Alexander utläsas.
Vad gäller huruvida det ingår i en revisors arbetsuppgifter att upptäcka ekonomiska problem eller inte råder det delade meningar kring, både mellan respondenterna från de olika
grupperna men även mellan respondenterna i varje grupp. För aktieägarna som har valt att ha en revisor kan det utläsas att majoriteten inte anser att det ingår då de menar att detta hör till styrelsens uppgift, detta håller en minoritet av respondenterna som har valt att inte ha en revisor med om. Detta överensstämmer med 8 kap. 4 § ABL (SFS, 2005:551) där det står beskrivet att det åligger styrelsen att ansvara över organisationen och förvalta dess
angelägenheter, vilket innebär att styrelsen bland annat ska se till att bolagets ekonomiska förhållanden kontrolleras på ett tillförlitligt sätt. Det föreligger därmed inte ett
förväntningsgap, enligt Jennings et al. (1993), hos dessa respondenter kring revisorns roll inom detta område. För resterande respondenter kunde däremot ett förväntningsgap utläsas då de anser att det är revisorns ansvar samt ingår i dess arbetsuppgifter att upptäcka ekonomiska problem och uppmärksamma styrelsen om det. Gällande detta område hade alla respondenter precisa förväntningar utifrån Ojasalos (2001) beskrivning.
34
I samband med att respondenterna ombads reflektera kring revisorns arbetsuppgifter tog alla respondenter, med undantag för Alexander, upp att revisorn upprättar en revisionsberättelse i slutskedet av en revision, vilket stämmer överens med 9 kap. 5 § ABL (SFS, 2005:551). Sju av respondenterna från grupp ett och nio av respondenterna från grupp två anser att de vid en ren revisionsberättelse antar att alla belopp stämmer till 100% och att inga felaktigheter förekommer. För dessa respondenter kan Ojasalos (2001) beskrivningar om precisa
förväntningar men även hans beskrivning av orealistiska förväntningar appliceras. Detta på grund av att respondenterna förväntar sig att en revisor ska granska vartenda belopp, vilket således kräver att varje transaktion kontrolleras. Dessa respondenter antar, i enlighet med Cassel (1996), att den granskning som revisorn genomför är mer omfattande och detaljerad än vad som är fallet. Ingen av de intervjuade respondenterna tog upp väsentlighetskriteriet och det faktum att revisorn ständigt gör egna bedömningar utifrån väsentlighet vilket innebär att allt inte granskas i detalj, detta överensstämmer med Cassels (1996) beskrivning av allmänhetens okunskap. Således kan ett förväntningsgap gällande den rena
revisionsberättelsens betydelse utläsas för dessa respondenter utifrån Wernermans (2006) beskrivning. Resterande respondenter, det vill säga minoriteten av de intervjuade, var dock av en annan åsikt och menade att det kan förekomma avvikelser i årsredovisningen trots att en ren revisionsberättelse har skrivits. Även för dessa beskrivningar kan de precisa
förväntningarna appliceras, däremot är deras förväntningar realistiska vilket är motsatsen till orealistiska sådana (Ojasalo, 2001). Således kan inget förväntningsgap, för dessa
respondenter, gällande detta område utläsas.
Utifrån respondenternas berättelser kunde det även utläsas att sju respondenter från grupp ett och tio respondenter från grupp två anser att det är revisorns skyldighet att aktivt leta efter och upptäcka huruvida lagbrott eller andra oegentligheter har försiggått i bolaget. Detta överensstämmer med det förväntningsgap som beskrivs av Hassink et al. (2010) som menar att allmänheten har en orealistisk önskan på att ekonomiska brott ska avslöjas vilket skiljer sig åt från revisorns upptäckande av sådant. Således kan även Ojasalos (2001) redogörelse för orealistiska, men även precisa, förväntningar tillämpas. Resterande respondenter menar att revisorn inte aktivt ska leta efter missförhållanden inom organisationen, men att denne ska uppmärksamma om sådant upptäcks. Detta stämmer med 9 kap. 42–43 §§ ABL (SFS, 2005:551) som förklarar att revisorn måste uppmärksamma om något sådant upptäcks, men att de inte aktivt bör söka efter sådant. Enligt Hassink et al. (2010) innebär det att inget
35
förväntningsgap föreligger. Dessa respondenter anses även, utifrån Ojasalos (2001) definition, ha både precisa samt realistiska förväntningar på revisorns roll.