Förvaltningsrättens beaktande av barnets bästa respektive

I dokument BARNEN, LAGEN OCH FÖRÄLDRARNA EN INTRESSEKONFLIKT (sidor 32-37)

5. Resultat

5.2 Förvaltningsrättens beaktande av barnets bästa respektive

Barnets bästa och föräldraperspektivet kan i granskningen av domarna ses som motparter till varandra. Detta eftersom anledningen till att samtliga 12 domar tas upp i förvaltningsrätten är att föräldern eller föräldrarna har begärt att LVU-vården av deras barn ska upphöra, vilket innebär att föräldrarnas yrkanden ställs emot socialnämndens och barnets ställföreträdares yrkanden. Socialnämndens och barnets ställföreträdares uppgift är att värna om barnets bästa. Det bör poängteras att barnets bästa inte alltid behöver vara motstridigt med föräldrarnas vilja, då exempelvis en återförening kan vara förenligt med vad som anses vara bäst för barnet. Resultatet i granskningen av LVU-domarna visar däremot att barnets bästa i de aktuella fallen inte kan ses som förenligt med föräldrarnas vilja och begäran om att få tillbaka sina barn, då förvaltningsrätten i samtliga fall dömer emot en återförening med föräldrarna och i stället beslutar om fortsatt LVU-vård för samtliga barn. Således uppkommer en konflikt mellan å ena sidan barnets bästa och å andra sidan föräldraperspektivet.

5.2.1 Barnets möjlighet att få komma till tals

Som tidigare redogjort för är barnets möjlighet att få komma till tals och få sin röst hörd ett kriterium i bedömningen av barnets bästa. I vilken mån barnets talan ska tas hänsyn till har att göra med det aktuella barnets ålder och mognad.

Tidigare har även beskrivits att det förekommer en relativt stor åldersspridning på de barn som representeras i de 12 domar som granskats. Sammantaget är det 24 barn som är föremål för studien. Av dessa är 12 barn 10 år eller äldre. I

granskningen av domarna har vi tittat på hur stor andel av dessa barn som fått möjlighet att uttrycka sina åsikter, samt om deras åsikter har tagits med i förvaltningsrättens motivering till sina beslut eller om de endast presenterats i barnets ställföreträdares yrkanden. Det kan konstateras att nio av de 12 barn som är 10 år eller äldre har fått möjlighet att ge uttryck för sin vilja. Således är det tre barn som är 10 år eller äldre vars åsikter inte framkommer överhuvudtaget i den aktuella domstolsförhandlingen. Det kan därmed fastställas att majoriteten av de äldre barnen i de domar som granskats får sin röst hörd och redogjord för.

Däremot tas endast fyra av dessa barns åsikter med i förvaltningsrättens motivering till beslut, vilket innebär att fem barn endast får redovisat för sin inställning utan att den anses vara av tillräckligt stor vikt för att tas med som en grund för förvaltningsrättens beslut.

I de domar där barnen har fått möjlighet att komma till tals framkommer olika inställningar från barnen. Några uttrycker en tydlig vilja att stanna kvar i

familjehemmet, vilket indirekt ses som att de inte vill flytta hem. Några av barnen uttrycker tydliga åsikter om att inte vilja flytta hem till föräldrarna, medan andra ger uttryck för en vilja att återförenas. Ett av de barn som får sin röst hörd är ambivalent i frågan och uttrycker både en önskan om att flytta hem men också en önskan om att stanna kvar i familjehemmet. Vidare uttalar sig några av barnen varken om ifall de vill flytta hem till sina föräldrar eller stanna kvar i

familjehemmet. I stället förekommer önskemål om att minska umgänget samt uttryck om att umgänget inte känns bra. Det är tydligt att förvaltningsrätten i sin bedömning belyser och återkopplar till de uttalanden där barnen själva beskriver sin uppfattning om hur umgänget fungerar. Förvaltningsrätten diskuterar även hur umgänget påverkar barnen i bedömningen, vilket är en indikator på att barnets bästa beaktas. Till exempel betonar förvaltningsrätten de fall där de ser att barnet påverkats negativt av att ha umgänge med föräldern och där de sett en

tillbakagång i utvecklingen hos barnet i samband med ökat umgänge. Det ses som en tydlig signal från barnets sida att umgänget inte är tillräckligt fungerande, vilket är ett uttryck och en åsikt som förvaltningsrätten tydligt lyssnar till.

Huruvida umgänget mellan barnen och föräldrarna fungerar eller inte utgör därför en betydelsefull del i hur förvaltningsrätten beaktar barnets bästa i de domar som granskats. I två av domarna där barnen får sin röst hörd poängterar

förvaltningsrätten att barnens åsikter tillmäts stor betydelse i avgörandet, bland annat på grund av att barnen anses vara mogna för sin ålder, medan vissa av barnens åsikter inte tillmäts tillräcklig betydelse för att tas med i

förvaltningsrättens motivering. Hit hör även att det i en av domarna beslutas att vården enligt LVU ska fortlöpa trots att barnen uttrycker en stark vilja att flytta hem till sina föräldrar. I detta fall uppger barnen bland annat att de inte trivs i familjehemmet samt att de saknar sina föräldrar. Förvaltningsrättens beslut har sin grund i att barnens åsikter inte är förenliga med vad rätten anser vara bäst för barnen i fråga, då rätten motiverar att barnens positiva utveckling i familjehemmet väger tyngre, samt det faktum att föräldrarna inte bedöms ha genomgått en

tillräckligt varaktig förändring. Detta är ett exempel på när rätten gör bedömningen att andra faktorer som exempelvis skydd för barnet är mer avgörande än barnets åsikt.

5.2.2 Bemötandet av barnets individuella och i vissa fall omfattande behov

Som en del i bedömningen av hur barnets bästa beaktas i förvaltningsrättens motiveringar och beslut har vi undersökt i hur stor utsträckning barnens individuella behov möts och argumenteras för. Först och främst kan det

konstateras att rätten i samtliga 12 domar lyfter fram barnens individuella behov och uppmärksammar dessa. Exempel på behov som framkommer är stöd i skolgången, behov av gränssättning, känslomässiga behov samt behov av närhet och trygghet. Fortsättningsvis framkommer att barnen i åtta av domarna har särskilt omfattande behov som därmed kräver omfattande föräldraförmåga för att kunna bemötas. Det kan konstateras att förvaltningsrätten lägger stor vikt vid beaktandet av just barnens omfattande behov då bland annat den aspekten utgör en betydande del av rättens motivering till varför LVU-vården ska fortsätta i samtliga av de åtta fall där barnens behov är av omfattande karaktär.

Det framkommer olika anledningar till barnens särskilt omfattande behov i de åtta domar där detta tema är aktuellt. Det handlar dels om omfattande stödbehov, dels om omfattande vårdbehov, men också om en blandning av dessa. Ett mönster som

blir synligt i granskningen av domarna är att flertalet av de omfattande behoven hos barnen grundar sig i de hemförhållanden de befunnit sig i innan de

omhändertogs enligt LVU. Här handlar det bland annat om ökade vårdbehov som uppkommit till följd av att barnet tagit skada av de omsorgsbrister som barnet tidigare utsatts för. I ett av fallen har barnet utvecklat omfattande vårdbehov som ett resultat av att dessutom ha utsatts för trauma i hemmiljön innan

LVU-placeringen. De särskilda behov som tydligt går att urskilja hos dessa barn är ett ökat behov av stabilitet och känslomässig trygghet, vilket förvaltningsrätten i sina beslut motiverar att barnen endast kan få tillgodosedda i familjehemmet, då föräldrarna saknar förmåga att bemöta behoven. Det förekommer även att några av barnens särskilt omfattande behov beror på neuropsykiatriska diagnoser, vilka föräldrarna inte har tillräcklig insikt i för att kunna bemöta på ett önskvärt sätt.

Det mönster som går att urskilja i de åtta fall där barnen har särskilt omfattande behov är att föräldrarnas insikt kring vård- och stödbehoven är otillräckliga samt att barnens behov av känslomässigt stöd endast bedöms kunna tillgodoses i familjehemmen till följd av föräldrarnas bristande förståelse. I ett av de åtta fall där barnen har särskilt omfattande behov kritiserar och lägger förvaltningsrätten stort fokus på att föräldern argumenterar för sina egna behov och känslor framför barnets, då föräldern motiverar att vården bör upphöra då det kommer leda till att föräldern själv kommer ses som en bättre människa av omgivningen.

5.2.3 Upprätthållandet av skydd och säkerhet för barnet

Som beskrivit i studiens begreppsdefinition ser vi särskilt till hur barnets behov av skydd och säkerhet upprätthålls i bedömningen av barnets bästa. Därför har vi, i samband med att vi tittat på hur barnens individuella och särskilt omfattande behov bemöts, även fäst ytterligare vikt vid hur förvaltningsrätten framställer just barnens behov av skydd och säkerhet i grunden för sina beslut om en fortsatt LVU-placering. Det kan genom granskningen konstateras att rätten fäster stor vikt vid hur barnets säkerhet skulle påverkas av ett eventuellt upphörande av vården.

Rätten belyser i sin tur en rad olika anledningar till att barnens skydd och säkerhet inte kan tillgodoses i föräldrahemmet. I två av domarna fastslår förvaltningsrätten att LVU-vården inte kan upphöra bland annat på grund av att barnen utsätter dels sig själva men också andra i sin omgivning för fara. Detta som ett resultat av att barnen har utvecklat ett aggressivt beteende till följd av de omsorgsbrister som de tidigare utsatts för hos föräldrarna. I dessa domar belyser således

förvaltningsrätten barnens behov av säkerhet och motiverar att de endast får dessa behov uppfyllda i familjehemmet, där familjehemsföräldrarna kan arbeta med gränssättning. Vidare i ett av fallen motiverar rätten avslag på föräldrarnas begäran om att LVU-vården ska upphöra bland annat genom att barnets säkerhet tidigare inte har beaktats av föräldrarna då barnet utsatts för fara genom

föräldrarnas olovliga körning, och att tillräckliga förändringar hos föräldrarna inte kan garanteras sedan incidenten inträffade. Fortsättningsvis i en av de 12 domar som granskats förekommer misstankar om samt risk för övergrepp mot barnen i föräldrahemmet. I förvaltningsrättens motivering till beslut i denna dom

konstateras att risken för övergrepp kvarstår vilket innebär att barnens säkerhet inte kan garanteras. Även det faktum att föräldrarna i två av domarna inte kan bedömas som drogfria, samt att föräldrarnas boendesituation i två av domarna inte anses stabila, vilket redogjorts för ovan, är anledningar som förvaltningsrätten menar inte kan garantera de berörda barnens skydd och säkerhet.

5.2.4 Förvaltningsrättens beaktande samt framställning av föräldraperspektivet

I kontrast till hur förvaltningsrätten i de granskade domarna beaktar barnets bästa har vi även studerat hur föräldraperspektivet tas hänsyn till samt hur föräldrarna framställs i rättens beslutsmotiveringar. Detta i syfte att kunna besvara studiens frågeställning om hur förvaltningsrätten beaktar barnets bästa respektive

föräldraperspektivet i deras grund för beslut. Det som främst kan fastställas är att förvaltningsrätten i samtliga 12 domar är noggranna med att både uppmärksamma och lyfta fram de positiva förändringar och förbättringar som föräldrarna

åstadkommit sedan deras barn omhändertagits enligt LVU, bland annat att föräldrarna i vissa av domarna aktivt har arbetat för att förbättra sin

föräldraförmåga. Föräldrarnas framsteg synliggörs således av rätten på ett sätt som visar på förståelse för den positiva utveckling som föräldrarna åstadkommit. I några av domarna har föräldrarna uppnått flera förbättringar avseende bland annat föräldraförmågan och ökad insikt i situationen, medan det i några av domarna har skett färre positiva förändringar. Trots detta kan det i granskningen av domarna utläsas att rätten belyser samtliga föräldrars steg i rätt riktning oavsett hur omfattande de är. Ihop med detta hör att förvaltningsrätten i majoriteten av beslutsmotiveringarna beskriver att de saknar skäl till att ifrågasätta föräldrarnas vilja att förändras och förbättras samt deras strävan efter att tillgodose barnens behov. I grunden för besluten förekommer det även att förvaltningsrätten

tydliggör att de inte tvivlar på föräldrarnas kärlek till sina barn. Rätten visar även på förståelse för att föräldrarna i några av domarna befann sig i komplexa

situationer när deras barn omhändertogs, samt en förståelse för föräldrarnas vilja att återförenas med sina barn i samtliga domar, vilket tyder på rättens insikt i den situation som föräldrarna befinner sig i.

Vidare eftersom resultatet i samtliga 12 domar är att vården enligt LVU ska fortlöpa, och att föräldrarnas önskemål därför inte uppfylls, är förvaltningsrätten noga med att i samtliga domar grundligt förklara och motivera varför de fattar det beslut som de gör. I förklaringarna framkommer tydliga beskrivningar kring på vilket eller vilka sätt föräldrarna inte uppfyller de krav som behöver uppfyllas för att vården av deras barn ska upphöra, samt vad som ytterligare krävs av

föräldrarna för att deras begäran ska bli verklighet. I de domar där föräldrarna har en dålig inställning och ett bristfälligt samarbete med socialtjänsten går det dock att utläsa en något negativ framställning av föräldrarna från rättens sida. Som tidigare beskrivit är ej tillförlitligt samtycke till frivillig vård ett tema som förekommer i tre av de domar som granskats. I samtliga beslutsmotiveringar förklarar förvaltningsrätten på vilket sätt vården av barnet inte kan garanteras på frivillig väg i var och en av domarna. I de tre domar där samtycket till frivillig vård bedöms som icke tillförlitligt ger rätten en grundlig förklaring av på vilket sätt föräldrarnas samtycke inte ses som trovärdigt. Till detta kan rättens arbete med trovärdighetsbedömningar kopplas samman, vilket redovisas för i

inledningen av denna studie. Att rätten arbetar med trovärdighetsbedömningar, det vill säga att den redogörelse som bedöms vara mest trovärdig är den som det läggs störst vikt vid i beslutsfattandet, blir tydligt i förvaltningsrättens bedömning gällande föräldraförmågan i flertalet av domarna som granskats. Detta då rätten i flera av domarna motiverar sina beslut genom att de är tveksamma till om föräldrarna faktiskt har ökat den insikt som de påstår sig ha gjort gällande bland annat den egna föräldraförmågan samt möjligheten att kunna tillgodose sina barns behov. Detta blir även synligt i den dom där det förekommer misstankar om och

risk för övergrepp mot barnen. Här menar föräldrarna att barnens anklagelser om övergrepp är påhittat, vilket förvaltningsrätten i sin tur inte bedömer vara sant.

Rätten motiverar i stället att LVU-vården av barnen ska fortsätta då föräldrarnas inställning och svar på anklagelserna om övergrepp inte bedöms vara trovärdiga. I den dom som avviker från resterande, det vill säga fall 10, belyser rätten flertalet positiva förändringar och berömmer även föräldern för det den har åstadkommit.

Beslutsmotiveringen att barnet ska fortsätta vårdas enligt LVU grundar sig i denna dom till stor del på att barnet kan påverkas negativt av att ryckas upp från

familjehemmet vilket barnet har utvecklat en stark anknytning till. Därmed är beslutet i denna dom inte enbart relaterat till föräldraförmågan, utan här vävs även andra aspekter in i utfallet av domen. Utifrån granskningen kan det därmed

konstateras att förvaltningsrätten i sina beslutsmotiveringar beaktar samtliga föräldrar med välvillighet, respekt samt förståelse för deras situation och vilja. På så sätt lyfter förvaltningsrätten fram föräldraperspektivet på ett adekvat och rättvist sätt, trots att utfallet i samtliga 12 domar är att rätten dömer emot föräldrarnas yrkanden.

5.2.5 Slutsatser

För att sammanfatta hur förvaltningsrätten beaktar barnets bästa respektive föräldraperspektivet i deras grund för beslut görs bedömningen att

förvaltningsrätten i större utsträckning än föräldraperspektivet lyfter fram faktorer som berör barnets bästa. Utifrån granskningen synliggörs därmed ett

genomgripande beaktande av barnets bästa. Därmed väger barnets bästa tyngre än föräldraperspektivet i samtliga domar då rätten beslutar om fortsatt vård av barnen enligt LVU framför föräldrarnas vilja och begäran. Det kan även konstateras att förvaltningsrätten arbetar på flera sätt för att värna om barnets bästa, både i form av att barnen själva får komma till tals men även genom att se till deras behov av skydd och hur deras specifika behov möts av föräldrarna. Ett exempel där

förvaltningsrättens beaktande av barnets bästa i relation till föräldraperspektivet ställs på sin spets är i fall 10. Här blir det märkbart att rätten sätter barnets bästa främst, då föräldern i fråga har åstadkommit tillräckliga förändringar samtidigt som de orsaker som föranledde vården inte längre föreligger. Trots detta beslutar förvaltningsrätten att LVU-vården ska fortlöpa, med motiveringen att barnet kan påverkas negativt av att brytas upp ur det familjehem som barnet utvecklat en stark anknytning till. I denna dom såg således förvaltningsrätten barnets behov av kontinuitet som viktigare än en återförening med föräldern.

I dokument BARNEN, LAGEN OCH FÖRÄLDRARNA EN INTRESSEKONFLIKT (sidor 32-37)