F RÅN ALLMÄN INFLATION TILL ÖKAD SOCIAL DIFFERENTIERING

Vilka medelbetyg elever med olika sociala ursprung erhåller framgår av Tabell 55. Elever med ett socialt ursprung från högre tjänstemannahem har i genomsnitt 3,6 och 235 i medelbetyg, vilket kan jämföras med 3,0 och 184 för barn från lägre arbetarklasshem. De senare är kraftigt överrepresenterade i de låga betygskategorierna, där vi finner nästan var fjärde elev med detta ursprung. Av barn till högre tjänstemän är det endast en av tjugofem elever som har så låga betyg. De övriga sociala grupperna med yrken som låter sig

klassificeras positionerar sig mellan dessa ytterligheter, efter barn till högre tjänstemän följer barn till tjänstemän på mellannivå (3,43 och 220), barn till jordbrukare (3,31 och 214), barn till lägre tjänstemän (3,25 och 205), barn till egna företagare (3,22 och 202) och barn till högre arbetarklass (3,08 och 194). Resterande grupper har nästan lika låga eller lägre betyg än barn till lägre arbetarklass, barn till övriga yrkeskategorier (2,98 och 187), barn till ej förvärvsarbetande (3,04 och 190) och barn vars föräldrar inte återfinns i Folk- och bostadsräkningen 1990 (2,88 och 179). I och med att vi använder data från Folk- och bostadsräkningen för att indikera elevens sociala ursprung blir det problematiskt att göra jämförelser över tid (se vidare Appendix). Elever som karakteriseras som barn till högre tjänstemän 1994 är inte identiska med barn till högre tjänstemän 2001, de senare har i större utsträckning föräldrar som erhållit sin position i lägre ålder än de tidigare. Gruppen barn vars föräldrar inte finns med i Folk och bostadsräkningen ökar kraftigt från 1994 till 2001 och utgörs dessutom till stor del av föräldrar som har invandrat. Hur länge

föräldrarna och barnen varit i Sverige kan dessutom variera. Det är mer sannolikt att barn med föräldrar som ej finns i FoB-90 2001 har varit i Sverige ett icke oansenligt antal år, teoretiskt sett upp till 11 år, än samma grupp 1994. Med detta i minnet kan vi studera de förändringar som sker.

Samtliga grupper ökar sina medelbetyg mellan 1994 och 1997 (Diagram 27 och Tabell

55) och att ökningen är oväntat jämn, samtliga grupper ökar sina medelbetyg ungefär lika

mycket (något under 0,1 betygssteg). ⁴⁹ Men i det nya betygssystemet fördelas gracerna mer olikt (Diagram 28 och Tabell 55). Bland de grupper som ökat sina betyg finns barn till högre tjänstemän (231 till 238), barn till tjänstemän på mellannivå (216 till 222) och barn till jordbrukare (210 till 217) samtidigt som barn från högre arbetarklass (193 till 195), barn till övriga (187 till 188), barn från lägre arbetarklass (184 till 184) och barn vars föräldrar inte finns i FoB-90 (177 till 179) ökar måttligt eller inte alls. ⁵⁰

Mycket tyder således på att det nya betygssystemet ökar de sociala skillnaderna i grundskolan. Elever som erhåller de högsta betygen, här de mellan 300 och 320, ökar sin andel bland de med ett ursprung i högre tjänstemannahem från 7,8 % 1998 till 12,3 % 2001. Under samma period ökar barn från högre arbetarklasshem sin andel från 1,4 % till 2,1 % och barn från lägre arbetarklasshem från 1,1 % till 1,7 %. Även om den procentuella förändringen inom respektive grupp är likartad, en ökning av andelarna på ca 50 %, så blir förblir chanserna för att nå åtråvärda gymnasieutbildningar mycket ojämlika. Medan ca en på åtta elever med ett ursprung i högre tjänstemannahem har ett så pass högt betyg så att i princip samtliga gymnasieutbildningar med betygsintag blir möjliga att komma in på, gäller detta för en på ca 50 av barn från högre arbetarklass och från lägre arbetarklass.

Likaså ökar sannolikheten bland den lägre arbetarklassens barn att få ett medelbetyg under 160 från 1998 till 2001 – från en på fem till en på fyra – under det att denna risk endast ökar från en på 20 till en på 23 för barn till högre tjänstemän under samma period.

Diagram 27. Socioekonomisk grupp och medelbetyg, samtliga avgångselever från årskurs nio 1994-1997.

2,40 2,60 2,80 3,00 3,20 3,40 3,60 3,80

Högre tjänstemän Tj.män m-nivå Lägre tjänstemän Egna företagare Jordbrukare Högre arbetarklass Lägre arbetarklass Övriga Ej förvärvsarbetande SEI-Ej uppg.

1994 1995 1996 1997

49

Barn till högre tjänstemän ökar från 3,55 till 3,61, barn till tjänstemän från 3,35 till 3,43, barn till lägre tjänstemän från 3,18 till 3,25, barn till egna företagare från 3,14 till 3,22, barn till jordbrukare från 3,27 till 3,35, barn till högre arbetarklass från 3,06 till 3,11, barn till lägre arbetarklass från 2,93 till 2,99, barn till övriga från 2,96 till 3,02, samt barn till föräldrar som inte finns i FoB-90 från 2,81 till 2,93.

50

Barn till lägre tjänstmän (203 till 207) och barn till egna företagare (200 till 203) bildar en

mellangrupp.

Diagram 28. Socioekonomisk grupp och medelbetyg, samtliga avgångselever från årskurs nio 1998-2001.

140,0 160,0 180,0 200,0 220,0 240,0 260,0

Högre tjänstemän Tj.män m-nivå Lägre tjänstemän Egna företagare Jordbrukare Högre arbetarklass Lägre arbetarklass Övriga Ej förvärvsarbetande SEI-Ej uppg.

1998 1999 2000 2001

Om vi väljer att utgå från familjens utbildningskapital, här indikerat av den högsta utbildningsnivå som någon av föräldrarna har, accentueras de tendenser vi sett för socioekonomiska grupper. I det gamla betygssystemet (Diagram 29 och Tabell 57) går samtliga grupper framåt, låt vara något ojämnt där de mest markant ökningarna sker bland den lilla grupp elever som det helt saknas data för om föräldrarnas utbildningsnivå som ökar från 2,28 till 2,60, de elever med föräldrar där utbildningsnivån är ospecificerad (från 2,48 till 2,66) och de elever som finns i utbildningsregistret men utan uppgifter (från 2,95 till 3,04) samt för de elever som har de föräldrar med kortare högskoleutbildning (från 3,35 till 3,43) medan ökningen är mindre för övriga grupper. I det nya systemet (Diagram 30 och Tabell 57) är det två av de tre första grupperna, de som troligtvis har de lägsta utbildningsinvesteringarna och har den i särklass högsta andelen invandrade föräldrar, de som går tillbaka mest (från 155 till 123; från 161 till 169 samt från 181 till 172), följda av de grupperna med de lägst klassificerade utbildningar bland föräldrarna (folk- och

grundskola: från 171 till 167 samt från 175 till 171) under det att barn till de mest välutbildade grupperna går framåt mest – barn till föräldrar med en längre

högskoleutbildning ökar från 232 till 239 och barn till föräldrar med forskarutbildning från

246 till 252.

Diagram 29. Högsta utbildningsnivå och medelbetyg, samtliga avgångselever från årskurs nio 1994-1997.

2,00 2,20 2,40 2,60 2,80 3,00 3,20 3,40 3,60 3,80 4,00

Utb.nivå-Ej i FoB Ospecificerad nivå Utb.nivå-Ej uppg Folkskola Grundskola Gymn 2 år Gymn 3 år Högskola max 3 år Högskola minst 3 år Forskarutbildning

1994 1995 1996 1997

Diagram 30. Högsta utbildningsnivå och medelbetyg, samtliga avgångselever från årskurs nio 1998-2001.

100,0 120,0 140,0 160,0 180,0 200,0 220,0 240,0 260,0 280,0

Utb.nivå-Ej i FoB Ospecificerad nivå Utb.nivå-Ej uppg Folkskola Grundskola Gymn 2 år Gymn 3 år Högskola max 3 år Högskola minst 3 år Forskarutbildning

1998 1999 2000 2001

Två anmärkningar behöver göras. Kvaliteten på data för föräldrarnas utbildningsnivå är betydligt bättre (senaste data från 2001) än för socioekonomisk grupp (senaste data från 1990), vilket gör att de som det överhuvudtaget ej finns data för utgör en nästintill

försumbar grupp (se vidare i appendix om förhållande mellan föräldrarnas

socioekonomiska grupp och högsta utbildningsnivå) och att vi därmed får en betydligt bättre täckning på vår indikator på familjens kapitaltillgångar. Vi har i tidigare

sammanhang och även i föreliggande rapport kunnat visa att föräldrarnas

utbildningskapital är mer tydligt relaterat till barnens framgångar och investeringar inom utbildningssystemet än föräldrarnas socioekonomiska grupp. ⁵¹ Det är mot bakgrund av detta rimligt att anta att de resultat vi funnit ovan indikerar en viktig skillnad mellan den betygsinflation som sker inom de två betygssystemen. I det tidigare systemet sker en allmän inflation, alla grupper höjer sig ungefär lika mycket, medan det nya systemet verkar gynna de mest kapitalstarka grupperna (framför allt de med omfattande

utbildningskapital ⁵² ) mer än andra grupper.