Faktisk kontamination

Oron för faktiskt kontamination visade sig vara en av de betydande barriärerna. Denna barriär delas upp i hygien och försämrad kvalitet, vilka beskrivs nedan.

4.3.1 Hygien

Hos knappt en tredjedel av respondenterna uppfattades hygienaspekten som en betydande barriär. Några fler nämnde att de inte ville hyra ut just skor av anledningen att de är svåra att tvätta och det kan kännas ofräscht, men i övrigt verkade inte hygienaspekten vara ett

framträdande problem, så länge kläderna var tvättade när man fick tillbaka dem. Detta var dock inte fallet för My och Rebecca, som var två av de som såg större problem gällande hygienen. När de pratade om kläder som använts av andra uttryckte båda en oro över att de inte blir helt rena trots att de blivit tvättade.

Sen tycker jag att det känns lite äckligt att någon annan har haft på sig plagget, även om man tvättar det känns det inte alltid som att det går bort i tvätten. - My

Denna inställning resulterar i att My inte vill hyra ut kläder över huvud taget, medan Rebecca eventuellt kan tänka sig att hyra ut enstaka plagg som hon sällan använder, samt accessoarer, eftersom dessa inte sitter nära kroppen och inte kan bli ofräscha på samma sätt. Denna rädsla för bristande hygien som sedan sätter sig i plaggen kan förklaras av konceptet om

kontamination som presenterades i teoridelen. Tukker (2015) förklarar att kontamination är extra påtagligt när det handlar om kläder, då det sitter nära kroppen. Det faktum att Rebecca, liksom flera andra respondenter, hellre hyr ut accessoarer eller ytterkläder, med anledningen att detta inte sitter nära kroppen, bekräftar det Tukker (2015) argumenterar för.

De respondenter som drog upp hygien som en barriär för att låta andra ha på sig deras kläder hade däremot inga problem med att låta sina vänner eller familj bära deras kläder. Detta motiverades av att man vet vem som bär ens kläder, och att man vet att dessa är hygieniska.

Till exempel motiverade Rebecca att hon hellre lånar ut kläder till de hon känner enligt följande:

Alltså, man vet ju att de är fräscha. Hahah va hemskt, men det känns inte äckligt då.

Och om jag hade fått tillbaka en tröja och den luktar lite svett typ så hade man ju bara tänkt “kunde du inte tvättat den?”, men sen hade jag ju bara tvättat den och sen är det lugnt. Jag svettas ju också ibland på mina kläder liksom. - Rebecca

I detta fall hade en faktisk kontamination i form av lukt inte varit ett stort problem, eftersom hon är vän med personen, vilket gör att denne räknas in i hennes “extended self” och därmed ses som en del av Rebecca. Detta blir tydligt när hon obesvärat säger “jag svettas ju också på mina kläder ibland”, vilket indikerar att hennes kompisars eventuella svett inte är mycket värre än hennes egna. Hade det handlat om svett från en okänd person hade kontamineringen varit betydligt mer obekväm, eftersom hennes plagg, en del av hennes extended self, blivit märkt av en främling. Förutom tanken på att hennes plagg burits av någon annan, kan man även fysiskt märka detta. Det verkar alltså som att problemet med hygienmässig

kontamination delvis kan förklaras av Belk (1988), och förstärks kraftigt då det handlar om någon som befinner sig utanför "the extended self". Mer om varför denna kontaminering är så pass jobbig diskuteras under rubriken “4.4.1 Att hyra ut till okända”.

4.3.2 Försämrad kvalitet

Något som återkom hos nästintill alla respondenter var en rädsla att något ska hända plagget om man hyr ut det. Antingen handlar det om en rädsla för att plagget ska bli slitet om man upprepade gånger hyr ut det, eller att det till och med ska gå sönder vid en uthyrning. Till exempel svarade Elsa följande på frågan om hon skulle kunna tänka sig att hyra ut sina kläder:

Eh nej det skulle jag nog inte göra, tror det skulle kännas konstigt, man är lite rädd om sina kläder, speciellt om det gäller kläder man köpt som är lite dyrare och som då har en mer koppling till en själv och en större betydelse. Man lånar ju ut på egen risk.

Säg att jag köper en ny väska som jag väljer att hyra ut och så händer något med väskan, även om det går att ersätta ekonomiskt är det inte säkert att väskan finns kvar.

Jag är positiv till ideén att jag själv skulle hyra några enstaka grejer men jag skulle nog inte hyra ut själv, iallafall inte i dagsläget. - Elsa

Rosenblatt, Walsh, och Jackson (1976)förklarar hur en förlust av något inom "the extended self" upplevs extra jobbigt eftersom det blir som att förlora en del av sig själv. Detta förklarar varför Elsa är speciellt rädd om kläder som har ett symboliskt värde och koppling till henne själv, alltså plagg som utgör en relativt större del av hennes "the extended self". Elsa berättar även att trots att väskan går att ersätta ekonomisk, kanske den inte finns kvar. Detta indikerar att denna väskan är värd mer än bara pengar för henne, och har ett värde bortom det

funktionella. Det finns ett mervärde som kan förklaras av att väskan ingår i hennes “extended self”. Detta liknar det exempel frånDonners (1985)studie, där en kvinna förklarar hur förlusten av hennes cykel innebär mer än en förlust av just det materiella. Även Wilma erbjuder ett exempel på detta fenomen:

Även hur rädd man är om det spelar in, jag hade liksom inte hyrt ut min favoritväska eller min absoluta favoritklänning. - Wilma

Wilma uttrycker här att hon är extra rädd om hennes favoritplagg och därför inte hade hyrt ut dessa. En klar majoritet av respondenterna förklarade hur deras favoritplagg uttrycker till stor

del vilka de är, och hur de är motvilliga till uthyrning av dessa. Detta diskuteras mer nedan, och slutsatsen som kan dras är att ens favoritplagg är en större del av "the extended self"

relativt andra plagg. Man kan därför anta att Wilma är mer rädd om sina favoritplagg

eftersom de är en relativt stor del av hennes “extended self”, vilket stämmer överens med vad Elsa uttryckte. Man är alltså motvillig till att hyra ut de kläder man är rädd om eftersom detta innebär att de har en betydande del i "the extended self". Detta antagande styrks av den studie gjord av Richins och Bloch (1986) där man kunde konstatera att man tar hand mer om det som är en större del av ens “extended self”, vilket förklarar varför man är rädd om de kläder som betyder mycket för en, som man använder ofta och som till stor del uttrycker den man är.

Sådant som är nytt kom också på tal då det diskuterades vad man inte vill hyra ut. Då Matilda berättar om ett av sina favoritplagg och får frågan om hon hade kunnat tänka sig att hyra ut dessa byxor, svarar hon nej, med motiveringen att de är för nya. Vad spelar det för roll?

Men typ att man känner mer att man är rädd om nya kläder. Det finns ju alltid en risk med att låna ut kläder till någon annan, särskilt någon man inte känner. Är det så nytt så känner man att man inte är färdig med det ännu, så då är man inte redo att riskera att det går sönder liksom. - Matilda

Belk (1988) förklarar hur det ser ut att finnas ett samband mellan inkorporerandet av ett objekt i "the extended self" och att ta väl hand om objektet. Detta förklarar varför Matilda känner att hon är mer rädd om nya kläder, hon vill ta hand om dessa när det precis blivit en ny del av henne. Matilda uttrycker även att hon inte känner sig färdig med något som känns så pass nytt, och därmed inte redo att riskera att det går sönder. Detta indikerar att plagget i fråga just nu är en stor del i hennes “extended self”, till skillnad från när hon känner sig färdig med det. När hon känner sig färdig med det är hon inte lika mån om att ta hand om det längre, vilket, enligt Richins och Blochs teori (1986), skulle visa på att det vandrat längre från hennes “extended self”.

Att något nytt tycks vara en större del av "the extended self" tror vi kan förklaras av att man nyligen har valt det. Till exempel uttryckte Alva att hennes favoritplagg känns mycket som henne just nu, men kanske inte för ett halvår sedan och kanske inte om ett halvår igen. Vi människor förändras, och detta tycks speglas i våra kläder. Ett klädesplagg vi nyligen valt bör

därmed till stor del spegla den vi är just nu, alltså vara en relativt stor del av "the extended self", vilket betyder att vi är rädda om det.

När Wilma fick frågan om det finns något hon inte hade lånat ut ens till vänner och familj svarade hon något som är helt nytt, så nytt att hon inte hunnit använda det. Hon fortsätter:

…om jag köpt något nytt till mig, som jag inte tänkt hyra ut, då hade jag själv velat använda den först, men jag vet inte exakt hur jag ska försvara det. Men liksom för att den är min och jag har köpt den för mina pengar till mig, och då vill jag hinna använda den först och känna att det är min innan nån annan får ha den. Men det är konstigt, är man snål eller? Fast asså man är rädd om det när det är nytt med. Men dock så vet man ju ändå att vänner och familj hade varit rädda om det… Men man vill ändå använda det först själv - Wilma

För Wilma verkar det inte främst handla om att hon är rädd om det sprillans nya plagget, utan snarare att hon själv vill använda det först och känna att det är hennes innan någon annan får ha det. Detta kan förklaras av att hon vill inkorporera det i hennes “extended self” helt och hållet, genom att använda det. Vi kan nog alla känna igen oss i att ett plagg inte helt känns som ens eget förens man klippt av lappen och använt det för första gången. Den där första användningen tycks vara viktig, och görs den av någon annan, kanske det blir svårare att få samma känsla av att plagget är en del av en själv.