FAKTORER SOM PÅVERKAR DELAKTIGHET Resultat

Respondenterna har tillfrågats om barnens delaktighet i umgängesplanering. Dessa frågor har ställts med små barn i åtanke och detta har även förklarats för

respondenterna. Respondenterna berättar att barn som har lägre kommunikativ förmåga är svårare att inkludera än andra barn.

``Det kan vara svårt att göra mindre barn delaktiga då man inte alltid vet exakt vad de känner´´ - Maria

Respondenterna berättar att då den verbala delen av att inkludera barn inte finns med barn mellan 0–3 år behöver de se på andra aspekter för att göra barnet delaktigt.

Respondenterna berättar att de försöker använda sig av andra personer runtom barnet som har bättre kännedom om barnets reaktioner och känslor. Familjehemmen beskrivs som en förlängd arm för både barnet och socialtjänsten då de är barnets primära omsorgspersoner och kan ge socialarbetaren information om barnets känslor och beteenden. Samtidigt kan de hjälpa barnet att förmedla sina känslor och åsikter till socialtjänsten.

``Familjehemmen kan hjälpa mycket genom att finnas där och prata om reaktionerna innan och efter eller under umgänget. De känner barnet bäst vid en punkt. ´´ - Sandra Respondenterna berättar om känslor inför och efter umgänget som ett sätt att göra barnet delaktigt då det inte kan prata men kan uttrycka sig på andra sätt. När de pratar om känslor pratar de ofta om hur oroligt barnet är innan eller efter umgängen.

Avsaknaden av oro blir då också en aspekt att ha i åtanke enligt respondenterna.

``Man måste ha i åtanke att bara för att barn inte kan uttrycka sig i ord så kan de göra det med känslor och beteenden. Vi har t.ex. kontakt med familjehem inför och efter umgänge för att se om barnet visat sig vara orolig. Då behöver vi undersöka vad

det beror på vilket i många fall kan bero på att den snart har umgänge. Sen kan barn också vara t.ex. exalterade över att de ska ha umgänge och påvisa positiva känslor.

Då behöver man ha det i åtanke också och tänka att barnet mår bra av umgänget. ´´ -Sofia

Familjehemmen kan beskriva olika reaktioner hos barnen som socialarbetarna får ha i åtanke när det planeras umgängen. Oron som beskrivs innan kan visa sig i känslor som att barnen t.ex. inte sover eller äter innan umgänge. Respondenterna beskriver även fysiska reaktioner där barnet t.ex. kissat på sig innan eller efter umgänge, skadat sig själv eller gråter mycket innan eller efter.

`` I de situationer då jag känner att barnet har svårt att uttrycka sig försöker jag prata med familjehem. Då brukar jag fråga om när de berättade för barnet att skulle träffa mamma eller pappa, hur reagerade barnet, hur sover barnet? Jag ställer öppna frågor om barnets reaktioner inför och efter umgänge och sedan hur det blir under umgänget. Sker något anmärkningsvärt efter umgänget som att barnet t.ex. sover dåligt eller är stressat? Jag har haft barn som reagerat fysiskt genom att kissa på sig eller göra motstånd genom att t.ex. lägga sig platt på marken under umgänget. Detta är ett tydligt tecken på att barnet inte vill vara där, sen reagerar alla barn olika. ´´ - Selma

``Mindre barn reagerar alltid med fysiska symptom vare sig de är positiva eller negativa. Barn kan exempelvis visa negativa reaktioner genom att sova dåligt, inte äta eller uppfattas som orolig. Det finns massa olika reaktioner barn kan ha och då är det viktigt att familjehem alltid är med för barnet då de ibland inte är helt trygga med sina föräldrar. Det är viktigt att följa reaktioner både fysiskt och psykiskt. ´´ - Karin Känslor är svåra att läsa av, men är det som socialarbetarna berättar att de måste vända sig till när barnet inte kan kommunicera. Socialarbetarna berättar att även om barnet inte kan prata när man har barnsamtal. De berättar om olika metoder för att få mindre barn att uttrycka sig där alla trycker på att en trygg miljö för barnet är viktigt att skapa för att sedan ge det chans att uttrycka sig.

``Ja vi har ändå barnsamtal med små barn! Fast de samtalen kan vara lite

annorlunda när barnet inte riktig kan prata mycket. Det vi försöker göra då är att

alltid vara hemma hos barnet där det känner sig trygg, oftast är vi inte ensamma med barnet då den kan behöva stöd från sin omsorgsperson samt att denne ger den

trygghet. En bra metod är att t.ex. sitta i barnets rum där den har all sina leksaker. ´´

- Jennifer

Hur respondenterna sen beskriver att de går tillväga är lite olika men som citatet beskriver ovan är trygga omsorgspersoner alltid med när man ska samtala med små barn. Respondenterna beskriver en metod där de använder sig av kort som har bilder på nallar, nallarna visar olika känslor som glad, ledsen, sur och barnet får interagera med dessa kort.

``Ja det finns olika hjälpmedel där man t.ex. använder sig av nallekort som visar olika känslor som sur, ledsen, glad, hungrig, där då barnet får välja ett för att uttrycka sig.

´´ - Karin

`` Man kan använda sig av s.k. nallekort när man pratar med mindre barn. De här korten visar nallar som uttrycker olika känslor. Vi ställer då väldigt simpla frågor som vilken är du idag? Sen kan vi bygga på det och försöka fråga hur den känner när den träffar mamma eller pappa. ´´ - Sofia

Respondenterna berättar om att de också försöker interagera med barnet genom lekar i form av att rita eller leka i barnets rum med leksaker. Deltagarna beskriver en metod som kallas för de tre husen där de får berätta vem som får bo i det huset. På så sätt kan de få barnen att beskriva vilka personer de tänker på, tycker om eller inte tycker om.

``Brukar rita med de och rita hus där man försöker nämna namn som typ mamma, pappa, familjehemmets namn eller syskon och se om barnet vill ha med de i husen. ´´ -Anna

``Ett sätt är ju att rita och det brukar vara väldigt bra. Det blir liksom lättare för barnet att uttrycka sig. Vi har en metod som kallas för de 3 husen som används för att hämta barnets åsikt. Jag har nog haft lättare samtal med små barn där jag velat förmedla att barnet ska vara tryggt i familjehemmet så då har det varit mycket liksom:

Kan den visa sitt rum, leka med barnet, få den att känna sig trygg. ´´ - Selma

Delanalys

De olika aspekterna som respondenterna verkar använda sig av när de försöker göra barn delaktiga i umgängesplaneringen är en kollaboration mellan familjehem, barn och handläggare. Familjehemmen är delaktiga i alla stadier med mindre barn av vad som framkommer i intervjuerna. Barnets reaktioner beskrivs till handläggarna av familjehem och familjehem är med som en trygg punkt för barnet när handläggarna samtalar med dem. Enligt audience i Lundys modell ska barn kunna uttrycka sig till adekvata personer som har adekvat utbildning för att deras röst ska kunna påverka deras beslut (Lundy, 2007). Enligt socialstyrelsen (2020) genomgår alla familjehem en utredning för att bli familjehem för att avgöra om de har förmågor att kunna ta hand om och stötta t.ex. ett litet barn. Barnet kommunicerar med familjehem och med socialarbetaren på olika sätt och har därmed audience. Sen är socialarbetaren också utbildad för att arbeta med barn vilket också gör de adekvata. Det framkommer inte om familjehemmen tenderar att gå emot vad barnet vill eller att de ger felaktig information till handläggarna. Av vad som framkommer har då familjehemmet stort inflytande över barnets umgängesplan då familjehemmet förmedlar barnets känslor och reaktioner. Ett familjehem som då är transparent när den kommunicerar med socialtjänsten över barnets reaktioner stärker mindre barns delaktighet. Har man dock ett familjehem som inte är transparent med barnets känslor och reaktioner blir mindre barns delaktighet obefintlig. Det visar på att det är av stor vikt för socialarbetarna att alltid försöka kommunicera med barnet direkt för att ge den mer utrymme för att vara delaktig.

Vidare framkommer det vilka metoder respondenterna använder sig av vilka handlar om att ge barnet en trygg omgivning samt adekvata sätt för barnet att komma till tals.

Beslutsfattare ska ge barnet en trygg plats och ge de bästa möjliga förutsättningar för att kunna uttrycka sig, detta kallar Lundy (2007) för space. Respondenternas metoder speglar lite det som Lundy håller som kriterier för att uppnå space. Enligt Lundy (2012) ska beslutsfattare aktivt söka barnets röst med ett målmedvetet perspektiv, ge barnet en trygg plats för att uttrycka sig och till så stor mån som möjligt ge barnet en chans att delta i samtalet. Respondenternas svar säger inte ordagrant att de pratar målmedvetet med barnen men går att dra slutsatsen att de gör det då intervjuerna pratade om barnsamtal gällande umgängesplaneringen. Respondenterna verkar ha

samtal med barn i deras hem eller en plats i hemmet där de känner sig trygga. De metoder som respondenterna använder sig av som t.ex. nallekort eller att rita är ett tecken på att de försöker ge barnet chans att delta i samtalet.

Eriksson & Nässman (2012) beskriver i sin modell att barn som ses som delaktiga barn är barn som socialarbetare direkt inkluderar i beslut. Modellen inkluderar också de barn som ses som delaktiga vuxna vilket innebär att socialarbetaren försökt inkludera barnet men inte gett den de förutsättningar den behöver som barn.

Respondenternas metoder för barns delaktighet hamnar med en fot i på varje sida då de beskriver att de har samtal med barn och försöker inkludera dem genom samtal som är adekvata vilket gör barnen direkt inkluderade. Samtidigt kan mycket av informationen gällande barnets reaktioner och känslor gå genom eller påverkas av familjehem.

AVGÖRA VAD SOM ÄR BÄST FÖR BARNET