• No results found

Fantasi och härmning

In document En värld av verklighet och fantasi (Page 36-39)

På förskola A får barnen i sitt skapande ta hjälp av sin fantasi. De får i uppgift att tänka ut hur de ska sätta ihop delarna till sin varelse, hur denna ska se ut och dennes egenskaper. På förskola B använder sig barnen av sin fantasi när de målar under bildaktiviteten. Även på formaktiviteten flödar fantasin och järnvägsrälsen byggs om till en vattenspruta. Anledningen till att två av barnen formar vars en vattenspruta kan bero på, att de tidigare under veckan, varit ute och med hjälp av en vattenslang gjort kanaler i sandlådan. Enligt Vygotskij (2002) är barns fantasi beroende av deras tidigare erfarenheter eftersom dessa bildar en grund till deras fantasi. Barn för samman sina erfarenheter med en fiktiv värld och dessa bildar barns fantasi. Ju fler erfarenheter ett barn har desto mer har de att bygga sin fantasi på. Det är pedagogernas uppgift att vidga barnens erfarenhetsfält genom att låta dem upptäcka så mycket som möjligt med hjälp av sina sinnen (Vygotskij, 2002).

Med hjälp av andra barns föreställningar och berättelser kan fantasin vidgas med hjälp av fler erfarenheter. Pramling Samuelsson och Johansson (2003) beskriver att Vygotskij menar att barns fantasi och möjligheter att föreställa sig utvidgas när de får berätta för varandra om sina alster (Pramling Samuelsson och Johansson, 2003). Detta får barnen på förskola A göra då de berättar om sina skapande varelser för varandra. Barnen har livlig fantasi vid berättandet

men även när de skapar sina alster. Barnen på förskola B använder sin fantasi när de berättar om sina målningar.

I våra observationer framkommer det tydliga mönster på att barnen härmar varandra. Barnen på förskola A härmar varandra genom att berätta samma egenskaper om sina varelser. Genom att förskolläraren uppmanar barnen att titta på hur kompisarna har gjort, leder detta till att de ta efter varandras idéer. Lpfö98 beskriver att lärandet ska baseras på samspelet mellan vuxna och barn men också på att barn lär av varandra. Barnen på förskola B härmar varandra när de berättar om sina motiv i bildaktiviteten. I slutet av bildaktiviteten börjar B1 att slå sin pensel i bordet vilket leder till att B2 härmar honom. Härmningen består inte av att B2 kopierar B1: s handlingar utan det finns skillnader i bl.a. deras sätt att slå med penslarna. Detta pågår under cirka 10 minuter tills förskolläraren avslutar aktiviteten. Brodin och Hylander (2002) beskriver att Stern menar att barn känner en glädje i att ta efter varandra. Glädjen som uppkommer och smittar av sig härstammar från glädjen att vilja hoppa, kasta och låta. I formaktiviteten hämtar B5 inspiration av en annan pojkes idé och skapar en vattenspruta. Enligt Stern skapas ett samspel mellan barn genom att de härmar varandra. En del barn har svårare att härma andra barn vilket kan bero på oro eller att de är upptagna med en egen aktivitet (Brodin & Hylander, 2002). Detta såg vi också i vår observation vid skapandet av järnvägen då en av pojkarna var upptagen av sin egen idé att skapa ett lok.

Barn härmar varandra i sitt bild- och formskapande vilket Änggård (2005) menar beror dels på att de har förebilder bland sina kompisar och dels för att få hjälp med att forma sina könsidentiteter. I samspel påverkas barn och de tar till sig andra barn och vuxnas sätt att tänka, tala och göra genom att de blir delaktiga i till exempel vid en lek eller en skapandeaktivitet (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003).

6.5 Det kompetenta barnet

Förskollärarna i vår undersökning tydliggör att barnen är kompetenta och att de kan mycket utan att behöva ta hjälp av en vuxen. Detta visar de genom att först låta barnen försöka klara av uppgifter på egen hand och därefter få den hjälp de behöver. Barnen vid bild- och formaktiviteterna visade glädje och vilja att ta sig an uppgifterna. Enligt Sterns teori ses barn som kompetenta med en vilja att aktivt söka kunskap. Det är förskollärarnas/barnskötarnas

arbetsuppgift att bidra med råd och stöd för att utveckla och stimulera barns kompetens (Brodin & Hylander, 2002).

Förskollärarna ger barnen utmaningar utifrån deras ålder och förutsättningar. Deras uppgift är att ge barnen skapandetillfällen som ligger på gränsen mellan vad de kan och ännu inte klarar av. Vidare ger de stöd och råd när barnen inte klarar av delar i uppgiften. Förskolläraren på förskola A ställer tankeväckande och utforskande frågor till barnen som är en hjälp för dem på vägen mot målet. Förskolläraren uppmanar även några av barnen att hjälpa de som behöver hjälp vid skapandet. Enligt Vygotskijs teori sker barns lärande och utveckling genom ett samspel med andra. Vidare menar denne att barn behöver hjälp och råd av en vuxen eller ett annat barn som kan mer, för att kunna gå vidare i sitt arbete. Vygotskijs begrepp den proximala utvecklingszonen, är det område där barn först genom hjälp och stöd klarar av en handling. Detta område är gränsen mellan vad barnen kan och ännu inte kan klara av på egen hand. Förskollärare/barnskötare bör arbeta nära denna utvecklingszon för att gynna barns utveckling och lärande (Evenshaug & Hallen, 2001).

När barnen på förskola B experimenterar med färgerna uppstår samspel och samtal mellan dem. Förskolläraren överlåter samspelet till barnen och följer detta utan att avbryta alltför mycket. Piaget och Vygotsky har en gemensam syn på barns lärande och utveckling genom att de anser att barn själv skapar sin kunskap utifrån ett aktivt deltagande. Vygotskij teori beskriver att barn lär sig och utvecklas genom samspel med andra människor och här betonas även det sociokulturella sammanhanget för barnens utveckling. Även Piaget ansåg att barn lär sig genom samspel men då betonar han samspelet mellan sak och handling (Evenhaug & Hallen, 2001).

6.6 Temaarbete

Förskolorna i vår undersökning arbetar kring temaarbete där de i huvudsak utgår från barnens intresse, behov och förutsättningar. Karlholm & Sevón (1990) menar att barn ska få möjlighet att arbeta med ett ämne som de tycker är roligt, känner skaparglädje för och där deras fantasi kan utvecklas. Vidare menar författarna att det är en pedagogs uppgift att ta reda på vad som intresserar barnen, vad de är nyfikna på och vill lära sig mera om. Inom Reggio Emilapedagogiken arbetar pedagogerna mycket kring ett tänkt tema för att främja barns kreativitet (Wallin, 2003).

Förskolorna i vår undersökning arbetar med gruppen för att göra barnen trygga och för att stärka gruppen, vilket de gör i skapandeaktiviteter vid temaarbetet. Förskollärarna i vår undersökning menar att barn först måste känna sig trygga i gruppen för att kunna ta till sig ny kunskap (se citat från Lpfö98, 2.1.1).

Egna erfarenheter säger oss att temaarbete är ett positivt arbetssätt att använda sig av i förskolan. Om pedagoger planerar temat utifrån barns intresse och tankar blir temaarbetet roligt och lustfyllt för barn, menar Doverborg och Pramling (1993). Vidare menar författarna att temat även kan vara roligt och intressant för pedagogen genom att denne kan följa barns tankar och utveckling under arbetets gång. Vi anser att det krävs att förskoleverksamheten består av personal med flexibilitet som under temats gång utformar arbetet utifrån barns intresse. Det är viktigt att förskollärare/barnskötare inte slaviskt följer sin planering av temat utan kan anpassa sig efter barnens önskningar och behov.

In document En värld av verklighet och fantasi (Page 36-39)

Related documents