Nyckeluppgifter i balans- och resultaträkningarna
I tabellen visas utvecklingen av ett antal nyckeluppgifter hämtade ur statens resultat- och balansräkningar.
Tabell Nyckeluppgifter ur balans- och resultaträkningen
Miljarder kronor 2002 2003 2004 2005 2006
Statens nettoförmögenhet -773 -790 -775 -746 -635
Statsskulden 1 163 1 186 1 213 1 262 1 220
Transfereringar exkl.
avsättningar 652 693 722 742 759
Kostnader för statens egen
verksamhet 178 170 178 194 202
Skatteintäkter 827 797 839 902 964
Årets över-/underskott enligt
resultaträkningen 21 -19 -18 37 104
Redovisningen för 2005 har i allt väsentligt justerats i enlighet med de ändrade redovisningsprinciper m.m. som gäller fr.o.m. 2006 vilket framförallt påverkat skatteintäkterna (se avsnittet Ändrade redovisningsprinciper samt andra ändringar av jämförelsetal). Däremot har redovisningen endast justerats i begränsad omfattning för åren 2002–2004. Skatteintäkter enligt de nya principerna har inte beräknats för dessa år.
Statens resultaträkning visar ett fortsatt överskott. Det bättre resultatet kan förklaras av ökade skatteintäkter.
Statens intäkter
Diagram. Statens intäkter 2002 - 2006
0 200 000 400 000 600 000 800 000 1 000 000 1 200 000
2002 2003 2004 2005 2006
miljoner kronor Finansiella intäkter inkl. resultatandelar
Intäkter av bidrag
Intäkter av avgifter och andra ersättningar Skatter m.m.
Statens totala intäkter har ökat med 199 miljarder kronor eller 22 procent under perioden. Mest har Skatter m.m. ökat.
Intäkter av bidrag innefattar framför allt bidrag från EU, med en stor andel för finansiering av olika utbetalningar av bidrag på jordbruksområdet, samt bidrag till universitet och högskolor.
Statens kostnader
Diagram Statens kostnader 2002 - 2006
0 200 000 400 000 600 000 800 000 1 000 000 1 200 000
2002 2003 2004 2005 2006
Miljoner kronor Finansiella kostnader
Avskrivningar Driftkostnader Transfereringar
Diagrammet visar utvecklingen av statens kostnader den senaste femårsperioden. Kostnaderna totalt har ökat med 114 miljarder kronor eller 13 procent under perioden. Det är framför allt transfereringarna som har ökat.
Bland transfereringarna har kostnaderna för ohälsoområdet, sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning, ökat under flera år men 2005 inträffade ett trendbrott så till vida att de sammanlagda kostnaderna för sjukpenning och aktivitets- och sjukersättning började minska. Minskningen har även fortsatt under 2006.
Statens egen verksamhet
Diagram Statens egen verksamhet 2002 - 2006
0
Statens egen verksamhet avser främst kostnaderna för de statliga myndigheternas drift, dvs.
personalkostnader, lokalkostnader, avskrivningar och nedskrivningar samt övriga driftkostnader.
Kostnaderna för statens egen verksamhet den senaste femårsperioden framgår av diagrammet.
Kostnaderna har ökat med totalt 26 miljarder kronor eller 16 procent under perioden. Den största ökningen inträffade 2005 då framför allt Försvarsmaktens driftkostnader ökade på grund av avsättningar för omstruktureringskostnader och stora nedskrivningar av beredskapsvaror. 2006 har dessa justerade kostnader för statens egen verksamhet däremot minskat något. Det beror främst på kostnader för avsättningar och nedskrivningar 2005 som inte har någon motsvarighet 2006.
För att öka jämförbarheten mellan åren har personalkostnaderna rensats för förändring av statens tjänstepensionsskuld (försäkringsteknisk avsättning hos Statens pensionsverk). Övriga driftkostnader har rensats för förändringar av avsättningar för förluster i garanti- och utlåningsverksamhet hos Riksgäldskontoret och Exportkreditnämnden från (2002-2005), vilka fr.o.m. 2006 även särredovisas i resultaträkningen (se även not 8, Vissa garantier och kreditkostnader).
De högsta personalkostnaderna (se även not 6, Kostnader för personal) finns hos Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten och Försäkringskassan samt Skatteverket. Under femårsperioden har lönekostnaderna ökat med 29 procent vid Försäkringskassan, med 17 procent vid Skatteverket och med 15 procent vid Rikspolisstyrelsen.
Lokalkostnaderna avser hyror för de statliga myndigheternas lokaler. De högsta lokalkostnaderna finns hos Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen och Regeringskansliet (se även not 7, Kostnader för lokaler).
Övriga driftkostnader avser omkostnader för de statliga myndigheternas verksamhet. Köpta varor och tjänster är av stor omfattning vid bl.a. Vägverket och Banverket, som har omfattande köp av entreprenader, men också vid Försvarsmakten. (se även not 9 Övriga driftskostnader).
Transfereringar
Diagram Transfereringar per sektor 2002-2006
0 100 000 200 000 300 000 400 000 500 000 600 000 700 000 800 000
2002 2003 2004 2005 2006
Nettoöverföring till ålderspensionssystemet Transfereringar till utlandet
Transfereringar till kommuner Transfereringar till företag Transfereringar till hushåll
I diagram visas transfereringarna per sektor 2002–2006. De totala kostnaderna för transfereringar har ökat med 107 miljarder kronor eller 16 procent under perioden. Den största delen, 62 procent, av de statliga transfereringarna går till hushållen inklusive hushållens övriga organisationer. Transfereringarna till hushållssektorn har ökat med 61 miljarder kronor eller 15 procent mellan 2002 och 2006.
Tabell Transfereringar
Miljoner kronor 2002 2003 2004 2005 2006
Socialförsäkring 360 573 391 882 402 149 408 704 419 618 Allmänna bidrag till kommuner 100 001 98 839 101 238 106 472 109 359
Arbetsmarknad 56 747 61 789 65 663 71 052 68 169
Nettoöverföring till
ålderspensionssystemet 29 041 30 112 27 641 33 382 33 136 Avgiften till Europeiska gemenskapen 19 151 24 111 23 156 25 793 26 066 Bistånd m.m., migration och
integration 18 973 19 380 23 144 24 700 29 262
Utbildning, studiestöd 29 172 26 127 36 116 19 868 26 838
Övrigt 38 466 40 368 42 574 52 022 46 589
Summa 652 124 692 608 721 681 741 993 759 037
I tabellen visas utvecklingen av olika transfereringar under den senaste femårsperioden. Nedan lämnas en närmare redovisning av delområdena socialförsäkring, arbetsmarknad, bistånd m.m. samt utbildning och studiestöd.
Socialförsäkring
Diagram Socialförsäkringen 2002-2006
0 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000 300 000 350 000 400 000 450 000
2002 2003 2004 2005 2006
Läkemedelsförmånerna
Ersättning vid arbetsoförmåga m.m. samt handikappolitik
Ekonomisk familjepolitik Ålderspensioner m.m.
Kostnaderna för socialförsäkringar ökade varje år under femårsperioden. År 2006 ökade kostnaderna med nästan 11 miljarder kronor eller 2,6 procent. Under hela femårsperioden var ökningen totalt 59 miljarder kronor eller 16 procent.
Tabell Socialförsäkringar 2002-2006 Miljoner kronor
Socialförsäkring 2002 2003 2004 2005 2006
Ålderspensioner m.m. 185 390 207 482 211 083 215 227 221 232 Ekonomisk familjepolitik 49 989 51 745 53 094 54 232 58 415 Ersättning vid arbetsoförmåga m.m. och
handikappolitik 107 352 115 024 114 979 118 947 119 179 Läkemedelsförmånerna 17 842 18 550 19 620 20 298 20 792 Summa transfereringar och bidrag 360 573 392 801 402 149 408 704 419 618
Av ökningen mellan 2002 och 2006 är 36 miljarder kronor hänförliga till ökade pensionskostnader och 12 miljarder kronor till ersättning vid arbetsoförmåga. Ökningen av pensionskostnaderna har varit tämligen jämnt fördelad under åren, men 2003 års ökning var betydligt högre, 22 miljarder kronor. De ökade pensionskostnaderna beror på ett ökat antal pensionärer, att en allt större andel av dessa omfattas av ATP-systemet och att den genomsnittliga pensionspoängen ökat, men även på indexomräkning av pensionsbelopp (se även not 4 till resultaträkningen, balansräkning och finansieringsanalys).
I tabellerna visas antalet pensionstagare med ålderspension och utbetald ålderspension under perioden.
Tabell Pensionstagare med ålderspension
Kvinnor Kvinnor Män Män Summa
Antal Procent Antal Procent
2002 903 292 57 687 336 43 1 590 628 2003 914 292 56 711 408 44 1 625 700 2004 925 186 56 724 695 44 1 649 881 2005 942 578 56 745 499 44 1 688 077 2006 955 994 56 764 622 44 1 720 616
Källa: Försäkringskassan
År 2006 var drygt 1,7 miljoner personer pensionstagare med ålderspension, av dessa var 56 procent kvinnor och 44 procent män. Antalet pensionstagare har ökat med drygt 8 procentenheter sedan 2002.
Tabell Utbetald ålderspension
Medel Medel
Kvinnor ersättning Män ersättning Summa
Kronor per månad Kronor per månad 2002 77 312 7132 90 752 11 003 168 064 2003 83 688 7628 97 547 11 427 181 235 2004 86 837 7677 101 144 11 631 187 981 2005 89 076 7875 104 017 11 627 193 093 2006 92 053 8024 107 609 11 728 199 662 Källa: Försäkringskassan
År 2006 utbetalades nästan 200 miljarder kronor, varav 46 procent eller 92,1 miljarder kronor till kvinnor och 54 procent eller 107,6 miljarder kronor till män. Kvinnors medelersättning per månad var 8 024 kronor och mäns var 11 728 kronor. Kvinnornas medelersättning per månad var således 32 procent lägre än männens medelersättning 2006.
Barnbidraget har varit oförändrat 950 kronor från 2002 fram till oktober 2005 då det höjdes till 1 050 kronor per barn och månad. Samtidigt ändrades flerbarnstillägget som nu utges från andra barnet.
Tabell Ersatta nettodagar med föräldrapenning
Kvinnor Kvinnor Män Män Summa
Antal Procent Antal Procent
2002 32 210 665 84 5 917 761 16 38 128 426 2003 33 235 024 83 6 911 239 17 40 146 263 2004 34 407 653 81 7 901 514 19 42 309 167 2005 34 338 735 80 8 320 078 20 42 658 813 2006 34 524 796 79 8 957 898 21 43 482 694
Källa: Försäkringskassan
Antal ersatta dagar var 43,5 miljoner 2006, varav 79 procent uttagna av kvinnor och 21 procent uttagna av män. Andelen dagar uttagna av kvinnor har sjunkit med 5 procentenheter och ökat med 5 procentenheter
för män sedan 2002. Sedan 1999 har andelen män som tar ut ersatta dagar med föräldrapenning ökat från 12 till 21 procent.
Kostnaderna för ersättning vid arbetsoförmåga m.m., ohälsoområdet, ökade med sammanlagt 12 miljarder kronor eller 11 procent under perioden. Inom ohälsoområdet har det trendbrott som inträffade från föregående år förstärkts och de sammanlagda kostnaderna för sjukpenning och aktivitets- och sjukersättning har fortsatt att minska. Kostnaden för sjukpenning minskade med 1,6 miljarder kronor eller 4,9 procent 2006, vilket förklaras av att antalet sjukpenningdagar fortsatt sjunka. (Den 1 januari 2005 infördes den så kallade medfinansieringsreformen som innebär att arbetsgivarna står för 15 procent av sjukpenningen under hela sjukfallet, vilket sannolikt haft viss betydelse för att sjukpenningdagarna minskat.). Aktivitets- och sjukersättningarna (tidigare benämnt förtidspension) ökade däremot med 0,7 miljarder kronor eller 1,2 procent. Aktivitets- och sjukersättningar ersatte förtidspension inom pensionssystemet under 2003.
Arbetsmarknad
Diagram Arbetsmarknad 2002-2006
0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000
2002 2003 2004 2005 2006
Övrigt
Arbetsmarknadsutbildning m.m.
Arbetslöshetsersättning
Kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken ökade under perioden 2002- 2006 med 11 miljarder kronor.
Under 2006 har ett trendbrott skett då kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken har gått ned. Minskningen förklaras av att arbetslöshetsersättningen har minskat med över 4 miljarder kronor till följd av minskad arbetslöshet.
Tabell Arbetslösa personer i genomsnitt per månad 2002-2006
Kvinnor Kvinnor Män Män Summa
Antal Procent Antal Procent
2002 75 700 43 100 700 57 176 400
2003 93 500 43 123 300 57 216 800
2004 108 900 44 137 300 56 246 200
2005 124 000 46 145 100 54 269 100
2006 114 300 47 131 300 53 245 600
Källa: AKU, SCB
Av tabellen framgår antalet personer som var arbetslösa i genomsnitt per månad perioden 2002–2006. I april 2005 förändrade SCB sin statistik i enlighet med EU:s normer varför uppgifterna inte är direkt jämförbara med tidigare år. Statistiken för 2005 grundar sig dessutom endast på månaderna april–
december.
Antalet arbetslösa var 245 600 i genomsnitt per månad under 2006. Av dessa var 47 procent kvinnor och 53 procent män. Det motsvarar 114 300 kvinnor och 131 300 män. Andelen kvinnor bland de arbetslösa har ökat successivt från 43 till 47 procent under perioden. Här har alltså skett en utjämning mellan könen avseende andelen arbetslösa.
Bistånd m.m.
Diagram Bistånd m.m., migration och integration 2002-2006
0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000
2002 2003 2004 2005 2006
Bidrag till migration, integration Bidrag via UD
Bidrag via Sida
Kostnaderna för bistånd, internationella bidrag, migration och integration ökade med 10,3 miljarder kronor eller 54 procent under perioden 2002–2006. Under 2006 ökade kostnaderna med 4,6 miljarder kronor till följd av bland annat att biståndsmålet höjts från 0,88 till 1 procent av BNI och på grund av
förändrade BNI-prognoser. I posten ingår även samarbete med Central- och Östeuropa och bidrag till utlandet utöver bistånd.
Utbildning och studiestöd
Diagram Utbildning, studiestöd 2002 - 2006
0
Kostnaden för utbildning och studiestöd har minskat med 2 miljarder kronor under perioden. Kostnaden för studiestöd, inklusive av- och nedskrivningar, har ökat med närmare 6,5 miljarder kronor 2006 jämfört med 2005. Kostnaden för utbetalda studiestöd har ökat marginellt, men någon post motsvarande fjolårets återföring av reservation för lånefordringar som då gjorde att nettokostnaden för studiestöd minskade med 16 miljarder kronor har inte förekommit detta år. Återföringen under 2005 berodde bl.a. på ett lägre ränteläge som medförde att flera kunde betala sina skulder. Under 2004 ökade kostnaderna för studiestöd inklusive av- och nedskrivningar med ca 10 miljarder kronor, beroende på kostnad för reservation av lånefordringar som beräknats enligt en ny modell. De största förändringarna var borttagandet av nuvärdeberäkningen och ändrad beräkning av den framtida inkomstutvecklingen samt åtgärder för att stabilisera modellen (se även not 29 Utlåning).
En annan väsentlig förändring under perioden är att bidragen till skolväsendet ökade med ca 4 miljarder kronor 2002 till följd av införandet av maxtaxan i barnomsorgen.
De studiestöd som når flest personer är studiehjälp och studiemedel. Dessa stöd är generella och rättighetsstyrda. Studiemedel kan dock lämnas med en högre bidragsdel, men i detta avseende är studiemedlet inte rättighetsstyrt.
Studiemedel består av studiebidrag och studielån och utgår till studerande i studiestödsberättigande utbildning.
Studiehjälpen består av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra tillägg. Studiebidraget är generellt och lämnas normalt med 1 050 kronor per studiemånad för den som är mellan 16 och 20 år och studerar i
en gymnasial utbildning inom gymnasieskola, folkhögskola, kommunal vuxenutbildning eller vissa andra utbildningar.
Antalet studerande med studiemedel har gått både upp och ned under femårsperioden. Under 2005 och 2006 har det minskat, vilket framgår av tabellerna.
Tabell Studerande med studiemedel
Studiebidrag
Kvinnor Kvinnor Män Män Summa
Antal Procent Antal Procent
2002 261 207 60 173 169 40 434 376
2003 258 854 60 172 275 40 431 129
2004 260 653 60 173 670 40 434 323
2005 257 018 60 171 511 40 428 529
2006 250 952 61 163 743 39 414 695 Källa: Centrala studiestödsnämnden
Tabell Studerande med studiemedel
Studielån
Kvinnor Kvinnor Män Män Summa
Antal Procent Antal Procent
2002 203 177 60 137 628 40 340 805
2003 199 969 60 135 249 40 335 218
2004 197 561 60 132 651 40 330 212
2005 189 697 60 126 684 40 316 381
2006 178 842 60 117 216 40 296 058 Källa: Centrala studiestödsnämnden
Tabellerna visar studerande med studiemedel 2002 till 2006. Studiemedel lämnas till studerande vid universitet och högskolor, vid godkända utbildningar utomlands och till studerande äldre än 20 år i gymnasiala utbildningar. Studiemedel består av studiebidrag och lån. Totalt fick 414 695 studerande studiemedel under 2006, vilket är en minskning med 13 834 studerande jämfört med 2005. Av dessa hade 296 058 studielån medan 118 637 studerande endast utnyttjade studiebidrag. Andelen studerande som vill sätta sig i skuld för att studera har minskat stadigt under den senaste femårsperioden. År 2006 fick 61 procent eller 250 952 kvinnor och 39 procent eller 163 743 män studiemedel. Andelen kvinnor har ökat med 1 procentenhet och andelen män har minskat med motsvarande andel sedan 2002.
Resultaträkningens över-/underskott
Diagram Statens över/-underskott
-40 000 -20 000 0 20 000 40 000 60 000 80 000 100 000 120 000
2002 2003 2004 2005 2006
Över/-underskott
Diagrammet visar den konsoliderade resultaträkningens över- och underskott under den senaste femårsperioden. Efter överskott under början av 2000-talet visade resultaträkningen underskott 2003 och 2004. För 2005 har resultaträkningen åter vänt till överskott, sedan skatteintäkterna liksom resultatet från andelar i dotter- och intresseföretag ökat kraftigt, medan transfereringarna inte ökat i samma utsträckning.
För 2006 syns en särskilt kraftig ökning p.g.a. ökade skatteintäkter och lägre statsskuldkostnader.
Statens nettoförmögenhet
I diagrammet visas utvecklingen av statens totala nettoförmögenhet och statsskulden under den senaste femårsperioden. Nettoförmögenheten har förbättrats under perioden med 138 miljarder kronor.
Förändringen har främst inträffat under 2006. Statsskulden har däremot ökat under motsvarande period, vilket främst avser ökad upplåning i Sverige, samtidigt som lån i utlandet har amorterats. Den totala skuldökningen uppgår till 57 miljarder kronor, dock har statsskulden minskat med 41 miljarder kronor under det senaste året.
Nettoförmögenheten och statsskulden 2002-2006
-1 400 -1 200 -1 000 -800 -600 -400 -200 0
2002 2003 2004 2005 2006
Miljarder kronor
Nettoförmögenhet Statsskuld
Den viktigaste förklaringen till nettoförmögenhetens förändring är resultaträkningens överskott. Det ackumulerade överskottet enligt resultaträkningen uppgår till 104 miljarder kronor under de senaste fyra åren. En annan bidragande orsak är till nettoförmögenhetens ökning är det förändrade värdet av resultatandelar i dotter- och intresseföretag vid sidan av resultaträkningen. Ökningen uppgår under perioden till 32 miljarder kronor och avser främst bolagens övergång till redovisningsprinciper enligt IFRS.
Statsskulden samvarierar i huvudsak med nettoförmögenheten, men samvariationen överensstämmer inte alltid tidsmässigt. Exempelvis påverkas inte statsskulden av periodens ökning med 123 miljarder kronor av värdet på andelar i statliga bolag, eftersom den till största delen avser ökat eget kapital i bolagen härrörande från den egna verksamheten.
Lånebehovet och statsskuldens utveckling
Statsbudgetens saldo visade ett överskott på 18,4 miljarder kronor för 2006. Detta innebar att statens lånebehov – definitionsmässigt lika med statsbudgetens saldo, men med omvänt tecken – var negativt och bidrog till att minska statsskulden 2006. Den konsoliderade statsskulden minskade 2006 med 42 miljarder kronor till 1 220 miljarder kronor. Förutom statsbudgetens överskott var det främst en omvärdering av valutaskulden till aktuella valutakurser (orealiserade valutavinster) med 24 miljarder kronor som bidrog till att skulden minskade betydligt mer än budgetöverskottet.
Den statsskuld som redovisas i Årsredovisningen för staten (konsoliderad) skiljer sig från den som Riksgäldskontoret redovisar (okonsoliderad) på grund av elimineringar för myndigheters innehav av statsobligationer och statsskuldväxlar. Myndigheter som bedriver en omfattande tillgångshantering av medel avsatta för ändamål vid sidan av statsbudgeten har rätt att placera på den svenska statspappersmarknaden.
Tabell Statliga myndigheters innehav i svenska statspapper 2006 Miljarder kronor
Nominella statsobligationer 11,2 17,3 0,2 28,7
Reala statsobligationer 16,9 16,9
Totalt 14,6 34,2 0,7 0,2 49,7
Elimineringen av statliga myndigheters innehav av statspapper uppgick till 50 miljarder kronor 2006.
Därav avser 49 miljarder kronor Kärnavfallsfondens och Insättningsgarantinämndens innehav. Övriga myndigheters innehav har varit mindre än 1 miljard de senaste åren (Premiepensionsmyndighetens innehav av statspapper elimineras inte eftersom myndigheten inte ingår i den konsoliderade årsredovisningen för staten). Sammantaget medför detta att den okonsoliderade statsskulden som Riksgäldskontoret redovisar är 50 miljarder kronor högre än vad som redovisas i balansräkningen i Årsredovisningen för staten .
Definition av statsskulden
Sedan den 1 januari 2003 definieras statsskulden så att samtliga låneinstrument värderas till nominellt slutvärde. Det betyder att instrumenten tas upp till det belopp som betalas på förfallodagen. Även derivatinstrument inkluderas, t.ex. de skuldbytesavtal (swappar) som Riksgäldskontoret ingår för att påverka sammansättningen och löptiden i statsskulden. Derivatinstrument, liksom övriga åtaganden i utländsk valuta, värderas med hänsyn till aktuell valutakurs. Till och med 2002 värderades statsskuldväxlar och reala nollkupongobligationer till anskaffningsvärde. Lån i utländsk valuta värderades till aktuell växelkurs.
För reala instrument inkluderas upplupen inflationskompensation som med tidigare definition skuldfördes först vid förfall. Det nya måttet innebär en anpassning till hur skulden mäts i EU-sammanhang, bl.a. inom ramen för proceduren mot för stora underskott. Jämförelsesiffrorna i tabellerna i detta avsnitt är ändrade i enlighet med det statsskuldsmått som gäller sedan 2003.
Statsskuldens sammansättning
Det lagfästa målet för statsskuldspolitiken är att statens skuld skall förvaltas så att den långsiktiga kostnaden minimeras, samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Den övergripande målsättningen konkretiseras genom att regeringen årligen fastställer riktlinjer för statsskuldens förvaltning avseende statsskuldens sammansättning och löptid (mätt i genomsnittlig räntebindningstid eller s.k. duration).
Riktvärdet för den genomsnittliga räntebindningstiden skulle vara 3,1 år för 2006 enligt regeringens riktlinjebeslut för 2006 (Fi2005/4589). Inom ramen för riktlinjerna fastställer sedan Riksgäldskontoret delmål och riktmärken, bl.a. för löptiden i den nominella kronskulden respektive valutaskulden.
Riksgäldskontoret svarar även för den operativa förvaltningen av statsskulden. Upplåningen och förvaltningen av statsskulden sker i tre skuldslag:
− nominella lån i svenska kronor
− reala lån i svenska kronor
− nominella lån i utländsk valuta.
Tabell Statsskuldens utveckling och sammansättning Miljarder kronor
2002 2003 2004 2005 2006
Nominella lån i svenska kronor 658 712 745 770 754
Reala lån i svenska kronor 130 144 167 189 200
Nominella lån i utländsk valuta 375 330 301 303 266 Summa konsoliderad statsskuld 1 163 1 186 1 213 1 262 1 220
Nominella lån i svenska kronor utgör den viktigaste källan för finansiering av statsskulden. Merparten av upplåningen sker på den inhemska värdepappersmarknaden genom statsobligationer (kuponglån med en löptid över ett år vid emissionstillfället) och statsskuldväxlar (nollkuponglån, i huvudsak med en löptid på högst ett år vid emissionstillfället). I skuldslaget ingår även privatmarknadslån som erbjuder Riksgäldskontoret billigare upplåning än konventionella statspapper i kombination med möjligheter att sprida upplåningen till fler långivare, företrädesvis privatpersoner. Privatmarknadslån består dels av premieobligationer, dels av Riksgäldsspar. Under 2006 har privatmarknadsupplåningen totalt legat kvar på samma nivå som 2005. Privatmarknadsupplåningen som andel av den totala statsskulden har ökat med 0,2 procentenheter till 5,1 procent av statsskulden 2006. En viss omfördelning mellan sparformerna har dock skett. Riksgäldsspar ökade med en miljard kronor till 23 miljarder kronor till följd av stigande räntor på framförallt rörliga konton. Premieobligationerna minskade med en miljard kronor till 40 miljarder.
Orsaken var framförallt att stora lån löpte ut under 2006. Under 2005 ökade upplåningen från privatmarknaden med 4 miljarder kronor. Framförallt allt ökade stocken av premieobligationer med 10 procent. Upplåningen på privatmarknaden minskade kostnaderna för statsskulden med knappt 0,2 miljarder kronor i förhållande till alternativ upplåning på kapitalmarknaden under 2006. För femårsperioden 2002-2006 blev den sammanlagda kostnadsbesparingen nästan en miljard kronor.
Volymen statsskuldväxlar minskade med 32 miljarder kronor 2006. Statsskuldväxlar emitteras varannan vecka och utgör huvuddelen av Riksgäldskontorets kortfristiga upplåning. Volymen av emitterade statsskuldväxlar kan variera kraftigt mellan auktionstillfällena, vilket beror på svängningar i statens lånebehov.
Riksgäldskontoret använde tillfälligt valutaterminer i likviditetsförvaltningen över årsskiftet vilket normalt sett inte görs. Anledningen var att Riksgäldskontoret valutasäkrade ett kort lån i utländsk valuta. I valutaskulden ingår terminskontrakt på minus 13 miljarder kronor (se not 45, Statsskulden). Med valutaterminer justerar Riksgäldskontoret också valutasammansättningen i valutaskulden. Om skulden i en
enskild valuta är för stor relativt de andra valutornas andel köper Riksgäldskontoret denna valuta på termin och säljer den av de andra skuldvalutorna som har en låg andel.
Tabell Nominella lån i svenska kronor Miljarder kronor
2002 2003 2004 2005 2006
Statsobligationer, nominella 340 384 408 400 380
Statsskuldväxlar 217 241 256 284 252
Nominella privatmarknadslån 58 58 59 63 63
Likviditetsinstrument 43 29 22 23 45
Valutaterminer m.m. 0 0 0 0 14
Nominella lån i svenska kronor
658 712 745 770 754
Andelen reala lån har successivt ökat under femårsperioden. Under 2006 ökade andelen reala lån med en procent till 16 procent av den totala statsskulden. I slutet av 2006 uppgick stocken till 200 miljarder kronor. Enligt regeringens riktlinjebeslut skall andelen på sikt öka till 20 procent av den totala skulden.
Ökningen skall ske i en takt som är avpassad till efterfrågetillväxten och med beaktande av kostnader och risker i övriga skuldslag.
Reala lån i svenska kronor fyller en viktig funktion i statens låneportfölj då de bidrar till en mer diversifierad upplåning med ytterligare ett skuldslag utöver nominell kron- och valutaskuld. Staten får därmed tillgång till en finansieringskälla med andra kostnads- och riskegenskaper än nominell upplåning, och risken kan reduceras. Låneformen ger även fördelar för investeraren eftersom investeraren erbjuds en möjlighet att försäkra sig mot inflation genom att staten övertar inflationsrisken.
Den nuvarande valutaskulden byggdes upp under en period när lånebehovet var mycket stort. Lån i utländsk valuta bidrog då till att täcka en del av lånebehovet. Sedan flera år amorterar staten på valutaskulden för att minska den totala risknivån i statsskulden. Eftersom statsskulden löpande mäts och värderas i kronor slår ändringar i växelkursen direkt igenom på skuldens storlek. Målet är dock inte att avveckla valutaskulden, även om den medför en växelkursrisk. Valutaskulden bidrar på samma sätt som realobligationer till att diversifiera statsskulden, eftersom den minskar exponeringen mot den svenska räntan.
Enligt regeringens riktlinjer skall skulden i utländsk valuta minska så att den på sikt utgör 15 procent av statsskulden. Enligt riktlinjerna skulle valutaskulden amorteras med 25 miljarder kronor 2006.
Riksgäldskontoret fick avvika med +/- 15 miljarder kronor. Då Riksgäldskontoret bedömde att kronan under första halvåret var undervärderad valde man att inte amortera mer än motsvarande 18 miljarder kronor under 2006.
Tabell Valutaskulden Miljarder kronor
2002 2003 2004 2005 2006
Skuld utländsk valuta 375 330 301 303 266
Andel valutaskuld av total skuld
(procent) 32 28 25 24 21
Orealiserade valutakursförändringar ingår i valutaskulden och kan variera kraftigt mellan åren. År 2006 uppgick de orealiserade valutavinsterna till 24 miljarder kronor. Dessa kan jämföras med 2005 då de
Orealiserade valutakursförändringar ingår i valutaskulden och kan variera kraftigt mellan åren. År 2006 uppgick de orealiserade valutavinsterna till 24 miljarder kronor. Dessa kan jämföras med 2005 då de