FFRL

Stril 60 var beroende av ett helt annat samband än det som byggts upp för Stril 50⁷⁴. År 1950 tillsattes en utredning, som föreslog ett landsomfattande radiolänknät. Under 1953-54 utredde man, på uppdrag av ÖB, hur nätet skulle kunna tillgodose såväl flygvapnets utökade behov som försvarsstabens behov. Beslut om utbyggnad togs år 1954, vilket följdes av ett antal praktiska prov. En ny utredning år 1954 kom fram till att ett för försvaret gemensamt radiolänknät skulle tillgodose behoven för ÖB, MB, FRA, SJ och ett uppdaterat behov för flygvapnet innefattande även flygbaserna. Studien resulterade i ett förslag – Plan-54 – med en principlösning för nätstrukturen enligt nedanstående bild.

FFRL nätstruktur

FFRL formades utgående från följande principer:

 Nätet skulle vara ett landsomfattande stomnät med ett 30-tal noder, inbördes förbundna med radiolänk i en maskformig struktur

 Nätets nyttjare skulle anslutas med radiolänkar till noderna eller i vissa fall direkt till varandra

 Nätet skulle vara helt fristående från Televerkets nät

 Nätets anläggningar skulle ges fortifikatoriskt skydd och förses med lokal energiförsörjning

74 Försvarets Fasta Radiolänknät Försvarets Telenät, ETT HISTORISKT PERSPEKTIV; Göran Kihlström

Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 120

 Trafiken skulle avverkas dels över i nätet fast anordnade förbindelser, dels över vid behov uppkopplade förbindelser

 Uppkopplingarna skulle ske via i noderna anordnade automatväxlar

 Förbindelser i nätet skulle anslutas hos användarna i lokala växlar för access från skilda befattningshavare eller direkt i vissa befattningshavares terminaler

Under 1960-talet skedde en kraftig utbyggnad av FFRL främst i södra delen av landet där den maskformiga strukturen successivt realiserades. Ett stråk genom inre Norrland, till del

realiserat med radiolänk av troposcattertyp (RL-71), möjliggjorde anslutning även av anläggningar i övre Norrland. Härigenom fick FFRL 1962 den planerade landsomfattande täckningen.⁷⁵

Allt bredbandigare länksystem på allt högre frekvensområden anskaffades, bl a RL-81 på frekvensband runt 7 GHz och med en bandbredd som medgav 300 talkanaler eller radarvideo.

Dataöverföring realiserades via telefonikanaler med hjälp av modem. Datahastigheter i klassen 750 – 1500 bit/s realiserades via telefonikanaler och användes bl a för måldata-rapportering från spaningsradar och höjdmätare samt för överföring av styrdata till styrdata-sändare. Successivt kom modem med högre prestanda, överföringskapaciteter om 2400 bit/s kunde realiseras.

Rb 68-förbanden behövde snabbt kunna upprätta samband från nya grupperingsplatser och utrustades därför med transportabla radiolänkenheter av typ RL-23 med vars hjälp de snabbt kunde ansluta till förberedda punkter i FFRL. RL-23 arbetade på frekvensband runt 350 MHz och hade kapacitet för en telefonikanal.

Den planerade automatiseringen av trafikförmedling i FFRL påbörjades. Som växel valdes AKE 129, en programminnesstyrd växel med rumsuppdelad väljare. De första automatiska nodväxlarna sattes i drift 1969 och därmed förverkligades tanken från 1954 på Försvarets automatiska landsomfattande telenät, ATL. AKE 129 levererades av LM Ericsson och styrdes av en specialutvecklad, dubblerad processor.

För att säkra tillgängligheten och öka täckning och skadetålighet tillfördes transportabla komponenter i form av radiolänkar och multiplexutrustningar för ersättning av skadade delar och för kompletterande utbyggnader. Exempel på detta var RaL-kompanierna inom

strilbataljon med kapacitet upp till 30 kanaler och milosambandsbataljoner för ersättning i FTN stomnät med kapacitet upp till 480 kanaler.

Det ökade beroendet av flexibelt samband med god transmissionskvalitet ledde till att man i slutet av 1960-talet fastställde "Transmissionstekniska riktlinjer för krigsmaktens telefon-förbindelser", vanligen benämnda TRAMS.

75 Utvecklingen av Flygvapnets Telefon- och transmissionssystem. FHT 03/05 2005-05-15. Bertil Nilsson

Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 121 FTN-anläggning

12.7.2 FTN

Som en effekt av den nya operativa målsättningen för försvarets samband (OpM Sb 1975) skapades begreppet försvarsmaktens gemensamma samband (FGS). De tidigare separata radiolänk- (FFRL) och trådnäten integrerades successivt under 1970-talet till ett nät, FTN.

Begreppet FTN innefattade transmissions- och förmedlingsresurser liksom tekniska och trafikala stödresurser. Den dominerande delen betjänade flygvapnets samband, men även central, högre och lägre regional ledning. Även övriga försvarsgrenar och vissa andra organ inom totalförsvaret nyttjade FTN. I FTN fanns därför flera olika trafiknät.

Under 1974 fattades beslut om successiv digitalisering av transmissionen inom FFRL genom användning av PCM. Detta kom efter hand även att gälla trådnätet. I det första skedet

inriktades digitaliseringen mot transmissionsdelar i samband med materielomsättning.

De växande behoven av överföring av data innebar nya krav. För överföring av radar-information från radarstationer till strilcentraler utnyttjades sedan slutet av 1950-talet bredbandstransmission via kabel och radiolänk. Radarstationerna försågs i början av 1970-talet med radarextraktorer som redan vid radarn extraherade den väsentliga informationen.

Denna överfördes sedan till centralerna som dataflöde via modem och telefonikanaler i FTN.

Funktionen benämndes SBÖ (smalbandsöverföring). Information från en radarstation kunde via fördelningsutrustning (SBÖ-spridare) spridas till flera mottagare. SBÖ-spridare infördes i FTN-anläggningar under 1980-talet. Från början skedde spridningen på stela förbindelser, med början 1985 på förmedlade förbindelser. Ett annat exempel på dataöverföring var OPUS-systemet, som användes för insamling, överföring och presentation av information inom den optiska luftbevakningen.

Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 122 Den tekniska utvecklingen motiverade starkt en inriktning mot digitala lösningar i telefoni- och transmissionssystemen. Detta påverkade det under slutet av 1970-talet påbörjade arbetet med en långsiktig plan för systemens utveckling, modernisering och utbyggnad. En viktig grund i detta arbete utgjorde SYMM FV Sb, som fastställdes i början av 1980-talet, samt Systemmålsättning för försvarets gemensamma telesamband SYMM FTG från 1989.

Studierna resulterade i en rekommendation om inriktning på ett i princip helt tjänsteintegrerat, förmedlat, digitalt nät. Utöver digital kretsförmedling för telefonitrafik och viss datatrafik, förutsattes paketförmedling för datatrafik. I studien identifierades framtida sannolika krav och principiella lösningsalternativ i avseenden som:

 Grundtjänster i FTN och anslutningskategorier

 Tilläggstjänster och specialtjänster i krets- respektive paketförmedlade nät

 Strukturer i transmissions- och trafiknät

 Trafikkategorier och trafikvolymer, fördelning över tillgängliga nät (FTN, ATN, ATL, förmedlade/stela förbindelser)

 Reservkapacitet för ökad skadetålighet

Många operativa och taktiska sambandsbehov täcktes fortfarande i början av 1980-talet genom fast uppkopplade eller förberedda direktförbindelser. Redan i "Prel SYMM FV Sb"

angavs en målsättning att dessa samband skulle kunna upprättas även via förmedlade förbindelser. För att allt mer styra utvecklingen mot förmedlad trafik och därmed ökad flexibilitet introducerades TAKKOM-förbindelser. Detta innebar att man med hjälp av TAKKOM-terminalutrustning kunde upprätta långtidsuppkopplad, förmedlad förbindelse mellan aktuella objekt. Förbindelsen förblev uppkopplad som en semipermanent förbindelse under önskad period. Den samtalsvisa anrops- och slutsignaleringen skedde via i TAKKOM-terminalerna anordnad inombandssignalering. Den upprättade förbindelsens funktion

övervakades av terminalutrustningarna. Vid avbrott kunde alternativ förbindelse automatiskt upprättas. Ett annat sätt att utnyttja förmedlade förbindelser innebar automatisk uppkoppling mot förutbestämd motpart direkt vid anrop utan att adress behövde anges av den anropande.

För att föra digitaliseringen av nätet vidare krävdes att även växlarna i ATL-noderna i FTN blev av digital typ. För ersättning av AKE 129 och ETSS valdes Ericsson AXT 121.

Under perioden skedde även en kraftig utökning av transportabla radiolänkenheter för snabb komplettering av näten och för anslutning av rörliga förband.

Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 123 Transportabla radiolänkenheter

Organisationen för drift och underhåll av sambandssystemen byggdes successivt ut med bl a nätdriftcentraler på central och regional nivå. Omfattande system för fjärrövervakning av transmissions- och förmedlingssystemen infördes för att rationalisera arbetet med drift och underhåll av näten.

För att fylla de växande kraven beträffande datakommunikation inrättades inom FTN under senare delen av 1980-talet ett trafiknät (MILPAK) för paketförmedlad datatrafik. Tack vare pakettekniken kunde en mängd inbördes olika dataterminaler utnyttja ett gemensamt datanät.

Pakettekniken ökade även överföringskapaciteten på förbindelserna och höjde säkerheten i dataöverföringen. Kravet på skydd mot obehörig avlyssning av i näten överförd information blev allt starkare. För att skydda dataöverföringen infördes ”änd till änd”-kryptering på vissa förbindelser.

Inom transmissionsområdet innebar 1980-talets utveckling inom optofibertekniken en revolution. I kombination med den snabba utvecklingen inom digitaltekniken möjliggjorde optofiberutvecklingen stora fördelar beträffande ekonomi, kapacitet och kvalitet. Inom FTN utnyttjades dessa möjligheter tidigt. Redan 1984 byggdes den första optokabeln för lång-distant PCM-överföring. Optofiber fick successivt en bred tillämpning inom FTN. I ökande grad användes civila utrustningar och protokoll för att nå fördelar i ekonomi och snabbare utveckling.

Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 124 Trafiknät i FTN i slutet av Stril 60-tiden