Flerdimensionell kunskap

I dokument Samverkan för personer med samsjuklighet Socionomprogrammet Examensarbete (sidor 36-40)

6. Resultat

6.3 Flerdimensionell kunskap

Detta tema beskriver den flerdimensionella kunskapen som behövs vid behandling av

samsjuklighet av psykiatrisk diagnos och missbruksproblematik och som ställer höga krav på alla inblandade vid samverkan av vården. Majoriteten av de granskade artiklarna har mer eller

37

mindre avhandlat ämnet, mer specifikt tolv. Fyra subteman har identifierats genom

analysarbetet: olika utbildningar, konflikt om behandling, förståelse för varandras roller samt komplex klientgrupp. Dessa presenteras nedan.

6.3.1 Olika utbildningar

De professionella som ska behandla personer med samsjuklighet har oftast olika utbildningar och kunskapsnivåer (Sterling et al., 2011). Dessa utbildningar skiljer sig ofta åt då

yrkesverksamma inom psykiatrin kan ha en hög medicinsk utbildning och de yrkesverksamma inom missbruksvården i vissa fall inte ha någon examen alls (Sterling et al., 2011). I artiklarna framkommer att för att kunna leverera en effektiv behandling krävs utbildning med lämpligt kliniskt stöd och nästan alla i de genomförda studierna indikerade ett behov av

vidareutbildning inom området samsjuklighet, vilket tyder på att kunskapen gällande det berörda ämnet är låg (Cleary et al., 2009). Trots att behovet av utbildning kring samsjuklighet finns så visar en del artiklar att det inte tillhandahålls inom psykiatrin och missbruksvården. En effekt av att de professionella inte har utbildning och kunskap om samsjuklighet bidrar till att samsjuklighet oftast missas och klienter ”faller mellan stolarna” vilket kan leda till flera oönskade allvarliga konsekvenser (Canaway & Merkes, 2010; Padwa et al., 2015). Dessa oönskade konsekvenser hade kunnat undvikas om det som i flera av de granskade artiklarna föreslogs att skapa fler-dimensionella team där fler yrkesroller ingår, det är även bra att de yrkesverksamma har en fler-dimensionell kunskap om gruppen i fråga (Källmén et al., 2017; Matscheck & Piuva, 2020). Denna nya kunskap skulle innebära en utbildning för en mängd olika presenterade kliniska problem, för att minimera risken att samsjuklighet skulle

förbipassera obemärkt (McKee, 2017).

Ett annat förslag som presenterades i två av artiklarna var att utbilda en person som ska verka som expert på området för att förbättra vården och upptäcka samsjuklighet men även för att stödja kollegor inom området när det råder otillräcklig kunskap (Bjørkquist & Vold Hansen, 2017; Staiger et al., 2010)

6.3.2 Konflikt om behandling

Det råder stora konflikter mellan de olika professionerna gällande hur behandling för denna klientgrupp ska utföras. De professionella har oftast olika bakgrunder med olika ideologier och olika klinisk tro gällande hur behandling av de två olika tillstånden ska ske, vilken

38

2015). Problem kan uppstå och vårdtillfällen missas om de professionella inte ser både missbruksproblematiken och den psykiatriska diagnosen som primära. Oftast brukar det primära anses vara missbruket och det argumenteras ofta för att om klienten får hjälp för detta så kommer de psykiska problemen försvinna, vilket ofta inte är sant (Sterling et al., 2011; Staiger et al., 2010). Detta medför problem som handlar om att klienter kunde bli skickade fram och tillbaka mellan de olika aktörerna för att de professionella inom missbruksvården kunde anse att de behövde ta tag i sitt psykiska mående först och de i psykiatrin ansåg att klienten behövde ta tag i sina missbruksproblem först och sedan komma tillbaka. Detta skapade en tvist om var problemets ursprung ligger och hur det ska behandlas vilket skapar negativa konsekvenser för klienterna som inte får den vård de behöver (Groenkjaer et al., 2017; Pinderup, 2018). En lösning på detta problem är enligt Wiktorowicz et al. (2019) att det behövs ett paradigmskifte som medför att alla vårdaktörer behöver få en samstämmig syn på samsjuklighet och arbeta i team och inte var och en för sig.

6.3.3 Förståelse för varandras roller

En viktig aspekt för att utveckla ett bra samarbete mellan olika professioner är ett ömsesidigt förtroende. En av de utvalda artiklarna beskrev att anställda inom de olika organisationerna bildade stereotypa uppfattningar om varandra eftersom de hade otillräcklig kunskap om dels psykiatriska diagnoser och missbruk, dels om vad de olika yrkesrollerna har för ansvar och arbetsuppgifter (Bjørkquist & Vold Hansen, 2017). När missbruksvården och psykiatrin inte samarbetar med varandra eller har en förståelse för varandras roller kan detta leda till

allvarliga följder för klienter. Ett exempel på när professioner inte förstår varandras roller visar Groenkjaer et al. (2017) kan leda till missförstånd och oförståelse för varandras arbete. Exemplet som Groenkjaer et al. (2017) tar upp är en behandlare inom psykiatrin som jobbat intensivt med en klient med samtidig missbruksproblematik och får med sig klienten till en bokad tid hos missbruksvården. De blir fem till tio minuter sena och avvisas då och behöver boka in en ny tid. Detta exempel illustrerar ett vanligt problem där ingen förståelse visas för klienten och dennes behov, inte heller för den professionella och dennes arbete som kämpat för att få med sig klienten på ett möte. En framgångsfaktor är därför utifrån detta att utveckla en förståelse för varandras arbete och betona vikten av att ett närmare samarbete mellan de olika professionerna, vilket är av stor vikt för att gynna både klienter och professionella (Groenkjaer et al., 2017).

39

6.3.4 Komplex klientgrupp

Personer med samsjuklighet är en komplex grupp som är förknippade med flera allvarliga negativa konsekvenser (Canaway & Merkes, 2010; Groenkjaer et al., 2017; McKee, 2017; Staiger et al., 2010; Wiktorowicz et al., 2019). Denna grupp har större benägenhet att begå självmord, bruka våld mot sig själv eller andra, högre risk för återfall, hamnar i större utsträckning i fängelset, större risk för allvarligare sjukdomar som HIV och hepatit, svåra psykiska problem, hemlöshet, kormorbida medicinska problem samt behandlingsavbrott (Canaway & Merkes, 2010; Groenkjaer et al., 2017; McKee, 2017; Staiger et al., 2010; Wiktorowicz et al., 2019). En svårighet med samsjuklighetens mycket komplexa natur är att den innehåller många möjliga kombinationer av psykiska sjukdomar och missbruk. Ett integrerat program är oftast inte lika förberedda att erbjuda effektiv behandling för en person med schizofreni och en stimulansanvändningsstörning som för en person med depression och en cannabisanvändningsstörning exempelvis. Detta beror på komplexiteten för personer med samsjuklighet och för att lösa detta problem krävs behandlingsteam som har kunskap och utbildning om en mängd olika kliniska problem (McKee, 2017). Detta är en utmaning för vårdgivarna då man behöver ha kännedom om samsjuklighet för att kunna möta denna grupps behov, vilket ställer höga krav på de professionella som behöver ha kunskap för att kunna upptäcka samsjukligheten (Groenkjaer et al., 2017).

40

I dokument Samverkan för personer med samsjuklighet Socionomprogrammet Examensarbete (sidor 36-40)