Ur sammanställningen av nätverkens svar framträder ett mönster av nätverkens förhållnings- sätt i de olika temana. Dessa jämförs med de målsättningar och inriktningar som ställs i vär- degrunden. Detta utgör resultatet och inleder varje tema. Därefter illustreras resultatet med utdrag och citat från intervjuerna där temat framträder med hjälp av exempel. De fyra nätverk som intervjuades benämns A,B,C och D. De uttalanden som gjordes och som i en del fall cite- ras gjordes självklart av en enskild deltagare, men i de fall när ingen i gruppen hade en annan uppfattning beskrivs det för enkelhetens skull som nätverkets uppfattning. I sammanställning- en återges de citat och resonemang (kursiverad text) som bäst återger och motiverar nätver- kens inställning till temat eller avviker från mönstret. Varje tema avslutas med reflektioner kring resultatet och jämförs dels med de målsättningar som finns i värdegrunden, dels med de teorier och idéer som beskrivits i den valda litteraturen. Reflektionerna behandlas vidare i resultatdiskussionen
Tema val av deltagare
Det som undersöks är hur kontaktpersonen har gått tillväga vid valet av arbetsplats – var det ett aktivt val från kontaktpersonen, en intresseanmälan från arbetsplatsen eller om det skett mera slumpvis.
Resultat
Gemensamt för dessa fyra nätverk har varit att kontaktpersonen eller personerna aktivt valt ut arbetsplatser efter vissa kriterier, som sjukskrivningstal och storlek på arbetsplats samt sprid- ning geografiskt, samt i ett fall de som hade verksamhet som kontaktpersonerna trodde gav belastningar. När det gäller personer valdes i de flesta fall de ut som visat ett intresse för de här frågorna. De hade antingen ett intresse för rehabiliteringsfrågor eller hade de på annat sätt visat ett intresse för de här frågorna, beroende på om kontaktpersonen fått sin personkänne- dom via sitt arbete på försäkringskassan eller om de haft kontakt med företagen på annat sätt. Vid ett av nätverken redogjorde några deltagare för att deras arbetsplatsledning mera slumpar- tad skickat ut informationen om nätverkets inbjudan till personalen, och där hamnade det först så småningom på en intresserads bord.
När en person slutar på en arbetsplats, eller får andra arbetsuppgifter, kan det uppstå en situa- tion då en ny deltagare ska utses. Vid två av nätverken hade detta inträffat, och i inget av de fallen hade den nya personen blivit informerad om nätverket innan tillträdet. Vid dessa tillfäl- len har det varit arbetsplatsen själv som utsett ny deltagare och inte kontaktpersonen.
Hur temat framträder
Enligt nätverk A har alla företag valts ut innan kallelsen skickades ut. De valdes utifrån vissa
kriterier: mycket sjukskrivningar - nästan inga sjukskrivningar, en del större och en del mind- re företag. Det medförde en viss osäkerhet om varför de blivit utsedda, och en av de första
frågorna vid den första träffen var: varför är just vi här? I nätverk B bjöd kontaktpersonen in deltagare från kommun och näringsliv. Deltagarna blev handplockade utifrån personliga kon- takter av kontaktpersonen, men han tittade också på spridningen,
dels områdesmässigt och dels kommunalt, statligt eller privat. Det var främst de som jobbat
mycket med rehabiliteringsfall som kontaktades. Det var en medveten strategi att skicka ut en inbjudan till personer han visste hade ett intresse av frågorna, för: skickar man bara ut in-
bjudningar stannar det bara hos någon. Nätverk B betonar: att det viktiga är att man hand- plockar medlemmarna och att man inte är för många. Alltså inte bara handplocka arbets- plats, utan handplocka personen direkt från arbetsplatsen – inte överlämna det till företaget.
På en fråga om detta inte leder till risken att man bara väljer de arbetsplatser som redan är bra igång, svarade man att: jag tror att om man vill ha igång ett nätverk i en kommun, att man
plockar dom som verkligen vill först för att sen det nätverket kan ge ringar på vattnet till såna som är mindre aktiva och engagerade. Får du inte gång det första nätverket får du inte igång de andra.
Reflektion
Detta sätt att välja ut deltagare kan tyckas ha sina begränsningar på så sätt att många företag eller andra arbetsplatser inte får kännedom om nätverkets existens. Enligt värdegrunden ska ju nätverket vara öppet för alla som har ett intresse. Samtidigt, som framgår av analysen längre fram, vill man inte ha ett nätverk större än ca 8 - 10 deltagare. Antal arbetsplatser som kan delta i ett lokalt nätverk måste alltså kraftigt begränsas på något sätt, och på detta sätt har man löst ett problem. Av de exempel som kom fram i intervjuerna kan man utläsa att i de fall när kontaktpersonen inte själv valde och tog kontakt med personen utan endast kontaktade företa- get, valdes inte någon representant ut aktivt. Detta bekräftar nätverk B’s synpunkt, att skickar man bara ut inbjudningar, stannar det bara hos någon – om inte denne någon själv tar ett initi- ativ.
Jämför med resultatet i enkätundersökningen, där det framgår att bara en liten del av nätver- kets deltagare utsetts till nätverksmedlem av sin chef. Ett nätverks synpunkt att man har större möjligheter att lyckas med etableringen av nätverk om man börjar med de som har störst in- tresse – och kanske därför egentligen har minst behov – är intressant. Eftersom målsättningen enligt värdegrunden är att bygga upp kunskap bör det vara en rimlig ståndpunkt.
Tema uppstart
Utgångspunkten är att uppstarten av de lokala nätverken är viktig för deras möjligheter att få en livskraftig fortsättning. Därför uppehölls sig en förhållandevis stor del av intervjuerna vid hur uppstarten gick till, vilka erfarenheter man har dragit av det egna nätverkets tillkomst och om man anser att man kunde ha gjort på annat sätt.
De fyra nätverk som intervjuades startades upp från slutet av 2002 fram till början av 2003.
Resultat
En samstämmig uppfattning bland nätverken är att uppslutningen av de inbjudna företagen blir betydligt större om man bjuder in sådana som kontaktpersonerna känner sen tidigare. I ett fall gjordes inbjudan direkt personlig med ett telefonsamtal, och uppslutningen blev hundra- procentig. Kontaktpersonen bör alltså ha en god lokalkännedom.
Det är deltagarnas eget engagemang och delaktighet som upplevs som den viktigaste faktorn för att få en god start för nätverket. Detta medför också en förväntan på att deltagarna verkli- gen går på träffarna, att man visar att man prioriterar nätverket – det är bättre att ha färre mö- ten som alla verkligen går på. En förutsättning för att nå detta är att vara noggrann när man väljer deltagare, men också att informera dessa om vilka förutsättningar som gäller. Det inne- bär också att vara beredd på att de första mötena går åt för att lära känna de andra medlem-
marna, men att det under de mötena är viktig med en klar styrning och någon form av plane- rade aktiviteter
Hur temat framträder
Någon exakt och säker siffra på hur många som blev inbjudna till första träffen fanns inte tillgänglig, men ur minnet nämndes från nätverk B 14 st, från C 25, D ca 15. Nätverk A nämnde inget antal.
Nätverk B menar att det var ett bra sätt att starta upp ett nätverk genom att kontakta de företag och personer som man som kontaktperson känner sen tidigare. Det var bra med telefonkontakt när första kontakten angående nätverket togs. Det gjorde att gavs tillfälle till dialog, man
kunde bolla tillbaka – det blev naturlig på nåt sätt. Alla som blev inbjudna kom också.
Nätverk B beskriver den första tiden: det var ett antal möten först då det inte hände så myck-
et, då man lärde känna varann – det är en del i processen. Sen utkristalliserar sig den arbets- form som passar nätverket bäst – utan några egentliga beslut om att det skulle vara så. De
menade vidare att det behöver vara en klar styrning i början. De kom överens om att läsa ur en bok om hälsofrämjande arbetsplatser och sen diskutera utifrån denna, och detta organiserades av kontaktpersonerna. Detta gav ett tema, och man gav även hemuppgifter: Man måste ha lite
input, nånting som för det framåt, men vad, det måste nätverket själv bestämma. När boken
tog slut har de kört på mer lösa boliner.
Vidare ansåg de att: man måste ställa krav på dom som är med i nätverket. Nätverk D utryck- er det på detta sätt: Det handlar inte om att vara med i ett nätverk för att stå på en deltagar-
förteckning, utan det handlar om att är jag inte här, så är det för att jag verkligen inte kan. Andra deltagare ska veta att detta är något du prioriterar. Och det har med gruppen att göra, att man ska kunna utveckla förtroende för varandra. Nätverk A är rädda för att om inte alla
deltagarna deltar aktivt … blir det ett informationsmöte, och det är vi inte betjänta av, för den
informationen kan man ta till sig på annat sätt. Nätverk B betonar också att: det är viktigt att man från början håller väldig hög närvaro bland deltagarna. Annars startar man om och diskuterar samma saker. Hellre färre möten, men att alla kommer till de möten som är be- stämda, annars är det risk att man tappar fart hela tiden.
Nätverk D fick möjlighet att delta i ett projekt lett av Halmstads Högskola. De tror det är en anledning till att de fortfarande finns kvar som nätverk. Det bidrog nämligen till att de tidigt fick upp ögonen för frågan vad det egentligen var de ville med nätverket – vissa trodde de
skulle få komma dit och få allting serverat som ett batteri av verktyg. Gör så här så blir all- ting bra, istället för att se det som ett erfarenhetsutbyte. Detta medförde att man diskuterade
vilken avsikt man hade med nätverket, vad man själv ville använda det till. Det skulle inte leda till någon form av konsensus, utan det viktiga var att var och en blev medveten om att det finns olika tankar och idéer om varför man är med i nätverket. Detta hade man inte diskuterat innan (projektet kom ett halvt år efter nätverksstart).
En erfarenhet som nätverk D gjorde var att när de kontaktade ortens lokaltidning för att sprida informationen om att nätverket skulle bildas skrevs ett reportage. Detta ledde till att flera en- mansföretag inom friskvårdsbranschen visade sitt intresse, uppenbarligen i avsikt att på det sättet skaffa kunder till sin egen verksamhet. Däremot var det inga arbetsplatser ur den tänkta målgruppen som visade sitt intresse genom tidningsreportaget. Det föranledde nätverket att införa en regel som förutsatte att man skulle vara arbetsgivare till anställd personal för att få bli deltagare i nätverket.
Reflektioner
Det samstämmiga resultatet att deltagarnas engagemang och delaktighet var en upplevd förut- sättning för en god uppstart stämmer väl överens av värdegrundens målsättning att nätverken bygger på ett aktivt deltagande av medlemmarna. Det stöds också av de nätverksteorier som Daalsgard och Bendix (1998) beskrivit. Alla grupper beskriver också en lyckad grupprocess som en förutsättning för att kunna gå vidare med nätverkets utveckling.
Det finns kanske några mycket enkla förutsättningar som ska uppfyllas för att ett nätverk ska lyckas. Detta utrycktes av nätverk C resp D med ett gäng trevliga människor och: en viktig
framgångsfaktor? Goda frukostbullar. Kanske är det inte krångligare än så?
Tema struktur
Det finns inget givet eller rekommenderat sätt för de lokala nätverken att organisera sitt arbe- te, utan det formas av respektive nätverks deltagare. Det gör att de olika nätverken har sin egen struktur, sitt eget sätt att organisera sina träffar mm. Det finns ingen ambition med detta avsnitt att försöka hitta den optimala strukturen och arbetssättet, men de erfarenheter och tan- kar kring nätverkens eget sätt att arbeta kan utgöra exempel på olika möjligheter för nätverken att arbeta. Detta tema kommer delvis in på samma områden som Tema uppstart.
Resultat
De fyra nätverken bygger sin verksamhet på ett aktivt deltagande från sina medlemmar. De lever också väl upp till värdegrundens målsättning att ta till vara deltagarnas kompetens och de tar också del av varandras erfarenheter. Det har tidigare skickats ut information till nätver- kets kontaktpersoner, som dessa sen har vidarebefordrat ut till nätverkets medlemmar, som regel efter en del gallring. Tre av nätverken beskrev det som viktigt att träffarna är informella. Dagordningen är mer en utgångspunkt som man oftast frångår till fördel för något nytt och mer intressant.
Hur ofta man träffas varierar mellan de olika nätverken. Det varierar alltifrån nätverk A som träffas 4 ggr per år till nätverk B som träffas var 8:e vecka, och nätverk D som träffades var 5:e till var 6:e vecka i början.
Vid alla dessa fyra nätverk ordnar man sina träffar på så sätt att man träffas ”hemma” hos en deltagare på dennes arbetsplats. Som regel är det den person som organiserar mötet som gör någon form av dagordning och ordnar fikat. Detta innebär ett rullande ansvar för utskick av kallelse och planering av träffarna. Samtliga framhöll att det är viktigt att man är noga med att välja datum för sina träffar, så att så många som möjligt kan komma.
Hur temat framträder
Nätverk D framhöll att det inte är tvång på att värdinnan ska ordna någonting … det är väldigt
opretentiöst, det är ju inte det att man ska ordna nånting stort, utan det handlar mera om att träffas och diskutera det som man är intresserad av. Nätverk B betonar att man inte har sär-
skilda dagordningar. Är det nånting de vill ta upp nästa gång, nåt tema eller så tar de upp det på mötet. Det är väl rätt så skönt att inte ha nåt strukturerat – det är diskussionen i sig själv
som leder fram till något. Jag tror det är viktigt att varje grupp får arbeta på det sättet som passar dom medlemmarna som är med där – det är ju som vi säger det ömsesidiga förtroen- det. Vi behöver inte ha den där dagordningen, men vi har kanske en punkt som vi ska titta på
till nästa gång som vi tar upp. Det kan ju vara nåt som har hänt sen förra gången som man vill ta upp. Har man då strukturerat dagordningen kanske det glöms bort, man blir så stel.
I nätverk D ställs det inga krav på att man har förberett sig innan mötet – det måste bygga på ett engagemang om man vill eller inte vill delta. Men det blir lätt så att man diskuterar andra
saker än vad som bestämts innan. Men man ska inte styra för mycket, för då kanske det för- svinner lite grann av det här. Detta är viktigt, som en medlem i nätverk D säger: Om man låser det för hårt, då blir det inte spontant längre, då tror jag vi tappar charmen, det blir lite tvång av det. Det finns så många andra tvång som måste göras. Ja man måste komma för man vill. Nätverk A säger om behovet av en samordnare i nätverket: Det är lätt att om det finns en samordnare så blir det hans influenser som styr och ställer allting, och vi andra gör ingen- ting, så det är balansgång här. Leder till att det blir ett informationsmöte istället. En deltaga-
re i nätverk B menar att kontaktpersonen har kontakter gentemot det deras nätverk och för- medlar information och annat därifrån. Men även om alla i gruppen är helt jämbördiga uppfat- tas kontaktpersonen ändå som lite av sammankallande.
Kontaktpersonerna i nätverk D gav utryck för en fundering om vilken roll de ska spela för nätverkets fortsatta existens. Denna fundering var ett resultat av att kontaktpersonerna ordna- de så att nätverket fick delta i ett projekt: Vi ville ju så gärna att det här nätverket skulle lyck-
as. Men nätverken måste kunna leva av sig själva. Det ska inte bero på att vi (kontaktperso-
nerna) är med, utan där ska finnas så pass mycket glöd att det ska kunna fortsätta av sig själv
sen.
Ett nätverk (A) gav utryck för ett behov av lite mer struktur: Vem som ska fixa föredragshål-
lare koms överens om. Detta gjordes inte från början, och vi upplevde att det inte blev någon struktur på arbetet. Vi bara träffades och sen blev det ingenting … det var mer ett kafferep, och den tiden har man inte att lägga på det. Därför menar man från nätverk A att: det är vik- tigt att ha en rubrik för varje möte. Att bara träffas för att utbyta erfarenheter vet jag inte om det funkar.
Reflektion
Erfarenheterna från uppstarten var att det fanns ett större behov av struktur innan medlem- marna lärt känna varandra, det som Daalsgard och Bendix (1998) benämner grupputveck- lingsprocessens differentiering. Nätverk A var det nätverk som beskrev sin uppstart och fort- satta engagemang som mest problematisk, och det kan tolkas som att de inte lämnat differen- tieringsfasen och därför fortfarande känner ett större behov av struktur.
Det arbetssätt som utkristalliserats i nätverken stämmer i övrigt väl överens med såväl värde- grunden som den teoretiska beskrivningen av nätverk, dock med det förbehållet att den förän- derlighet och kontinuerliga utveckling som finns angiven som målsättning i värdegrunden inte har beskrivits vid intervjutillfällena. Snarare beskrivs nätverken som att man är nöjd och tyck- er det är tillräckligt som det är (se vidare tema framtidstro). Daalsgard och Bendix redogör för ledarskapet i ett nätverk, ett icke-hierarkiskt ledarskap där olika deltagare får olika roller. Gemensamt är att nätverken uppehåller sig vid medlemmarnas jämbördighet och undviker att tala om ledarskap, trots att detta inte behöver motverka jämbördigheten. Jämför med den am- bivalens som märks i intervjuerna när det gäller kontaktpersonens roll i nätverket. Detta kan vara en förklaring till den begynnande stagnation man kan ana.
Tema ämnen på träffarna
Att nätverken fungerar och är livskraftiga är viktigt. Men det innebär inte att nätverken behö- ver ägna tiden åt det som anges i värdegrunden. Det var därför intressant att diskutera vilka ämnen som man behandlar på sina träffar, även om denna frågar tangerar den del som under- söks i enkäten. Enligt värdegrunden ska nätverket vara ett handlingsinriktat nätverk, och syf- tet är att vidareutveckla och öka kunskapen om hur hälsofrämjande arbetsplatser kan skapas. Verksamheten ska bygga på erfarenhet och befintlig forskning och även fungera som ett kon- taktnät för forskningsprojekt. Men intervjuerna behandlade även hur nätverken väljer sina ämnen, om det finns några begränsande förutsättningar som hindrar nätverken att välja de ämnen som är viktiga och intressanta och slutligen om nätverket används till andra saker än det egentliga ändamålet som det är definierat i värdegrunden.
Resultat
Ett sammanfattande intryck är att nätverken ingående diskuterar och delger varandra de erfa- renheter och den kunskap som finns inom de egna organisationerna, men att nätverken inte söker upp ny kunskap på egen hand lika aktivt. I de intervjuade nätverken har man diskuterat att ta in externa föreläsare eller ordna egna seminarier, men har valt att avstå av kostnadsskäl, även om man i någon mån tar in föreläsare från försäkringskassan eller en sådan med lokal anknytning. Samtidigt är en tydlig uppfattning att det intressanta med nätverksträffarna är diskussionerna kring nya ämnen och händelser på de olika arbetsplatserna. Flera av nätverken gav utryck för uppfattningen att alla deltagare i ett nätverk inte skulle behöva delta på semina- rier eller föreläsningar, utan att det räcker att någon eller några intresserade deltar, för att sen kunna informera resten av nätverket och leda en diskussion i ämnet. Man diskuterar också ofta de ingående arbetsplatsernas egna problem och deras lösningar, vilket ofta rör sig om personalärenden/rehabiliteringsfrågor.
Hur temat framträder
Nätverk A anknyter till det som kom fram i diskussionen om uppstarten, om det viktiga i att