Folkbibliotekets roll i civilsamhället analys

Diskussionen om folkbibliotekets roll i civilsamhället utgår från nedanstående modell, som är en kombination av Dorte Skot-Hansens modell om folkbibliotekets roll i civil- samhället och några begrepp ur Diaz teori om fem integrationsdimensioner.

Tillgång till civil- samhället

Biblioteksrummet Integration

Moralfilosofisk Det moraliska rummet

Gemensam värdegrund

Sociologisk Mötesplats Socialintegration

Politisk Debattforum Medborgerlig

integration Figur 2. Folkbibliotekets roll i civilsamhället utifrån ett integrationsperspektiv. Gemensam värdegrund

I den moralfilosofiska definitionen av tillgången till civilsamhället är det samhällets uppgift att skapa yttre ramar för vad som är rätt och fel i moralisk och etisk bemärkelse. Konceptet härleds till det moraliska rummet i bibliotekssammanhang, där Skot-Hansen förkastar tanken på biblioteket som ett rum för värdegemenskap. Hon menar att värde- neutralitet och pluralism är något som biblioteket ska eftersträva genom sin verksamhet,

48

i sitt material och sina arrangemang. Folkbiblioteket ska uppfylla kravet på ”god kvalitet, allsidighet och aktualitet”, vilket innebär att i materialurvalet ska dessa kriterier styra och inte några moraliska, religiösa eller politiska synpunkter.156 Jag ifrågasätter om fullständig värdeneutralitet är möjlig då biblioteken även ska förmedla demokratiska värderingar? Intervjuer med respondenterna visar att biblioteket bidrar till en gemensam värdegrund genom att vara en plats som är öppen för alla och genom att erbjuda material som speglar ”hela samhällets mångfald”. Om man lyckas erbjuda material som ”speglar hela samhällets mångfald”, då anser jag att urvalet är fritt från moraliska, religiösa eller politiska synpunkter. Bodil sa något som fick mig att tänka efter, nämligen att hon anser att biblioteket bidrar till en gemensam värdegrund i samhället genom att tillhandahålla all slags litteratur, utan censur, förutom ”rent rasistisk litteratur och sådant som är direkt emot demokratiska värderingar”. Kan i så fall urvalet betraktas som ”fri från moralisk, religiös eller politisk påverkan”, då samhället även innefattar åsikter, tankar, partier och religioner som är direkt emot demokratin? Detta visar att ”neutralitet är något som inte finns” i biblioteksrummet.157 Således är min slutsats att folkbiblioteken bidrar till integration även genom att de förmedlar en gemensam demokratisk värdegrund.

Biblioteken i undersökningen hade inga aktiviteter som motsvarar regeringens arbete med värdegrundsdialogen, men de arbetade med detta på ett indirekt sätt genom verksamheten i sin helhet. Min tanke är att biblioteken, möjligtvis skulle kunna samarbeta med den nya politiken och på så sätt arbeta mer aktivt med en värdegrundsdialog.

Socialintegration

Den sociologiska definitionen av civilsamhället som är placerad i bibliotekets funktion av mötesplats kan härledas till José Alberto Diaz sociologiska integrationsdimension vilken avser relationer mellan majoritetsbefolkningen och invandrare. Enligt Ragnar Audunson bör folkbiblioteket vara en plats som främjar lokal integration.158 Diaz talar om att det är relationer inom ”primärgruppen” som leder till integration vilket refererar till verkliga möten mellan minoriteter och majoritetsbefolkningen. Enligt Skot-Hansen är folkbibliotekets funktion av mötesplats tillgodosedd om den stärker civilsamhället genom att verkliga möten uppstår. I empirin ville jag undersöka hur folkbibliotekarier förhåller sig till folkbibliotekets funktion av mötesplats och om de har några integra- tionsfrämjande aktiviteter som är kopplade till den.

Biblioteken i undersökningen hade varierande antal aktiviteter knutna till funktionen av mötesplats. Stadsbiblioteket hade aktiviteter med integration och social sammanhållning som syfte, vilka blivit fler de senaste åren. Även personalen på Hisingens bibliotek har integration i tanken när de arbetar med olika program som exempelvis språkkafé eller mat- och kulturresa. De övriga biblioteken hade inte primärt ”integration” som syfte med sina aktiviteter, men respondenterna tyckte att dessa ändå kunde betraktas som integrerande på olika sätt. Studiestöd för vuxenstuderande eller datakurser kunde ha integrerande funktion genom att erbjuda människor redskap för att bättre kunna ta del av samhället, men också genom att möten uppstår. Skot-Hansen ställer frågan om människor kommer till biblioteket för att stanna längre och umgås eller om de går

156 _{Skot-Hansen, 2001, s. 55f.} 157 _{Brunnström, intervjun.} 158 _{Audunson, 2001, s. 210.}

49

snabbt efter att ha uträttat sitt ärende. Viveka talade om att många invandrare kommer dagligen till biblioteket vilket skapar bra relationer med bibliotekarier. Även Bodil uppger att hon skapat kontakter och haft många givande möten på biblioteket. Att många återkommer och uppehåller sig i biblioteksrummet syns även i aktiviteter såsom schackspelandet, språkkaféer eller sagostunder. Min bedömning är att socialintegration pågår på biblioteken och att de flesta aktiviteter kopplade till funktionen av mötesplats kan fungera integrerande, men att bibliotekarier har olika förhållningssätt till detta. En del har integration i åtanke när de utformar aktiviteter medan andra inte har det.

Medborgerlig integration

Skot-Hansens påstående att samhällsfrågor som rör mångkulturalism sällan diskuteras och debatteras på folkbiblioteken, är något som undersökningen bekräftar. Angereds bibliotek hade ingen sådan verksamhet, då Blå Stället skötte all kulturverksamhet. Kortedala biblioteket hade några föreläsningar i detta syfte. Hisingens bibliotek, tog upp dessa vid Mångkulturdagen och på Stadsbiblioteket förekom sådan verksamhet ibland beroende på intresset bland personalen. Om det uppstår verklig debatt inom sådana arrangemang, uppger Ingrid och Ann-Christine något annorlunda svar. Ann-Christine menar att verklig debatt för det mesta uteblir medan Ingrid säger att den uppstår ibland. Oavsett om det blir någon debatt eller inte är föreläsningarnas syfte att väcka tankar och förhoppningsvis även bidra till minskade fördomar och ändrade attityder. I vilken utsträckning detta sker är svårt att veta, menar Viveka.

Skot-Hansen skriver att folkbibliotekens arrangemang om det mångkulturella Danmark ofta handlar om isolerade händelser utan sammanhang, vilket riskerar att bidra till upprätthållandet av bilden av invandrare som de ”annorlunda”. Bibliotekarierna i undersökningen var måna om att inte ”exotifiera” mångkulturella utställningar och program, utan snarare betonade mer det som förenar än skiljer. På Stadsbiblioteket deltog både svenskar och människor med annan kulturell bakgrund under världsbak- dagen och danslördag. Samma sak var med mat- och kulturresan som ägde rum på Hisingens bibliotek. För att undvika upprätthållandet av bilden av invandrare som de ”annorlunda”, är det nödvändigt att belysa frågorna som rör mångkulturalism även utifrån minoriteternas perspektiv, vilket biblioteken i undersökningen även gör.

En slutsats är att den medborgerliga dimensionen av integration, som är placerad i biblioteksrummets debattforum, utspelar sig på biblioteken, men att det kunde finnas fler aktiviteter i syfte att skapa dialog om det mångkulturella samhället.