Forskning om könsförtryck på arbetsmarknaden

lönediskriminering syftar på liknande sätt som i Banakars arbete till att klarlägga om rätten är utformad så att den kan lösa löneskillnadsproblematiken.

Den formella könsneutraliteten och dess konsekvenser behandlas även i Eva Schömers Konstruktion av genus i rätten och samhället En tvärvetenskaplig studie över svenska kvinnors rätt till jämställdhet i ett formellt jämlikt system, publicerad 1999. Schömer ställer frågan om det finns sociala normer som konstruerar genus i rätten och i samhället. I en empirisk del av avhandlingen undersöks hur jämställdhetslagens krav på jämställdhetsplan efterlevts på ett antal arbetsplatser. Schömer analyserar också ett antal av Arbetsdomstolens domar om könsdiskriminering. Därmed blir relationen mellan sociala normer och rättsliga normer synliggjord och kan diskuteras. Begreppen jämlikhet och jämställdhet ställs mot varandra och granskas med användning av genusvetenskaplig teori.²¹ Jag delar Schömers uppfattning att kön konstrueras också i domstolens tillämpning av rätten men söker i min undersökning komma ett steg vidare i förståelsen av varför den rättsliga vägen varit särskilt svår att använda i lönediskrimineringsmålen och om det finns förhållanden med eller utan samband med kön som har ett förklaringsvärde.

Att lagstiftning kan ha ett annat syfte än det uttalade och därigenom få ett annat resultat än det förväntade belyser Katarina Tollin i Sida vid sida, En studie av jämställdhetspolitikens genealogi 1971-2006, publicerad 2011. Hennes slutsats är att diskrimineringslagstiftning kan bidra till att avföra frågor om diskriminering från den politiska nivån. Erfarenheter av könsdiskriminering eller nedvärdering på arbetsplatsen leder därmed inte till politiska krav eller mobilisering. Tollin stöder sig i teoretiskt avseende på Michel Foucault, Nancy Fraser, Judith Butler och Wendy Brown.

Hartmann definierade i den kända texten The Unhappy Marriage of Marxism and Feminism patriarkatet som en uppsättning sociala relationer som hade en materiell bas, där det mellan männen fanns hierarkiska relationer och en solidaritet som gjorde det möjligt för dem att i sin tur dominera kvinnorna. ²³ Arbetsdelningen mellan könen kom därigenom i fokus och betraktades som en manifestation av patriarkatet.

Det var patriarkatet som skapade och upprätthöll könssegregeringen på arbetsmarknaden. Dess idéer om mäns överhöghet var uttryck för en ideologisk dominans och blev därigenom del av en osynlig maktordning.

Patriarkatsteorin följdes av teorier utifrån begreppet gender (på svenska ofta översatt med socialt kön). Det växte fram en vetenskaplig insikt om att ojämlika maktförhållanden organiserades utmed olika axlar, där klass, kön/genus och ras kunde beskrivas som sådana axlar. Intersektionalitet myntades som ett nytt begrepp inom forskning som intresserade sig för hur klass, kön, ras men också andra faktorer samspelade i att skapa och upprätthålla kvinnors underordning i samhället.²⁴ Gemensamt för dessa teorier är deras systemkaraktär.

Inom den nordiska kvinnohistorien bidrog Joan Wallach Scotts kritik mot rådande könsblinda historiesyn till att en konstruktivistisk syn på kön började tillämpas inom forskningen. Hennes syn på vad som bör utgöra fokus i historisk forskning finner jag övertygande också för rättssociologisk forskning om genus. Följande citat från Scott belyser hennes ståndpunkt:

Den politiska historien har på sätt och vis iscensatts på genusarenan. Det är en arena som tycks vara fast men vars mening är omstridd och i förvandling. Om vi betraktar motsättningen mellan manligt och kvinnligt som något kontextuellt definierat och ständigt konstruerat, så måste vi fråga oss inte bara vad som står på spel i proklamationer och debatter som vill förklara eller rättfärdiga sina ståndpunkter med hänvisning till genus utan också hur underförstådda uppfattningar om genus åberopas och återinskrivs. Vilket förhållande råder mellan lagar om kvinnor och statens makt? ²⁵

Ett sätt att beskriva och förklara förhållandet mellan könen som fått stort genomslag både i debatt och forskning är Yvonne Hirdmans begrepp genussystemet.²⁶ Hirdman pekar på två logiker som hon menar ständigt verkar kring oss.²⁷ Det är isärhållandets logik och den manliga överlägsenhetsnormen. Det är denna senare logik, menar hon, som gör att om män tar arbeten som förknippas med kvinnor, så stiger arbetets

23 Hartmann 1986.

24 Se Lykke 2003, 2007, 2009; Schömer 2010, 2011, 2014.

25 Scott (2004) Genus en användbar kategori i historisk analys. I Genushistoria En historiografisk exposé, ss 81-112.

26 Antropologen Gayle S. Rubin anses ha myntat begreppet sex/gender system, se Nicholson 1997, ss 27-62.

27 I SOU 1990:44 Demokrati och makt i Sverige bidrog Hirdman med texten Genussystemet . Se även Hirdman 1992, 1998, 2003, 2007.

anseende, medan motsatsen inträffar om många kvinnor kommer in på ett manligt verksamhetsfält. Då sjunker lönen i dessa yrken. Också inom nya typer av arbeten som inte funnits förut och där det inte går att tala om ett gammalt förtryck ser man enligt Hirdman, att kvinnor oftast hamnar i en lägre position. I Hirdmans teori är genussystemet och ordningen mellan könen basen för andra ordningar i samhället.

Sker det förändringar i genussystemet fortplantar sig dessa till andra områden. Där kan man förvänta sig motstånd mot förändring. Men inte bara på samhällsnivå utan också på individnivå, i de mellanmänskliga relationerna, syns genussystemet. Både män och kvinnor fostras i vad som är manligt och vad som är kvinnligt och drar sig för att överskrida gränserna.

Hirdman använder också begreppet genuskontrakt för att beskriva att varje samhälle och varje tid har något slags kontrakt mellan könen. Dessa kontrakt finns – osynliga – mellan den enskilda mannen och kvinnan och mellan män och kvinnor på det sociala planet. Genuslogikernas teori och praktik finns i dessa genuskontrakt. Kontrakten består i ömsesidiga föreställningar som vidarebefordras från generation till generation.

Det verkar enligt Hirdman finnas en särskild dialektik, så att kriser och ifrågasättanden av dessa logiker föder en ideologisk förstärkning av de abstrakta tankefigurerna ”han” och ”hon”. Det handlar om ett seglivat system, där

”gränsöverskridande verkar föda direkt våld och motstånd och/eller social ostracism.”

28

Hirdman menar att den manliga normen legitimeras genom isärhållningen som på arbetsmarknaden innebär att kvinnor och män finns inom olika yrken och tilldelas olika arbetsuppgifter allt efter kön. Hirdman menar att istället för att söka efter orsakerna till detta bör forskningen intressera sig för hur de isärhållande logikerna ser ut inom det ena eller andra området. Hur har sådana logiker legitimerats och vilka har varit behjälpliga i isärhållandets praktiker? Detta är en typ av frågeställningar som har relevans för min undersökning. De delfrågor som jag angett i inledningens avsnitt om syfte och frågeställningar handlar om faktorer som upprätthållit och återskapat löneskillnader och om vilka logiker som legitimerat dem.

Är förändring möjlig? Enligt Hirdman är systemets trumfkort att det i könens relationer finns en total oföränderlighet nämligen barnafödandet. Även om frusna strukturer ”verkar skapa cirklar på cirklar av genusbundet beteende och maktformering” kan dessa strukturer tinas upp. Det finns systemförändrande mekaniker, med Hirdmans ord ”könens mänskliga likhet, konsten att förstå och tänka”. När kvinnor får lov att göra det som män gör och vice versa bryts isärhållandets tabu. Hirdman tänker sig att detta sker i extrema historiska perioder såsom krig och ekonomisk kris men också i perioder med snabbt uppkommet överflöd. När det olika försvagas och det lika förstärks minskar dikotomiernas

28 Hirdman (2004) Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning. I Genushistoria En historiografisk exposé, s 126 f.

maktskapande. Sammanfattningsvis kan om denna genusteori sägas att den lägger vikt vid det ordnande, det som strukturerar och skapar mening och att den lyfter fram tankefigurernas makt. Det är dessa tankefigurer om män och kvinnor som skapar föreställningar och sociala praktiker.

Hirdmans teori har kritiserats för teoretiska svagheter. Christina Carlsson, Joke Esseveld, Sara Goodman och Karin Widerberg har i en debatt om Hirdmans genusteori ifrågasatt försöken att analysera kön för sig, som ett eget system enligt en separat teori om könsrelationerna. ²⁹ De har uttryckt tveksamhet om arbetsdelningen mellan könen bör ges den centrala roll som Hirdman tilldelat den i teorin om genussystemet. De menar också att även om könsrelationerna måste ställas i centrum av varje samhällsanalys riskerar systembegreppet att människors aktiva handlande förloras ur sikte. I Från patriarkat till genussystem – och vad kommer sedan? har Christina Carlsson Wetterberg fortsatt diskussionen om de teoretiska frågorna och ifrågasatt grundpremissen i Hirdmans modell nämligen att sociala processer kan analyseras i systemtermer. Hon menar att teorins svagheter ligger i att systemets kännetecken definierats a priori och abstrakt och framhåller att Hirdmans teori ger ofullständiga möjligheter att spegla förändringar. Som exempel pekar hon på att Hirdman inte kunnat förklara, varför genussystemet dröjer sig kvar på arbetsmarknaden medan övriga samhället starkt förändrats.³⁰

Det finns också kritik av kritiken. Den norska historikern Gro Hagemann, vars forskning ligger nära Scotts poststrukturalistiska utgångspunkt, menar att även om Wetterberg har rätt i att Hirdmans teori inte lämnar så stora bidrag till kvinnoförtryckets teoretiska bas, så erbjuder hennes genusteori goda möjligheter att fånga in mentala strukturer som begränsar människors handlingsfrihet. Hennes begrepp ger möjlighet att granska normstyrda handlingar. Samtidigt menar Hagemann att det agerande subjektet och förändringsperspektivet ges för litet utrymme i Hirdmans teori.³¹

För min del anser jag att Hirdmans teori på ett utmärkt sätt belyser mentala strukturer när undersökningen avser tidsskeden där isärhållning och mäns överhöghet är explicita och tillika legitima, såsom förhållandena var under 1900-talets första halvsekel. Eftersom jag vill kunna spegla det Hagemann kallar förändringsperspektivet har jag emellertid valt att tillämpa Joan Ackers teori om inequality regimes som jag närmare beskriver i nästa kapitel.

29 Carlsson, Esseveld, Goodman & Widerberg (2004) Om patriarkat: en kritisk granskning. I Genushistoria En historiografisk exposé, s 51ff.

30 Carlsson Wetterberg (2004) Från patriarkat till genussystem – och vad kommer sedan? I Genushistoria En historiografisk exposé, s 135 ff.

31 Hagemann (2004) Postmodernismen en användbar men opålitlig bundsförvant. I Genushistoria En historiografisk exposé, ss 161-185.