En av de stora utmaningarna i bilaterala forskningssamarbeten med Indien är att jämka samman den forskardrivna svenska ”bottom-up-modellen” med den indiska ”top-down-modellen” där departement gärna vill bestämma inriktning och detaljer i utlysningar.
Förståelsen för varandras syften med forskningen är central, och som vi påtalat tidigare i rapporten är den indiska sidan ofta motiverad av att lösa de stora utmaningarna som Indien står inför. Dessa problem, till exempel att lyfta 800 miljoner människor ur fattigdom eller att elektrifiera en halv miljon byar, kan ur ett svenskt perspektiv te sig enorma och ibland främmande. Det finns dock en väldig (forsknings- men kanske framförallt innovations-) potential i att ta sig an dessa utmaningar. Från perspektivet att forskning till en högre grad
88 Högskoleverket ” Utländska doktorander i svensk forskarutbildning” Rapport 2009:14 R
bör adressera världens stora utmaningar – vilket är i linje med EUs åttonde ramprogram – innebär samarbete med Indien en viktig ”reality check”. Det finns dock stora utmaningar i termer av organisering, resurssättning och avtal. och den indiska statsapparaten är underdimensionerad i relation till sitt uppdrag. Enskilda handläggare på internationella enheten på FoU-ministeriet kan ansvara för ett sjuttiotal bilaterala avtal. Tillsammans leder detta till en situation som de flesta svenska aktörer känner igen med kommunikation som inte besvaras och utdragna processer.
•
En slutsats är att samarbete med Indien kräver att organisatoriska resurser avsätts för tätare kontakter mellan samarbetspartners än vad som är gängse för rent svenska samarbetsprojekt och även i jämförelse med samarbetsprojekt med de flesta andra länder. Detta kan ses som en merkostnad för samarbete med Indien ochEn strategisk fråga som då uppkommer gäller den svenska bemanningen i Indien. Det finns idag Tillväxtanalys utsända analytiker/expert (Science counselor), en miljöattaché, Exportrådets och Invest Sweden:s representanter som kan uppdras att bistå med genomförandestöd på plats. I dagsläget är det endast Tillväxtanalys utsända (1 person i Indien) som har ett uppdrag att bistå svenska forskningssamarbeten, och alla kontoren är centraliserade till New Delhi. Dessutom finns det ett Nordic Center, som finansieras av ett antal nordiska lärosäten som hjälper medlemmarnas forskare med vissa administrativa uppgifter. På det hela taget är resurssättningen svag om syftet är att samarbetena ska öka över tiden.
Organisering och finansiering av dylika process-stödjande funktioner är inte triviala, speciellt inte då de svenska aktörerna spänner över flera myndigheter och andra organisationer. En erfarenhet från Tillväxtanalys kontor är att en diplomatisk ackreditering är mycket värdefull i kontakterna med framförallt indiska myndigheter. Dessutom är det av stor vikt att synergier mellan insatser kan utnyttjas i möjligaste mån (se diskussionen om forskningsfinansiärer). Sammantaget talar detta för en förstärkning av den svenska
En praktisk modell som
representationen vad gäller FoU/I, kanske inte bara i New Delhi utan även i några andra orter av central betydelse.
•
Organisering och dimensionering av en förstärkt svensk process-stödjande närvaro i Indien bör undersökas, liksom frågan om hur långt FoU/I-insatser bör koordineras.Frågan om lokal koordinering av insatser är viktig från ett operationellt perspektiv. Från ett strategiskt perspektiv är frågan om organisering mellan FoU/I-aktörer i Sverige av stor vikt. Utan att vilja föda ”arbetsgruppsinflationen” kan vi se ett värde i att skapa ett forum för FoU/I-aktörer att mötas, utbyta erfarenheter och identifiera synergier inom samarbetet med Indien, såväl i Sverige som bland de organisationer som finns representerade i Indien.
Det finns redan ett antal specialiserade fora, men meningen med ett mer övergripande forum är att identifiera frågor och möjligheter kring forskning, utbildning/mobilitet och innovation som annars lätt faller mellan de mer specialiserade grupperna.
•
En aktivitet som skulle stärka helheten i FoU/I-samarbetet är ett Indienfokuserat forum där aktörer och genomförare kan samlas.5.3.2 Resurser
En central fråga när det gäller möjligheterna till framtida samarbeten är förstås resurserna som tillställs samarbeten. Det handlar dock inte bara om hur mycket som satsas, utan även i vilken form och med vilken flexibilitet som resurserna görs tillgängliga.
Ett problem för forskare som idag vill genomföra samarbetsprojekt med indiska forskare gäller möjligheterna att söka projektgemensam finansiering. Givet att det finns en gemensam idé, innebär dagens ansökningsmiljö för internationella projekt (i både Indien och Sverige) att forskarna måste ansöka var för sig inom sina respektive nationella system och sedan hoppas på två positiva utfall som även sammanfaller tidsmässigt. Sannolikheten för att detta sker är i de flesta fall små. Ett annat alternativ är att söka EU:s ramverkspengar, vilket i många fall görs, men som är behäftat med byråkrati som bäst passar större projekt. Undantagen är bilaterala utlysningar, till exempel Vinnovas, men dessa är få och i det stora sammanhanget försvinnande små.
Att önska vore en möjlighet för, och en ökad villighet hos, svenska forskningsfinansiärer att dels delta aktivt i utlysningar under de existerande avtalen, och att genomföra egna internationella utlysningar inom prioriterade områden. Vidare behöver svenska statliga forskningsfinansiärer i vissa fall utveckla mer flexibla modeller för forskningsfinansiering samt snabbare respondera vid propåer och förslag från utländska organisationer. RCUK-modellen är intressant, om än i långt större skala än vad som kan bli aktuellt för Sverige, och bör studeras närmare.
•
En slutsats är att svenska forskningsfinansiärer i högre grad bör beredas möjlighet till och stimuleras att aktivt delta under existerande forskningsavtal.•
Möjligheter och önskvärdheten av att svenska forskningsfinansiärer i högre grad lyser ut internationellt och är internationellt proaktiva, på liknande sätt som RCUK, bör undersökas.5.3.3 Avtal
Sverige och Indien har redan avtal som täcker de flesta områden av intresse, förutom möjligtvis kärnkraft. Frågan är snarare hur existerande avtal kan operationaliseras mer effektivt och hur exempelvis lärosätenas och forskarnas intressen inkorporeras bättre –
genom exempelvis ökad flexibilitet i finansiering och bättre organisering både i Indien och i Sverige. Flera lärosäten efterfrågar en ökad dialog runt avtalen.