Intervjupersonerna beskriver vikten av bra familjehem med människor som man kan lita på. De som bott i mindre bra familjehem tycker att vi ska utreda ordentligt och gräva i deras bakgrund. Vi ska lära känna familjehemmen så att vi inte väljer olämpliga familjehem. Några fosterbarn tycker att den viktigaste
90
egenskapen för ett familjehem är att de ska ha tid och kunna lyssna på barnen. Samtidigt ska de ha möjlighet och resurser för att sysselsätta de barn som placeras. Flera påpekar att de inte ska vara för stränga och fyrkantiga. De ska känna till fosterbarnets historia och ta hänsyn till den.
Karl som varit utsatt för våld i ursprungsfamiljen säger: ”Det är viktigt att vi berättar om hur barnens situation varit och hur de mår.” Utifrån tidigare erfarenheter reagerade han aggressivt om familjehemmet var hårt och strängt. Han tycker att familjehemmet borde ha hanterat barnen mildare utifrån kunskapen om bakgrunden.
Två personer beskriver det svåra i att göra rätt som familjehem och att de i den funktionen måste vara oerhört lyhörda.
Ingvar placerades som tonåring och var placerad i cirka två år. Han beskriver att det han framförallt uppskattade var att familjehemmet respek- terade hans privata fält, hans behov av att behålla sina tankar och känslor för sig själv. Han var inte van att visa känslor och vågande inte släppa någon för nära. Familjehemmet såg, förstod och respekterade hans gränser. De frågade ibland och visade att de fanns till hands.
Vera omplacerades när hon var elva år och hamnade i ett familjehem, där hon upplevde att hon hade svårt att veta hur hon skulle vara. Detta gjorde henne osäker, varför hon valde att mest vara på sitt rum. Hon hade önskat att någon hade tagit sig tid att komma in, sitta ned och prata. Familje- hemsföräldrarna gjorde inte det. ”De trodde väl att jag ville vara ensam”, säger Vera i dag.
Exemplen visar hur svårt det kan vara för familjehemsföräldrar- na att göra det bra för barnet, att både respektera barnet, att fråga barnet om det vill prata och visa att de finns tillgängliga för samtal om barnet behöver och vill det.
Vikten av att familjehem har en respektfull hållning till biologiska föräldrar inför barnen.
Flera fosterbarn beskriver hur svårt det blir för dem när inte familjehemsföräldrarna är respektfulla i sitt förhållningssätt till de biologiska föräldrarna. De känner en stor lojalitet gentemot sina biologiska föräldrar och de vet oftast väl vilka brister dessa har. De vill inte att familjehemmen skall prata nedsättande eller värderande om deras biologiska föräldrar. Fosterbarnen upplever det som en nedvärdering av dem själva som personer och det kan ibland leda till hastiga impulsstyrda handlingar, när de känner att de fått nog.
Den femtonårige Henrik som var placerad i sin tidigare kontaktfamilj i åtta år berättar: Han hade det för det mesta bra i sitt familjehem men det som inte var bra var att de pratade så negativt om föräldrarna, som hade missbruksproblem. Han ville inte höra om det så ofta. Han visste det ändå och de var inga dåliga människor för det. En gång blev han tvärarg och cyklade därifrån hem till sin pappa.
Henrik vägrade flytta tillbaka till familjehemmet utan kom efter utredning att flytta tillbaka hem till sin mamma. Det han beskriver är att det är viktigt att skilja person från handling. Även om människor kan ha ett dåligt beteende innebär det inte att vi får kritisera personen utan försöka att hålla oss till sak- frågan. Även om man som familjehemsförälder lider med barnet som blir sviket är det ändå viktigt, att samtidigt som man bekräftar barnets känsla, också har en positiv inställning till de biologiska föräldrarna.
Vikten av att familjehem står ut under lång tid
Flera ungdomar berättar om familjehem som står ut och finns kvar under lång tid för dem. De ser det som ett bevis på att familjehemmet tycker om dem.
92
%HDWULFH SODFHUDGHV VRP WUHnULQJ Sn JUXQG DY ELRORJLVND I|UlOGUDUQDV GURJPLVVEUXN+RQEHVNULYHUDWWKRQNlQWVLJVRPHQLIDPLOMHQRFKLQWH VHWW VLJ VRP IRVWHUEDUQ +RQ KDU KDIW NRQWDNW PHG VLQ ELRORJLVND VOlNW lYHQ RP HQ DY I|UlOGUDUQD GRJ QlU %HDWULFH YDU OLWHQ +RQ EHVNULYHU HQ VW|NLJ WRQnUVSHULRG QlU KRQ LQWH VRP WLGLJDUH NXQGH SUDWD PHG VLQD IDPLOMHKHPVI|UlOGUDUXWDQUHDJHUDGHXW+RQSODFHUDGHVHQNRUWWLGSnHQ XWUHGQLQJVLQVWLWXWLRQ LQQDQ KRQ NRP WLOOEDND WLOO IDPLOMHKHPPHW +RQ EHVNULYHU DWWKRQ VnJ GHW VRP HWW EHYLV Sn DWW GH W\FNWH RPKHQQH DWW GH IDQQVNYDURFKDWWKRQNXQGHnWHUYlQGDGLW+DGHKRQLQWHEOLYLWSODFHUDG SnXWUHGQLQJVLQVWLWXWLRQHQHQNRUWWLGWURUKRQDWWGHWLOlQJGHQNXQGHKD EOLYLW HQ SODFHULQJ WLOO HWW DQQDW IDPLOMHKHP +RQ VHU GHP L GDJ VRP VLQ IDPLOM
'HW %HDWULFH EHVNULYHU lU HWW IDPLOMHKHP VRP VWRG XW RFK IDQQVNYDUVRPHQVMlOYNODUKHWHIWHUHQNRUWDUHSODFHULQJSnHQ LQVWLWXWLRQVRPJMRUGHVI|UDWWEU\WDKHQQHVQHJDWLYDEHWHHQGH )|U KHQQH EOHY GHWWD RFNVn HWW XWWU\FN I|U DWW GH YHUNOLJHQ EU\GGHVLJRFKW\FNWHRPKHQQH+RQEHNUlIWDGHVLDWWKRQYDU HQGHODYIDPLOMHQ