Artikelns titel är dubbeltydig med syftning på fragment av dold boendehistoria och fragment av pågående forskningsarbete. Texten avspeglar därmed forskningsläget i februari 2017 när projektet ”Vil- lakvarter i omvandlingens tidevarv” presenterades vid konferensen ”Att skapa staden. Identitet, minne och delaktighet” vid Malmö högskola. I generella termer är projektet positionerat i kontrast till ofta förekommande förväntningar på stadsskildringars innehåll och val av studieobjekt inom boendeforskningen. Stadskärnors histo- ria, nybyggda stadsdelar och näringslivets betydelse står vanligen i fokus för presentationsgenren. Gamla, välbevarade hus beskrivs för att de ritats av berömda arkitekter eller med hänvisningar till kända personer som bott i dem.2 Andra former av beskrivningar är
relaterade till saneringsbehov, segregeringsproblematik eller gentri- fieringsprocesser och i många fall uppmärksammas flerbostadshus medan villabebyggelsen och villaboendet margi naliseras i fram- ställningen av städers historiska lager och invånares kulturarv.3
Dold boendehistoria
Berättelsen om staden Göteborg är i likhet med många andra städers selektiv. En del bostadsområdens historia synliggörs mer än andra, beroende på om forskare, invånare eller andra aktörer valt att framhålla berättelser om platser med kulturarvsperspektiv.4
Moderniteten är inte sällan en framstegsmarkör som varit incita- ment för berättandet om nya bostadsområden, antingen det skett i samtiden eller med retrospektiv belysning av nybyggartiden.5 Tyd-
liga brytpunkter med långtgående förändringar av den fysiska mil- jön och sociala förhållanden är också en återkommande tematik. Medan miljöer där inget särskilt hänt, i alla fall inte av drastiskt slag under kort tid, också genomgår förändringar. De små förskjut- ningarna är inte alltid lätta att lägga märke till i närtid. Men i ett
längre tidsförlopp är det noterbart att även om gatusträckningarna är intakta har mycket kommit att anpassas till förändrade levnads- villkor och nya generationers boendepreferenser. En konsekvens av detta blir att områdets historia successivt faller i glömska, då inga dokumentationer görs. I förlängningen innebär det även att mån- ga männis kors boendeerfarenheter inte blir inkluderande i städer- nas kulturarv. Ur ett demokratiskt kulturarvsperspektiv är det därför angeläget att villaboendet blir uppmärksammat och förmedlat till personer med intresse för villaägarnas kulturarv. I projektet ”Vil- lakvarter i omvandlingens tidevarv” har jag valt att med etnologiska perspektiv analysera området Ekebäck som många göteborgare inte har någon kännedom om. Problematiseringen rör vilka fragment, berättelser och andra källor som går att finna om villaboendet där under en 100 års period.
Småhusdrömmar
Ekebäcks nybyggare under 1900-talets första decennier finns inte längre i livet och berättelserna om dem är fragmentariska. Att de valde att bosätta sig i närheten av hamninloppet hade säkerligen både ekonomiska och praktiska orsaker. Tomterna på det blåsi- ga och karga berget ansågs inte vara attraktivt med ogynnsamma förutsättningar för husbehovsodlingen. Arbetarna som på fritid- en byggde hus tillsammans med sina kamrater upplevde det ändå som fördelaktigt att flytta till en- eller tvåfamiljshus utanför staden, i jämförelse med att förbli hyresgäst i ett rum och kök.6 I övrigt
var inte standardskillnaden mellan de minsta husen i Ekebäck och lägenheterna i stadens arbetarkvarter särskilt stor. Det skulle dröja flera decennier innan alla utedass vara borttagna från berget.
Gatorna är smala och bildar ett oregelbundet mönster som an- passats efter bergssluttningens formationer. Bebyggelsen är tät och påminner mer om ett äldre bohuslänskt kustsamhälle än villakvarter i en stad. I municipalsamhället Älvsborg, dit bland annat Ekebäck hörde fanns inga gatunamn före 1930, men varje villa hade ett egen- namn. Detta utkantområde införlivades inte i Göteborgs stad förrän 1945 och under 1960-talet revs en del hus för att ge plats till Väster- ledens utbredning.7 Ekebäcks villakvarter kom därmed att bilda en
Området har också i likhet med många andra äldre villastadsdelar successivt kompletterats med villor och radhus i olika stilar.
Under en hundraårsperiod är det flera generationer som förverkli- gat sina småhusdrömmar i Ekebäck. Den första generationsväxlingen blev noterbar under 1940-talet. Efter några decennier kom också de äldre husen att betraktas som omoderna och mindre attraktiva och Ekebäck förföll i likhet med Göteborgs äldre innerstadsstadsdelar. Nästa förändring märktes under 1980-talet då allt fler barnfamil- jer flyttade in i området, vilket följdes av ett nytt generationsskifte i början av 2000-talet när yngre hushåll började sätta sin prägel på området via sina boendeideal. Att äldre stadsdelar genomgår förän- dringar är inte särskilt förvånande, och i vissa fall rör det sig om en gentrifieringsprocess med ökade bostadspriserna som får till följd att den sociala strukturen blir mer homogen. Gentrifieringsforskningen är främst inriktad på områden med flerfamiljshus där aktörer inom offentlig eller privat sektor haft pådrivande roller.8 Men i Ekebäck
är det istället generationsskiften som varit incitamentet i förändring- sprocessen, då villorna bytt ägare och i denna studie beaktas olika generationers förhållningssätt till husen. Särskilt uppmärksammas betydelsen av att bo i ett område med historik och vilken innebörd detta får för villaägarna. Frågeställningen rör hur villaägarna resonerar kring sina möjligheter att förvalta områdets kulturarv.9
Bevarande och historiebruk
Under 2015 intervjuades personer som flyttat in i villorna under 2000-talet om deras syn på boende i äldre hus och uppfattningar om bostadsområdets historia. Även några personer som flyttat dit under 1970- och 1980-talet har intervjuats om hur de minns sin boendetid, hemmets betydelse och hur de reflekterar över föränd- ringar som skett i området. Gemensamt för de allra flesta var att de inte kände till Ekebäck innan de blev husspekulanter där. Alla blev förtjusta i områdets småskaliga och pittoreska karaktär och tvekade inte inför att bli ägare till villor som var i behov av omfattande reno- veringar. Av samtalen framgår att läget uppfattas som centralt och attraktivt i förhållande till bosättning i någon av Göteborgs kran- skommuner, men framför allt var de ointresserade av att bo i mod- erna villaområden med likartad gruppbebyggelse.
I pressen har under senare år, några familjer uppmärksammats för att de renoverat gamla hus i Ekebäck. Av dessa hemma-hos-re- portage framgår att de värnar om många äldre detaljer och om- sätter nutidens senmoderna inredningsideal i sina hem.10 Detta har
även inneburit att tidigare moderniseringar som husen genomgått betraktas som förvanskningar. Varken köksinredningar från 1950- eller 1980-talet står högt i kurs och en del beklagar att kakelugnar tagits bort i samband med tidigare moderniseringar. Moderna fön- ster och innerdörrar har i vissa fall bytts ut till äldre i originalut- förande som hittats hos återbruksförsäljare.11 Flera informanter
eftersträvar att husens yttre karaktär avspeglar 1920-talets ljusa stil- ideal, även om en del hus i Ekebäck byggts tidigare under den na- tionalromanitiska epoken med mörkare färgsättning.12 Kunskaper
om tidigare stadsdelsliv liksom husens ålder är ofta bristfälliga, men informanterna har en uttalad bevarandeambition gällande områ- dets fysiska karaktär och den är främst baserad på föreställningar om nybyggartiden. Således hämtas inspiration till husrenovering- ar från nutidens designtrender med referenser till historiebruk av äldre artefakter. Det är inte i första hand fråga om att rekonstruera ett förr, utan i stället skapa hemtrevnad med hjälp av äldre artefak- ter. För flera informanter är det betydelsefullt att deras individ uella villor finns i en småhusmiljö där många grannar eftersträvar att bibehålla äldre karaktärsdrag. Även de som inte bott särskilt länge i stadsdelen identifierar sig som ekebäcksbor. Invånarna kallar sig aldrig för frölundabor, för det är enbart i enklaven på berget som tillhörighets känslan är förankrad.
Vilka får komma till tals?
Västra Frölundas Hembygdsförening etablerades 1951 och har på olika sätt och vis värnat om att uppmärksamma områdets äldre historia.13 I geografiskt hänseende omfattar området en stor del av
Göteborgs västra stadsdelar som framför allt bebyggdes med mod- erna bostäder under 1950-, 1960- och 1970-talet.14 I hembygds-
föreningens skrifter har särskilt fokus lagts på att i ord och bild återge förhållandena före den omfattande exploateringen. Lant- bruket, fisket, sjöfarten men också butiker, restauranger och bad- vikar finns omnämnda. Det är tydligt att författarna å den ena sidan
berättar om hus och platser som varit betydelsefulla för den egna generationen, å den andra sidan formulerar texter baserad på äldre käll- och fotomaterial.15 I mångt och mycket är publikationerna re-
laterade till en ”klassisk” hembygdsgenre med poängtering av tidig- are levnadsvillkor. Men det finns även exempel på jämförande bild- studier för att illustrerar kontrasterna mellan dåtid och nutid.
Enligt vad jag har kunnat finna så här långt, har det inte skett någon dokumentation kring boendets historia i Ekebäck, trots att villaområdet är gammalt. Det finns säkerligen olika anledningar till detta, men det kan tänkas höra ihop med att många invånare var inflyttade och saknade släktförankring i Västra Frölunda samt att de arbetade i Göteborg. Arbetslösheten drabbade en del hushåll un- der 1930-talets depression,16 vilket kom att prägla ryktesspridnin-
gen om fattigdom på berget. Detta kan ha bidragit till att det långt senare inte fanns några förväntningar på harmoniserande histo- rieskrivningar, fast det kan lika gärna handla om att Ekebäck är och alltid har varit ett utkantsområde. ”Bergshöjderna mellan Kungssten och Högsbohöjd var utmark för flera byar i Västra Frölunda. Byn Ekebäck vid nuvarande Frölunda Torg var en av dessa och med tid- en kallades även den forna utmarken för Ekebäck.”17
I samband med intervjuer inom denna studie har några husägare visat enstaka äldre dokument och fotografier som överlåtits vid ägarbyten. Via informanterna har också framkommit uppgifter om invånare i stadsdelen som ärvt sina hus av släktingar och kan berät- ta mer om stadsdelslivet förr samt har tillgång till fler dokument i form av lagfarter, lånehandlingar, köpekontrakt, ritningar och foto- grafier som återger stadsdelslivet under olika decennier.18 Fortsatta
studier skulle på så sätt göra det möjligt att beskriva och analysera Ekebäck inte bara utifrån ett nutids- utan från ett förändringspers- pektiv. Både med avseende på vad som är specifikt för denna stads- del och hur den illustrerar villaboendets förändringar i generellt av- seende under en hundraårsperiod.
Observationer och samtal med invånare i stadelen visar att mån- ga värnar om dess historia och efterfrågar fler upplysningar kring omvandlingens tidevarv i Ekebäck. En stadsdel där det också är ty- dligt att invånarna under hundra års tid levt under olika levnads- villkor; arbetare, bohemer, resande, 70-tals vänstern och dagens
övre medelklass med akademiska utbildningar. Den etnologiska undersökningen visar så här långt att historien inte finns samlad i Göteborgsarkiven men att olika fragment av dem finns i hemmen och med ytterligare studier blir det möjligt att låta fler komma till tals i en bok om denna dolda del av Göteborgs historia.
Noter
1. Kerstin Gunnemark, professor i etnologi, Institutionen för kulturveten- skaper, Göteborgs universitet. I hennes forskningsprofil ingår stadsliv, min- nen och kulturarv med belysning av människors reflekterande kring sina minnesbilder och självbiografiska berättande. Hon har även intresserat sig för berättelser om sommarhus som bevarats och omgestaltas i förhållande till det imaginära kulturarvet betydelse och varit redaktör för antologin
Sommarliv. Minnen, drömmar och materialitet (2016).
2. Schönbäck, Gun, Viktor von Gegerfelt – Arkitekt i Göteborg. En yrkesman och
hans verksamhetsfält 1841–1896, Göteborg 1991; Trossholmen, Ninni, Ar- vid Bjerkes Utbynäs, bilder, minnen och berättelser, Göteborg 2016.
3. Gunnemark, Kerstin, Hembygd i storstad, om vardagslivets praktik och den
lokala identitetens premisser, Göteborg 1998; Hurtig, Eva, Hemhörighet och stadsförnyelse belyst i fyrtiotalsstadsdelen Sanna i Göteborg, Göteborg 1995;
Schönbeck, Boris, Stad i förvandling. Uppbyggnadsepoker och rivningar i
svenska städer från industrialismens början till idag, Stockholm 1994; Thörn,
Catharina & Holgersson, Helena, (Red.) Gentrifiering, Lund 2014.
4. Gunnemark, Kerstin, Återblickar och framtidstro i Majorna, Göteborg 2000; Holmberg, Ingrid Martins, På stadens yta. Om historisering av Haga, Göte- borg 2006; Lillbroända-Annala, Sanna, Från kåk till kulturarv. En etnologisk
studie av omvärderingen av historiska trästadsområden i Karleby och Ekenäs,
Åbo 2010; Åström, Anna-Maria & Lillqvist, Jonas (Red.) Stadens hjärta.
Täta ytor och symboliska element i nutida städer, Helsingfors 2012.
5. Bergquist, Magnus, En utopi i verkligheten. Kolonirörelsen och det nya samhäl-
let, Göteborg 1996; Conradsson, Birgitta, Nybyggare i Bromma. Stadsdelarna Nockeby och Olovslund, Stockholm 2006; Rörberg, Alice (Red.) Högsbotorpen berättar, Göteborg 1992.
6. Västra Frölundas Hembygdsförening, ”Harmonigatan, Dala”, i Färdvägar i
Västra Frölunda, Västra Frölunda 1998, s. 7.
7. Västra Frölundas Hembygdsförening, ”Stadsgränsen omkring 1929”, i Ut-
8. Smith, Neil, ”Gentrifiering som global urban strategi”, i Thörn, Catharina & Holgersson, Helena, red. Gentrifiering, Lund 2014, s. 49-71.
9. Jfr Lillbroända-Annala, 2010.
10. T.ex. Magnusson, Elisabeth, ”Göteborgsvillan som räddades från förfallet”, i Hus & Hem, 2012-02-29; Strauss, Helena & Karlsson, Marie Delice, ”Den nedgångna villan blev ett nytt drömhem”, i Expressen 2014-05-06.
11. Holmberg, Ingrid Martins, Palmsköld, Anneli, Barnholdt, Robin, Åter bruk
och byggnadsvård. Cirkulering av delar och detaljer från äldre byggnader, Göte-
borg 2017.
12. Stavenow-Hidemark. Elisabeth, Villabebyggelse i Sverige 1900–1925. In-
flytande från utlandet, idéer, förverkligande, Stockholm 1971.
13. Västra Frölundas Hembygdsförening, Västra Frölunda Jubileumsbok 1991, Västra Frölunda 1991.
14. Hansson, Einar, Caldenby, Claes, Peter, Sanja. Upptäck Västra Frölunda. Det
moderna Göteborg, Göteborg 2007.
15. Drejenstam, Ove & Lundberg, Marianne, Bilder från stadsdelen Älvsborg i
Västra Frölunda, Göteborg 1996, s. 56.
16. Olsson, Kent, Göteborgs historia, Näringsliv och samhällsutveckling. Från in-
dustristad till tjänstestad 1920–1995, Stockholm 1996, s. 64.
17. Drejenstam & Lundberg, 1996, s. 7.
18. Jfr Perlinge, Anders, ”Bouppteckningen som kultur historisk källa”, i Jöns- son, Lars-Eric & Nilsson, Fredrik (Red.) Kulturhistoria en etnologisk metod-
bok, Lund 2017, s. 89–103.
Referenser
Bergquist, Magnus, En utopi i verkligheten. Kolonirörelsen och det nya samhället, Göteborg 1996.
Conradsson, Birgitta, Nybyggare i Bromma: stadsdelarna Nockeby och Olovslund, Stockholm 2006.
Drejenstam, Ove & Lundberg, Marianne, Bilder från stadsdelen Älvsborg i Västra
Frölunda, Göteborg 1996.
Gunnemark, Kerstin, Hembygd i storstad, om vardagslivets praktik och den lokala
identitetens premisser, Göteborg 1998.
Gunnemark, Kerstin, Återblickar och framtidstro i Majorna, Göteborg 2000. Hansson, Einar, Caldenby, Claes och Peter, Sanja, Upptäck Västra Frölunda. Det
moderna Göteborg, Göteborg 2007.
Holmberg, Ingrid Martins, Palmsköld, Anneli och Barnholdt, Robin, Återbruk
och byggnadsvård. Cirkulering av delar och detaljer från äldre byggnader,
Göteborg 2017.
Hurtig, Eva, Hemhörighet och stadsförnyelse belyst i fyrtiotalsstadsdelen Sanna i
Göteborg, Göteborg 1995.
Lillbroända-Annala, Sanna, Från kåk till kulturarv. En etnologisk studie av om-
värderingen av historiska trästadsområden i Karleby och Ekenäs, Åbo 2010.
Magnusson, Elisabeth, ”Göteborgsvillan som räddades från förfallet”, i Hus &
Hem, 2012-02-29.
Olsson, Kent, Göteborgs historia, Näringsliv och samhällsutveckling. Från industri-
stad till tjänstestad 1920–1995, Stockholm 1996.
Perlinge, Anders, ”Bouppteckningen som kulturhistorisk källa”, i Jönsson, Lars-Eric & Nilsson, Fredrik (Red.), Kulturhistoria en etnologisk metodbok, Lund 2017, s. 89–103.
Rörberg, Alice (Red.) Högsbotorpen berättar, Göteborg 1992.
Schönbeck, Boris, Stad i förvandling. Uppbyggnadsepoker och rivningar i svenska
städer från industrialismens början till idag, Stockholm 1994.
Schönbäck, Gun, Viktor von Gegerfelt – Arkitekt i Göteborg. En yrkesman och hans
verksamhetsfält 1841–1896, Göteborg 1991.
Smith, Neil, ”Gentrifiering som global urban strategi”, i Thörn, Catharina & Holgersson, Helena, (Red.) Gentrifiering, Lund 2014, s. 49–71.
Stavenow-Hidemark. Elisabeth, Villabebyggelse i Sverige 1900–1925. Inflytande
från utlandet, idéer, förverkligande, Stockholm 1971.
Strauss, Helena & Karlsson, Marie Delice, ”Den nedgångna villan blev ett nytt drömhem”, i Expressen 2014-05-06.
Thörn, Catharina & Holgersson, Helena, (Red.) Gentrifiering, Lund 2014. Trossholmen, Ninni, Arvid Bjerkes Utbynäs, bilder, minnen och berättelser, Göte-
borg 2016.
Västra Frölundas Hembygdsförening, ”Harmonigatan, Dala”, i Färdvägar i
Västra Frölunda, Västra Frölunda 1998, s. 7.
Västra Frölundas Hembygdsförening, Västra Frölunda Jubileumsbok 1991, Västra Frölunda 1991.
Västra Frölundas Hembygdsförening, ”Stadsgränsen omkring 1929”, i Utsikt
över Västra Frölunda. Bilder från förr och nu, Västra Frölunda 2013, s. 23.
Åström, Anna-Maria & Lillqvist, Jonas (Red.), Stadens hjärta. Täta ytor och sym-
Peter Olausson1