Nästa gång jag besöker klassen har det gått exakt två veckor. Dagen inleds med en gemensam sångstund på morgonen, vilket innebär att temaarbetet försenas med ca 45 minuter. Under de två veckor som gått har eleverna gjort en bild där de ska gestalta bokens viktigaste händelse (se Malmgren & Nilsson 1993). Dessutom har de fått en instruktion om hur det fortsatta arbetet ska gå till. Carina har bestämt sig för att ge eleverna i uppdrag att i grupper om 4-5 elever skapa sin egen drömskola. Detta arbete ska ta sin utgångspunkt i den fi ktion som gestaltats i Patties
bok. Carinas tanke eller syfte med arbetet är bland annat att på så vis
försöka vända elevernas kritiska och tämligen destruktiva inställning till skolan till något mera positivt och konstruktivt. Den arbetsinstruktion eleverna fått ser ut på följande sätt:
En bättre skola12
Rådet har bestämt att alla barn ska gå i skolan. Ni har blivit utvalda att i grupp ge förslag till en bättre skola än den ni gick i på Jorden. Vi utgår ifrån att allt är som på Jorden.
Ni ska presentera en ny och bättre skola utifrån dessa frågor
(ni kommer säkert på fl era under arbetets gång):
Hur gammal ska man vara när man börjar skolan och hur länge ska man gå i den?
Vad ska man lära sig och hur ska det gå till?
12 Av någon anledning byter här Carina rubrik på temat. I det följande kommer
jag dock att konsekvent använda rubriken Framtidens skola.
En sak som kan vara värd att notera är, slutligen, att pojkarna är något mer aktiva när samtalet mot slutet handlar om mat och de piller som nybyggarna har med sig som en sista utväg om det visar sig att det inte går att överleva på planeten. Man kan fundera över om detta enbart är en slump eller om det fi nns andra, mera underliggande förklaringar.
Framtidens skola
Nästa gång jag besöker klassen har det gått exakt två veckor. Dagen inleds med en gemensam sångstund på morgonen, vilket innebär att temaarbetet försenas med ca 45 minuter. Under de två veckor som gått har eleverna gjort en bild där de ska gestalta bokens viktigaste händelse (se Malmgren & Nilsson 1993). Dessutom har de fått en instruktion om hur det fortsatta arbetet ska gå till. Carina har bestämt sig för att ge eleverna i uppdrag att i grupper om 4-5 elever skapa sin egen drömskola. Detta arbete ska ta sin utgångspunkt i den fi ktion som gestaltats i Patties
bok. Carinas tanke eller syfte med arbetet är bland annat att på så vis
försöka vända elevernas kritiska och tämligen destruktiva inställning till skolan till något mera positivt och konstruktivt. Den arbetsinstruktion eleverna fått ser ut på följande sätt:
En bättre skola12
Rådet har bestämt att alla barn ska gå i skolan. Ni har blivit utvalda att i grupp ge förslag till en bättre skola än den ni gick i på Jorden. Vi utgår ifrån att allt är som på Jorden.
Ni ska presentera en ny och bättre skola utifrån dessa frågor
(ni kommer säkert på fl era under arbetets gång):
Hur gammal ska man vara när man börjar skolan och hur länge ska man gå i den?
Vad ska man lära sig och hur ska det gå till?
12 Av någon anledning byter här Carina rubrik på temat. I det följande kommer
Hur vet man att eleverna har lärt sig något i er skola? Vad ska man kunna när man slutar skolan?
Är det någon skillnad på vad fl ickor och pojkar ska lära sig?
Vem ska bestämma i er skola och hur ska det gå till? (elever, föräldrar, lärare, rektor, någon annan?)
Hur ska en bra lärare vara?
Ska skolmat serveras? Om ja, vad i så fall och hur ska det gå till? Hur många elever ska det gå i er skola?
Var någonstans i samhället ska skolan ligga? Kan alla barn gå i er skola?
Presentera gruppens tankar om en bättre skola på en snygg affi sch – tänk på att andra ska läsa den.
Bygg en modell av er skola. (Carina berättar mera) Arbetet ska vara färdigt V50.
Lycka till!
Lillskolan 2004-11-09
Både själva uppgiften och frågorna i instruktionen kan beskrivas som relativt öppna. Det fi nns alltså ett ganska stort frirum för eleverna i arbetet. Dessutom innehåller uppgiften både mera praktiska, skapande sidor (att göra en affi sch och att bygga en modell av skolan) och sådana som kanske kan betraktas som mera teoretiska (att i en text beskriva vad som ska gälla på skolan). Å andra sidan fi nns det naturligtvis risker inbyggda i projektet. En sådan risk kan vara att motståndet bland pojkarna lever kvar och att detta kan få negativa konsekvenser eftersom det ska fi nnas både pojkar och fl ickor i varje grupp. En annan risk kan vara att eleverna helt sonika avvisar hela företaget genom att hävda att deras drömskola är en skola som inte existerar – det ska helt enkelt inte fi nnas någon skola i framtiden!
När det återstår en kvart till förmiddagsrasten börjar eleverna strömma in i klassrummet. Carina samlar styrkan och tittar på klockan:
C: Jaha, vad ska vi göra nu? Man kan ju inte ha tema på en kvart.
Hur vet man att eleverna har lärt sig något i er skola? Vad ska man kunna när man slutar skolan?
Är det någon skillnad på vad fl ickor och pojkar ska lära sig?
Vem ska bestämma i er skola och hur ska det gå till? (elever, föräldrar, lärare, rektor, någon annan?)
Hur ska en bra lärare vara?
Ska skolmat serveras? Om ja, vad i så fall och hur ska det gå till? Hur många elever ska det gå i er skola?
Var någonstans i samhället ska skolan ligga? Kan alla barn gå i er skola?
Presentera gruppens tankar om en bättre skola på en snygg affi sch – tänk på att andra ska läsa den.
Bygg en modell av er skola. (Carina berättar mera) Arbetet ska vara färdigt V50.
Lycka till!
Lillskolan 2004-11-09
Både själva uppgiften och frågorna i instruktionen kan beskrivas som relativt öppna. Det fi nns alltså ett ganska stort frirum för eleverna i arbetet. Dessutom innehåller uppgiften både mera praktiska, skapande sidor (att göra en affi sch och att bygga en modell av skolan) och sådana som kanske kan betraktas som mera teoretiska (att i en text beskriva vad som ska gälla på skolan). Å andra sidan fi nns det naturligtvis risker inbyggda i projektet. En sådan risk kan vara att motståndet bland pojkarna lever kvar och att detta kan få negativa konsekvenser eftersom det ska fi nnas både pojkar och fl ickor i varje grupp. En annan risk kan vara att eleverna helt sonika avvisar hela företaget genom att hävda att deras drömskola är en skola som inte existerar – det ska helt enkelt inte fi nnas någon skola i framtiden!
När det återstår en kvart till förmiddagsrasten börjar eleverna strömma in i klassrummet. Carina samlar styrkan och tittar på klockan:
Så frågar Carina om alla har lämnat in sin bild till Patties bok. Därefter delar hon ut bilderna och ger eleverna i uppdrag att ordna dem kronologiskt. Det är en kollektiv uppgift som alla i klassen förväntas delta i. Eleverna verkar tämligen engagerade, i synnerhet fl ickorna. En grupp killar framme vid tavlan försöker se coola ut, men trots detta kan de inte riktigt låta bli att kasta in en del repliker om i vilken ordning bilderna bör komma. Efter fem minuter avbryter Carina. Hon samlar ihop eleverna kring det bord där bilderna ligger utlagda och går igenom den ordning som eleverna kommit fram till. Det kommer fl era spontana kommentarer från eleverna och även pojkarna verkar vara ganska intresserade.
Så är det dags för rast.
Efter rasten fi nns även en dramapedagog i klassrummet. Det är meningen att eleverna ska göra en revy som ska ha någon form av koppling till deras skoltexter och detta arbete ska alltså ledas av dramapedagogen. Det är tänkt att revyn ska spelas upp i samband med ett föräldramöte mot slutet av terminen. Dramapedagogen betonar att innehållet i revyn är viktigt och att det på något vis måste handla om skolan. Så delas eleverna in i grupper som ska förbereda olika scener i revyn. Carina meddelar att det är pojkarna i varje grupp som ska skriva anteckningar. Det vållar en del protester från eleverna. Eleverna har en kvart på sig att spåna fram innehållet i sina respektive scener. Några citat ur observationsanteckningarna:
Jag går ett varv. I matsalen sitter tre pojkar och två fl ickor. Det blir inte mycket gjort. Gruppen verkar falla sönder. Dramapedagogen ansluter och försöker ta tag i gruppen. Inte helt enkelt.
Carina sitter med en grupp i studiehallen. Hon har tagit över sekreterarsysslan.
Tre fl ickor sitter bakom en skärm. Ganska mycket fnitter. En grupp sitter i kapprummet. Även här är det både stimmigt och okoncentrerat.
Så frågar Carina om alla har lämnat in sin bild till Patties bok. Därefter delar hon ut bilderna och ger eleverna i uppdrag att ordna dem kronologiskt. Det är en kollektiv uppgift som alla i klassen förväntas delta i. Eleverna verkar tämligen engagerade, i synnerhet fl ickorna. En grupp killar framme vid tavlan försöker se coola ut, men trots detta kan de inte riktigt låta bli att kasta in en del repliker om i vilken ordning bilderna bör komma. Efter fem minuter avbryter Carina. Hon samlar ihop eleverna kring det bord där bilderna ligger utlagda och går igenom den ordning som eleverna kommit fram till. Det kommer fl era spontana kommentarer från eleverna och även pojkarna verkar vara ganska intresserade.
Så är det dags för rast.
Efter rasten fi nns även en dramapedagog i klassrummet. Det är meningen att eleverna ska göra en revy som ska ha någon form av koppling till deras skoltexter och detta arbete ska alltså ledas av dramapedagogen. Det är tänkt att revyn ska spelas upp i samband med ett föräldramöte mot slutet av terminen. Dramapedagogen betonar att innehållet i revyn är viktigt och att det på något vis måste handla om skolan. Så delas eleverna in i grupper som ska förbereda olika scener i revyn. Carina meddelar att det är pojkarna i varje grupp som ska skriva anteckningar. Det vållar en del protester från eleverna. Eleverna har en kvart på sig att spåna fram innehållet i sina respektive scener. Några citat ur observationsanteckningarna:
Jag går ett varv. I matsalen sitter tre pojkar och två fl ickor. Det blir inte mycket gjort. Gruppen verkar falla sönder. Dramapedagogen ansluter och försöker ta tag i gruppen. Inte helt enkelt.
Carina sitter med en grupp i studiehallen. Hon har tagit över sekreterarsysslan.
Tre fl ickor sitter bakom en skärm. Ganska mycket fnitter. En grupp sitter i kapprummet. Även här är det både stimmigt och okoncentrerat.
Den generella bilden är att arbetet i grupperna inte fungerar särskilt bra. En förklaring till detta kan vara att Carina och dramapedagogen inte verkar helt ”sampratade” och drar åt lite olika håll. Detta i sin tur gör att eleverna antagligen inte är helt klara över vad det är de ska göra. Efter en dryg kvart samlas eleverna åter i klassrummet. Dramapedagogen (DP) försöker få grupperna att berätta vad de kommit fram till.
DP: Det viktiga är att få publiken att skratta.
En fl icka säger något om kläder, kroppsspråk och ansiktsuttryck.
I den redovisning som följer synliggörs en motsättning mellan Carina och dramapedagogen. Carinas utgångspunkt är skolan – hur den var förr och nu och hur den skulle kunna vara i framtiden. Hon diskuterar de konfl ikter och problem som kan fi nnas på en skola och hur dessa på olika sätt kan lösas. (En fl icka nämner något om hur man som elev kan bli behandlad i klassrummet.) Det är ganska uppenbart att Carina vill att innehållet ska styra formen och den dramatiska gestaltningen. Dramapedagogens utgångspunkt är däremot mera riktad mot själva framförandet – det viktiga är att få publiken att skratta – och detta kan man uppnå med hjälp av kroppsspråk, ansiktsuttryck och kläder. I dramapedagogens tänkande förefaller det vara så att själva formen och den dramatiska gestaltningen är överordnad innehållet.
I observationsanteckningarna spekulerar jag över hur innehållet i revyn skulle kunna tematiseras:
Ett genomgående tema i alla scenerna skulle kunna vara ”Hur man blir behandlad i skolan/klassrummet.” Möjliga scener skulle då kunna vara:
• lärare – elev/er • städpersonal - elev/er • vaktmästare - elev/er • rektor - elev/er • matpersonal - elev/er • elev/er - elev/er
Den generella bilden är att arbetet i grupperna inte fungerar särskilt bra. En förklaring till detta kan vara att Carina och dramapedagogen inte verkar helt ”sampratade” och drar åt lite olika håll. Detta i sin tur gör att eleverna antagligen inte är helt klara över vad det är de ska göra. Efter en dryg kvart samlas eleverna åter i klassrummet. Dramapedagogen (DP) försöker få grupperna att berätta vad de kommit fram till.
DP: Det viktiga är att få publiken att skratta.
En fl icka säger något om kläder, kroppsspråk och ansiktsuttryck.
I den redovisning som följer synliggörs en motsättning mellan Carina och dramapedagogen. Carinas utgångspunkt är skolan – hur den var förr och nu och hur den skulle kunna vara i framtiden. Hon diskuterar de konfl ikter och problem som kan fi nnas på en skola och hur dessa på olika sätt kan lösas. (En fl icka nämner något om hur man som elev kan bli behandlad i klassrummet.) Det är ganska uppenbart att Carina vill att innehållet ska styra formen och den dramatiska gestaltningen. Dramapedagogens utgångspunkt är däremot mera riktad mot själva framförandet – det viktiga är att få publiken att skratta – och detta kan man uppnå med hjälp av kroppsspråk, ansiktsuttryck och kläder. I dramapedagogens tänkande förefaller det vara så att själva formen och den dramatiska gestaltningen är överordnad innehållet.
I observationsanteckningarna spekulerar jag över hur innehållet i revyn skulle kunna tematiseras:
Ett genomgående tema i alla scenerna skulle kunna vara ”Hur man blir behandlad i skolan/klassrummet.” Möjliga scener skulle då kunna vara:
• lärare – elev/er • städpersonal - elev/er • vaktmästare - elev/er • rektor - elev/er • matpersonal - elev/er • elev/er - elev/er
Varje sådan scen skulle kunna gestaltas i ett tidsperspektiv:
- Så är det nu.
- Så var det förr.
- Så blir det i framtiden (alt så vill vi att det ska bli eller skulle
kunna vara) (Hartsmar 2001)
Samtalet är ganska monologiskt och domineras av dramapedagogen, som gång på gång återkommer till att hon vill ha roliga idéer från eleverna. Hon ber bland annat eleverna att ge exempel på roliga repliker. Därefter övergår hon till att prata om manusskrivande och rekvisita. Hon ritar fyra spalter med var sin rubrik på tavlan:
MANUS KLÄDER BILD/KULISSER REKVISITA
Dramapedagogen vill att dessa rubriker ska styra gruppindelningen så att vissa elever ska svara för manus, andra för kläder etc.
Det är ganska uppenbart att det i dramapedagogens sätt att se på saken är det organisatoriska som ska styra arbetet. Om hon får som hon vill kommer konsekvensen att bli att bara en del av eleverna har infl ytande över innehållet i de olika scener som revyn ska bestå av. Man kan fråga sig vilken beredskap de övriga eleverna har att ordna kläder, kulisser och rekvisita till scener vars innehåll de inte haft en chans att påverka. Dramapedagogens upplägg påminner en hel del om arbetsfördelningen på en riktig teater där olika yrkesgrupper har olika uppgifter. Om detta blir resultatet är det sannolikt själva föreställningen som ”teater” som är det primära – inte vad revyn handlar om. Skoltemat trycks i bakgrunden till förmån för skådespeleriet som sådant.
En fl icka menar att varje grupp ska ansvara för alltihop. Det tyder på ett mera innehålls- och processorienterat tänkande där varje grupp ansvarar för hela ”kedjan” från sceninnehåll till kläder, kulisser och rekvisita. Här blir det innehållet i scenerna som är det centrala och som styr val av kläder och rekvisita och utformningen av kulisser. Inte tvärtom.
Varje sådan scen skulle kunna gestaltas i ett tidsperspektiv:
- Så är det nu.
- Så var det förr.
- Så blir det i framtiden (alt så vill vi att det ska bli eller skulle
kunna vara) (Hartsmar 2001)
Samtalet är ganska monologiskt och domineras av dramapedagogen, som gång på gång återkommer till att hon vill ha roliga idéer från eleverna. Hon ber bland annat eleverna att ge exempel på roliga repliker. Därefter övergår hon till att prata om manusskrivande och rekvisita. Hon ritar fyra spalter med var sin rubrik på tavlan:
MANUS KLÄDER BILD/KULISSER REKVISITA
Dramapedagogen vill att dessa rubriker ska styra gruppindelningen så att vissa elever ska svara för manus, andra för kläder etc.
Det är ganska uppenbart att det i dramapedagogens sätt att se på saken är det organisatoriska som ska styra arbetet. Om hon får som hon vill kommer konsekvensen att bli att bara en del av eleverna har infl ytande över innehållet i de olika scener som revyn ska bestå av. Man kan fråga sig vilken beredskap de övriga eleverna har att ordna kläder, kulisser och rekvisita till scener vars innehåll de inte haft en chans att påverka. Dramapedagogens upplägg påminner en hel del om arbetsfördelningen på en riktig teater där olika yrkesgrupper har olika uppgifter. Om detta blir resultatet är det sannolikt själva föreställningen som ”teater” som är det primära – inte vad revyn handlar om. Skoltemat trycks i bakgrunden till förmån för skådespeleriet som sådant.
En fl icka menar att varje grupp ska ansvara för alltihop. Det tyder på ett mera innehålls- och processorienterat tänkande där varje grupp ansvarar för hela ”kedjan” från sceninnehåll till kläder, kulisser och rekvisita. Här blir det innehållet i scenerna som är det centrala och som styr val av kläder och rekvisita och utformningen av kulisser. Inte tvärtom.
När det gått ungefär en timma av lektionen tar Carina över och samtalet tar därmed delvis en annan vändning. Carina skissar en scen och skriver på tavlan:
1. Matsal
Sur personal.
Tre skolor: förr – nu – framtid
Samtalet med eleverna handlar om hur elever, t ex i matsalen, ibland kan behandlas orättvist. Det är en av fl ickorna i klassen som lyfter fram detta. Nu handlar det inte primärt om att få publiken att skratta. Det är nog djupare känt än så. Den scen som Carina skissar har tydlig koppling till elevernas egna erfarenheter. Därmed är också den rent innehållsliga kopplingen till det övergripande skoltemat återställt.
Ett antal scener, alla med koppling till skolan, skrivs upp på tavlan. Varje elev ska sedan på ett papper välja vilken scen de helst vill arbeta med. Elevernas val skrivs upp på tavlan och eleverna grupperas därefter. Man kommer fram till att det mera formmässiga konceptet av de olika scenerna ska lånas från TV-programmet ”Parlamentet” som alla verkar känna till.
När Carina tar över kan man se ett annat mönster än det som dominerar när dramapedagogen håller i samtalet med eleverna:
1. En gemensam ram skapas: hur elever blir eller kan bli behandlade i skolan.
2. Olika tänkbara situationer där detta kan ske diskuteras fram. 3. Eleverna väljer en av scenerna och grupperas sedan efter sina val. 4. Arbetet med de olika scenerna kan börja.
När det gått ungefär en timma av lektionen tar Carina över och samtalet tar därmed delvis en annan vändning. Carina skissar en scen och skriver på tavlan:
1. Matsal
Sur personal.
Tre skolor: förr – nu – framtid
Samtalet med eleverna handlar om hur elever, t ex i matsalen, ibland kan behandlas orättvist. Det är en av fl ickorna i klassen som lyfter fram detta. Nu handlar det inte primärt om att få publiken att skratta. Det är nog djupare känt än så. Den scen som Carina skissar har tydlig koppling till elevernas egna erfarenheter. Därmed är också den rent innehållsliga kopplingen till det övergripande skoltemat återställt.