Det vigtigaste i e n diktares lif ä r vanligen icke d e t , s o m u to m honom t i m a r , utan livad som tilldrager sig i n o m h o n o m , och hans lefnadsheskrifning borde d e r l o r e hufvudsakligast utgöras af e n skild
ring af h a n s i n r e lif. H a n s snilles h ä r k o m s t och skaplynne, d e s s b a r n d o m , d e s s skoltid, dess utvecklingsperiod; dess första försök a t t r ö r a sig på egen hand, d e s s sträfvan e f t e r fullkomlig sjelfstän-dighet, dess strider mot inre och y t t r e fiender, dess hemliga för-tviflan i s t u n d er af svaghet, misstro, m ö r k e r ; d e s s jubel, d å natt och skuggor fly, då d e t tänder sin fackla vid den g r y e n d e solen och viss på sig sjelft och sitt s y f t e , g å r a t t m e d mod och tillförsigt bryta sin egen bana — allt d e t t a ä r af tusenfallt djupare intresse, ä n a t t följa d e t y t t re iifvets, f r å n hvardagligheten föga afvikande.
s t r å t ; a t t ledsaga hjelten frän b a r n ka m m a r e n till skolan och univ er
sitetet och derifrån >-in i verken» eller i lärostaten, s a m t slutligen l e m n a honom s å s o m e n m e r eller mindre högt uppsatt m a n p å domstolen eller i kathedern. Men h v a r finnes e t t arkiv för be
v a r a n d e t af denna inre historias h a n d l i n ga r ? och h v e m h a r nyckeln d i t ? — Man skall måhända s v a r a, a t t arkivet ä r skaldens samlade a r b e t e n , a t t hvem s o m vill k a n slippa dit in och a t t nyckeln ä r smidd af jemt s å många species, s o m bokhandlaren begär för sista upplagan. Men vi fråga, m å n n e e j d e allra flesta icke destomindre stanna utanföre? Att endast p å g r u n d af h a n s v e r k tyda utveck
lingen af e n konstnärs- eller s k a l d s i n r e historia — dertill fordras menniskokännarens siareblick — och äfven han löper fara a t t misslyckas, om han ej, såsom Lockhart vid skildringen af Wal
t e r S c o t t, h a r några hemliga d o k u m e n t e r a t t t i l l g å — d e enda, s t u mm a och dock för efterverlden s å vältaliga, vittnena ti ll skaldens i n r e lif.
H u r sällan f å r m a n också e n tillfredsställande bild af en s k a l d e n a t u r ! F ö r st sedan döden fjernat d e s t o r e a n d a r , h vilkas gigantiska proportioner af den n ä r m as t e s a m t i d e n blott d u n k e l t k u n d e fattas»
har det stundom lyckats en mästarehand —en Moores, en Irvings e n M a c a u l a y s — hos oss e n A t t e r b o ms , e n F r a n zé n s och e n v. Beskows — a t t för efterverlden måla d e r as bilder i trogna och s a n n a färger.
Den samtida biografen liar derför, enligt vårt förmenande, egent
ligen blott yttre fakta att hålla sig till, lemnande åt läsaren sjelf att, med me r eller mindre ledning, från de yttre resultaten, leta sig till d e inre bevekelsegrunderna. Att detta sätt att gå till väga är det e n d a m ö j l i g a i en enkel biografisk skizz, sådan som denna, tecknad med osäker hand och ovan penna, säger sig sjelft.
D e yttre dragen af ett föga händelserikt lif, s amt en flyktig karakteristik af skaldens mest framstående arbeten är såle
des allt hvad vi våga erbjuda i den anspråkslösa framställningen af en bland Skandinaviens förnämsta nu lefvande poeter.
Den 7 Februari 1 80 9 föddes i Kje rlemi nde på Fyen Fred
r i k P a l ud a n Mu ller. *) Hans far, dåvarande kyrkoherden, sedermera Biskop en öfver Aarh us stift, Jens P a l ud a n Mu ller, har äfven gjort sig känd såsom skriftställare, bland annat genom uppsatsen »O m
Marten sens chrislelige Dogm ati k» (Köpenhamn 1850). Tidigt ut
märkt genom ovanliga anlag, skickades den vettgirige unge prest-sonen redan vid 1 1 års ålder ut från det skyddande fädernehem
met, för att i Odense Cathedralskola på egen hand pröfva själs-och kroppskrafter under ifrig täfian med en mängd kamrater så i studier som lek. Huruvida han redan i skolan röjt några poetiska anlag, känna vi icke, men, ej långt efter det han 1 8 2 8 blifvit- di-mitterad till U niversitetet i K ö p e n ha mn , talade man redan om ho
nom sås om en lofvande ung skald. Studenterna räknade vid denna
*) Man skall kanske mot valet af detta ämne för vår skizz invända att Paludan Muller är tillräckligt känd och läst i Sverige, för att göra både skizzen och de öfversatta utdragen af hans verk onödiga. Men, ehuru vi väl veta, att påståendet eger sin riktighet inom vissa kretsar, känna vi derjemte många andra, säkerligen i an
tal öfverstigande de nyssnämnda, der den berömde skalden är en fullkomligt okänd storhet, och der man t. o. m. skulle sky hans bekantskap, under den i sanning barnsliga förevändningen, att man antingen icke tål eller icke förstår danska. Det är för dessa, icke för dem, hvilka långt bättre än vi, lärt att känna och uppfatta Paludan Müller, som vi skrifvit vår skizz, i hopp att den, genom att gifva blott en svag aning om arten af hans egendomliga skaldelynne, skall kunna locka en och annan läsare, att med några timmars lindrig ansträngning, öfvervinna både svårigheten af och den löjliga, men ganska allmänna, motviljan för Danska s pråket.
Dock få vi erkänna, att det icke är vår mening att obetingadt rekommendera Pa
ludan Müllers verk, med dess mörka lifsåskådning och dess framhållande af men-niskomaturens skuggsidor, för helt unga flickor. »Oskuld år icke okunnighet,» säger en berömd förf. och vi dela åsigten; men den alltid sorgliga kännedomen om det onda i verlden måste föregås af ett utveckladt förstånd, ett någorlunda sjelfständigt omdöme. Tidpunkten, omöjlig att bestämma och vexlande allt efter olika lynnen, omgifning och förståndsutveckling, kau allena en öm och klok moders klarsynts blick afgöra.
tili i c k e m i n d r e ä n 1 6 s å k a l l a d e f e r n e r i n o m k o r p s e n , b l a n d l i v i l k a ( s å o m vi h ö r t u p p g i f v a s a f e n b l a n d P a l u d a n M ü l l e r s s t u d e n t k a m r a t e r ) 4 e r h å l l i t n a m n ' a f d e s t o r a g e n i e r n a o c h d e 12 ö f r i g a k a l l a d e s d e m i n d r e . ïîlarid d e 4 s t o d P a l u d a n M ü l l e r f r ä m s t . D e t f ö r s t a f r å n t r y c k e t u t g i f n a a r b e t e a f F r e d r i k P a l u d a n M ü l l e r , v a r h a n s R a a b t i l l P o l e n ( 1 8 3 1 ) . S e d e r m e r a t i l l d r o g h a n s i g a l l m ä n h e t e n s uppmärksamhet genom ett litet häfte, innehållande Fire Itomanzer,
» h a e d r e d e m e d d e s k j ö n n e V i d e n s k a b e r s S e l s k a b s B i f a l d , ( 1 8 3 2 ) » samt dessutom samma år genom ett Skuespil i 5 Acter: Ejœrlighed v e d H o f f e t . D e t s i s t n ä m n d a a r b e t e t v a n n s to r y n n e s t i n f ö r p u b l i k e n , h v a r t i l l m å h ä n d a b i d r o g D a n s k a r n e s f ö r k ä r l e k f ö r S k u e s p i l e t i a l l m ä n h e t , t y s t y c k e t s y n e s e l j e s t , i j e m f ö r e l s e m e d s k a l d e n s s e n a r e v e r k , b l o t t e g a e t t u n d e r o r d n a d t v ä r d e . S i t t e g e n t l i g a s k a l d e r y k t e grundade emellertid Paludan Müller genom sin herrliga dikt,
Dandse-r i n d e n ( 1 8 3 4. )
D e n n a » Dikt» ä r e n f ö r t j u s a n d e s k a l d e s k a p e l s e . L ä t t o c h l u f t i g d a n s a r d e n f r a m till o t t a v e r i m e ts k l i n g a n d e r y t h m , i k l ä d d e n d r ä g t a f d e n f i n a s t e l u f t i g a v ä f n a d , s å s o m e n D a n d s e r i n d e a n s t å r . V ä l ä r v ä f v e n s r ä n n i n g m ö r k , m e n d e n s k i f t a r d o c k i t u s e n n y a n c e r o c h bo r t s k y m m e s i b l a n d n ä s t a n a l l d e l e s a f d e t p r a k t f u l la i n s l a g e t — e t t s ä l l s a m t i n s l a g af t å r o c h l ö j e , s k ä m t o c h g r a t i e , g y c k e l o c h a l l v a r , s o m , i n v ä f d t i t u s e n n y c k f u l l a f o r m e r , b i l d a r d e t r i k a s t e m ö n s t e r d e r , b l a n d h o p p e t s r a n k o r , k ä r l e k e n s r o s o r p l ö t s l i g t s t å u t o c h b l a n d a s i n g l ö d a n d e p u r p u r m e d o s k u l d e n s s n ö h v i t a s e n s i t i vo r . M e n s l u t l i g e n m ö r k n a r d e t b r o k i g a i n s l a g e t . D e r k o m m e r e n d j u p s ku g g a , s o m f l ä c k a r d e s n ö h v i t a b l o m m o r n a i m ö n s t r e t ; d e n s p r i d e r s i g o c h u p p s l u k a r s n a r t ä l v e n a l l a d e a n d r a l j u s a , s k ö n a f ä r g e r n a — f ö r t v i / l a n b ö r j a r s l å i n s i n a k o l s v a r t a t r å d a r m e d t u n g a s l a g , tills slutligen döden kommer och nedklipper hela välven, och Dandse-r i n d e n s f l a d d Dandse-r a n d e , l u f t i g a b l o m s t e Dandse-r d Dandse-r ä g t ä Dandse-r f ö Dandse-r v a n d l a d till e t t t u n g t b å r t ä c k e , i h v a r s n a t t s v a r t a v ä f n a d b l o t t e n o c h a n n a n b l e k s t j e r n a t y d e r p å m ö j l i g h e t e n , a t t e t t n y t t l j u s k a n u p p g å ö f v e r g r a f v e n — d u e l l an t e n s o c h s j e l f s p i l l i n g e n s g e m e n s a m m a g r a f .
H u f v u d i n t r y c k e t af d e n n a d i k t ä r s ö n d e r s l i t a n d e — d j u p t v e m o d i g t ; m e n d e r j e m t e l i f v a s l ä s a r e n , s y n n e r l i g a s t i d e b å d a f ö r s t a s å n g e r n a , a f s å m y c k e n ä k t a h u m o r , s å m y c k e n s p e l a n d e q v i c k h e t o c h s å m å n g a v a c k r a o c h r ö r a n d e s k i l d r i n g a r , a t t m a n s t u n d o m ha r s v å r t a t t a f g ö r a Ii v i l k e t e l e m e n t s o m ä r d e t r å d a n d e . O c h l i k v ä l u t g ö r d e n e t t h e l t , s å a f r u n d a d t o c h s k ö n t , till f o r m o c h i n n e h å l l s å 1 ' u l l ä n d a d t , a t t m a n t o r d e f å l e t a e f t e r e t t m o t s t y c k e d e r t i l l .
O m v i v å g a d e u t t a l a e t t o m dö m e , s k u l le v i , i poetiskt a f s e en d e ,
ställa Dandsennden, såsom e t t helt b e t r a k t a d t , f r ä m s t af alla Pa-l u d a n MüPa-lPa-lers- v e r k .
Det jublande bifall, h v a r m e d publiken emottagit denna dikt, h a d e nu befästat författarens skaDderykte .
Dandserinden följdes af d e t d r a m a t i sk a poemet Amor og Psyche (1834) samt 1835 af Zuleimas Flugt, en poetisk Forlœlliny.
S a mm a år o m hösten undergick skaldenjuridiska embetsexamen s t h e o -retiska och p r a k t i s k a prot o c h 18 3 6 utgaf han l : s t a delen af sina s a m lade p oesier, innehållande de fantastiska skådespelen Evenlyr i Skoven samt Alfred og Rose.
E n s k a r p t klandrande kritik af dessa arbeten, s o m u t k o m i M a a n e d s s k r i f t for l i t t e r a t u r , framkallade å r e t derpå det bittra po
lemiska skaldestyc ket, y J r o c h œ er och J a m b e r » hvarefter u t k o m 2 : d r a delen af h a n s s a m l a d e poesier, deribland d e poetiska b e r ät telserna, Abels d ö d s a mt Vestal.inden, (den s e n a r e en djupt gripande oeh m e d ypperlig åskåd lighet framställd skildring,) onekligen hafva största v ä r d e t .
S e d a n Paludan Müller 1 8 3 8 ingått giftermål med Charité P h i l i p p e Louise B o r c h , d o t t e r af aflidne Profess orn vid S o r ö A k a d e m i C. A . B o r c h , a n t r ä d d e han, jemte sin unga m a k a , ert utländsk resa, hvarunder han uppehöll sia i Tyskland, Nederländerna, Frank
r i k e , S c h w e i z och I t a l i e n , s a m t å t e r v ä n d e först 1 8 4 0 till sitt fädernes
land, d e r han, s å s o m enskild l ä r a r e bosatte sig i Köpenhamn . H v a r -k e n h e m m e t s behag eller lärare-kallets besvärligheter f ö r m å d d e locka honom bort f r å n sånggudinnans tjenst eller afstänga h o n o m f r å n sitt högsta och ä d l a s t e kall — d e t a t t vara skald.
F r å n 1 8 41 till 1 8 4 4 u t k o m m o åtskilliga dramatiska a r b e t en af h o n o m , hvaribland V e n u s s a m t D r y a d e n s B r y l l u p ä r o d e m e s t k ä nd a och o m t y c k t a , e h u r u vi h ö r t e n och annan gifva den äfvenledes d r a matiska dikten, T i l h o n , f ö r e t r ä d e t ; o s s synes, af hans d r a m at i s k a a r b e t e n , K a l a n u s , s å väl till tankedjup, s o m formfulländning o c h p o e t i s kt v ä r d e stå högst.
Vi hafva redan h ä r e n mängd a r b e t e n , s o m skulle varit till
räckliga a t t grundlägga och vidmakthålla e t t s t o r t skalderykte. Men d e t yppersta af allt, s o m flutit u r P al u d a n M ü ll e r s rika s k a l d e å d e r , och s o m m e d e n s höjde h o n o m till d e t obestridda r u m me t af e n bland D a nm a r k s , ja bland hela N o r d e n s y p p e r st a skalder — d e t t a , k r o nan på hela h a n s skaldeverksamhet, ä r h a n s berömda